- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 49:e årg. 1930 /
546

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 23. 4 juni 1930 - Läst och återgivet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

546

SVENSK LÄRARETIDNING

Nr 23

LÄST OCH ÅTERGIVET.

Diskussionen kring
kristendomsundervisningen har börjat ebba ut,
sedan katekesfrågan avgjorts och lektor
Oscar Olssons motion genom första
kammarens avslag förfallit. En viss
uppmärksamhet har den socialdemokratiska
kyrkoherden och
förstakammarledamo-ten Karl Sandegård väckt genom ett
angrepp på motionären i katekesfrågan,
som beskyllts för att vara den, som
egentligen velat främja katekesplugget
genom undervisningsplanens införande,
medan hr Lindskog med sin kungörelse
velat begränsa katekesutanläsningen. Ny
Tid (s) svarade med en ganska skarp
avbasning av sin partivän, vilket i sin
ordning föranlett genmäle från hr
Sandegård och svar från tidningen. Vi ha
ej velat blanda oss i denna diskussion.
Hr Sandegårds både i katekesdebatten
och i samband med hr Oscar Olssons
motion framförda meningar i dessa
ämnen ha synts oss så pass underliga, att
vi känt oss sakna grundval för ett
förnuftigt meningsutbyte med honom.

Vi förbigå även en del andra
pressuttalanden för och emot de olika
ståndpunkterna - något nytt skulle ett
återgivande icke skänka Svensk
Läraretidnings läsekrets. Däremot vilja vi ej
alldeles förbigå ett inlägg av dr Lydia*
Wahlström, som i Husmodern beretts plats
för ett inlägg i anledning av den
Olssonska motionen.

Dr W. skriver bl. a.:

Att vilja hindra samhället från att ge
sina minderåriga det kraftigaste stöd för livets
svårigheter, det vore en grymhet. Och att i
längden skapa sedelära utan religion, är en
omöjlighet - det visar icke minst Rysslands
exempel, där själva »icke-religionen» blivit till
ett slags ny religion med troslära, katekes,
tvångslagar och förföljelser i enlighet med det
välkända mönstret från franska revolutionen.
Men, invändes det, vi skola ju fortfarande få
undervisa i religion, bara vi inte giva några
läxor. - Ligger då inte i så fall faran för
»påtryckning» mycket nära till hands: en
undervisning uteslutande i form av samtal, utan
underlag av ett fast kunskapsförråd, lämnar
ju så mycket friare spelrum åt lärarens egen
uppfattning. Det blir nästan som att
förvandla lektionen till ett slags morgonbön - på
samma gång som man ju vill avskaffa
morgonbönen !

Verklig kunskap är ju för övrigt, här som
på andra områden, enda medlet att lära sig,
»pröva allting och behålla det gott är».
Avstänga vi folkskolebarnen från verklig
kunskap på det religiösa området, så göra vi
dem värnlösa mot religionssurrogat, ,för att
inte tala om all slags ofta för samhället
direkt skadlig sektfanatism. Eller ha vi inte
hört talas om att det finns muhammedanska
moskéer i Berlin och London och att en
muhammedansk sekt, den s. k. sufismen, håller
på att göra sitt intåg även i Stockholm? Men

även den mest utpräglade fritänkare, som
anser religionen vara enbart vidskepelse och
alltså vill bekämpa den, borde kunna fatta,
att man icke duger att bekämpa det, varom
man ingenting vet. Hollands och Frankrikes
fruktlösa kamp mot katolicismen borde
härvidlag vara avskräckande exempel, ty på
bägge hållen gör man genom
religionsundervisningens borttagande ur statens skolor
medborgarna skyddslösa gentemot den religion man
helst vill avskaffa. Den svenske motionären
föreslår visserligen att lägga kyrkohistorien
på historietimmarna, men dessa ha redan
hunnit bliva ett slags avstjälpningsplats för
»allting och ändå mer», eftersom de moderna
samhällsförhållandena där ta allt mer plats från
den egentliga historien.

Författarinnan går därefter in på
spörsmålet om morgonböner och
utanläsning. Barnen tycka säger hon, om att
börja sin arbetsdag med en högtidlig
samling. Därvid kunna lärarna lägga in
både poesi, psalmhistoria och biografi,
om de vilja. Vad särskilt psalmboken
beträffar, slår hon fast dess värde:

