- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 49:e årg. 1930 /
200

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 9. 26 februari 1930 - Läst och återgivet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200

SVENSK LÄRARETIDNING

Nr 9

måste uppövas rent tekniskt, för att man
skall komma ihåg en sak riktigt?

- Huvudsaken är att eleverna lära sig
förstå. Och i den mån de förstå, så
komma de också ihåg. Vår moderna
undervisning förefaller mig att vara ett steg i rätt
riktning.

Dr Karl Nordlund:

I folkskolorna driva vi ju utanläsning rätt
mycket, fast katekesplugget kommit bort.
Men inte tror jag att bristen på utanläsning
ensam kan vara skulden till ett försvagat
minne hos vår tids unga generation.
Problemet är oöverskådligt, och vad man kan
komma med, är mest rena hypoteser. Men den
försvagade minnesförmågan beror nog
närmast på mångfalden och brokigheten av alla
de intryck, som nutidens ungdom får
mottaga.

Lektor Julius Swenning:

Nutidens ungdom är över huvud taget
ganska obenägen att vilja lära in något i
minnet. Den moderna undervisningen har utan
tvivel stor skuld därtill. Den sysslar allt för
tidigt med förståndssaker. Men det ligger en
allmän slapphet i tidsandan. Och för att
minnas fordras en viss viljekraft. Dessutom blir
ungdomen numera så överväldigad av så
många olika intryck, att den har svårt att
hålla fast vid något enskilt. Inte vill jag
precis för min del uppliva det gamla
kate-kesläsandet. Men nog var katekesen minst
lika bra som många av nutidens
kristendomsböcker, det är då min privata lekmannaåsikt.
Mera poesiläsning på lägre skolstadier anser
jag emellertid vore av dubbel nytta, både
andligt och minnestekniskt. Och hur många
skolpojkar ha inte senare i livet glädje av att
komma ihåg några vackra dikter utantill.
Men den moderna undervisningsplanen med
all sin brokighet ger inte mycken tid över till
dylikt. Det får inte läggas lärarna eller
skolan till last, att så mycket av det gamla
goda måste försummas. Och när man från många
håll hör ett ramaskri över att skolan bara
består av plugg - ja då kan man nästan inte
annat än beklaga, att den kanske är det allt
för litet.

Läroverksadjunkten Gustav Kökeritz:

Senast på tisdagen hade jag i en av de
högsta ringarna måst konstatera, att vad vi
i klassen genomgingo ännu så sent som på
måndagen var som alldeles bortblåst för mer
än 50 procent av lärjungarna. Jag kunde
ej låta bli att uttrycka min verkliga
förvåning. Men vad beror detta på? Jo, eleverna
få ej den minnesträning, som de behöva, i de
nedre klasserna. Allt skall nu vara
åskådning så mycket som möjligt. Och för all del,
det skadar inte. Men därför behöver inte
minnesläsningen alldeles skjutas åt sidan.
Katekesplugget var nog inte så dumt. Minnet fick
en god träning. Det gäller om hjärnan vad
som gäller om kroppens muskler. De organ,
som ej övas, förslappas. Må man därför
återgå till forna tiders utanläsning, det må nu
heta% katekes, psalmvers, diktverk,
konjunktioner och prepositioner samt partiklar.

Särskilt den sistnämnda är tydligen
en rätt israelit. Yi frukta emellertid,
att han är för sent ute i sitt reformnit.
Ett släkte, som fått smak på en
undervisning, som inriktas på förståndets,
intelligensens utveckling, kryper nog inte
frivilligt in under den mekaniska
pluggläsningens ök.

Om skolradion och erfarenheterna
av densamma pågår f. n. en ganska
frisk diskussion bland pedagogerna och
inoon pressen. Dels ha skolledare av
olika slag i dagarna till skolöverstyrelsen

inlämnat sina rapporter om
erfarenheterna av höstterminens
skolradioutsänd-ningar. Dels debatteras uppslaget om
användande av lektionsformen vid
radioutsändningen.

Ur de nämnda rapporterna må
följande sammanfattning anföras:

Av de sammanlagt 170 rapporterna härröra
108 från folkskolor och 62 från olika högre
skolor.

Skolorna hade bl. a. anmodats svara på
frågan: »Ha radioutsändningar då de äro som
bäst enligt eder åsikt en uppgift att fylla i
skolans arbete?» Härpå ha 157 skolor svarat
klart ja, delvis med längre motiveringar.
Intet ne j svar har avgivits, men 13 skolor,
huvudsakligast läroverk, ha avgivit mer eller
mindre reserverade svar, i vilka
radioprogrammens betydelse för skolan avgränsats i
olika hänseenden.

De programinslag, som anses mest lyckade,
ha varit de biologiska kåserierna av dr Paul
Rosenius och professor Hans Wallengren,
uppläsningarna ur den svenska dikten, särskilt
historiska dikter, professor Elias Wesséns
föredrag huru skrivkonsten kom till oss och
red. Julius Rabes demonstration av orkesterns
instrument.

Beträffande problemet om lektioner
i radio ha många pedagoger uttalat sig.
Med uteslutande av diverse beröm åt
radiomagistern vid tillfället i fråga
återgiva vi det väsentliga av
Stockholmstidningens enquete i saken.

Överläraren vid Adolf Fredriks folkskola K.
E. Hellström var övertygad om att denna
form av skolradioutsändningar har framtiden
för sig.

