Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 22. 28 maj 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 22
SVENSK LÄRARETIDNING
523
det icke lyckligt, att striden i
katekesfrågan tillspetsas i onödan. Därest det
ligger allvar nnder alla löften och
uttalanden om att katekeskungörelsen skall
tillämpas lojalt »i frihetens och
toleransens anda», att meningen aldrig varit
att »sabotera den nu gällande
undervisningsplanens obestritt riktiga
pedagogiska principer» o. s. v., så äro
förmaningarna att taga ad notam både bland
de ledande och meniga »inom kyrkans
värld». Ty på deras handlingssätt bör
det nu få bero, om striden för
katekes-ukasens upphävande kommer att
återupptagas eller icke. »Vänta och se», har
varit maningen till motionären och med
honom liktänkande. Folkskolans lärare
komina säkerligen att följa både den ena
och den andra maningen. Icke minst
den att se!
Utskottsutlåtandet angående hr
Oscar Olssons motion i fråga om
kristendomsundervisningen åtföljes av
yttranden från skolöverstyrelsen,
centralstyrelsen för S. A. F., Folkskolans vänners
förvaltningsråd och centralstyrelsen för
Sveriges Folkskollärarinneförbund.
Alla avstyrka på det bestämdaste
motionen.
Svenska Morgonbladet (fr)
konstaterar detta och fortsätter:
Samtliga lärarorganisationers
centralstyrelser slå alltså fast, att det är en ren
konstruktion av motionären, när han söker
stämpla kristendomsundervisningen, sådan
den nu bedrives i våra folkskolor, som
någon kulturfientlig faktor. Den är det icke
utan fastmer en ytterst värdefull tillgång,
när det gäller barnens etiska fostran. Man ,
vore frestad göra det påståendet, att
motionen varit till gagn just ur den synpunkten,
^itt det slagits ordentligt fast, att vår
lärarkår liksom hela vårt folk enigare än på länge
slår vakt kring kristendomsundervisningen i
våra folkskolor och icke vill se densamma
avlägsnad eller tillbakasatt på skolschemat.
Självfallet äro meningarna inom
folkskolans lärarvärld skiftande, nät (|et
gäller de stora och ömtåliga
principfrågor, vid vilka motionären snuddar i sin
motion. Men säkerligen äro meningarna
mycket samlade därom, att så ytligt och
ovederhäftigt får icke en fråga som
denna behandlas, om den skall vinna
sympati och anslutning bland dem, som
kallats till ungdomens fostrare.
Första kammardebatten i fredags gav
syn för sägen.
Skolan och naturen. I Hudiksvalls
Nyheter har märket J. S. G., en bekant
folkskoleman, publicerat en artikel
under ovanstående rubrik. Vi tillåta oss
några klipp:
En bättre kunskap om naturen bör skänka
ökad vördnad för naturen och kanske även
förståelse för dess lagar, vilka man icke
ostraffat kan bryta emot.
Naturen lär man bäst känna genom att
studera den i sig själv. Skolan är tyvärr
härvidlag, isynnerhet i våra bygder, i mycket
hänvisad till att nöja sig med ersättning för
naturen och för naturföremål, genom
avbildningar m. m. Årstider och andra klimatiska
orsaker lägga hinder i vägen. Men i sådana
fall, där man kan gå till naturen direkt, bör
man i regel göra så.
Största möjligheterna erbjuda sig på
växtlivets område. Folkskolans likaväl som andra
skolors undervisningsplan anvisar också med
styrka, att undervisningen bör äga rum i
anslutning till ett direkt studium av naturen.
En utflykt med en grupp skolbarn kan
måhända för en betraktare té sig som ett
försök av läraren att komma undan skolsalen
en vacker dag, men i själva verket är
undervisningen i det fria oftast förenad med rätt
mycket mera av besvär och arbete än
lektionen inom fyra väggar.
För att rätt kunna utnyttja de
möjligheter, levande växter erbjuda vid
undervisningen, bör vid skolan finnas en plantering. En
sådan behöver ej göras kostsam eller kräva
synnerligen mycket arbete för tillsyn men
kan likväl giva ett oberäknat och värdefullt
tillskott för undervisningen. På samma gång
utgör den en prydnad för skolgården och
bidrager till att åt anläggningen giva en
prägel av stadga och helhet.
Något gör det till saken, hur man ordnar
och planterar. Ett vårdträd av lämplig art
och på rätt plats kan betyda mycket för
anläggningen i sin helhet, en rad av
björkar i tomtgränsen blir till varaktig prydnad,
en liten allé, som leder till ingången, kan
ibland vara möjlig, en grupp i ett hörn av
tomten bildar en skuggig tillflyktsort under
varma dagar o. s. v. En smula fantasi och
framtidsblick med i arbete, och det hela blir
ganska gott. Själva planteringsarbetet bör
vid skolan göras under barnens medverkan.
Ej så, att allt skall utföras på en gång och
under ett år, men litet åt gången under
lärarens planmässiga ledning.
