Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 19. 7 maj 1930 - Lärarproven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 19
SVENSK LÄRARETIDNING
447
Lärarproven.
Det vore överdrift att påstå, att
den väckta motionen om rätt för
folkskollärare att vid prov få
ersättning för med provet förenade
resekostnader tillhör de större
riks-angelägenheterna. Men även en
ekonomiskt liten fråga kan ibland
ge anledning till både debatter och
reflexioner. I vart fall ägnade
första kammaren en del av sin
valborgsmässoafton åt överläggningar
om denna angelägenhet. Och
avgörandet kunde icke träffas utan en
omständlig votering med
namnupprop. Därvid bifölls motionen med 55
röster mot 42, varmed ärendet
övergår till andra kammaren för en
måhända lika omfattande procedur.
Med dessa konstateranden kunde
denna fråga måhända för Svensk
Läraretidnings vidkommande
anses utagerad. Men ärendets
behandling inom första kammaren
och den förestående
handläggningen inom andra kammaren
föranleda, att vi upptaga spörsmålet till
ett något utförligare omnämnande
i denna tidning.
Första kammarens första
tillfälliga utskott hade utsänt motionen
för yttrande på fyra olika håll:
skolöverstyrelsen, centralstyrelsen
för S. A. F., Svenska
stadsförbundets styrelse och -styrelsen för
Svenska landskommunernas
förbund. Yttrandena från
förstnämnda båda institutioner ha
tidigare återgivits i Svensk
Läraretidning. Skolöverstyrelsen tog ingen
direkt ståndpunkt; framlade först
ett knippe skäl mot förslaget, sedan
några skäl för detsamma och
stannade vid ett uttalande om att
överstyrelsen ej vore beredd att uttala
»ett på tillräcklig kännedom om nu
rådande praxis grundat omdöme».
Centralstyrelsen för S. A. F.
tillstyrkte motionen. Svenska
stadsförbundets styrelse fann »sig icke
l)öra avstyrka en utredning i
ämnet». Styrelsen för Svenska
landskommunernas förbund avstyrkte.
Första kammarens första tillfälliga
utskott resumerade, skälen för och
^mot och stannade vid ett enhälligt
tillstyrkande.
Oppositionen mot förslaget kom
från friherre Lagerfelt (h), som
fann synnerliga betänkligheter resa
sig mot tanken på att
folkskollärarna skulle beredas en
undantagsställning gentemot andra, som
underkastades prov i -samband med
konkurrens om en tjänst,
exempelvis prästerna. Häremot genmälde
hr J. P. Johansson, att det dock
vore en skillnad mellan prästerna,
som hade ansökningsrätt allenast
inom sitt stift, medan lärare
kallades till prov från hela riket. Det
berättigade i motionen framhölls
vidare av utskottsledamöterna hrr
Tamm (h), Wagnsson (s) och
Boberg (h). Motionären utvecklade
närmare de i motionen framhållna
synpunkterna och framhöll särskilt,
att lärarna hade en särställning
.gentemot exempelvis prästerna i så
måtto, att man av de sistnämnda
påkallade pr@v endast om de voro
uppförda på förslag och sålunda
kunde ha säkerhet om att kunna
komma under val. Lärarna däremot
skulle prova före förslagets
uppsättande och hade sålunda ingen
säkerhet för att de efter förrättat
prov ens bleve valbara till tjänsten.
För skoldistrikten betydde
kostnaderna föga men för skuldsatta och
kanhända arbetslösa lärare mycket.
I debatten framförde hr Norling
(s) den meningen, att proven vore
obehövliga - lärarna, borde helt
enkelt vägra att underkasta sig
sådana. Detta var för honom en
anledning att yrka avslag. Logiken i
anförandet syntes, såsom från flera
håll framhölls, något underlig. Det
var ju ingen, som ålade skolråden
att kalla till prov, men där sådana
påkallades vore det rimligt, att
resekostnaderna betalades.
Utgången blev den förutnämnda.
Och om beslutet i andra kammaren
kan det vara vanskligt att
profetera. Andra kammaren har efter
1928 års val i många fall visat en
avgjort mindre folkskolevänlig
hållning an första kammaren.
Resultatet av andra kammarens
behandling må emellertid bli det
ena eller andra. Debatten har givit
folkskollärarna en vägledning för
den framtida ställningen till
proven. Skola proven bibehållas .-
varom meningarna i och för sig
kunna vara delade .- så bör det
bli skoldistriktens sak att betala
resekostnaderna för provande lära-
re. Att exempelvis en stad som
Stockholm vägrar att utbetala
sådana kostnader, är närmast
upprörande. Fattiga landskommuner
ha i allmänhet - trots frånvaron
av alla reglerande bestämmelser -
funnit det förenligt med ett
naturligt rättsmedvetande att ej belasta
fattiga lärare med sådana utgifter.
»Mönsterkommunen» har andra
rättsbegrepp. Här som i åtskilligt
annat.
Går riksdagen emot en rättslig
reglering av denna angelägenhet,
bör folkskollärarkåren enligt vår
uppfattning taga upp den i
första-kammardebatten förordade utvägen
att få proven avskaffade. Något
särskilt tilltalande i att uppträda
som ett slags pedagogiska
provryttare torde knappast kunna
utfinnas. Prästerna ha gång på gång
begärt att för sin kårs
vidkommande få slippa liknande
tillställningar. Läroverkslärarna kämpade på
sin tid som kår emot proven och
finge dem också avskaffade i
samband med läroverksöverstyrelsens
inrättande för mer än 25 år sedan.
Folkskollärarkären har hittills ej
velat motsätta sig uppehållande av
provinstitutionen, väl närmast
därför, att folkskollärarvalen förrättats
direkt å stämmorna och man funnit
det naturligt, att skolråd och
röstberättigade ej utsatts för
nödvändigheten av att rösta endast på
grund av pappersmeriter.
Skulle man emellertid nu vägra
att medverka till ett avskaffande
av det nuvarande godtycket, så är
det all anledning att taga de av en
skolstyrelseordförande i riksdagen
lämnade anvisningarna ad notam.
Frågan aktualiseras i år av två
anledningar. Dels synes det
sannolikt, att nya kommunallagar komma
att antagas av årets riksdag.
Enligt förljudande har
konstitutionsutskottet gått in för en vida
radikalare omstöpning av dessa, än vad
regeringen föreslagit. En princip,
som av utskottet godtagits, lär vara
den, att folkskoleärendena
automatiskt överflyttas till den
borgerliga kommunen, så snart
kommunalfullmäktige införts. En
konsekvens härav blir, att
folkskolestyrelserna komma att välja lärare i
alla kommuner med mer än l 500
invånare. Och några ännu mindre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
