Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 11. 12 mars 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 11
De föreslagna nya kommunallagarna
äro föremål för olika omdömen, även
om man i allmänhet förväntar positiva
beslut vid årets riksdag.
Vestkusten (h) skriver exempelvis
särskilt i fråga om församlingsstyrelse
och skolärenden:
Att införandet av församlingsstyrelse
kommer att i stort sett lända vår kyrka och det
kyrkliga livet till gagn, därom torde ej råda
något tvivel. Även om den därmed
förbundna frågan om skolärendenas fakulativa
överflyttande till den borgerliga kommunen är av
mera omstridd natur, uppfylles därmed en
inom många kyrkliga kretsar livligt närd
önskan. Och de farhågor, som ha yppats
beträffande vårt skolväsende på landsbygden, torde
säkerligen komma att vederläggas av
verkligheten, liksom fallet redan är i fråga om våra
skolor i staderna.
I Ny Tid (s) heter det om samma
sak:
Herr Lindskogs församlingsstyrelsereform
påkallar förvisso en grundlig omstöpning,
innan den kan godtagas. Biksdagen kan icke
underlåta att hyfsa det föreliggande
iförslaget så att det fyller demokratiens elementära
krav, och avkläda det den ålderdomliga
prästdräkt, vari det serverats.
I en cirkulärledare till åtskilliga
landsortstidningar av högerfärg heter
det bl. a.:
Beträffande förslaget om skolornas
överflyttande till den borgerliga kommunen är
detta så avfattat, att det tillgodoser alla krav på
hänsyn till ortens önskemål. Intet tvång
linnes enligt förslaget att överflytta
skolärende-na från den kyrkliga till den borgerliga
kommunen, utan skall detta ske först på
framställning av kommunalfullmäktige,
kyrkofullmäktige eller kyrkostämma. Inom alla
små-kommuner, som sakna kommunalfullmäktige,
komma alltså skolans angelägenheter såsom
hittills att avgöras på kyrkostämma och
lärare väljas av de röstberättigade. Kyrkoherde
är självskriven medlem av skolstyrelsen, och
han kan väljas till ordförande, men man är
inte tvingad att välja honom. Samma
ordning föreslås alltså för landsbygden som den
i städerna redan nu rådande. I en mängd av
våra städer väljes kyrkoherden till
ordförande i skolstyrelsen, vilket givetvis i regel
kommer att bli fallet på landsbygden.
De förslag, k. m:t här framlagt, torde i det
väsentliga komma att bifallas av riksdagen.
Inom riksdagen ha redan väckts
åtskilliga motioner om ändringar - man
räknar med ett hundratal, innan
motionstiden utgår. Bland dessa komma,
åtminstone några att upptaga krav på
en genomgripande omstöpning av
lagförslagen.
I katekesfredens förlovade land. Vi
återgåvo för någon tid sedan ett
meddelande om katekesbeslutet i Breared,
där man efter många timmars
diskussion voterade genom omedelbart
införande av en myckenhet katekes. Beslutet
har fått ett efterspel, varom Svenska
Morgonbladet (fr) berättar:
Den första konflikten angående regeringens
ukas om katekesen har nu utbrutit.
Skolrådet i Breareds församling har, såsom iallet
allmänt tycks vara i »Schartauanien», tolkat
regeringens beslut som ett medgivande till
starkt vidgad utanläsning och för den skull
dekreterat, att de tre första huvudstyckena i
Luthers lilla katekes skola »införas» i
församlingens skolor. Detta anse tre reservanter, som
överklagat beslutet hos Göteborgs domkapitel,
på goda grunder innebära, att huvudstyckena
i fråga skola föreläggas barnen till ordagrant
inlärande. En utanläsning i sådan omfattning
finna de ur pedagogisk synpunkt olämplig.
Det är också olagligt, ty den nya kungörelsen
kan ej, anse de, tagas till intäkt för
utanläsning av de tre första huvudstyckena, som
utgöra tre fjärdedelar av katekesen.
Förklaringarna till andra huvudstycket äro ju de
längsta i hela boken och ge iför stort
utrymme åt dogmer i undervisningen.
Skolrådsbeslutet innebär en ändring i
gällande läroplan, konstatera klagandena. Men
man har då att antingen följa
folkskolestadgans par. 10 eller ock det av domkapitlet
fastställda reglementet, som stadgar att
smärre ändringar kunna företagas, sedan
lärarkåren yttrat sig och folkskolinspektören givit
sitt bifall. Då ingen av dessa vägar blivit
följd, anhålla klagandena, att beslutet till alla
delar upphäves.
Skulle emellertid domkapitlet upptaga
frågan om läroplan för Breareds skoldistrikt till
behandling i anledning av skolrådets beslut,
begära klagandena, att reservanternas
synpunkter bli beaktade. Lämpligheten av att
under pågående läsår ändra gällande läroplan
anse dock klagandena kunna starkt
ifrågasättas.
Biskop Block, som satt såsom
ordförande, när Bolstadsinsamlingen
beslutades, har onekligen fått en nöt att
knäcka. Det blir påsfyllen, om den
Lindskog-ska katekesukasen icke snart bringas ur
världen.
Halvtidskämparna i Skaraborgs län
tyckas verkligen utgöras av en liten
minoritet, fast den tar sig stora låter. För
Skaraborgaren (fr) ha bl. a. nuvarande
folkskolinspekören i södra
inspektionsområdet och hans företrädare framlagt
sina erfarenheter.
