Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 10. 5 mars 1930 - Skall Stockholm innehålla lärarnas provisoriska avlöningsförbättring? - Skolgärningen avslutad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 10
föras, att folkskollärarinna i Stockholm i
samtliga lönegrader har väsentligt lägre lön
än folkskollärarinna i såväl Stocksund som
Solna, I det förra fallet utgör skillnaden
in-om de olika lönegraderna kr. 343: 50, 251: 20,
158:80 och 57:60 respektive. I det senare
fallet äro motsvarande siffror respektive
kr. 361: -, 288: –, 194: - och 110: -. Även
manlig lärare i Stockholm har i flera
lönegrader lägre lön än manlig lärare å dessa
orter. Skillnaden uppgår i vissa fall till över
200 kronor.
Vad slutligen angår de billighetshänsyn,
som tjänstenämnden förmenar sig kunna
åberopa, vill mötet fästa uppmärksamheten på
den uppenbara obillighet, som ett bifall till
nämndens förslag beträffande lönetillskottet
åt de icke ordinarie folkskollärarna och
lärarinnorna samt småskollärarpersonalen
skulle komma att innebära. Dels är den av
riksdagen beviljade avlöningsförbättringen för
dessa lärargrupper väsentligt lägre än för den
ordinarie personalen vid folkskolan - kr.
204: - och 180: - för manlig, resp.
kvinnlig icke ordinarie folkskollärare och kr.
168:- för ordinarie samt kr. 120:- för
icke ordinarie småskollärarinna – dels äro
löneställningen och befordringsförhållandena
så ogynnsamma och reallönen så pass låg för
den personal, som här närmast avses, att om
billighetshänsyn finge tala, åtgärder borde
vidtagas i syfte att avsevärt öka de
blygsamma statliga lönetillskotten, exempelvis så
som skett i Göteborg.
För manlig e. o. och vikarierande lärare
torde inledningsvis böra framhållas, att
även löneplaceringen är synnerligen
ogynnsam. För närvarande är skillnaden i lön,
inberäknat dyrtidstillägg, mellan ordinarie
manlig lärare i första lönegraden samt e. o.
och vikarierande lärare icke mindre än 1,062
kronor. Enligt tjänstenämndens förslag
skulle denna skillnad ökas till 1,248 kronor. Rent
lönetekniskt sett är det en oformlighet, att
skillnaden mellan dessa personalgruppers
löner är så stor, då skillnaden mellan de olika
lönegraderna för de ordinarie manliga
lärarna endast utgör omkring hälften av detta
belopp. För folkskollärarinna föreligger
visserligen icke en dylik disproportion mellan
lönerna för motsvarande
befattningshavar-grupper, men med hänsyn till att
folkskollärarinnas i Stockholm löneförmåner - såsom
ovan påvisats - är väsentligt lägre än i
flera av Stockholms grannkommuner,
exempelvis Solna och Stocksund, så är, oavsett
detta, bemälda befattningshavares
löneställning att anse såsom synnerligen oförmånlig.
Befordringsutsikterna för här nämnd
personal, såväl manlig som kvinnlig, har
därjämte under de senaste åren så väsentligt
försämrats, att Stockholms folkskoledirektion
ansett sig böra hos 1928 års lönekommitté
tillstyrka viss lönetursberäkning och därmed
följande förbättrad löneställning såsom
kompensation för försenad befordran.
Befordringstiden för den icke ordinarie
manliga folkskollärarpersonalen, som år 1921
vid fastställandet av det nuvarande
lönesystemet ännu var relativt kort (3-4 år), har
alltmera förlängts och närmar sig nu 1.0 år,
vilken befordringstid kommer, under
förutsättning att inga nya ordinarie
folkskollä-rartjänster inrättas, att under de närmaste
åren ytterligare ökas. Medelåldern för e. o.
folkskollärare är för närvarande 29,9 år och
för vikarierande 28,0 år, varför denna
personal icke kan komma i åtnjutande av
befordran och därmed följande högre lön
förrän i genomsnitt vid omkr. 34 å 35 års ålder.
Vad beträffar folkskollärarinnorna, så äro
utsikterna till ordinarie anställning for dem
ännu mörkare på grund av att
folkskollära-rinnetjänsterna, i den mån de bliva lediga,
enligt stadsfullmäktiges beslut måste i stor
utsträckning förvandlas till
småskollärarinnetjänster. Sedan rätt lång tid tillbaka har
befordran till ordinarie ej kunnat ske förrän
efter 5-7 års anställning. På grund av ovan
nämnda omorganisation torde, därest ej
särskilda åtgärder komma att vidtagas,
befordran hädanefter ej kunna påräknas förrän ef-
ter 12-J 5 år. Då den nuvarande
medelåldern för e. o. folkskollärarinna är 28,4 och
för vikarierande 25,6 år, kan alltså befordran
och därmed högre lön ej äga rum förrän
efter fyllda 35-38 år.
Under den långa väntetiden på ordinarie
anställning té sig de extra ordinarie och
vikarierande lärarnas ekonomiska förhållanden
synnerligen bekymmersamma.
