Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 20. 14 maj 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 20
SVENSK LÄRARETIDNING
467
LAST OCH ÅTERGIVET.
Ett vittnesbörd. Åtskilliga
läroverksrektorer ha på senare tiden börjat
anordna föräldramöten bl. a. för att göra
hemmen förtrogna med den nya
läroverksorganisationen och erfarenheterna
om densamma. Ur Gotlands Allehanda
saxa vi ett referat från ett av rektorn
vid Visby högre allmänna läroverk, H.
Jörlander, vid ett sådant möte hållet
föredrag, som förtjänar en allmännare
uppmärksamhet. Hr J. yttrade därvid
bl. a.:
Den 4-åriga realskolan, vilken bygger på
fullständigt genomgången sexklassig
folkskola, har varit mycket omstridd och
omdebatterad. Emellertid har den här i Visby
slagit synnerligen väl ut. Tillslutningen har
varit god. Första året var antalet nyintagna
elever 14, andra året 16 och i år ha 24
st. anmält sig, vadan den nya klassen torde
komma att räkna r:a 20 elever. Antagligen
blir den därigenom en av de större, som
finns- i hela landet i denna nya skolform.
Den 4-åriga realskolan medför 10 års
skolgång till realskoleexamen, medan examen på
den 5-åriga i regel avlägges efter 9 års
skolgång. Särskilt på landsbygden anser man
emellertid denna ökade tid uppvägas av den
fördelen, att barnen få gå ett år mera
hemma i folkskolan och ett år mindre vid
realskolan, vilket inbesparar kostnader för
inkvartering och terminsavgifter. Resultatet
av den 4-åriga skolan har också här i Visby
varit överraskande gott. Första året fick
endast en underbetyg och denna läste upp sig
under sommaren. I år kanske det blir fler,
men det blir säkerligen icke så många. Det
är också att märka, att antalet flickor varit
synnerligen stort. Första året var det endast
en pojke, andra året blev det lika många
gossar och flickor och i år ha anmält sig
12 av vardera slaget. Allt som allt hade
rektor fått det intrycket, att den 4-åriga
realskolan visat sig passa utmärkt bra på
Gotland.
Erfarenheten är ingalunda
enastående. I Sundsvall exempelvis ha i vår
nära 60 sökande anmält sig till den
fyraåriga realskolan. Bättre blir det
självfallet över lag, när till nästa år
läroverken ha att mottaga barn från
ogallrade folkskoleklasser. Mycket beror
på den inställning, som vederbörande
läroverksmän intaga till bottenskolan.
Därför notera vi med tillfredsställelse
förhållandena på en ort, där
vederbörande rektor lojalt sökt förverkliga den
nya skolorganisationens idéer.
Avspänning i skolfrågan? sätter
Dagens Nyheter (1) som rubrik på en
ledare, vilken i ovanligt hög grad är
karaktäristisk för det slag av »demokrati»
i skolfrågan, som består i att städse
arbeta för upprivande av 1927 års
skolreform. »Avspänningen» skulle förstås
bestå i att riksdagen accepterade
regeringens proposition, vilken vid det här
laget knappast ens en medlem av
regeringens eget parti torde vilja kläda
skott för. För att ge ett exempel på
vad en tidning med pretentioner men
utan verkliga insikter och utan känning
med läget kan prestera avtrycka vi ett
par brottstycken:
Ur pedagogisk synpunkt ha försök med
förenad linje givetvis intet större intresse.
Det är utan vidare uppenbart, att en
renodlad linje rent pedagogiskt har företräde
framför en blandad linje med samläsning.
Men å andra sidan visar gammal
erfarenhet från tidigare tillämpade former av
samläsning att denna utan svårighet låter
genomföra sig -. den medför icke
tillnärmelsevis så stora ojämnheter i resultaten, som
de vilka betingas av olikheterna i
lärarpersonalens effektivitet. Syftet med den
förenade linjen är icke alls pedagogiskt, utan
ekonomiskt och organisatoriskt. Den avser icke
att ge lärarna tillfälle till pedagogiska rön,
utan att spara pengar för staten och tid för
vissa nu missgynnade lärjungegrupper.
Prövar man försöksvis den föreslagna
anordningen genom att exempelvis som den
Reu-terskiöldska motionen föreslår i Jönköping
upprätta två förenade linjer, av vilka den
ena är alldeles överflödig, så gör man en
onödig utgift och hjälper därmed ej det
trettiotal lärjungar i Halmstad som den
nuvarande organisationen sätter kvar ett år.
