Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 16. 16 april 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
SVENSK LÄRARETIDNING
Kr 16
Ljusning- i skolfrågan? sätter
Kalmar-tidningen Barometern (h) såsom
rubrik på en artikel, som avser att
orientera den skolpolitiskt inriktade
liö-gern angående skolfrågans läge.
Ävensom att ge eftersägarna nödiga
argument för agitationen i den förestående
Skolstriden. Då artikeln i fråga
tydligen flutit ur någon »sakkunnig» penna,
tillåta vi oss några klipp ur densamma.
Först i fråga om flickläroverken:
I fråga om de nio flickläroverk, som
ingingo i 1927 års skolbeslut ha
socialdemokraterna redan frångått sin ståndpunkt. Deras
huvudtalare i andra kammaren förklarade i
maj 1929, att behovet av högre flickläroverk
i städerna Uppsala, Norrköping, Linköping,
Jönköping, Lund, Borås, Karlstad, Örebro
och Västerås var konstaterat, och att
goss-läroverken i dessa städer voro alldeles för
stora för att kunna upptaga även flickorna.
Nu, tio månader senare, förklarar den
socialdemokratiska partimotionen, att särskilt
flickläroverk är behövligt endast i Örebro: i de
övriga åtta städerna kunna flickorna i mån
av behov släppas in i gossläroverken.
Socialdemokraternas skolexperter ha här måst
böja sig för de skolsakkunnigas utredning med
dess förkrossande siffermaterial, och de ha
t. o. m. böjt sig längre än som är nödvändigt.
Någon starkare motsättning mellan partierna
finns emellertid här icke längre.
Det »förkrossande siffermaterialet»
består i återgivandet av
lärjungesiffrorna i de nio städernas gossläroverk.
1927 års Skolutskott måste bygga på
lärjungesiffrorna under läsåret 1926-
27. År 1930 äro siffrorna för
höstterminen 1929 kända. När det visar sig,
att lärjungeantalet under denna tid
sjunkit exempelvis i Borås från 511 till
416, i Lund från 504 till 437, i
Karlstad från 578 till 522, i Västerås från
515 till 475 o. s. v., torde det inte ha
krävts någon sinnets förkrosselse för
motionärerna att frånträda kravet på
nya läroverk, som ej vidare behövas.
Antagligen kommer snart gnyet från
helt annat håll, där man fastlåst sig för
de sakkunnigas förslag om inrättande
av speciella flickrealskolor, vilka också
torde komma att torka in på grund av
det sjunkande elevantalet vid
läroverken. Vill högern acceptera
samläro-verkstypen för 8 av de 9 städerna, kan
säkerligen enighet garanteras. I annat
fall sker det måhända dess bön förutan.
Om lyceerna heter vidare:,
Även i fråga om lyceerna torde
propositionens förslag om en väsentlig nedskärning av
denna skolform i stort sett komma att stå
sig; de socialdemokratiska" skolpolitikerna ha
även här måst falla undan för verkligheten,
som gått hårt åt denna bottenskolemännens
älsklingstanke.
Någon speciell »älsklingstanke» hos
bottenskolevännerna kan knappast
lyceet sägas ha varit. Skolformen är
otvivelaktigt god och har med framgång
prövats litet varstädes utanför våra
gränser. På grund av agitationen från
högerns och e,n del läroverksmäns sida
och till följd av bristande upplysning
om skolformens fördelar har
anslutningen blivit ringa. Hittills. Men
sådant kan ändras. Och till sist kan det
bli från helt annat håll än de
socialdemokratiska motionärernas sida, som
kravet på flera lyceer kommer att resas.
Striden kommer sålunda egentligen att
gälla propositionens förslag om införande vid
vissa realskolor av en s. k. förenad linje,
heter det vidare. Denna anordning, som har
blivit mycket missförstådd, är egentligen alls
ingen nyhet inom vår skolorganisation. Den
innebär endast, att smärre klassavdelningar
av de olika xealskolelinjerna, för vilka det
blir onödigt dyrt att ordna skild
undervisning, så långt undervisningens
ändamålsenliga bedrivande det tillåter sammanslås till
gemensam undervisning. En sådan
sammanslagning av olika klassavdelningar har av
gammalt praktiserats inom folkskolan liksom
inom gymnasiet, inom realskolan föreskrevs
den för högsta klassen genom 1927 års
riksdagsbeslut, inom kommunala flickskolan för
hela skolan genom 1928 års riksdagsbeslut,
för läroverket i dess helhet är den föreskriven
genom 1928 års läroverksstadga. Att just den
nu föreslagna samläsningen väckt sådan oro,
har sin särskilda förklaring.
