Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 11. 12 mars 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 11
SVENSK LÄRARETIDNING
243
LÄST OCH ÅTERGIVET.
Dagens stora debattämne på skolans
område är självfallet regeringens nyaste
försök att uppriva grunderna för 1927
års skolproposition. Remissdebatten i
första kammaren har fäst den allmänna
uppmärksamheten på frågan, och
tidningar av olika färg ha skyndat att
taga ställning till frågan. Säkerligen ha
åtskilliga av dem icke orkat eller gittat
att ens genomstudera den sällsynt
dåligt skrivna propositionen. Långt
mindre ha de haft möjlighet att taga del av
det vidlyftiga material, som
undanhållits riksdagen, men som icke dess
mindre är av största intresse för frågans
belysning. Några saxhugg, som vi i det
följande tillåta oss, visa emellertid, att
ställningen pro et contra går efter 1927
års stridslinjer.
Vi börja med några högertidningar.
Aftonbladet (h) bör ha företrädet
den här gången:
Mot regeringens iörslag har hr Rydéns
missnöje endast att anföra invektiv och
förvridna argument. Vi få aldrig klart för
oss, klagar han, vilken av de båda linjerna
som skall föredragas. Man kan svårligen
tänka sig ett mera förtorkat och för
verkligheten främmande argument. Skoldogmatikens
spekulativa fråga, vilken linje som skall
föredragas, hör icke till saken. Här gäller
intresset att bägge linjerna skola i lika mån
gynnas och att erfarenheten eller folkets eget
motiverade skön skall få avgöra vilken linje
som blir föredragen. Det är sålunda en
empirisk fråga; hr Rydén synes föreställa sig att
den sexårigas företräden kan aprioriskt
deduceras i någon pedagogikens
transscendentalfi-losofi.
Det där var mycken lärdom på en
gång. Men var tog i hastigheten den
»förenade» tredje linjen vägen?
Nya Dagligt Allehanda (h) yttrar sig
för en gångs skull någorlunda
anständigt mot sin skolpolitiska motståndare.
Glädjeämnet är hr Almkvists anförande
i remissdebatten:
Det icke minst märkliga i remissdebatten
var att f. statsrådet Almkvist, som officiellt
bar ansvaret för framläggandet av 1927 års
reformförslag, nu stödde sin efterträdare i
konseljen och förklarade det obefogat att
säga, att den förenade linjen är förkastlig ur
pedagogisk synpunkt. Den hindrar, yttrade
han, icke bottenskoleidén utan möjliggör i
stället denna idé på platser, där
förhållandena nu hindra densamma.
Det är enbart glädjande att bevittna, huru
bemödandet att reformera 1927 års skolreform
i de många stycken, där detta tarvas, vinner
oavlåtligt ökad terräng och att de sakliga
synpunkternas primat alltmer erkännes.
Hr Almkvists »stöd för
efterträdaren» var nog åtskilligt mindre
förbehållslöst, än tidningen vill låta påskina.
Och de »sakliga synpunkternas primat»
kommer man nog att tala tyst om, när
någon vecka gått till ända.
Sydsvenska Dagbladet Snällposten
(h), ecklesiastikministerns eget organ,
är självfallet överf ört just:
Det nu framlagda förslaget innebär ett
principiellt betydelsefullt steg i syfte att
korrigera några av de allvarligaste missgrepp,
som begingos vid 1927 års riksdag i dess
skolbeslut. Att propositionen i sina huvuddrag
kommer att vinna bifall, är väl i varje
händelse sannolikt, då ju även det frisinnade
partiets skolexpert, hr Almkvist, har tillhört
de Skolsakkunniga, på vilkas utlåtande
förslaget bygger. Men när politiken har farit
in i en fråga, gäller, som bekant, det gamla
ordet, att intet är i allmänhet osäkrare! Vad
som däremot är säkert, det är, att en lycklig
utgång skulle hälsas med största
tillfredsställelse inom skolvärlden, där de nuvarande
förhållandena kännas som ett olidligt tvång.
Börja onda aningar göra sig
gällande? »Tillfredsställelsen inom
skolvärlden» kommer man måhända också att få
tala tyst om, när vissa handlingar
komma på bordet.
Svenska Dagbladet (h) lägger något
smolk i mjölken:
Att beklaga är endast att
ecklesiastikministern icke r.edan nu ansett sig kunna göra
något för de enkellin j iga realskolorna. Det
är skralt med den av riksdagen fastslagna
likställdheten mellan de båda
realskolelinjerna, så länge en grupp av skolor står utanför
denna likställdhet och därmed ungdomen på
ifrågavarande orter berövas det fria val, som
deras jämnåriga på andra orter hava.
Aldrig kan en glädje få bli
fullständig ! Uppriktigt sagt ha även vi en
smula svårt att förstå, vad slags konsekvens
som ligger i regeringsförslaget på
denna punkt. Men det är ju somt, som
endast de invigda begripa/
Ur den liberala pressen saxa vi ett
brottstycke av Dagens Nyheters ledare
om »flickskolor och >samläsning»:
Genom att anordna samläsning mellan de
båda linjerna skulle nämnda ojämnhet
undvikas och såväl statsfinansiella hänsyn som
allmänhetens berättigade intressen tillgodoses.
