Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 18. 30 april 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 18
LA S T OCH ÅTERGIVET.
Dr Ljunggrens arbetsmetoder för
höjande av barnhälsan har i vissa
lakar-kretsar från början betraktats med en
skepsis, som understundom närmat sig
ren fientlighet. Vi ha tidigare
återgivit ett flertal uttryck för sådan
inriktning. Nu förebådas en allmän
mobilisering av olika lakar grupp er <mot de av
dr Ljunggren verkställda
undersökningarna, och början har i Svensk
Läkartidning gjorts från pediatriska
sektionens sida. Efter Stockholmstidningen
återgiva vi referat av några yttranden
från detta håll. Tyvärr kan det av
utrymmesskäl endast bli fråga om
brottstycken.
Sektionen anser sig inledningsvis särskilt
med hänsyn till de genom pressen på grund
av dr Ljunggrens framställningar till
allmänheten spridda föreställningarna, att
folkhälsan i vårt land skulle vara stadd i
fortgående försämring, böra anföra, att ett
dylikt påstående saknar fog, varvid sektionen
naturligtvis icke förbiser det allmänt kända
och redan tidigare påpekade förhållandet, att
åtgärder till förbättrad skolhygien, ej minst
på landsbygden -äro synnerligen önskvärda.
Sektionen finner i princip intet att
invända mot tillsättande av särskilda
skolhy-gienici eller mot en förbättring av
undervisningen i hälsolära, men härvid kräves enligt
sektionens bestämda mening beaktande av
nedan angivna grundläggande synpunkter.
Vad beträffar skolläkarorganisationen har
sedan flera årtionden från olika läkare och
läkarsammanslutningar i vårt land framförts
kravet på en i spetsen för hela .Skolhygienen
stående skolöverläkare med säte och stämma i
skolöverstyrelsen. Utan en sådan i ordinarie
anställning inom högsta skolledningen
befintlig sakkunnig instans, kan den
Skolhygieniska organisationen ej få nödig fasthet
och en önskvärd överblick och samlad
erfarenhet över de Skolhygieniska förhållandena
vinnas och beredas tillfälle att göra sig
tillbörligt hörd. Detta kravs snara
tillgodoseende synes sektionen vara en ofrånkomlig
åtgärd till förbättrande av Skolhygienen i vårt
land.
Slutmålet beträffande hälsoövervakningen
av vårt lands skolungdom bör enligt
sektionens mening i likhet med vad som av läkare
och läkaresammanslutningar i vårt land
upprepade gånger förut framhållits vara, att
varje skolbarn blir ställt under läkarkontroll.
Vad beträffar omläggningen av
hälsoarbetet i skolorna och dess förutsättningar,
lärarkårens utbildning, hävdar sektionen, att
lärarkåren endast kan erhålla den utbildning
i allmän hälsolära och hygien samt i
metodiken för barns uppfostran och vänjande vid
sunda levnadsvanor, som möjliggör för den
att med framgång verka som uppfostrare av
ungdomen till ett hygieniskt levnadssätt.
Att lärarna skola kunna göras
kompetenta till undersökning av barnens verkliga
häl-,jO tillstånd, #tt diagnosticera sjukdomar, att
uppspåra sjukdomsanlag eller smittosamma
sjukdomar i tidigt stadium är uteslutet, enär
detta förutsätter djupgående medicinsk
utbildning och erfarenhet. Försök till en dylik
utbildning måste därför bestämt avrådas.
I fråga om de av Ljunggren
rekommenderade metodiska mätningarna och vägningarna
av barnen vill sektionen visserligen icke
förneka, att desamma i vissa hänseenden kunna
vara till nytta, även såsom ledning för be-
dömande av hälsotillståndet, men anser sig
andra sidan böra framhålla, att inga säkra
slutsatser i fråga om barnens hälsotillstånd
vare sig i ena eller andra riktningen kunna
dragas av om barnen befinna sig i s. k.
normal standard eller i över- eller undervikt.
Mätningar och vägningar kunna sålunda icke
bilda den egentliga grundvalen för det
Skolhygieniska arbetet.
Ordföranden i pediatriska sektionen,
professor I. Jundell, skärper i ett
särskilt" uttalande för St.-T. ytterligare
sin mening:
Doktor Ljunggrens uttalande har
behandlats så, som örn han vore den förste, som
framfört kravet på skolöverläkare, och som
över huvud taget tagit upp föreliggande
spörsmål, säger professor Jundell. Det måste
dock erinras om, att det har arbetats härpå
sedan decennier tillbaka; gång på gång ha
framställningar gjorts, kommittéer ha varit i
verksamhet, och vi själva, som haft klart
för oss, att något måste göras, ha legat i
sedan minst 20 år. Men man har aldrig
kommit ur fläcken, vederbörande
myndigheter ha slagit dövörat till.
Så kommer doktor Ljunggren, och han får
genast röna den största uppmärksamhet.
Detta utan tvivel därför, att han gjort en
svartmålning av läget - men en svartmålning,
som ej äger någon som helst tillämpning i
verkligheten. Det är till exempel ej fråga
om. någon degeneration, som han säger,
tvärtom, befinner sig enligt vad alla våra
erfarenheter ge vid handen folkhälsan i
framåtgående.