För många bland vårt folk är Wallins
psalmbok helt enkelt den enda lyrik de
någonsin komma i beröring med, och ännu aldrig
har jag råkat någon människa, som inte
varit glad åt att kunna »Var hälsad, sköna
morgonstund» eller »Vår Gud är oss en väldig
borg» utantill. För hur många är inte också
»Herren är min herde» eller »Lova Herren min
själ» de bästa böner av alla, när de, som så
ofta händer, behöva en suggestiv och
lyftande formel för att kunna koncentrera sitt
uttröttade och förströdda själsliv. Världen är
så tillräckligt fylld av fula eller intetsägande
ting, våra tankar mala så ofta runt alla slags
struntsaker, som vti aldrig .skulle ägna en tanke
åt, om vi från barndomen haft fri tillgång till
dessa förnyelsens friska källor i Guds närhet.
Hur »förbudsfrisinnade» vi än eljest på olika
områden må vara - låt oss inte falla offer
för inbillningen att vi värna om framtidens
frihet och kultur genom dylik andlig
nedrustning! Den tanken påminner alltför mycket
om den lilla stockholmsflickan, som hejdade
sig på väg till julottan och ängsligt frågade:
»Mamma, är mamma säker på, att det inte
är barnförbjudet?»!

I förstakammardebatten meddelade hr
Olsson, att motionen skulle komma
tillbaka. Flera talare ur kulturradikalernas
krets styrkte honom i detta uppsåt, fast
man nog tyckte, att motionen borde
omarbetas.

Det är sålunda att förvänta, att
striden kring kristendomsundervisningen
kommer att bli en stor fråga i
fortsättningen, och redan vid nästa riksdag kan
ett förslag föreligga, som på ett vida
allvarligare och vederhäftigare sätt
ställer spörsmålet under debatt. Säkerligen
kommer uppfattningen bland
folkskolans lärare och lärarinnor att få en
utomordentlig betydelse för utgången av
en sådan strid. Inför den Olssonska
motionen har ställningstagandet varit
skäligen enkelt och självfallet. Men
händelserna kunna utveckla sig i två hänse-

enden. Dels kan det komma att inträffa,
att de Lindskogska maningarna till
katekesvännerna att förfara lojalt vid
till-lämpningen av katekesukasen förklinga
i stort sett ohörda. Dels kan en ny
motion möta i ett mera genomtänkt och
tilltalande skick. Inför dessa utsikter anse
vi det som en plikt att jämväl i
fortsättningen hålla vår läsekrets underkunnig
om de viktigare inlägg, som komma att
göras i dessa spörsmål.

Dr Wahlströms uttalanden komma
från en kulturpersonlighet. Självfallet
kunna de bemötas från andra håll. Och
måhända blir det skäl av annan och
starkare valör, som komma att bestämma
lärarvärldens ställningstagande till
frågan. Men hennes diskussionsinlägg är
säkerligen representativt för många
bildade människor med religiös
konservativ inriktning.

Skolreaktionens nederlag föregicks
av en hetsig pressdiskussion, i vilken
statsutskottets majoritet beskylldes för
det mesta av’de dåliga egenskaper, som
på sin tid lära ha utmärkt 1927 års
Skolutskott. Vi saxa:

Svenska ’Dagbladet (h) :

Om riksdagen i sitt beslut i skolfrågan
följer utskottsmajoriteten, blir riksdagsbeslutet
ett renodlat och vackert exempel på hur ett
parlamentariskt maskineri icke bör fungera.
Man siktar på ecklesiastikministern och
träffar skolorganisationen, som blir klumpigare
och dyrare än som är nödvändigt, man
skjuter på regeringen och träffar skolbarnen, som
få sin utbildning försämrad och fördyrad.

Aftonbladet (h) :

I årets utskottsutlåtande har parti
dogmatismen stramat upp sig och vunnit en seger.
Företeelsen visar på nytt, vilket ofullkomligt
instrument för frågors sakliga behandling en
partibunden riksdag kan vara på nuvarande
kulturnivå. Här har en ansenlig samling av
sakkunskap väl förberett ett förslag; men en
tillfällig utskottsmajoritet stuvar om det
hela, sätter på en hedersplats en princip,
iför-kastad av varje objektivt dömande, beklagar
sig över bristen på slutgiltig plan hos
regeringen och framlägger självt ett förslag, som
skulle göra skolorganisationen mer
inkonsekvent än någonsin. Ett och annat i utskottets
tillägg kan vara värt beaktande. Men i sina
allmänna drag ger det ett nedslående intryck
av småskuret fasthängande vid vissa
parti-dogmers intressen, som intet särskilt ha att
göra med realfrågan eller skolans eget
intresse.

Nya Dagligt Allehanda (h) :

Något trasigare än statsutskottets
skolbe-tänkande för året får man leta efter, och dess
omsättande i beslut och handlins: komme
otvivelaktigt att ge till resultat ett
ytterligare söndertrasat skolväsen.

Säkerligen bleve det ej till båtnad för
våra läroverk, om riksdagen följde det av
socialdemokraterna dirigerade betänkandet. Ett
godtagande av detta kunde lämpligen rubri-

M^^^^^

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:49:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1930/0554.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free