Ur principiell synpunkt skulle detta också
innebära att likställigheten mellan de båda
linjerna i verkligheten skulle kunna
upprätthållas. Mönster för anordningen har hämtats dels
från 1927 års organisationsplan, som
förutsatte gemensam undervisning i realskolans
högsta klass vid ett stort antal läroverk, dels
från 1928 års beslut om kommunala
flickskolor, enligt vilket samläsning av nu ifrågasatta
slag under motsvarande förutsättningar skall
äga rum. De pedagogiska betänkligheter som
av en del myndigheter anförts mot
samläsningen ha av ecklesiastikministern på ett som
det förefaller övertygande sätt bemötts, och
han har lämnat anvisning på en del
betryggande garantier i detta hänseende. Över
huvud synes förslaget visa en fullt
framkomlig väg ut ur de svårigheter och
missförhållanden som obevekligen följde i släptåg med
1927 års illa genomtänkta skolreform.
D. N. tillhörde under den
Fogel-qvistska regimen en av skolreformens
oresonligaste motståndare. Och gammal
surdeg sitter i.
Den frisinnade pressen har i
allmänhet iakttagit en tillbakadragen tystnad.
Däremot ha åtskilliga
socialdemokratiska tidningar tagit till orda.
Socialdemokraten skriver under
rubriken »Bakåt marsch» bl. a.:
Värner Rydén riktade vid remissdebatten
en ingående och sakligt stark kritik mot
regeringsförslaget. Han erinrade bl. a. om den
egendomliga och forcerade enkät hos
skolstyrelserna, som de Skolsakkunniga arrangerade
i somras, och undrade, varför denna
rundfråga och dess resultat ej med ett ord
omnämnts i propositionen. Hr Lindskog blev
svaret skyldig. Rydén frågade vidare,
varför de av förslaget berörda kommunerna icke
hörts angående den nya organisationsplanen.
Statsrådet förklarade att han ej ansett sig
behöva göra detta - eftersom Skolutskottet
1927 icke heller inhämtat kommunernas
mening. Det är väl dock en viss skillnad, hr
Lindskog, mellan en departementschefs och
ett riksdagsutskotts möjligheter, när det
gäller ett ärendes beredning. I fortsättningen
fastslog Rydén, att förslaget i olika
avseenden innebär ett upprivande av 1927 års
skolbeslut. Dels genom införandet av den hittills i
praktiken absolut oprövade »förenade linjen»,
som ej blott är pedagogiskt förkastlig, utan
även omöjliggör en lojal prövning av de två
1927 inrättade realskolelinjerna. Dels genom
upphävandet av besluten om flickskolorna och
om lyceerna samt slutligen genom de
väsentliga utgiftsökningar, som de nya
anordningarna komma att medföra.
Hr Lindskogs svar på den Rydénska
kritiken, som senare kompletterades av hr
Björck, var i det hela synnerligen matt. Han
försäkrade, att han alls inte haft några
skolpolitiska biavsikter, att han aldrig avsett
något upprivande av skolreformen, utan blott
en liten »revidering» på grundval av vunnen
erfarenhet - en erfarenhet, som ännu ej
föreligger! För övrigt var propositionen en
»fullkomlig konsekvens av 1929 års beslut».
Vad kan man mer begära? Efter ungefär
samma linjer gick hr Almkvists bidrag till
debatten. Dock stack denne icke under stol med sitt
missnöje över att hr Lindskog i så stor
utsträckning nonchalerat sina egna sakkunnigas
synpunkter.
Bland åhörarna märktes hr Almkvists
partichef, som med synbar uppmärksamhet
lyssnade till knivkastningen. Hur långt han och
hans parti ämna engagera sig i den nya
Skolstriden, fick man emellertid inte veta. Hr
Almkvist lämnades tills vidare ensam på
skansen. Trots ovissheten i detta avseende måste
hr Lindskog säga sig, att den skarpa
väl-komstsaluten icke bådade gott för hans
bråd-störtade och klent motiverade attack mot 1927
års skolreform.
Ny Tid (s) ägnar en ingående och
sakkunnig kritik åt hela propositionen.
Slutomdömet blir:
Dyrt och dåligt kan sättas som etikett på
herr Lindskogs skolförslag. Det ger icke
flickorna vad riksdagen åsyftat, det inför
ytterligare oreda i den redan förut tillräckligt
inkrånglade skolorganisationen och det
försvårar i avsevärd mån tillträdet till högre
skolundervisning iför folkskolans lärjungar.
Säkert blir det en allvarlig -strid kring
Skolpropositionen i år. Av allt att döma
kommer utgången att bero på hur djupt
de frisinnade känna sig engagerade i
förarbetet för regeringspropositionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
