Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 19. 7 maj 1930 - Axel Norbeck: Nya böcker för skolbibliotek. Flickböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 19
SVENSK LÄRARETIDNING
441
Nya böcker för skolbiblioteken.
Flickböcker.
De verkligt goda flickböckerna av år
1929 äro lätt räknade. Som vanligt har
bokskördens kvantitet varit mera
betydande än dess kvalitet.
Bland årets ungdomsböcker intager
Bonniers serie Önskeböckerna en
framstående plats. Pojkböckerna äro
onekligen bäst representerade, men även
flickböckerna äro utmärkt väl företrädda i
serien. Vad böckernas utstyrsel
beträffar finnes emellertid fog för en
allvarlig anmärkning. Böckerna sakna
nämligen i allmänhet illustrationer. Detta är
så mycket mera anmärkningsvärt som
förlaget synes ha för avsikt att låta
ett flertal av våra bästa ungdomsböcker
utkomma i serien. Det skulle vara
synnerligen önskvärt, att förlaget vidtoge
en förändring i detta avseende. Likaså
skulle det vara förmånligt, särskilt för
skolbiblioteken, om böckerna även
kunde erhållas häftade eller i ark. De måste
nämligen bindas i ett starkt och tåligt
band, om de skola kunna hållas snygga
i ett sådant bibliotek.
Ett glädjande undantag, vad
illustrationerna beträffa, utgör Frances
Hodg-son Burnett, Lille lorden (kart. 3:75),
som nu i denna serie framträder i sin
sjätte svenska upplaga och är försedd
med präktiga bilder. Denna gamla
förträffliga bok, som ständigt läses av
såväl pojkar som flickor med samma
förtjusning, hör till skolbibliotekets
skatter och bör givetvis inte saknas i något
bibliotek, hur litet det än är.
En av årets bästa flickböcker är
Ca-roline Dole-Snedeker, En rättfram tös
(kart. 4: 50). Skildringen från det lilla
kväkarsamhället vid Nya Englands kust
är ypperlig. De mera mogna flickorna i
14-16 års åldern komma säkerligen att
uppskatta boken, även om den på något
ställe blir litet tung. En utmärkt bok för
ett ungdomsbibliotek.
De danska flickböcker, som under
året utkommit i svenska översättningar,
ha inte bidragit till att höja
flickböckernas nivå. De äro jämtöver ganska tunna
och obetydliga, och
karaktärsteckningarna äro överdrivna och osmakliga. En av
de bättre är emellertid E. Friis, Astrid
(kart. 2 : 75), som möjligen kan försvara
sin plats i ett välförsett skolbibliotek.
Boken läses väl helst av 14-15 år in gar.
Av översättningarna från danskan
bor även nämnas Bertha Holst,
Ungdomarna i Starholken (Albert Bonnier,
4: 75). Boken får nog räknas till
författarinnans bättre arbeten, även om den
ej kan mäta sig med exempelvis
Spirre-vipp. Den lämpar sig bäst för flickor i
de högsta klasserna.
En av de gamla goda barnböckerna,
som nu utkommit i serien
Önskeböckerna, är Johanna Spyri, Heidi eller Den
lilla Schweizer flickan. Det är med till-
fredsställelse man ser, att boken
utkommit i ny upplaga, så att även
kommande generationer av 11-12 åringar få
uppleva den lilla förtjusande skildringen
från de sköna alpängarna. En
självskriven bok i varje skolbibliotek.
En reseskildring, som väl får räkna
sin mest intresserade publik bland
flickorna, är Signe Gustavsson, En tös på
cykel (Albert Bonnier, 2:25).
Reseskildringarna från Sverige äro ju så
pass sällsynta, att de förtjäna att
nämnas. Den unga damen berättar om sin
cykelfärd
Stockholm-Narvik-Stockholm på ett käckt och trevligt sätt. Om
hon haft litet mera att säga och om hon
kunnat låta läsaren förnimma litet mera
av äventyrets tjusning, skulle boken
säkerligen fått flera intresserade läsare.
Den kommer nog att uppskattas mest
av sportintressérade flickor i de högsta
klasserna.
En bok, som man inte gärna kan
rekommendera för våra skolbibliotek, är
Alva Krondal, Nutidsflickor (A.-B.
Chelius & C:o. 2:75). Boken gör
anspråk på att ge ett begrepp om
nutidsflickornas psyke, men man vill inte
gärna tro den. Man får väl åtminstone
hoppas, att sådana flickor höra till
undantagen.
Intresset för »Anne-böckerna» av L.