Den årliga lönen med dyrtidstillägg utgör,
efter frånräknande av de lagstadgade
pensionsavgifterna, för manlig extra ordinarie
och vikarierande lärare kr. 4,174. Då den
nyexaminerade läraren oftast har en betydan-"
de studieskuld, gå avgifterna för amortering
och förräntning av densamma till avsevärda
belopp. Härtill kommer premie för
livförsäkring, resekostnader till och från de ofta långt
bort från bostaden belägna olika skolorna,
skatter m. m. Efter avdrag av ovan nämnda
utgifter, återstår en behålleri inkomst av
omkring 225 kronor pr kalendermånad.
För de icke ordinarie folkskollärarinnorna
ställa sig förhållandena i huvudsak på
enahanda sätt endast med den skillnaden att
inkomsten och därmed den behållna reallönen
är lägre.
Beträffande slutligen
småskollärarinnepersonalen, för vilken det av riksdagen beslutade
lönetillägget satts så lågt som till kr. 168:-
för ordinarie och kr. 120:- för icke
ordinarie, och vars löneställning är så ogynnsam,
att totallönen för exempelvis e. o.
småskollärarinna endast utgör kr. 235: - pr
kalendermånad, torde väl knappast den av
tjänste-nämnden föreslagna nedprutningen av
löneförbättringen till 5 kronor pr månad anses
överensstämma med vad man i allmänhet
menar med billighetshänsyn. Därjämte måste
ovillkorligen beaktas, att småskollärarinna i
Stockholm fått sin tjänstgöringsskyldighet
utökad ända till 30 veckotimmar, utan att
någon kompensation i lönehänseende därför
kommit henne till del. Mötet har sig icke
bekant någon annan ort i riket, där
småskollärarinna ålagts så lång tjänstgöringstid. I
allmänhet torde den utgöra 24 å 26-
veckotimmar.
Med stöd av vad ovan anförts får mötet
härmed vördsamt anhålla, att stadskollegiet
ville föreslå, och att stadsfullmäktige måtte
besluta
att utöver nu utgående avlöningsförmåner
den av riksdagen beslutade provisoriska
avlöningsförbättringen utbetalas till
lärarpersonalen i läs- och skrivämnen vid Stockholms
folkskolor med oavkortade belopp.
Skolgärningen avslutad.
Folkskolinspektören i Sydsmålands
östra inspektionsområde E. E.
Svans-son fyllde den 12 febr. 65 år.
Passerandet av milstolpen i fråga innebar
också, att folkskolinspektör Svänsson
nått slutpunkten f or sin egentliga
livsgärning. K. m: t har nämligen beviljat
honom avsked från
inspektörsbefattningen från den 12 febr. 1930.
Vid sin avgång kan
folkskolinspektör Svänsson blicka tillbaka på ett
framgångsrikt arbete i den svenska
folkundervisningens tjänst.
Hans skolgarning omspänner tre
olika perioder: den första omfattar åren
1888-1908, då han tjänstgjorde som
lärare, därav vid Kalmar folkskolor fr.
o. m. 1894, den andra som överlärare
vid samma skolor åren 1909-1914 och
den tredje som statens
folkskolinspektör åren 1915-12 febr. 1930.
Som överlärare vid Kalmar
folkskolor nedlade hr Svänsson ett ihärdigt
arbete.
Det var omfattande och krävande
uppgifter, som förestodo den nya
folk-skolinspektionen, vilken med ingången
av år 1915 avlöste den gamla, I första
rummet gällde det att skaffa bättre
yttre förutsättningar för
undervisningens ändamålsenliga bedrivande, än
de som då för tiden stodo till buds.
De halvtidsläsande skolformerna voro
dominerande, skollokalerna otidsenliga,
inventarierna och
undervisningsmate-riellen i de flesta fall torftiga och
undermåliga. Att hr Svänsson var rätte
mannen att taga itu med
reformarbetet torde ingen vilja eller kunna
bestrida. Att han under sitt energiska och
malmedvetna arbete för folkskolans
uppryckande ur den lägervall, vari den
befann sig, här och var kom att stöta
på hårdnackat motstånd och ådraga sig
ovilja, var naturligt. Tack vare sin
ovanliga förmåga att »taga folk»
lyckades han dock driva igenom
skoiför-bättringar även på platser, där en
annan totalt skulle misslyckats.
Efterhand lade sig stormen, och
folkskolinspektör Svänsson har med åren fått
mottaga många bevis på tacksamhet och
erkänsla från skoldistrikten för sina
reformsträvanden. Bättre skolformer,
tidsenliga skollokaler med god
utrustning i fråga såväl om inventarier som
undervisningsmateriell bära vittne om
hr Svänssons arbete som inspektör.
Knappt 3 procent halvtidsläsande barn
finnas numera inom distriktet, som
enligt vitsord från auktoritativt håll f. n.
är Smålands bästa. På Öland äro nu
alla skolorna heltidsläsande.
Visserligen hava dessa rent yttre
uppgifter tagit huvudparten av
inspektör Svänssons tid i anspråk, men han
har dock för dem icke glömt det inre
arbetet i skolorna inom sitt distrikt.
Det sätt på vilket han utövat sin
inspektion - mera som den rådgivande
vännen och kamraten än som den
stränge och fordrande inspektören -
har gjort, att han tillvunnit sig
lärarkårens sympati i ovanlig grad. Talrika
äro de bevis på lärarpersonalens
tillgivenhet och aktning, han med åren
fått mottaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
