Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 12. 19 mars 1930 - Ett vänligare ansikte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 12
SVENSK LÄRARETIDNING
275
Ett vänligare
ansikte.
I dag behandlas åttonde
huvudtiteln i riksdagens båda kamrar.
Med sina 309 anslagspunkter och
ett par hundra sidor
utskottskläm-mar utgör utskottsutlåtandet det
till både volym och i anslagssummor
största ärende, som riksdagen på
en dag har att behandla. Det plägar
också bli en lång dag, som
kamrarna ägna åt kulturbudgeten.
I år har ett stort debattämne
ut-brutits ur huvudtiteln, nämligen de
betydelsefulla motionerna om
statens övertagande av lärarlönerna
samt om särskilda
penningunderstöd åt skoldistrikten. Men vid
utlåtandet äro det oaktat fogade icke
mindre än 19 reservationer, mer
eller mindre manstarkt omfattade.
Diskussionsämnen saknas
följaktligen icke.
Om man ser i sin helhet på den
behandling,
folkundervisningsfrågorna erhållit inom årets
statsutskott, får man ett bestämt intryck
av en börjande islossning. Den av
Skattebetalarnas förening så
energiskt bedrivna agitationen för
skattesänkningar har under många år
verkat som en viss tvångsmakt över
regeringar och riksdag.
Skattesänkningen har varit huvudsaken vid
budgetens uppgörande, sen ha de
viktigaste samhällsintressena fått
komma med, i den mån pengar
funnits att tillgå. Att det därvid blivit
de andliga intressena, som kommit
att lida nöd, ligger i linje med hela
tankegången, som förfäktats av
skattesänkningens apostlar.
I fjol bröts i någon mån
skattesänkningshypnosen inom riksdagen.
Från olika håll hade man börjat
räkna ut, vad sänkningen av
inkomst- och förmögenhetsskatten
med några enheter i verkligheten
betydde för det -stora flertalet
inkomsttagare. Man fann, att för de
små inkomsttagarna var det fråga
om rena bagateller - mången gång
någon tioöring eller ingenting alls.
Det var de stora inkomsttagarna,
som skördade fördelar av större
betydelse genom skattesänkningen.
För den stora massan av
medborgare - arbetare, bönder, löntagare
- är det skatterna till kommunen,
landstinget, vägdistriktet o. s. v.
som är det verkliga skatteproblemet.
Begynnande insikter om dessa
förhållanden torde ha varit en av
huvudanledningarna till att
riksdagen i fjol frångick
regeringsförslaget om sänkning av inkomst- och
förmögenhetsskatten.
Statsverkspropositionen är även
i år uppgjord med tanke på en
sänkning av den direkta statsskatten. I
riksdagskretsar vet man berätta,
att finansdepartementet hemlighöll
detta syfte för regeringen i övrigt
ända till allra sista ögonblicket.
Sedan departementen tvingats att till
det yttersta skära ner utgifterna
»med hänsyn till det statsfinansiella
läget», slog skattesänkningen ner
som en bomb i regeringskollegiet,
påstås det i de initierade kretsarna.
Indicier för att ryktena äga ett
sanningsunderlag har man åtminstone
på åtskilliga punkter i åttonde
huvudtiteln.
Om sålunda åttonde huvudtiteln
i år kom fram, pressad och
nerskuren på en massa punkter, så
lämnar den ovedersägligen
statsutskottets hand i många avseenden
förbättrad. Det är visserligen i
allmänhet icke stora summor eller
mera uppseendeväckande förslag, som
det är fråga om. Det gäller
vanligen någon tusenlapp här, någon
riksdagsskrivelse eller vänlig
motivering där. Men tendensen är
omisskänlig. Sedan år 1923, då
statsutskottet gjorde om halva den
Clason ska åttonde huvudtiteln, har
statsutskottets behandling av
kulturbudgeten icke givit en så
påfallande bild av vänlig inriktning
gentemot kulturanslagen som i år.
Mest belysande är måhända i
detta hänseende behandlingen av
frågan om inackorderingsbidrag till
skolpliktiga barn i de tre
nordligaste länen. I fjol stod den, som
skriver detta, som ensam reservant
i statsutskottet för en
anslagsökning av 100,000 kr. utöver vad
regeringen begärt. Striden för
anslagshöjningen höll visserligen på
att leda till positivt resultat, men
den gången var det dock mera
fråga om den ensamme
utskottsledamotens kamp för saken. I år *står
utskottet enigt om höjningen med
100,000 kr. upp till 415,000 kr. Men
icke mindre än nio ledamöter ha
reserverat sig för 515,000 kr., alltså
samma belopp, som vi i Svensk
Läraretidning kämpat för. Det är hrr
Kvarnzelius, Olof Olsson, Eosén,
Bydén, Pauli, Björk, Eriksson i
Stockholm, Norsell och Högström,
som nu på gemensam front komma
att kämpa för full rättvisa åt
översta Norrlands skolkommuner.
Alldeles hopplöst ser det ej ut ens för
det högre anslaget.
Men även i övrigt får man
intrycket, att statsutskottet visar ett
vänligare ansikte mot
folkundervisningsfrågorna än vanligt. Inga
prutningar och intet knorrande
möter man i de undantagsfall, då
regeringen begärt förhöjningar. En
motion som hr Granströms i
fort-sättningsskolefrågan avfärdas utan
vidare. Hr Weijnes motion om en
central konsulentverksamhet för
gymnastik i skolorna - en utväg
som efter fjolårets avslag torde
vara den enda möjliga lösningen i
positiv riktning .- föranleder en
skrivelse till k. m:t. Motionerna om
provisorisk avlöningsförbättring åt
övningslärare i hushållsgöromål och
slöjd vid folkskolor behandlas
mycket sympatiskt. Man »förutsätter,
att ’Spörsmålet skall ägnas tillbörlig
uppmärksamhet från k. m :ts sida».
Hrr Eydén, Bengtsson i Norup,
.Jonsson och Norsell gå
reservationsvis fram med skrivelseförslag
i ärendet. I åtskilliga andra små
anslagsfrågor har tillmötesgående
visats. Beträffande
folkbiblioteksväsendet går utskottet med pä en
höjning av 10,000 kr. för ordnande
av biblioteksverksamhet å svenska
handelsfartyg. De flyttande
folkhögskolekurserna få sitt anslag höjt
från 25,000 till 40,000 kr. - allt i
enlighet med en av hr Bengtsson i
Norup väckt motion. O. s. v.
Självfallet är det ej anledning att
överdriva betydelsen av vad som i
år inträffat vid åttonde
huvudtitelns behandling i statsutskottet.
Men när det i många år sett ut, som
om allt arbete och alla sakskäl
mötte en mur av kompakt motstånd, så
vore det orätt att icke
uppmärksamma den ljusning, som synes kunna
skönjas anno 1930.
Må vi nu få se, att riksdagen i
dag icke visar ett bistrare ansikte
än dess högmäktigaste utskott!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
