Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 15. 9 april 1930 - Sveriges allmänna folkskollärarförening - Sveriges småskollärarinneförening - Dödsfall - Anna Lundgren - Amalia Charlotta Wikman - Jonas Hultcrantz - P. Johannesson - Elin Warholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 15
nuvarande fortsättningisskolans
organisation och utvecklingsmöjligk?ter. Ännu
återstår mycket, innan skolan är, vad
den borde vara.
Efter det senare föredraget förekom
en stunds diskussion, varunder bl. a.
folkskolinspektör Nordlander uttalade
sig för att fortsättningsskolan i största
utsträckning bör göras till dagskola.
Sveriges
[-smaskollärarimie-f-]
{+smaskollärarimie-
f+} öreiii n g.
Sydöstra Ångermanlandskretsen höll
den 16 mars sitt vårmöte hos
lärarinnan fru Jenny Hansson, Nyadal.
Sedan alla samlats, ägnade man en
stund åt kaffedrickning. Därefter
vidtogo de egentliga mötesförhandlingarna.
Ordföranden fröken Judith Olsson,
Ullånger, höll ett anförande, varvid hon
särskilt betonade vikten av att så många
som möjligt går med i
sammanslutningen.
Frågan om »Läsundervisningen i
småskolan» inleddes av fru Greta Lundin,
Vibyggerå. Därefter vidtog en stunds
diskussion. Sedan en del andra
föreningsangelägenheter avhandlats,
av-slöts mötet. Deltagarna samlades sedan
till en stunds samkväm.
Tranåskretsen hade nyligen anordnat
ett offentligt möte, varvid föredrag
hölls av lektor Emilia Fogelklou över
ämnet: »Inåtvända och utåtvända
barn».
Med flera exempel klargjorde lektor
Fogelklou i sin inledning betydelsen av dessa
begrepp. Skillnaden mellan de båda typerna
består endast i en olika uppfattning av en och
samma händelse. De ha olika blickfält. Det
extroverta barnet, som facktermen lyder, ser
saker och ting ur en mera praktisk synpunkt,
och vill gärna tillgodogöra sig denna, medan
det introverta barnet, om också på ett
ofullkomligt sätt, fattar tingens inre sammanhang
och inre värde, men icke äger vare sig lusten
eller förmågan att av egen ’drift praktiskt
utnyttja dem. När det gäller dessa inåtvända
barn och deras mottaglighet för inre värden
och upplevelser får man dock icke glömma, att
detta dock icke alltid är liktydigt med att de
äga en religiös känsla. Många barn, som
genom att till synes ytterst lätt fatta och återge
religiösa begrepp och sanningar antagas i rikt
mått äga denna religiösa känsla, kunna i
stället vara ytterst extroverta och just därför ha
de en sådan förmåga att efterhärma
religiositeten hos föräldrarna eller andra med vilka de
äro i ständig beröring.
De båda sinnesriktningarna äro dock rätt
ofta förenade hos ett och samma barn och
kunna då bilda grunden till uppbyggandet av
en sällsynt rik och harmonisk personlighet.
Det är dock i så fall ett individuellt särdrag,
och en uppfostrares inflytande står ganska
maktlöst vid försök att skapa fram denna
önskvärda kombination, där den icke redan
finnes på grund av ett medfött anlag. Men
för de båda riktningarna är en rätt
uppfostran av stor betydelse, så att ingendera
av dem slår över till en skadlig ensidighet.
Många psykologer anse nämligen, att
inåtvändheten kan leda till en, om också icke
psykopatisk, så dock egocentrisk läggning hos
personligheten.
Tal. redogjorde slutlig ja för olika tidsåld-
rs ställning till intro- och extroversionen.
Medeltiden med sin i munkväsendet
kulminerande ringaktning och förakt för de yttre
tingen var utpräglat introvert. Med
renässansen bröt dock den yttre verkligheten
igenom, fast man ej fullt kunde frigöra sig från
deri gamla inställningen. Det skapades
härigenom ett tvåvärldssystem, som alltid måste
verka splittrande. I våra dagar har
yttervärlden fullständigt brutit igenom på grund av
livets egna krav. Den stora frågan är för de
flesta icke: »Hur skall jag bliva salig» utan
»Hur skall jag förvärva mitt uppehälle».
Dock ville det synas talarinnan, som om det
stundade en reaktion mot denna utåtvändhet.
Det är flera tecken som tyda härpå.
Till sist ägnades också handledningen av
dessa intro- och extroverta barn några ord.
Uppfostrans mål är att hindra en ensidig och
alltför speciell läggning att komma till
utveckling. Särskilt när det gäller
religionsundervisningen gäller det att taga hänsyn till de
olika typerna. I allmänhet gäller det att
förmedla vägen utåt för de inåtvända, lära dem
att inre värden också skola omsättas i yttre
handling, samt att för det utåtvända bryta
igenom den vägg, som döljer tingens inre
sida, eller för att sammanfatta det hela, det
gäller att få till stånd en koordination, en
samverkan mellan yttre och inre krafter som
danar helgjutna personligheter.