M. Montgomery är alltjämt lika stort.
Årsklass efter årsklass av flickor fråga
lika ivrigt efter dem. Då nu första
delen, Anne på Grönkulla (C. W. K.
Gleerups ungdomsböcker, kart. 4:75),
utkommit i ny upplaga, är det inte ur
vägen att göra ett par anmärkningar.
Dessa böcker ha med säkerhet varit så
inkomstgjvande, att förlaget nu borde
kunna framställa böckerna i en
förnämligare utstyrsel och till ett billigare pris.
Likaså vore det önskvärt, om förlaget åt
biblioteken ville tillhandahålla böckerna
även häftade eller i ark. Det vita
bandet är inte praktiskt i skolbiblioteken,
som dock inte gärna kunna undvara
dessa böcker.
I »Nytt bibliotek för barn och
ungdom» har Fritzes bokförlag under året
utgivit två nya flickböcker. Ethel Cook
Barret, Konditoriet Solglimten (kart.
3: 25) är en fortsättning av den 1928 i
samma serie utkomna Glädjens hemvist.
Förutom sitt arbete i skolan och som
ordförande i föreningen Gullvivorna
och i Elementarskolans idrottsförening
öppnar den unga hjältinnan ett
konditori, som hon naturligtvis också hinner
sköta förträffligt. Boken är på sitt sätt
käckt och hurtigt skriven men verkar
nog för våra svenska flickor väl
»amerikansk» och kan knappast mäta sig med
den föregående.
Mera sund och äkta verkar Margaret
Stuart Lane, Flickorna från Brenlyn.
En flickscoutberättelse. Trots äventyr i
underjordiska gångar och grottor
kunde den nog ha varit en liten smula
mera spännande. Den hade nästan
förtjänat litet större intresse hos flickorna.
En bok av högre kvalité är Maja
Ja-derin-Hagfors, Marianne och
Anne-Må-rie (Lars Hökerberg, 3:75). Boken står
ej upptagen bland ungdomsböckerna i
Årskatalog för svenska bokhandeln men
är dock kanske årets bästa flickbok.
Liksom i »Nutidsflickor» är det moderna
flickor, som skildras, men flickor av
annan typ och läggning. De båda
tvillingsystrarna Marianne och Anne-Marie bli
tvungna att med egna krafter slå sig
fram i huvudstaden. De sträva redligt,
och det lilla bedrägeriet, att de begagna
sig av sin likhet för att klara upp
varandras svårigheter, förlåter man dem
gärna. Boken innehåller just de
ingredienser, som behövs för att skapa en
glad och trevlig bok för flickor i 15-18
års åldern, och då såväl grundtonen som
stilen i boken är god, kan den varmt
rekommenderas till alla skolbibliotek,
som ha att betjäna flickor i de högsta
klasserna.
Otaliga äro väl snart de flickor, som
hava upplevat Pollyanna-böckerna, men
det är fortfarande med tacksamhet man
tar emot nya upplagor av Eleanor H.
Porter, Pollyanna växer upp (J. A.
Lindblad, 3 : 75). Pollyanna-böckerna
inta ju en rangplats bland de gamla
goda flickböckerna, och det är med
tillfredsställelse man ser, att förlaget
alltjämt sörjer för nya upplagor, så att
intet skolbibliotek inom den närmaste
tiden behöver sakna dessa böcker. Att
nu en tredje del, Pollyanna som gift
av Harriet Lummis Smith (J. A.
Lindblad, 3:75) utkommit hälsas med
förtjusning av Pollyannas beundrarinnor.
Den nya författarinnan tycks ha levat
sig in i boken, och »vara glad-leken»
fortsätter att hjälpa människor över
sorger och bedrövelser. Boken har väl
knappast samma friskhet som de båda första
delarna, men det brukar väl sällan
tredje delen av en ungdomsbok ha.
Pollyanna som gift bör inte saknas i något
skolbibliotek.
Den i serien Ungdomens bibliotek,
Svensk Läraretidnings Förlag,
utkomna Främlingsfolket i Degerforsa av
Frida Åslund (pris 2 : 75; 4: -) är väl
inte endast en flickbok utan fyller
ganska stora anspråk därutöver. Berättelsen
härrör sig från tiden för ryssarnas
härjningar i Västerbotten 1809. Frida
Åslund har mer än någonsin lyckats få
fram någonting ursprungligt, starkt och
äkta. I våra ungdomsbibliotek, där
boken givetvis ej får saknas, kommer den
väl att läsas med det största intresset
av de mera mogna flickorna i de hög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