Naturligt nog väckte doktor Ljunggren
med sin utredning ett kolossalt uppseende
särskilt inom barnläkarkretsar och en
ingående granskning skedde. Ganska snart fingo
vi dock klart för oss, att utredningen ej
innehåller något som helst hållbart. Vi taga
avstånd från hans tillvägagångssätt, metoder
och förslag - därför att de äro fullkomligt
ohållbara och ovederhäftiga. Jag skulle vilja
karakterisera hans tillvägagångssätt med en
liknelse: han har gått omkring och tittat på
tusen personers näsor, och om dem, som ej
ha grekisk profil, drar han genast den
slutsatsen, att de ha nässjukdomar och behöva
opereras.
Professor Jundells uttalande har
knappast en rad till utrymme för ett
erkännande ens av det väckelsearbete,
som. dr Ljunggren med ;sin verksamhet
och sina undersökningar utfört. Det har
därför sitt intresse att i ett f oljande nr
av St.-T. erfara, hur andra hygieniker
och barnläkare se på saken.
Professor Wernstedt, hr Jundells
kollega som professor i pediatrik, uttalar
bl. a.:
Vad den rent vetenskapliga
undersökningen i doktor Ljunggrens utredning
beträffar, så måste jag i huvudsak instämma i den
kritik, som riktats mot densamma, säger
professorn. Man kan ej av dessa
undersökningar vara berättigad att draga de slutsatser,
som doktor Ljunggren gör, såsom att
folkmaterialet i vårt land blivit sämre.
Det är emellertid icke detta, som är eller
får vara det väsentliga i den fråga, som i
och med doktor Ljunggren så dragit
uppmärksamheten till sig, ej minst bland de för
Skolhygieniska spörsmål intresserade läkarna
i vårt land. Tyngdpunkten i doktor Ljung-
ågrens verksamhet ligger - det vill jag
särskilt betona - på det praktiska området.
Här har doktor Ljunggren bland annat
genom oförtrutet entusiastiskt arbete i olika
delar av vårt land för den sak, som legat
honom om hjärtat, lyckats väcka till livs
ett starkt intresse för skolhygienens
förbättrande.
Det förefaller, som om - just tack vare
doktor Ljunggren - myndigheter och
allmänhet nu äntligen börjat få upp ögonen
för att de Skolhygieniska reformkraven ej
längre få skjutas åt sidan. Man ’må väl
därför hoppas, att den skarpa kritik, som
drabbat de vetenskapliga och teoretiska
spörsmål, varpå doktor Ljunggren givit sig in -
spörsmål, som äro av helt underordnad
betydelse för den praktiska sak det gäller -
icke skall snedvrida frågan och släcka det
vaknade intresset för de nödvändiga
reformkrav, om vilka, såsom framgår av den
pediatriska sektionens yttrande, barnläkarna
äro i stort sett ense med doktor Ljunggren.
Professor 6f. Wirgin vid Uppsala
universitet uttalar följande:
Doktor Ljunggren är utan tvivel en
varmhjärtad och entusiastisk man, som ut’
rättat ett berömvärt och oegennyttigt arbete,
säger professor Wirgin. Han är därtill en
högst begåvad man, i besittning av en viss
genialitet. Hans förslag för folkhygienen äro
utmärkta och sådana, att alla kunna
instämma i dem - hela saken är ju också mycket
viktig.
Utan att ingå på doktor Ljunggrens
vetenskapliga metoder kan jag beträffande
hans utredning säga, att han möjligen
dragit för vittgående slutsatser av sina resultat.
Redan när dessa publicerades ställde jag
mig mycket frågande till de höga
procenttal sjuka han kommit till. Man får dock
tänka sig, att alla ha lite skavanker, och
därför får inan ta det med rö; man får ej
göra så mycket av det. Däri har professor
Jundell rätt, slutar professor Wirgin.
Den kände skolläkaren dr Gustav
Nylin i Spånga anlägger icke heller
professor Jundells synpunkter på dr
Ljunggren och hans verksamhet. Dr
Nylin yttrar bl. a.:
Jag har svårt att ingående behandla
frågan - den är i u ett mycket vittomfattande
problem, som man ej kan avfärda med ett
kort uttalande, säger doktor Nylin.
Stridigheterna mellan -doktor Ljunggren och en del
läkare bero på att Ljunggren har
hygieni-kerns utpräglade inställning till problemet i
motsats till läkare i allmänhet, som se det
sjuka fallet. Skolhygienikerns uppgift är att
befrämja skolungdomens sunda utveckling
och utgör en del av den allmänna
hälsovården, således hygien i vidsträckt mening.
Skolhygienikerns uppgift har många
beröringspunkter med pedagogens: båda sträva att
utveckla och fostra den uppväxande
ungdomen. Slutresultatet är beroende på ömsesidig
förståelse och ömsesidigt samarbete mellan
läkare och lärare.
Och det är detta, som är det mest
bärande i doktor Ljunggrens syn på det
Skolhygieniska problemet. Han har ej på minsta
sätt velat utbyta läkare mot lärare,
tvärtom har han på mångahanda sätt sökt
intressera läkarkåren för sina synpunkter.
Man pekar ju på att hälsotillståndet och
konstitutionen förbättrats, och man
framhåller att spädbarnsdödligheten och
tuberkulosdödligheten avtagit. Att så otvivelaktigt är
fallet veta. vi alla; orsaken till denna
förbättring torde vara dels den förbättrade lev-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
