Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 10. 5 mars 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 10
SVENSK LÄRARETIDNING
221
lämpligheten av denna - ofta påtvingade -
undervisningsform, icke minst därigenom, ätt
en folkskolinspektör velat göra troligt, att
de församlingar, som fått sitt skolväsen
omlagt till denna B2-typ, skulle vara mycket
belåtna härmed. Mötet beslöt efter någon
diskussion att bifalla förslaget och att
rundskrivelsen skulle ställas till
skolrådsordföranden i resp. församlingar.
Kyrkoherde Frans Johansson, Särestad,
ansåg, att respekten för lärarna vid
fortsättningsskolorna blir lidande på att lärarna här
ej ha samma disciplinära rättigheter som vid
andra skolor och ansåg, att en ändring här
borde ske. Mötet beslöt göra ett uttalande i den
riktningen, att sådana disciplinära åtgärder
skulle vara tillåtna även för lärare vid
fortsättningsskolorna.
När Svensk Läraretidnings redaktör
för någon tid sedan, närmast med
tanke på förhållandena i Bohusläns
inspektionsområde, yttrade några kätterska
ord om folkupplysningsvänligheten i
vissa delar av Västsverige, fann sig hr
A. Th. "Wahlström i Skövde föranlåten
att lovprisa Skaraborgs län för dess
nuvarande folkskolevänlighet. Vi blevo
glatt överraskade över ett sådant
vittnesbörd från en, som tagit så många
nappatag med skaraboiterna i fråga om
heltidsläsningen.
Tydligen ha de vänner av
halvtidsläsning och stryk i fortsättningsskolan,
som voro samlade i Falköping, nu
avflyttat till en annan landsända. Eller
också äro de luft för sin gamle
antagonist.
I anledning av
kristendomsmotionerna vid årets riksdag skriver
riksdagsmannen-folkskolläraren David
Norman i Västmanlands Folkblad (s)
bl. a.:
I hr Olssons motion understrykes med
styrka samvetsfrihetens krav. Hr Hydén påvisar
faran för vår barndomsskolas
söndersplittrande i olika sektskolor, om staten helt skulle
överlämna kristendomsundervisningen åt det
enskilda initiativet inom diverse sekter och
sammanslutningar med divergerande
uppfattningar i trosfrågor. Staten har all
anledning att skydda barnen mot de för
barnasinnet ödeläggande konflikter i själslivet, som
religiöst åsiktsgrubbel i unga år så ofta
medför. Innerst blir det ju uppfostrarens sak att
i sin undervisning taga med så varsamma
händer på dessa problem, att
konfliktanledningar utebliva, men då måste också de
administrativa föreskrifterna vara sådana, att
de ej tvinga till åsiktsförtryck. Det minsta
som samvetsfrihetens anhängare måste fordra
beträffande kristendomsundervisningen i våra
barndomsskolor är därför katekesukasens
upphävande.
Första kammarens l: a tillfälliga
utskott har berett bl. a. centralstyrelsen
för S. A. F. tillfälle att avgiva
yttrande över hr Oscar Olssons motion. Det
önskade utlåtandet kommer en av de
närmaste dagarna.
Utskottsbehandlingen torde komma att taga sin början
omedelbart efter det att de begärda
yttrandena inkommit till utskottet.
Självfallet råda mycket olika mening-
ar inom lärarvärlden om hr Oscar
Olssons motion. Både anhängare,
motståndare och odeciderade stå säkerligen att
uppsöka litet varstädes. En omröstning
inom kåren har ej kunnat åstadkommas,
då utskottet önskat skyndsamt svar.
Något yttrande om hr Eydéns motion
har ej begärts. Säkerligen misstaga vi
oss emellertid icke, om vi antaga, att en
överväldigande majoritet skulle ställt
sig bakom denna.
Skrämmande, sätter Västmanlands
Folkblad (s) såsom rubrik över en
mycket beaktansvärd artikel angående
ungdomens förvildning. Vi tillåta oss
återgiva några brottstycken:
Barnavårdsnämnden i Solna, en av
Stockholms förorter, har i sin redogörelse för
verksamheten under förra året lämnat några
uppgifter, som verka i hög grad skrämmande.
Antalet barn och ungdomar, som av nämnden
måste omhändertagas för samhällsvård eller
skyddsuppfostran, stå under övervakares
tillsyn o. s. v., uppgår nu till över 300. Av
dessa äro 115 fall nya under 1929. Nämnden
skriver, att ett otyglat nöjesbegär, särskilt
efter danstillfällen och biografbesök, har
bringat en hel del ungdomar till handlingar,
som föranlett till allvarliga
korrektionsåtgärder eller andra påföjder.
Visst och sant är, att det nu kan talas
om verklig förvildning bland en del av
ungdomen. Det är ju i vår tid ingenting
ovanligt att vid danstillställningarna upptäcka
till och med ’flickor i åldern 16-17 år
stinkande av brännvin. Ja, den som skriver
dessa rader har vid en dansbana i Västmanland
sett en sådan där flickunge dricka brännvin
ur butelj tillsammans med en hop ynglingar
av den renodlade ligisttypen. Detta är
förfall och detta är i hög grad skrämmande.
