Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 19. 7 maj 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 19
över oss, ett aktstycke, som överbjuder vad
som helst i fråga om förvirring. Man borde
förskona barnen från den religiösa
undervisningen över huvud taget, det dröjer länge
innan man begriper något av det religiösa livet
och de religiösa problemen. Att plåga en
barnasjäl med katekesen är helt enkelt psykisk
misshandel.
Professor Knut Lundmark, Lund:
Eleverna böra någon gång på dagen
samlas till offentlig andakt, men det hela
kunde ske i någon annan och mera sympatisk
form. Varför skall man nödvändigtvis taga
upp religiösa betraktelser? Man kunde
mycket väl behandla något allmänmänskligt
tema och det synes mig, fortsätter professor
Lundmark, icke omöjligt eller oriktigt om
man berörde samhällsmedborgarnas allmänna
plikter och skyldigheter. Det kunde ingå sorn
en beståndsdel i den allmänna
moralundervisningen och det franska systemet med handbok i
allmän moral synes mig icke vara så tokigt.
Författarinnan Gurli
Hertzman-Eric-son:
Barn äro synnerligen känsliga för vad som
rör sig i deras inre, varför jag anser att
religionen bör vara en hemmets sak, och ej
skolans eller massundervisningens. Det bjuder
mig också emot att påtvinga barnet en
övertygelse, vilken grundlägges som en vana utan
att motsvaras av ett själsligt behov, men som
kan verka hämmande på den vuxnes förmåga
att vraka eller välja.
Konstnären Curt Peters:
Jag för min del hoppas att detta bara är
upptakten till vad som komma skall, att allt
vad religion heter omsider skall avlivas
definitivt eller åtminstone bli ett nöje bara för
några få, de som inte orka tänka.
Mot det religiösa har jag alltid befunnit
mig på krigsfot. Och det är i all synnerhet
viktigt, att den lilla tid man sitter på
skolbänken inte plottras bort på religionen. Det
finns viktigare saker att syssla med.
Docenten Aron Borelius, Lund:
Morgonbönen i sin nuvarande form bör
avskaffas. Det är kanske klokt att eleverna någon
gång samlas, men inte behöver man då sjunga
psalmer och läsa böner. Det befordrar
otvivelaktigt solidariteten mellan lärjungarna när
man kommer tillsammans, och bland vår tids
kollektivistiskt inställda människor har
detta stor betydelse, men då är det nog också
bäst att borttaga de gamla religiösa
påfunden ur dessa s. k. andaktsstunder. Nog vore
det mera sympatiskt om man hölle
betraktelser över rent allmänmänskligt betonade
spörsmål.
Dessa citat må vara nog för att ge en
provkarta på de motiv, som förestavat
petitionen.
För fullständigande av
uppfattningen om den strid, som är på väg att
utbryta kring skolans
religionsundervisning återgiva vi slutligen en resolution,
som antagits av de kommunala
folkskoleförbundens riksorganisation vid dess
i förra veckan hållna ombudsmöte i
Stockholm:
Med anledning av den av
seminarielektorn Oscar Olsson i riksdagen väckta
motionen om bl. a. förbud mot all utanläsning av
stycken och minnesord ur bibeltexter och
övriga vid undervisningen använda
bekännelse- och trosskrifter samt om avskaffande
av morgonbönerna vid folkskolan vill
riksorganisationen uttala en bestämd protest möt
avkristning av folkskolan, som härmed
åsyftas och uppmana envar som känner ansvar
för vår svenska ungdom och nitälskar för
vårt folks framtid att med all makt verka
för att kristendomens höga religiösa och
sedliga ideal må alltjämt förbliva vårt folks
ledstjärna och styrka.
Förut har det alltid på detta håll
talats om den Rydénska
avkristningsuka-sen. Inför de nu framställda yrkandena
börjar man måhända få ögonen upp för
osannfärdigheten i en sådan
klassificering.
Riksdagen får för övrigt snart sin
andra stora kristendomsdebatt. Första
kammarens första tillfälliga utskott
avgjorde förra tisdagen för sitt
vidkommande motionen om avskaffande av den
Lindskogska katekeskungörelsen. Med
4 röster mot 4 tillstyrktes motionen.
Majoriteten utgjordes av en frisinnad och
tre socialdemokrater, minoriteten av en
frisinnad, en bondeförbundare och två
högermän.
Hr Oscar Olssons motion har ännu ej
slutbehandlats inom utskottet.
