Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 8. 19 februari 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
SVENSK LÄRARETIDNI N G
Nr 8
LA S T OCH Å TÉ R G IVE T.
Motionen om att staten övertager
alla kostnader för folkskollärarnas
avlöning hälsas av märket A. O. i
Arbetarbladet (s) såsom ett betydelsefullt steg
mot förbättrade förhållanden. Särskilt
är det utredningen om
naturaförmånernas uppgående i lönen, som framkallat
förtjusningen.
Ty det är om dessa naturaförmåner
stridigheterna i våra kommuner i regel uppstått,
och. det är tillämpligheten därav och
utnyttjandet i en del fall, som på många håll
ska-,pat en fientlig stämning mot lärarkåren.
Dessa naturaförmåner, olika på de flesta
ställen, .som icke minst satt landsbygdens lärare
i ett sämre ekonomiskt läge än städernas,
har från allmänhetens sida väckt mycken
opposition, och inte minst därför att det för
menige man varit svårt att få klart för sdg
vad en lärares lön egentligen är. Och det har
vållat mycken onödig strid.
Vi ha tillåtet oss vid mera än ett
tillfälle uttala att någon verklig lösning av
lärarkårens lönefråga kommer dcke till stånd
förrän lönen för dem fastställes som för
andra anställda. Vad de ge för sin bostad och sitt
bränsle angår icke det allmänna i detta fall,
lika litet som man tar reda på huru mång"ä
rum och kvadratmeter någon annan
befattningshavare anser sig böra hyra. Lönen skall
fastställas för arbetet, sedan får skolläraren
liksom andra ha ett rum och kök eller fem
rum och kök, och hålla varmt efter behov
som andra människor i det här landet. Hela
boställsordningen är tillkommen för andra
tider än de nuvarande och därför bör tiden
vara inne att bringa den ur världen......
Man kommer givetvis att här anföra att
frågan icke kan lösas för landsbygdens,
vidkommande. Det finns icke överallt sådana
bostäder i den fria marknaden, som här
kunna komma ifråga, men det vill ändock
synas -som om det hela enkelt kunde ordnas
på så sätt, att kommunen vore pliktig sörja
för anskaffandet av bostad mot de kostnader
den betingade.
I detta nu kan ju föreligga en orsak att
övertaga även de återstående 10 procenten
som ersättning för de genom 1928 års
kommunalskattereform indragna skattemedlen.
Övertagandet av kostnaderna för
naturaförmånerna torde kunna motiveras med behovet av
skatteutjämning.
Dragkampen mellan de uppfattningar, som
förut slogos mot varandra i vår riksdag
angående folkskoleväsendet, där den ena sidan
hävdade, att staten skulle bära kostnaderna,
och den andra sidan - lika energiskt
förfäktade, att ombesörjandet av skolväsendet vore
en kommunernas egen angelägenhet, kan väl
för alltid anses avslutad. Numera förnekar
ingen statens plikt i detta avseende, och i
den stora utredningen om skatteutjämningen
torde man inte komma ifrån att pröva
frågan om statens övertagande av alla
kostnaderna för skolväsendet.
Just därför har den nu väckta motionen
stor betydelse. Den pekar på stora
kostnader, som skulle kunna lätta kommunernas
bördor, liksom den skulle lägga en säker och
solid grund för lösandet av lärarnas
lönefråga och jämställa dem med andra i det
allmännas tjänst anställda befattningshavare.
Under signaturen här ovan torde
dölja >sig en ledamot av andra kammaren,
som gjort sig känd för en icke alltför
översvallande vänlig inriktning
gentemot lärarnas lönesträvanden. Hans ut-
talanden om boställsordningens
avskaffande få väl ses i belysning av hans
ställning som ren stadsrepresentant. Så
enkel lär nog inte frågan om
landsbygdslärarnas bostadsförhållanden té
sig vare sig för lärarna själva eller för
landsbygdsbefolkningen. Hr Elfvings
upprop i förra numret av Svensk
Läraretidning säger åtskilligt.
De frisinnades skolmotion
tillbakavisas av Barometern (h) med bl. a.
följande motivering:
Orsa, som ingen skatt har, får samma
statsbidrag, per barn räknat, som de fattiga
västgöta-komrnunerna med emellan 20 och 30
kronor i utdebitering. Någon hänsyn till
skoldistriktens egna kostnader, pr barn
räknat, för skolväsendet tages lika litet. Ett
skoldistrikt, som för att sätta skolväsendet
i gott skick underkastar sig förhållandevis
stora uppoffringar, får icke större
statsbidrag än det som nätt och jämnt fyller
minimikraven. I själva utförandet. liksom I sina
allmänna grunder är programmet s-å
schablonmässigt som .gärna är möjligt. Även för
fortsättningsskola skall bidrag utgå, ehuru
kostnaderna härför redan nu i allt
väsentligt påvila staten.