Efter föredragets slut samlades
medlemmar i S. S. F. till ett trevligt
samkväm, där de närvarande hade nöjet få
höra lektor Fogelklou ytterligare uttala
sig om en del aktuella pedagogiska
problem.
Dödsfall.
Anna Lundgren.
Folkskollärarinnan, fröken Anna Lundgren
avled i sitt hem i Rönninge folkskola den l
april 1930.
Fröken L. föddes 1876 i Sundsvall, avlade
fölkskollärarinneexamen vid Umeå
folkskoleseminarium 1901, tjänstgjorde som vik. vid
Kusmarks folkskola i Västerbotten samt Sv.
Missionens barnhem för lappbarn i Ånge s. å.
och anställdes som ord. folkskollärarinna i
Rönninge 1902, där hon tjänstgjorde till sin
död.
Hängiven sitt kall vinnlade hon sig att
genom deltagande i kurser och kongresser
följa tidens krav och utveckla sin
personlighet. Med varmt intresse deltog hon i det
ideella och kulturella arbetet i samhället,
såsom arbetet för söndagsskola, föreläsnings-,
sång- och musikföreningar etc.
Med ljust, öppet sinne, vänsäll,
uppoffrande och givmild gav hon av sitt rika, varma
hjärta, när tillfälle gavs, tåligt fördrog hon
det lidande, som bröt hennes kraft.
Utom åldrig moder står en stor skara
vänner sörjande vid hennes bår.
/. P.
Amalia Charlotta Wikman.
Förra småskollärarinnan fru Amalia
Charlotta Wikman, född Petterson, avled den 17
mars i en ålder av 78 år.
Hon var i sin krafts dagar en duglig, in-
tresserad och avhållen lärarinna. Mer än en
gång har hon uttalat den önskan, att, om
skolor finnas på den andra sidan, även där få
arbeta i en sådan.
En stor del av hennes tjänstgöring var
förlagd till Ockelbo församling i Gästrikland, där
hon både före och efter sitt giftermål arbetat
i olika typer av folk- och småskolor. Hon
trivdes synnerligen väl i denna fagra bygd,
där folklivet då präglades av ljus och enkel
gudsfruktan, och det var en glädje för henne
att i sitt hem se människor från alla
tros-läger. För henne fanns ingen söndring. Alla
voro »ett i Kristus Jesus».
Vid tiden för sitt giftermål arbetade hon i
småskolan vid Funbo kyrkskola, Uppsala län,
där hon vid dåvarande ärkebiskop Sundbergs
visitationsbesök fick det vitsordet, att hon var
»den piggaste lärarinna» han mött i Uppland.
Tyngd av den ensamhet, som förändrad
miljö, ålder och tilltagande ohälsa förde med
sig, bevarade hon dock in i det sista en
sinnets ungdomliga friskhet.
-m.
Jonas Hultcrantz.
F. läraren Jonas Hultcrantz, Bäckelid,
Väse, har avlidit, 72 år gammal.
H. var född i Lermarken, Väse, i den bygd
alltså, där han slutade sina dagar, och
utexaminerades från Karlstads seminarium 1879
samt blev samma år ordinarie lärare i Väse
och kvarstod som sådan till 1912. Efter
erhållen pension tjänstgjorde han emellertid
något år även som vik. lärare, varför hans lär
ar-tid i Väse sträckte sig över mer än 35 år.
Närmast sörjes han av maka och fyra barn.
P. Johannesson.
En av Fjällsjö församlings mera kända
personer, f. folkskolläraren P. Johannesson, har
avlidit.
J. var född år 1856 i Le van ger trakt en i
Norge men kom redan vid 15 års ålder till
Jämtland, där han sysslade med olika slags
kroppsarbete, tills han vid fyllda 25 år vann
inträde vid folkskoleseminariet i Härnösand.
Efter avlagd examen fick han plats vid
Ullångers flyttande folkskola. Efter att ha
innehaft denna anställning’i två år fick han plats
som folkskollärare och organist i Fjällsjö, där
han tjänstgjorde t. o. m. vårterminen 1920,
då han avgick med pension.
Han åtnjöt anseende som en mycket
skicklig och intresserad lärare och sökte ständigt
följa med sin tid genom bevistande av
allehanda fortsättningskurser. Han var även
under en lång följd av år lärarekårens
representant i skolrådet och verkade även som
Evangeliska fosterlandsstiftelsens predikant. För
sin 43-åriga lärargärning i Fjällsjö fick han
på sin tid mottaga Pro Patrias guldmedalj.
J. sörjes av maka, två söner och tre
döttrar.
Elin Warholm.
Stoftet efter fröken Elin Warholm
jordfästes den 23 mars i Vara kyrka. Sorgeakten
inleddes med psalmsång, varefter prosten
Törnblad vid båren uttalade några gripande ord
till den dödas minne. Efter sång av Vara
sångkör fördes kistan till kyrkogården, där
månget tack framfördes till fröken Warholm
och en rik blomsterskörd ägnades hennes
minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