Ett dräpande argument sätter
Svenska Dagbladet (h) såsom rubrik på
följande snillrikheter:
Ett dräpande argument mot regeringens
skolproposition anser herr Värner Rydén sig
tydligen föra fram, då han i senaste
numret av Svensk Lärartidning ånyo påstår, att
»den förenade linjen i realskolan avser
samundervisning mellan 11- och 13-åringar med
mycket olika kunskapsnivå och med delvis
olika kurser». Uppgiften är i sin ohöljda
och flera gånger påvisade .oriktighet
karaktäristisk för den argumentering, som man
nu på det hållet nödgats tillgripa. Från
Skolkommissionen och fram till 1927 års
Skolutskott var det en energiskt förfäktad dogm,
att åldersskillnaden mellan lärjungarna i
den fyraåriga mellanskolan och i den
statliga realskolan var en bråkdel av ett år.
Nu sedan mellanskolan förstatligats, är
samma åldersskillnad två hela år. Skall man tro
herr Rydén av år 1927 eller herr Rydén av
1930? Båda uppgifterna kunna icke vara
sanna, men väl båda osanna. Det senare är här
fallet. Det skall vara »lantmän» av herr
Reu-terskiölds typ, som låta bluffa sig med så
enkla marknadskonster. 1927 drogs herr
Reuterskiöld vid näsan med känt resultat. Det
skall bli spännande att se, om han i år låter
draga sig vid näsan genom alldeles motsatta
argument.
Bland alla virrigheter, som
presterats av Sv. D :s »skolsakkunnige», slår
denna rekordet. Tydligen har det
föresvävat skribenten, att man någon gång
i tiden gjort en jämförelse mellan
åldern i den ena och den andra
skollin-jen, och så skriver han ned så
uppenbara tokenskaper som ovanstående. Som
ohöljd osanning betecknar han, att det
är två års åldersskillnad mellan barn,
som gått igenom fyra årsklasser i
folkskolan och dem, som genomgått sex
årsklasser. Hur stor är skillnaden enligt
skribentens mening?
För att bespara tidningen flera
bla-mager i denna sak, vilja vi uppfriska
minnet hos vederbörande med
upplysningen, att den diskussion om
åldersskillnaden mellan de olika linjerna,
som antagligen åsyftats, rörde åldern
vid realskoleexamens avläggande inom
den 6-åriga realskolan och inom den
4-åriga kommunala mellanskolan.
Skolkommissionen uppvisade här, att
åldersskillnaden ingalunda var det hela
ena år, som man teoretiskt ville
fram-konstruera, utan att lärjungarna i de
kommunala mellanskolorna i
verkligheten endast voro någon månad äldre vid
avläggande av realskoleexamen än
realskolornas lärjungar. Detta förhållande
ansågs bero på kuggningar, försenad
intagning i realskolan o. s. v. Men vad
har detta för sammanhang med frågan
om åldern hos dem, som skulle läsa
samman i den s. k. förenade linjens
begyn-nelseklasser? Skillnaden mellan 4 och 6
kan ju ändå aldrig bli annat än 2.
Hur vore det, om Sv. D: s redaktör
använde sitt eget praktiska förstånd för
att pröva, vad expertisen levererar?
På ovederhäftighet går det ej att leva
i längden, även om den beledsagas med
än så starka ord.
Om redaktör Rinmans röstning i
Stockholms stadsfullmäktige, då frågan
om provisorisk avlöningsförbättring åt
folkskollärarkåren avgjordes, kåseras i
Svenska Dagbladet (h) bl. a.:
Det enda gåtfulla var en känd liberal
stadsfullmäktig. Han deltog i debatten och talade
då för fo!1<:skoledirektionens förslag. Detta
skedde med åtskillig skärpa; sålunda ansåg
han, att stadskollegiets förslag innebar
ingenting mindre än självpantning. Så långt
var allting alltså gott och väl. Men därpå
kom voteringen.
När folkskoledirektionens förslag var
utslaget, röstade denne principfaste liberal för
stadskollegiets förslag och mot borgarrådet
Larssons. När han inte kunde få hela det nya
statsbidraget till lärarna, så röstade han för
minsta möjliga tillägg i stället för att stödja
det förslag, som i denna situation var
gynnsammast för lärarpersonalen. Och detta lär
icke ha berott på någon felröstning.
Denne stadsfullmäktiges röst avgjorde hela
beslutet. I debatten förordade han det för
lärarna bästa förslaget. I voteringen gav han
segern åt det ogynnsammaste.
Det är visserligen vackert att kräva allt
eller intet. Men det heter också att det bästa
är det godas fiende. I varje fall skulle
lärarpersonalen troligen b a funnit sig i något
mindre välvilja i debatten, om de i gengäld
hade spåra4- r.ågot större omtanke i den
votering, som avgjorde.
Tidningen kunde ha kompletterat sin
erinran med en upptuktelse även av
åtskilliga inom de egna leden. Bland de i
voteringen deltagande 36 höger männen
röstade endast 5 för hr Oscar Larssons
reservation, medan de övriga 31
medverkade till den för lärarna ogynnsamma
utgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
