Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 11. 12 mars 1930 - Intresset för skolradion är i stigande - Fritt forum - Regeringsförslaget om den treåriga flickskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 11
SVENSK LÄRARETIDNING
241
Intresset för skolradion
stigande.
ar i
Av den sammanfattning av
rapporterna till skolöverstyrelsen och
aktiebolaget Radiotjänst om
skolradiout-sändningarna under fjolåret, som
lektor Gösta Bergman ingivit till
överstyrelsen, framgår bl. a., att skolorna i
allmänhet önska en strängare åtskillnad
mellan program för folkskolor och
högre skolor. Ett avsevärt antal folkskolor
önska att vid programgestaltningen
fortsättningsskolan skulle tillgodoses.
Enstaka röster ha höjts för att program
även för tredje och fjärde klasserna i
folkskolan borde förekomma, -nämligen
sagor och enklare berättelser.
Flera skolor ha framhållit det
önskvärda i att varje radiolektion inleddes
med musik eller sång. Billigare
apparater för skolbruk anses också vara ett
viktigt önskemål. Större rabatt av
radiofirmorna och statsbidrag för
apparatinköp äro de två vägar, som
rapporterna anvisa.
På’ frågan om radioutsändningarna,
då de äro som bäst, anses ha en
uppgift att fylla i skolans arbete har icke
något nej-svar avgivits, men 13 skolor
ha svarat mer eller mindre reserverat,
och av dessa äro flertalet högre skolor.
Lektor Bergman kommer till den
slutsatsen, att det finnes ett tydligt
dokumenterat intresse i ett växande
antal skolor landet runt, huvudsakligen
folkskolor, för radioprogram under
skoltid. Försöken ha vidare givit vid
handen, att programmen böra upptaga
f örstahandsf ramställningar av
personer, som samtidigt äro fackmän och
pedagoger. Den rena föredragsformen bör
ersättas med en mera samtalsmässig
framställning, närmande sig
lektionsformen. Föredragsserier, som för att
giva verklig behållning förutsätta
avlyssning av samtliga i serien ingående
föredrag, böra undvikas. Varje föredrag
bör så vitt möjligt utgöra ett
självständigt helt.
Fritt forum.
För att främja en fri och saklig diskussion i skolfrågor införas hår för denna avdelning lämpade inlägg av medarbetare utanför redaktionen.
Artiklarna skola vara undertecknade av vederbörande författare, och ansvaret för de uttalade meningarna bäres uteslutande av dessa. Inlägg,
som brista i koncentration och språklig reda eller som äro ägnade att skada skolan och kåren, införas icke.
Regeringsförslagét om den
treåriga flickskolan.
I den nu framlagda kungl, propositionen i
skolfrågan föreslår regeringen, liksom förut
1927 års Skolsakkunniga, att vid allmänt
läroverk skall med statsbidrag kunna inrättas
kommunal flickskolelinje. Dess ändamål skall
vara att bereda kvinnliga lärjungar, som
genomgått näst högsta klassen av realskola
vid allmänt läroverk, tillfälle att inhämta ett
högre mått av allmänt medborgerlig bildning
med hänsyn tagen till den kvinnliga
ungdomens egenart. Flickskolelinje skall vara
anordnad med treårig lärokurs.
Som bekant föreslog 1918 års
skolkommission upprättande av en dylik flickskolelinje
såsom påbyggnad på realskolan i vissa
medelstora städer, ehuru man då tänkte sig, att
den skulle vara statlig som skolan i övrigt.
Redan då syntes det mig ganska ovisst, om
detta förslag skulle innebära någon lösning
ens i begränsad form av frågan om
flickornas högre undervisning. Ur psykologisk
synpunkt föreföll det mig tvivelaktigt, att man
i någon större utsträckning skulle kunna
förmå flickor, som gingo i realskolan och
endast hade ett år kvar till realexamen, att
välja en linje, som skulle framflytta
avgången ur skolan hela två år, för att sedan
skänka dem en kompetens, som i stort sett
jämställdes med realexamen. Då det
emellertid enligt skolkommissionens förslag i
övrigt var avsett, att dessa treåriga flickskolor
skulle komplettera det ganska begränsade
antal fullständiga flickskolor, vilka samtidigt
"föreslogos som avlösning av de privata
flickskolorna, anslöt jag mig till förslaget.
Frågan ligger nu till på helt annat sätt.