För utjämnande av skattetrycket
kommunerna emellan får genomförandet av det
stora frisinnade reformprojektet alltså ingen
betydelse, icke heller "för fördelningen av
skattebördan mellan olika grupper av
kommunalt skattskyldiga. Däremot medför det
en mycket avs-evärd förskjutning av
skattebördan mellan stad och landsbygd. Själva
uppge motionärerna, att det slutliga beloppet
för denna förskjutning år 1928 skulle ha
belöpt sig; på något över 8 miljoner kronor till
landsbygdens förmån, , ett : ganska ansenligt
belopp, varmed vissa av städernas -T- och
framför allt storstädernas- innebyggare
indirekt göras skattskyldiga till
landskommunerna för dessas skolväsen. Långt ifrån att
förringa allvaret i landsbygdens
skatteproblem eller förneka behovet av en
skatteut-jamning hålla va bestämt fore, att detta in-,
vecklade och svåra problem måste angripas
efter helt andra^ rationellare grunder.
Talet om skoldistrikt med 20-30
kr: s utdebitering såsom en allmännare
företeelse innebär en1 av dessa
överdrifter, som alltid komma fram i
diskussioner som dessa/Siffrorna hänföra sig till
en tid, som ligger fore det nuvarande
skatteutjämningsförfarandets
införande. Man behöver inte använda .sådana
överord för att finna den nuvarande
olikställigheten alltför stor att kunna i
längden fortbestå.
Den hittills i »Fritt forum» f orda
debatten visar emellertid, att även en och
annan landsbygdslärare reagerar mot
förslaget av de skäl, som tidningen
anför, och som i gångna tider ställde f
olk-iskolemännen i bestämd opposition mot
tanken på en sådan form för utdelning
av statsbidrag. Utöver de införda upp-
satserna i frågan hava vi mottagit ett
par beaktansvärda inlägg i samma
riktning, vilka emellertid ej kunnat införas
i »Fritt forum» på grund av
författarnas obenägenhet att med sina namn stå
för inläggen i fråga. Önskvärt vore, att
flera uttalade sin mening om de
utomordentligt viktiga frågor, som årets
statsbidragsmotioner aktualiserat.
I spetsen! Genom pressen har i
dagarna gått en notis av följande
innehåll:
Gotlands sista halvtidsläsande skola, en
småskola i Fleringe socken, skall enligt
skolrådets beslut fr. o. m. den l maj
omorganiseras till heltidsläsande.
Gotlands sista halvtidsläsande skola, en
i främsta ledet i fråga om helstidsläsningen
och torde nu vara det första svenska län, som
har heltidsläsndngen helt och hållet
genomförd i samtliga folk- och småskolor. Då s. k.
mindre folkskolor sedan många år icke
förekomma inom länet, är Gotland också det första
och enda län, som i fråga om sitt
folkskoleväsende är fullständigt fritt från s. k.
undantagsformer.
Ställningen är absolut enastående,
ehuru flera inspektionsområden komma
mycket nära efter med avseende på
hel-tidsläsning. Meddelandet kan emellertid
ge .särskilt älvsborgare och
bohuslänningar anledning till ’eftertanke.
Gotland är ingen landsända, som i rikedom
står så långt framom Väst-Sverige, att
denna omständighet kan förklara
skillnaden. Men Gotland har haft en upplyst
allmoge och en lärarkfår, som i
osedvanligt stor omfattning utgått ur dess led.
Och så .- äras den som äras bör -
hade Gotland under en mansålder i
biskop von Scheele en stiftschef, som
omfattade folkskola och folkbildning
såsom en hjärtesak. I det långa loppet
verka sådana krafter tillsammantagna
med en istyrka, som övervinner även
stora yttre svårigheter.
Skallet mot fortsättningsskolan har
tagits på entreprenad i-särskilt av några
upplysningsfientliga
landsortstidningar. En ,sådan är Hudiksvalls Tidning
(bf). För ett par veckor sedan innehöll
tidningen i fråga med utgångspunkt
från en skolkning i Jättendal en massa
beskärmelser över vår betungande
.skoltid, om fortsättningsskolans
impopula-ritet o. s. v. Inlägget föranledde S. A.
F: s pressombudsman, hr Osvald
Rydén, att insända ett klarläggande
uttalande, som tidningen något snopen
kommenterade. Ett annat inlägg kom fråx>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