Sedan kommer en lång utveckling av
de machiavellistiska uppsåt, som varit
ledande för kampen mot den »förenade
linjen». De sammanfattas till sist
sålunda :
Det verkliga skälet är givetvis, att
socialdemokraternas skolpolitiker icke önska den
fria utvecklingen av båda linjerna och den
fria konkurrens dem emellan, varom
riksdagen talat. De vilja genom snäv ransonering
av platserna i de alltför fåtaliga femåriga
linjerna småningom fylla de delvis tomma
fyraåriga linjerna. Därför får samläsning ej
komma till stånd mellan linjerna, därför
måste staten alltfortfarande uppehålla två
linjer, där en är tillräcklig, och därför måste
hundratals godkända lärjungar sättas kvar
ett år.
Argumenteringen är icke ny. Den
härflyter från Svenska Dagbladets
skol-expert, som suttit vid Gamaliels fötter
inom 1927 års Skolsakkunniga.
Möjligtvis skulle det vara nytt, att den
förenade linjen »av gammalt praktiserats
inom folkskolan». Om författaren
syftar på sammanslagning av jämnåriga
skolklasser i en A-skola eller på
folkskolor med kursväxling, är jämförelsen
lika befängd. Den förenade linjen i
realskolan avser samundervisning mellan
11- och 13-åringar med mycket olika
kunskapsnivå och med delvis olika
kurser. Inte ens lärarna i vår hedervärda
B-skola lära riktigt känna sig säkra om
att jämförelsen med deras
tsamundervisning av olika klasser håller streck. Men
parallellen visar tydligt, vad slags
argument, som måste tillgripas i ett iråkat
nödläge.
De övriga påståendena ha vi tidigare
vid olika tillfällen bemött. Av större
intresse äro emellertid slutorden i
artikeln:
I den ena vågskålen ligger nu statens
intresse och barnens intresse, i den andra den
socialdemokratiska bottenskoledoktrinen. Det
skall bli intressant att se resultatet av
statsutskottets avvägning. Det sannolika är väl
en kompromiss, där förnuftet och doktrinen
få hälften var.
»Ljusningen» skulle alltså bestå i
utsikterna till en kompromiss, där
»förnuftet» (- högern) finge hälften.
Anspråken ha sålunda skruvats ner enligt
principen »hälften prutades genast».
Emellertid är det ingalunda säkert,
att hr Lindskog i år får ens en halv
fjäder i sin hatt. Åtskilligt tyder på
att den ’Strömkantring till ett sakligare
bedömande av läget, som vi förutspått
såsom en given reaktion mot all lögn
och humbug i den bottenskolefientliga
agitationen, redan inträtt.
Framläggandet inför riksdagen av det undanhållna
materialet om folkskolestyrelsernas
enkätsvar till de Skolsakkunniga har
utövat en utomordentligt stark moralisk
verkan på de skolpolitiskt obundna
ledamöterna i riksdagen. Återgivandet av
läroverksmännens egen kritik av den
förenade linjen har gjort sitt. Hr
Lindskogs hållningslöshet i fjol och
oskicklighet vid skolfrågans handläggning i
år ha berövat honom en god del av det
inflytande, han tidigare tilläventyrs
kan ha haft bland sina egna. Allmänt
möter man i år uppfattningen, att det
bör bli ett slut på bollandet med
skolfrågan. Föräldrarna, ungdomen och
samhällena böra någon gång få veta,
vad som för framtiden skall gälla i
fråga om läroverkens organisation.
Läroverk och lärare böra få rö i sitt arbete.
Denna känsla av att man i år bör
träffa en bestående uppgörelse i
skolfrågan, finnes inom vida kretsar. Om
denna kommer att utlösa sig i ett
riksdagsbeslut på bred basis, se även vi häri
en ljusning. För de meningsriktningars
vidkommande, som buro upp 1927 års
riksdagsbeslut, äro avstånden i år ej
större än att de med ömsesidig god
vilja böra kunna överbyggas. Vill högern
medverka, kommer säkerligen även
detta att hälsas med tillfredsställelse. Men
i så fall blir det nödvändigt att avstå
från både revisionskrav och
revanschtankar.
För ett försoningsarbete i skolfrågan
lämpar sig emellertid hr Lindskog minst
av alla. Skall resultat nås, sker det för
visso bäst - utan hans medverkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