Och någon avspänning i skolfrågan är icke
att vänta så länge en sådan ordning äger
bestånd. Om den nu aktuella skolfrågan
skall gagnas genom en utskottskompromiss
som reducerar det av propositionen
föreslagna antalet förenade linjer, så får
kompromissen icke ske så att den förenade linjen
slumpvis prövas vid ett mindre antal
läroverk, utvalda på måfå, utan så att den
planmässigt insattes vid de läroverk där den bäst
behövs.
När om någon vecka statsutskottets
betänkande föreligger, bör det icke
väcka förvåning, om alla riksdagens
partier skulle ha kommit till en rakt
motsatt ståndpunkt mot D. N., då det
gäller att tillämpa tanken på en
prövning försöksvis av den förenade linjen.
Försvarsagitationen i skolorna, som
interpellationsvägen bragts inför
riksdagen, kommenteras ännu här och var
i pressen. Aftonbladet (h) står för
följande:
Egentligen äro dessa återkommande
angrepp mot olika former av försvarsrörelse
och särskilt mot det bland svensk ungdom
förekommande försvarsintresset både
besynnerliga och - oförsynta. Vårt ordinarie
försvarsväsen har genom statsmakternas beslut
spolierats, så att det faktiskt är
otillräckligt för sin uppgift att värna landets
självständighet. Men när fosterländska krafter
på frivillighetens väg vilja söka i någon mån
avhjälpa bristerna mötas de av ogillande och
försök till undertryckande. En mot
försvarstanken oförstående riksdagsmajoritet anser
sig oförhindrad att av skattebetalarna»
pengar anslå medel till en agitation,
avseende att ytterligare undergräva
försvarsväsendets effektivitet. Men om några
skolynglingar sättas i tillfälle att, om de så själva
önska, utan kostnad för staten deltaga i öv-
ningar, ägnade att höja deras allmänna
idrottsliga och därmed deras
försvarsduglighet, då väcks det interpellationer i
riksdagen, då utmålas varje sådan yttring av en
nationell anda och en manlig anda inom
folket såsom hart när vådlig för rikets
säkerhet !
I rakt motsatt riktning reagerar
Templarkuriren (f) :
Det skall bli av intresse att se hr
statsrådets svar på frågan om lämpligheten av att
bedriva militärpropaganda i skolorna och om
i konsekvens därmed andra politiska
åsiktsriktningar också skola få använda skolornas
anslagstavlor för propaganda bland barnen
och vädjan genom dem till deras föräldrar
om anslutning till ena eller andra
uppfattningen i försvarsfrågan. Det är på
tiden, att såväl den enfaldiga Lotta-rörelsen
som militärpropagandan bland skolungdomen
ställas i en skarpare och offentlig belysning.
Det senaste världssammanbrottet borde ha
lärt oss annat än att tanklöst fortsätta -
som om ingenting hänt - att leka krig.
Det enda hållbara är, som vi tidigare
utvecklat, att skolan hålles utanför
strider av denna art. Må den vuxna
generationen strida i dessa frågor, bäst den
gitter! Men det är ansvarslöst att göra
skolan, som dock skall rymma barn från
de mest skilda hem och med
synnerligen divergerade meningar i
försvarsfrågan, till en tummelplats för kampen
om själarna. Neutralitet är vad skolan
har rätt att kräva i dessa ting.
Naturligtvis går det för sig, skriver
Karlshamnstidningen (f), att fylla en
fabriksarbetares plats vid en maskin
utan några specialkunskaper.
Men hur mycket lättare skulle det icke
vara för mången, om han på grund av sina
kunskaper, åtminstone sina intressen, kunde
hoppas på att fylla platsen vid fabriken så,
att han hade utsikt att avancera och bli
något slags specialist på sitt område. En
dylik ställning får knappast någon annan än
den, som inhämtat viss kännedom om
mekanismens lagar, om vissa fysiska fenomen, om
matematiken i något högre mening än
folkskolans m. m. Städerna ha sina aftonskolor
och där kunna folkskolans kunskaper
kompletteras. Men den stora landsbygden, från
vilken det stora flertalet fabriksarbetare
komma, kunna i sina fortsättningsskolor
endast nödtorftigt räkna med något slags
fostran för fabriksarbetarnas uppgifter.
Anmärkningen träffar på kornet.
Men man råder ej bot på
missförhållandena med bara prat. En ordentligt
tillmätt skoltid och ordentliga
ungdomsskolor äro vägen till lyftning. Så
länge man här i landet avlas om att
för sina barn uppehålla den kortaste
skoltiden bland kulturfolken i Europa,
och så länge man diskuterar
nedläggande av våra blygsamma
fortsättningsskolor, bli stämmor som K. T: s endast
ropande röster i öknen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
