Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 15. 9 april 1930 - Ida Waldén 60 år - Redaktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 15
ling varit betydande. När man
känner hjälpklassbarnens natur i
allmänhet och särskilt hos de svagaste, som
det här med den starka gallringen
är fråga om, blir det nästan till ett
underverk att kunna finna en
undervisningsform, som ger sysselsättning och
gör rättvisa åt alla de klasser i klassen,
som man måst arbeta med. Att Ida
Waldén lyckats därmed, torde framgå
av det följande.
Det ringer. In tåga gossar och
flickor av de mest olika dimensioner och
utseenden. Stora kraftiga pojkar, som
se ut att kunna ta ett nappatag med
vem som helst och små bortkomna
stackare, som knappt kunna klara av de
enklaste av- och
påklädningsceremonier-na. Man får ett ögonblick känslan av
ett egendomligt menageri men
märker snart, att även de svåraste
»vilddjuren» verka hyggliga och belevade,
och detta intryck stärks ytterligare, då
klassen sättes i arbete. Gösta och Inga
fortsätta med geografiuppgiften! Karl,
Oskar och Lena räkna vidare i sina
böcker! Axel -skriver välskrivning!
Maja och Greta göra färdiga sina
lägg-övningar, och ni andra tar upp era
läseböcker! låter den samtidigt fasta och
vänliga instruktionen. Och så börjar
arbetet. Jätten Gösta arbetar i sitt
anletes svett med en karta över Småland
och besvarar en fråga från besökaren
angående en viss ort med ett brett
leende och ett korrekt svar. Den nästan
döva Ingegärd får sig en liten extra
lektion i labiologi i samband med ett
stycke framlagt för avskrivning, Karl,
Oskar och Lena få sina tal rättade,
Redaktör och ansvarig utgivare:
Värner Rydén
^Redaktionssekreterare:
Karl-Erik Karlsson.
Redaktion:
Vasagatan 10, l tr.
Telefon: Norr 3700
Utgivningsdag: onsdag.
Expedition:
Barnhusgatan 8, nedra botten
Tel.: 30 00. Norr 60 00.
Kontorstid: 10-6.
Prenumerationspris:
Vi år 10 kr., V, år kr. 5:50, V* år 3 kr.
Lösnummerpris 25 öre.
Prenumeration sker
alltid å närmaste postanstalt.
Annonspris:
för l millimeter å yttersida och sida intill text
30 öre, å innersida 25 öre; vid införande även
i Småskolan ett tillägg av 10 öre.
Annons skall vara inlämnad fredagen närmast
fore utgivningsdagen.
Stockholm 1930
Kungl. Hoyboktryckeriet Iduns Tryckeri A.-B.
Axel sina staplar korrigerade o. s. v.,
under det de allra minsta analfabeterna
övas i den konst, som så småningom
skall göra dem delaktiga av kulturens
skatter. Så avbrytes det hela med en
sång, ett gemensamt samtal, en
berättelse o. d. Uppgifterna skiftas. De som
haft lärarinnans direkta ledning få
övergå till individuella uppgifter och
lämna »fröken» åt en ny grupp, som
behöver komma fram i ljuset för en
stund, och så går det dagen i ända.
Vad som frapperar besökaren är den
goda ordning och anda och den
verkliga hemkänsla, som är rådande i denna
klass. Barn, som man för ett halvår
sedan sett som olycksbarn i en
norinal-klass, tyckas här ha funnit sitt raison
d?etre och fått ett helt annat utseende
och kynne. Man förstår, att den som
förmått åstadkomma denna
förvandling, haft den rätta förmågan att
intressera och ta hand om de vrångsiiita
anlagen och inrikta dem på positivt
och gagneligt arbete. Många vägar ha
därvid försökts. Vi få veta, att ett led
i denna uppfostran bestått i uppdrag
av allehanda slag, bl. a. små ärenden
inom och utom skolan, som låtit barnen
känna ansvarets glädje, samtidigt som
de satts i kontakt med den värld, i
vilken de komma att leva och verka.
Hövlighet och ärlighet ha inövats i samband
med dessa praktiska uppgifter, och
barnet har snart funnit, att det kan
uträtta både det ena och det andra
uppdraget till allmän belåtenhet. Det har
börjat känna sympati för skola och
samhälle och bli en god medborgare i
stället för den asociala individ, som det
var på god väg att bli. Det kan också
hända, att lärarinnan haft
sysselsättning för en och annan duktig gosse
eller flicka hemma i sin trädgård, där
tillfälle till en god extraförtjänst
beretts samtidigt som
uppfostringssyn-punkten tillgodosetts och där det hänt,
att man erfarit den högt skattade
förmånen att dricka kaffe och äta kakor i
»frökens» fina hem.