Det är nu icke tal om att förstatliga hela
flickskoleväsendet. Privatskolor komma
alltjämt att finnas, och dessutom har möjlighet
öppnats för kommunerna att upprätta egna
flickskolor. Flickskoletypen är sålunda ej i
iara att försvinna - den nya typen är t. o.
m. starkare kvinnligt betonad än våra
nuvarande privata flickskolor. Då framstår för
mig som en annan och viktigare fråga: Kan
ej i högre grad än hittills planerats hänsyn
tagas till den kvinnliga ungdomens egenart,
när det gäller flickor, som vilja fortsätta till
realexamen ?
Det strömmar ju nu massor av flickor till
statens realskolor, liksom redan förut till de
kommunala mellanskolorna. Examen
avskräcker dem inte. Det är ju en övervunnen
ståndpunkt redan i fråga om studentexamen,
och realexamen är ju av så mycket
lindrigare art. Men flickor ha nu en gång ej
samma fysiska krafter som pojkar, deras
övergångsålder gör sig ibland rätt kännbar under
åren före realexamen och de ha vidare för
sin framtid gott av att ha tid för en del
praktiskt arbete inom och utom skolan.
Genom flit och samvetsgrannhet klara nu
flickor med en viss begåvning sin realexamen
lika bra och bättre än’ genomsnittsgossarna
och på samma tid som dessa. Men varför
skulle ej en del av dem kunna få fullfölja
sina studier i en takt, som bättre passade för
deras läggning och framtida verksamhet? En
förlängning av tiden för realsk lekursen
med ett air skulle för dem innebära en
betydande lättnad och samtidigt ge dem tid
till ökade kunskaper Inom deras speciella
intressesfär. En övergång till flickskola i
enlighet med regeringens förslag skulle däremot
förlänga deras skoltid med två år och
dessutom praktiskt taget avskära dem från
fortsatta studier till studentexamen.
Den ståndpunkt jag här intager har i hög
grad betingats av den erfarenhet jag under
några år förvärvat som lärarinna i en
kommunal mellanskola. Eleverna komma i de
flesta fall från mindre bemedlade hem. Det
händer varje år, att åtskilliga lärjungar, som
klarat flyttningen till nästa klass med
godkända, ofta goda betyg, icke desto mindre
sluta skolan i förväg, emedan de fått eller
skola söka sig arbete, då hemmen ej längre
anse sig ha råd att undvara deras
arbetsförtjänst.
Om jag nu tänker mig, att det skulle
erbjudas de flickor bland mina elever, som
genomgått tredje klassen, att välja mellan att
taga realexamen efter ett år eller att få
normalskolekompetens efter tre år, är jag
övertygad om att det endast i undantagsfall
skulle hända, att någon till i j är de klassen
godkänd elev skulle välja flickskolelinjen.
Den, som haft svårt att följa med eller känt
sig ansträngd, skulle säkerligen hellre sluta
än välja den långa vägen. Den lättnad, som
erbjudes eleverna, kommer för sent och får
en för stark kompensation i studietidens
betydande förlängning. Den vinst i bildning och
mognad, som de ökade studierna innebära,
anses ofta av ett fattigt hem som en lyx
det ej har råd med, när genare vägar till
samma kompetens stå öppna.
Saken skulle ställa sig annorlunda, om en
differentiering kunde inträda ett år tidigare
och förlängningen av studietiden endast
gällde ett år. Realskolekursens första år är,
åtminstone i den skola, där jag undervisar,
föga ansträngande. I andra klassen är
arbetstiden i skolan, och i hemmet längre.
Flickorna och hemmen kunna bättre bedöma,
om i det särskilda fallet de intellektuella och
fysiska krafterna räcka bra till eller tagas i
anspråk på ett betungande sätt. Enligt vad
min erfarenhet ger vid handen, är det i
allmänhet i ’mellanskolans tredje klass, som
övergångsålderns verkningar göra sig mest
gällande, och även ur denna synpunkt vore
en lättnad i arbetet under det skolåret
befogad. Den kunde då helt enkelt bestå däri,
att de flickor, som ville gå den längre
linjen, i denna klass befriades från
undervisningen i ett eller två ämnen, varigenom ingen
delning av klassen behövde äga rum förrän
året efter.
Beslutet att gå den längre linjen kunde
alltså tagas vid en tidpunkt, då det gällde
att avgöra om den fortsatta skoltiden till
realexamen skulle bli två eller tre år. I
mindre skolor kunde under de följande åren
åtskillig samläsning äga rum, varigenom den
föreslagna anordningen skulle bli
jämförelsevis billig för det allmänna, alldeles
bortsett från att kostnaderna för en klass helt
inbesparades.
För de mindre bemedlade hemmen, där man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