Folkskolinspektör Bror Eriksson
uttalar bl. a.:
Jag har icke mött någon större aversion
mot vardagsläsningen i de orter där den
redan är införd, och man har inte heller ställt
sig; avvisande på de platser där man är i färd
med att införa den. Tendensen går stadigt mot
heltidsläsning, och vid förra läsårets slut voro
omkring 88 procent av alla läraravdelningar
inom mitt inspektionsområde heltidsläsande,
medan övriga 12 procenten voro
halvtidslä-sande. -Sedan har ytterligare en förskjutning
inträffat så att siffrorna nu torde vara 90-
10. Av elevantalet är omkring 85 procent
heltidsläsande och 15 procent halvtidsläsande.
F. d. f olkskolinspektören A. Th.
Wahlströms uttalanden refereras sålunda:
Inspektör Wahlström framhöll, att det
motstånd, som han mötte i början av sin
tjänstgöringstid för omkring 15 år sedan då de
halvtidsläsande skolorna voro omkring 85 procent
av samtliga, under de senaste åren avtrubbats.
-. Jag tror inte, att man nu någonstans vill
behålla halvtidsläsningen, varken bland
skolråd, målsmän eller lärare. Därutinnan har en
fullständig omsvängning ägt rum. Detta
visar ju att heltidsläsningen är mycket bättre
än man väntat. Jag har en samlad och
konstant erfarenhet av att barnens skolgång ej
blir sämre vid heltidsläsning utan bättre.
Folkskoleförbundet, som förr agiterade för
halvtidsläsningen, tycks nu ha förlorat vinden
i seglen, och hr Kronlund i Skara har blivit
alldeles stilla. Mot långa vägar finns ju ett
medel som man inte tycks ha observerat,
nämligen statsbidrag till skolskjutsar.
För egen del tycker tidningen, att det
kommunala folkskoleförbundet i
Skaraborgs län nu när som helst kan somna in
i rö. Kanske det. Men vad skall då bli
dragplåstret vid nästa politiska val?
Om skolans andel i arbetet för
folkförsoning har danska utrikesministern
dr P. Munch nyligen i ett föredrag
framhållit några synpunkter, som ha intresse
även för svenska skolmän:
Inom historieundervisningen, i amhöll han
bl. a., gäller det att söka det riktiga utan
hänsyn till om det passar vederbörande land
eller ej. Det är emellertid knappast möjligt att
blott ge ett torrt uppradande av fäkta. Vissa
värdeomdömen måste även komma med i
spelet, men då blir det synnerligen angeläget att
undvika risken »att göra skolrummet till en
valplats för valmötenas och riksdagens
meningsbrytningar, d. v. s. att läraren tar parti
i striden». Skolans uppgift är att göra en
summering av mänsklighetens erfarenheter
hittills, och det uppfostrande arbetet måste
bygga på allmänt erkänd grund.
Dr Munch deklarerade även sin uppfattning
om utvecklingen i Danmark i detta fall. Före
1864 sökte historieundervisningen iframför
allt väcka fosterlandskärleken. Danmark
framstod som det centrum, kring vilket allt rörde
sig, och det danska folket var bättre och
ädlare än alla andra »Guds utvalda folk».
Efter 1864 fortsatte utvecklingen efter samma
linje till omkring 1900. Lärarens uppgift var
att »skildra hjältar och skurkar, ljusa och
mörka tider; det var en dramatisk historia,
lätt att skriva, lätt att inpränta». En
fientlig stämning, särskilt mot Tyskland, gjorde
sig gällande.
Omkring 1900 inträdde en omsvängning,
vilken sammanhänger med det vetenskapliga
genombrott, som är knutet till Erslevs och A.
D. J0rgensens namn. Detta medförde att
historien placerade Danmark på dess rätta plats
bland folken. Krigshistorien och
personhistorien fick träda tillbaka för skildringar av de
inre förhållandena, och »vi fingo en lugnare
och mer opartisk värdering». Att fullständigt
utesluta krigen skulle emellertid vara ett brott
mot den historiska sanningen.
I Danmark ha strävandena ifrån omkring
1900 fortsatts. En »underlåtenhetssynd» har
emellertid begåtts, framhåller dr Munch. »Vi
ha i mycket ringa grad kunskap om den nya
värld, som har skapats. I den danska
litteraturen lämna rörelserna ute i världen inga
djupare spår efter sig, och den danska pressen
är starkt nationellt och lokalt präglad».
För denna isolering varnar dr Munch och
påpekar bl. a. betydelsen av undervisning i
skolorna om Nationernas förbund och dess
arbete. I det sammanhanget nämnde han, att
danska utrikesministeriet skall utsända en
jubileumsbok om Nationernas förbund och att
det planerar en handbok i ämnet för
pedagogerna.
»Jag tror», yttrade dr Munch som
avslutning, »att vi kunna sägas ha nått så långt
nu, att nödvändigheten av samarbete mellan
folken kan göras till det centrala i
undervisningen, inte blott i historieundervisningen
utan i hela den uppfostran, som utgår från
skolan.»
Tankarna ha framtiden för sig. En
granskning av de danska läroböckerna i
historia visa emellertid, att man har ett
gott stycke väg att vandra, innan
dessa grundsatser kommit till fullt
förverkligande. Där som hemma hos oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