Det har intresserat mig att följa
dessa hjälpklassbarns utveckling efter
slutad skolgång, och det har förvånat mig
att finna, hur många av dessa barn,
som blivit goda och nyttiga
samhällsmedborgare. Redan hjälpklassbarnens
uppträdande ute på gator och torg har
ingivit förtroende genom det öppna i
deras väsen och den naturliga artighet,
som kännetecknat dem. Och man har
inte kunnat undgå att -sätta dessa
förhållanden i samband med den
skolupp-fostran, som de erhållit. Att dessa barn,
som kommit från i allmänhet mindre
goda hem, kunnat få denna relativt
goda och glada inställning till samhället,
får säkert till väsentlig del räknas den
till förtjänst, som förstått att ingjuta
i dessa oroliga hjärtan och hjärnor en
känsla av rö och tillförsikt och som
under dagarnas och årens gång danat
deras karaktär till den fasthet, som
bibehållits även under vardagslivets på-
frestningar. Liksom verket prisar
mästaren så ge också dessa från sorgebarn
till glädjebarn förvandlade elever i dag
en rik eloge åt 60-åringen, och i denna
instämmer med tack för gott verk
H.
Lekledaren och kamraten.
Mina tankar gå osökt 25 år tillbaka i
tiden. Alltså ett kvartssekel har redan
glidit undan, sedan vi gjorde varandras
bekantskap. Det var vid Sävelångens
strand på det soliga Nääs vi första
gången möttes en varm härlig julidag.
- Jag kom i kollegers krets med stora
förväntningar på den gymnastik- och
lek-kurs vi nu gemensamt skulle börja.
Fru Waldén blev den, som i icke ringa
mån bidrog till att dessa förväntningar
blevo mer än uppfyllda.
Antingen fru Waldén var lekledare,
eller verksam medhjälpare vid sidan av
sin man, gjorde hon alltid
förtjänstfulla insatser, med en älskvärdhet som
förvärvade henne vänner för livet, och att
ungdomarna blevo henne helt tillgivna
bör ej förundra.
Få personer är det väl givet att
förskaffa sig enbart vänner här i världen.
Till dessa få hör dock, skulle jag tro,
dagens jubilar. Hennes lugna
godmodighet och hjärtliga sätt att lämna
besked om och lägga till rätta för oss
kursdeltagare, bildar ett av inslagen i
den glada minnenas vävnad man
tydligen alltid får med som barlast från
kurserna på Nääs.
Och det intresse för särskilt våra
gamla folkvisedanser vi därifrån
med-togo på färden till hemstadens lekfält
har säkert vuxit med ränta på ränta,
tack vare fru W: s outtröttliga arbete
med denna art av sånglekar. Hur
försynt lämnades inte alla råd och
rättelser och hur välvilligt gjordes inte alla
för en ledare ganska tröttsamma
om-tagningar av samma sak. - Glädje och
harmoni hörde alltjämt hemma i fru
Waldéns omgivning.
Ja, »de banden, som vi knöto» under
varma sommardagar i glada lekars lag
skall det mera än ett kvartssekel till för
att »lossa» på.
Därför vill jag till alla andra
lyckönskningar, isom på den stora dagen
komma fru Waldén till del, foga även
denna: Måtte hennes återstående
levnad bli både lång och ljus och måtte
hon ännu i många år såsom ett solsken
stå vid sin makes sida och blicka
tillbaka på gångna glada härliga
solskensdagar !
B. L.-B.
Fru Ida Waldén är född i Lund den 16
april 1870 och avlade
småskollärarinneexa-men därstädes 1890. Erhöll plats i Wegeholm
1891 och i Landskrona 1893. Lekledarinna på
Nääs 1906-1910. Deltog i bildandet av
Landskrona .småskollärarinneförening 1919;
har hela tiden sedan föreningens bildande
varit 2:e sekr. i S. S. F. 1921 och l:e sekr.
1922-1927. Ordf. i Landskrona
husmoderförening sedan 1925. Medlem i Landskrona
sommarhemsnämnd 1929, v. ordf. 1930. Medlem
av Folkskolekårens representantskap för
lönefrågor som representant för S. S. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