Folkskolläraren /. Pettersson vid Sofia
folkskola, vars klass åhörde utsändningen, anser
att barnen genom en radiolektion lik den
utsända ha lättare att fatta det
kunskapsmaterial, som radioutsändningen vill meddela.
Han hade också märkt att barnens intresse
genom de olika frågorna och svaren ökades
i ej ringa grad.

Folkskolläraren C. Eriksson, Stocksund, har
likaledes konstaterat, att barnens intresse
stegrades, och han förklarar, att det var ett
ypperligt uppslag, som man bör fortsätta med.
Kunde man sedan ordna det så att
övningslärarna vid seminarierna en och annan gång
höllo en mönsterlektion i radio vore än mer
vunnet, då man på vissa håll inom
folkskol-lärarkåren länge hyst en sådan önskan.

Förslagsställaren överlärare Albin Rydén,
Hudiksvall, anser att man märkte ett
starkare intresse i klassen än vanligt. Barnen
fingo dessutom bättre än vid ett vanligt
föredrag inskärpt de saker, som skola minnas.
Denna form av skolradioutsändning kommer
att få än större betydelse, när det gäller
geografi och historia. Emellertid kan en
svårighet yppa sig vid dessa utsändningar, och det
är om den som håller lektionen inte är
lärare, ty det torde bli ganska svårt för
denne att lägga sitt föredrag så att det löper
som en vanlig lektion.

Överlärare Lindström i Skönsberg
förklarar, att lektionen innebar något nytt, och
detta märktes på barnens stegrade intresse. Att
denna form av skolradioutsändning har
framtiden för sig var hr Lindström övertygad om
och förklarade, att mycket skulle vara
vunnet, om Radiotjänst ville fortsätta med dem,
då de ha större pedagogiskt värde än
föredragen.

Föreståndaren för skolradion lektor Gösta
Bergman framhåller, att man inom ledningen
för skolradion sedan länge umgåtts med
planer på att omorganisera utsändningarna och
ge dessa formen av lektioner. Vi komma
givetvis att draga konsekvenserna av
framgången. Vi komma sålunda i framtiden att delvis

använda oss av denna metod vid
skolradio-utsändningarna. Det blir visserligen
inte-många sådana utsändningar i vår, då vårens
radioprogram redan är fastställt, men det
kommer givetvis att beaktas i fortsättningen.
Den stora fördelen med denna sorts
utsändningar är den naturliga pausering, som
kommer till stånd genom dialogen och dessutom
komma genom frågorna och svaren de olika
uppgifterna att säkrare inpräntas i
åhörarnas minnen.

Vi hänvisa för övrigt till ett par
uppsatser i denna aktuella fråga på
andra ställen i dagens nummer.

Angreppen på lärarnas
boställsordning. I Sydsvenska Dagbladet
Snällposten (h) förekom för någon tid sedan
en ledare, där man bl. a. betecknade
som »löjligt» och »obehövligt», att
lärarna tillförsäkrats egen ingång till
sina bostäder. Hr Viktor Fredriksson
skrev ett utmärkt genmäle, och
tidningen retirerade i sitt svar till en
efterlysning av källan till den »förskämda
luft», som skulle uppstå i skolornas
avklädningsrum. Den något enfaldiga
invändningen har givit folkskollärare
Carl Ernhagen i Lilla Harrie
anledning till följande reflexioner:

Begripligt borde vara, att ett
avklädningsrum för ett 40-tal barn eller fler, med
mången gång våta ytterplagg och ytterskodon,
inte kan vara så synnerligen rdkt på frisk
och hälsosam luft. Att den ofta får
betecknas som skämd, torde ej vara överdrivet.
Nu är det ju också &å, att barnen under
dåligt väder måste vistas inomhus på
ras-ter-na, och då intet annat rum än
afklädnings-rummet finns för ändamålet, blir
förhållandet ännu värre inte bara för läraren och
hans familj utan även för lärjungarna.
Om-Ni på tal om kommunernas användning av
sina pengar till viktigare ändamål åsyftat
skolhusens förbättrande i hygieniskt
avseende, har Ni säkerligen lärarkårens fulla och
varma erkännande. I den punkten syndas i
våra landskommuner ännu i dag mer än
tillbörligt. Ni söker visserligen överskyla
överorden i Eder påtalade artikel med, att
kravet är löjligt, »då det ställes upp mot de
stora kostnader, som följa med dess
genomförande i alla äldre skolhus». En annan
näraliggande sak, som också rör lands-bygden och
på ett betydligt kännbarare sätt, är
kommunernas byggnadsskyldighet för prästerna.
Ännu har man emellertid aldrig i Eder tidning
sett, att detta byggnadskrav är vare sig
obehövligt eller löjligt, även »om man
ställer upp det mot de stora kostnader,,
som följa med dess genomförande». Dock
gäller det här nyuppförande eller
modernisering av bostadshus rymmande 4-9 rum
med nutida bekvämligheter. »Att
missnöje rått och alltjämt råder över vad
söm-uppfattats som en skäligen sekundär reform
på skolans område», står klart för tidningen..
Att uppfattningen ofta är beroende på
enskilda eller partiers inställning till en viss
fråga, är kanske icke lika klart.

Tidningen införde hr Ernhagens svar
utan reflexioner. Och så gott var det.
Vid årets riksdag ha emellertid ett par
bondeförbundare demonstrerat sitt vett
genom att framföra motioner med
samma tankegång. Fjolårets riksdag visade
hem sådana yrkanden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 21:07:30 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1930/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free