Ungdomen är fången i en virvel. När
barnavårdsnämnden talar om det otyglade
nöjesbegäret, då har nämnden alldeles säkert rätt.
Det är jakten efter nöjen och raffel, som
kommer ungdomen att gå in på de farliga
och till fördärv ledande vägarna.
Men hjälper det nu med straffpredikningar
eller hjälper det med tvångsuppfostran och
korrektionsåtgärder ? Knappast!
Ingen kan begära, att ungdomen skall
hållas inlåst eller avstängd från nöjeslivet.
Ungdomen har behov av att roa sig, behov av
att leka och dansa. Men den har också
behov av något att intressera sig för, behov av
utlopp för sin energi. Men nöjeslivet i vår
tid har i stor utsträckning blivit en - ja,
man kan gott säga en industri, som ger den
private företagaren god vinst och på samma
gång dödar ungdomens s j al v verksamhet. Om
man följer de unga inom någon av de ideella
föreningarna och iakttager, hur de äro
verksamma för att ordna program till nytta och
nöje, då förstår man den oerhörda betydelse
sådan verksamhet har för dessa unga. De
ägna sig åt musik, de öva sig i sång, de söka
i böckerna efter något att läsa vid mötena
och de offra tid och kraft på att smycka
lokalerna och göra dessa så inbjudande som
möjligt. Där blir det utlopp för de ungas
energi, där få de handla under ansvar och
där pågår en ständig tävlan för att
åstadkomma det bästa möjliga. Detta är något
annat än att ständigt vara den overksamme
slukaren av det industrialiserade nöjeslivets
all otäckhet.
Det skulle säkerligen vara till nytta, om
föräldrarna sökte påverka sina pojkar och
flickor att söka utlopp för sin
verksamhetslust och energi inom de
ungdomsorganisationer, där det arbetas för ungdomens fostran
till goda och nyttiga men på samma gäng
livsglada medborgare.
Lärarna kunna också göra mycket för
att väcka intresse för
ungdomsföreningar. Idrottsrörelsen är den, som
kanske har största förmågan att samla
de unga. Under lärarnas medverkan
kunna överdrifter och oarter inom
densamma bortarbetas. Det är i
insikten härom, Svensk Läraretidning berett
ett bredare utrymme åt spörsmål om
särskilt vår skolidrott.
Diskussionen om de nya
kommunallagarna har redan tagit sin början i
pressen. Vi avtrycka några uttalanden
angående skollagstiftningen.
Stockholms Dagblad (h) skriver:
Det förefaller onekligen, som om förslaget
skulle vara väl avvägt. Skolärendenas
överförande till den borgerliga kommunen torde
vara motiverat av tidsutvecklingen och är
särskilt med hänsyn till de ekonomiska
angelägenheternas handhavande det mest
praktiska. Att kyrkoherden skall vara medlem av
skolstyrelsen, men icke självskriven som dess
ordförande, synes också vara en god lösning
på en ömtålig fråga.
Svenska Morgonbladet (fr) :
Förslaget till lag om skolstyrelser även i
större landskommuner är så försiktigt
avfattat, att det synes tillgodose alla krav på
hänsyn till ortens önskemål. Sålunda är inget
tvång infört i lagen, utan det är först på
framställning av kommunalfullmäktige,
kyrkofullmäktige eller kyrkostämma som en
överflyttning av skolärendena från den
kyrkliga till den borgerliga kommunen må äga
rum. Inom alla små kommuner, som sakna
kommunalfullmäktige, komma alltså i
fortsättningen skolans angelägenheter att
avgöras på kyrkostämma, och lärare att väljas av
de röstberättigade.
Nya Norrland (s):
Redan vid en flyktig överblick får man
anledning till så pass vägande anmärkningar,
att förslagen icke synes böra bifallas, därest
icke väsentliga ändringar kan vinna gehör
inom vederbörligt utskott. Detta är sålunda
fallet med frågan om prästs självskrivenhet
som ordförande i kyrko- och skolråd och i
kyrkostämma.
En annan vägande anmärkning, som kan
riktas mot det nu framlagda förslaget,
riktar sig mot att skolärendena skola
handläggas av den borgerliga kommunen. Det finnes
absolut intet enda bärande skäl, varför de
skola ligga under kyrkoförsamlingens
dom-var j o.
Tyvärr ha långt ifrån alla
kommuner, där folkskoleväsendet förlagts
under den borgerliga kommunen, så
vårdat folkskolans angelägenheter, att
gehör utan vidare torde stå att vinna
bland folkskolans lärare för den eljest
naturliga uppfattningen, att
folkskoleärendena i våra dagar bäst handhavas
av den borgerliga kommunen. Det finns
åtskilliga drätselkamrar i detta land,
som gjort mycket för att förskingra
tilltron till de borgerliga
kommunalmyndigheterna i fråga om deras respekt
för andliga värden.
Lösningen får väl emellertid sökas
efter större synpunkter än dessa) mera
konjunkturbetonade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