Men jämte träden må blommorna få sin
plats vid skolan. De behöva ej vara av många
slag, ja de få ej vara mångahanda, däremot
få de gärna vara rätt många av samma slag.
Undervisningens behov av
åskådningsmateri-ell bör vara vägledande vid urvalet.
Har man börjat med de rena
nyttighets-växterna, så är vanligen steget till egentliga
prydnadsväxter ej så långt borta. Men det må
bli dens sak, som finner sig ha tid och
möjlighet därtill. Säkert är, att tillgången vid
skolan på sådan materiell, som man annars
måste hämta med stort besvär och stundom
undvara, ger åt undervisningen ett liv och en
fyllighet, som medför åt såväl lärare som
lärjungar stor och berättigad
tillfredsställelse. Man kommer ej heller i konflikt med ett
i vår tid nödvändigt naturskyddsintresse.
Och det kan även hända, att skolan kunnat
medverka till att lära de unga att rätt
umgås med naturen.
Många lärare ha för längesedan
realiserat dessa tankar. Men i alltför många
delar av landet ha ögonen hos
skoldistrikten ej öppnats för betydelsen av
desamma. Det är nyttigt, att
dagspressen då och då innehåller en erinran om
vad som kan götas med nog så enkla
medel för att sprida trevnad kring skolan
och intresse för dess verksamhet.
Tillströmningen till seminarierna
här givit en hel del tidningar ett
kär-kommet tillf alle att orda om hur
lockande folkskollärarbanan är. Som en
provbit avtrycka vi ur Helsingborgs
Dagblad (h) följande:
Folkskollärarens kall är tydligen
eftersträvansvärt. Herrar - och damer -
folkskollärare lägga ned stort nit på att övertyga
riksdagen om att de ha så dåligt betalt, men.
riksdagen säger nej till deras framställningar.
Under tiden kan man notera att
folkskoleseminarierna i år haft en rekordartad
anslutning.
I Göteborg har seminarierektorn Sven
Swedberg intervjuats. Även där är överfullt
av sökande - 217 mot 50 möjliga. Hektor
Swedberg där säger i ett intervjuuttalande
bl. a. om anledningen till de många sökande:
- Naturligtvis den nu rådande trängseln
på alla banor. Lärarkallet äger också en
särskild lockelse, därför att denna bana anses
vara relativt trygg och säker. För många är
det även enda möjligheten till fortsatta
studier.
Detta om att lärarbanan är trygg och säker
bör tagas i ögnasikte. Därtill kommer att
folkskolläraren har tre månaders semester
varje år. Under dessa förhållanden kan man
nog hålla med om det gamla ordstävet att
»kronans kaka är liten men säker».
Yi tvivla inte på »ögnasiktet». Det
passar emellertid visst mindre väl med
sagda tingest, när det gäller andra
levnadsbanor, till vilka också massor av
sökande stå i kö. Exempelvis
tidningsman-nabanan för att taga en ur högen.
Uppriktigt sagt hade vi emellertid
knappast väntat att nu få höra gnatet
upprepas i fråga om lärarnas lönekrav.
Statstjänarna, vilka för 11 år sedan
fingo den lönereglering, som lärarna
ännu . förgäves kämpa för, bemötas med
aktning och vett, när de nu äro i färd
med att arbeta fram en ny
lönereglering. Vi unna dem gärna en sådan, ty
den är säkerligen välmotiverad. Mem
ännu starkare äro motiven för dem, som
hela tiden fått stå tillbaka.
Det är emellertid som bekant
»differens på åtskillnad». I vissa
tidningsskrivares ögon!
Dr C. Aug. Ljunggren, som för en tid
sedan hudflängdes av vissa
läkarkolle-ger, har fått röna en helt annan
behandling av den nordiska
skolhygienikerkon-ferensen, som nyligen haft sitt möte I
Trälleborg. Vi låta
Stockholmstidningen berätta:
Nästa programpunkt utgjordes av dr C.
Aug. Ljunggrens föredrag om det system,
han vid Trälleborgs folkskolor praktiserat
för hygienens höjande för vilka synpunkter
tidigare redogjorts. Två lärarkrafter från
Trälleborgs folkskolor framhöllo därvid i ett
par korta anföranden sina praktiska
erfarenheter från de Ljunggrenska teoriernas
omsättning i det praktiska skolarbetet.
Härpå skulle diskussion förekommit. Det
hela blev emellertid helt och hållet en
hyllning för dr Ljunggrens pionjärarbete på
skol-hygienens område. Från Danmark uttalade
sålunda den gamle Köpenhamnsläkaren dr P.
Hertz, från Norge dr C. Schiötz från Oslo
och från Sverige stadsläkare dr H. Bolmstedt
i Eslöv sin uppskattning av dr Ljunggrens
arbete.
Säkerligen skall det glädja många av
folkskolans lärare, att den hängivne
barnavännen rönt denna uppmuntran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
