Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 24. 11 juni 1930 - G. Trensch: Den tyska ungdomen och vandrarrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nr 24
SVENSK LÄRARETIDNING
563
Den tyska ungdomen och vandrarrörelsen.
AP G. Trensch.
Kampen för tillvaron antager allt
skarpare form-er, och blott de nationer
bli i stånd att hävda sin ställning,
vilka ha den intellektuella och moraliska
kraften att stiga till högsta möjliga
kulturnivå. Men vid sidan av den
psykiska kraften måste stå fysisk kraft och
hälsa, ty blott i en sund kropp bor en
sund själ. Ett folks framtid beror på
dess ungdom, och därför blir kravet på
ungdomens kroppsliga fulländning allt
starkare. Tre källor finnas, varur den
unga kroppen tillföres det, som är
nödvändigt för en full utveckling av dess
naturliga krafter: lämplig föda,
hygienisk bostad samt hälsosam, efter
krafterna avpassad kroppsrörelse och
sysselsättning, under det hälsobringande
inflytandet av luft, ljus och solsken.
Näringsförhållandena i Tyskland ha
väl i allmänhet förbättrats, men ej på
långt när för alla. Mer än två millioner
arbetslösa tala härvidlag ett hemskt
tydligt språk, ty arbetslöshetsunderstödet
räcker ännu ej ens till existensminimum.
De nybyggda bostäderna uppföras väl
i överensstämmelse med hygienens
fordringar, men ännu ett årtionde kommer
en stor del av befolkningen att tvingas
nöja sig med absolut mindervärdiga
bostäder. För att i någon mån försöka
motverka de härav uppstående
hygieniska farorna har man med största
energi från såväl offentligt som privat håll
vidtagit åtgärder för att bevara och
stärka den uppväxande ungdomens
hälsa genom uppehåll och rörelse i den
fria, friska luften. Tyvärr har man
härvidlag på grund av de höga
skadeståndsbetalningarna alltför inskränkta
medel till sitt förfogande. Sport i alla
former, såsom rodd, simning,
vintersport och fotvandringar, tar
ungdomens intresse starkt i anspråk och
åtnjuter ett betydande ’understöd från
myndigheter, skolor och föreningar.
Särskilt vandrarsporten, vars uppkomst
går tillbaka till tiden långt före kriget,
har under de sista tio åren tagit ett
kraftigt uppsving.
Att vandra ligger tyskarna i blodet.
De folkrörelser vid medeltidens början,
som historien betecknar med namnet
folkvandringar, kunna väsentligen
uppfattas som utslag av denna
vandringslusta, och till och med för korstågen
spelar den en ej obetydlig roll.
Kringvandrande konstskickliga
minnessånga-re, farande scolares, resande
hantverksgesäller i forna tider, alla stodo de
under inflytande av en obetvinglig
vandringslust, som aldrig lät dem vila,
förrän de funnit en plats, där de kunde slå
sig ner på allvar. Folkvisearkivet i
Freiburg innehåller ungefär 100,000 tyska
folkvisor; bland dessa upptages en stor
plats av vandrar visorna, vilka i enkla,
okonstlade strofer och hänförda, jub-
lande toner besjunga vandringslust och
vandringsgläd j e.
Den praktiska uppfostringskonsten
har tagit vandringslusten i sin tjänst.
»Filantroperna» togo sina lärjungar
med sig ut för att införa dem i
naturvetenskaperna, som barnen själva skulle
studera i naturens stora bok. Friedrich
Ludwig Jahn, den tyska idrottens
geniale skapare, företog långa vandringar
med sina lärjungar för att lära dem
känna och älska sitt fosterland. Lek
och idrott infördes i folkskolor och
högre skolor och till slut även i
flickskolorna. Jämnt tio år ha förflutit, sedan
den preussiska skolförvaltningen
införde en månatligen återkommande
fotvandring på skolschemat.
Redan på 1870-talet satte sig
läroverksrektor Bach i Berlin hänförd i
spetsen för sådana vandringar. Hans röst
förklingade emellertid ohörd, och först
vid slutet av 1800-talet kom ett
omslag. En ung student, Karl Fischer, drog
ut från Berlin med en läroverksklass.
Det var en ovanlig syn: alla voro lika
i fråga om kläder och utrustning.
Själva kallade de sig »Wandervögel». Fria
som fåglarna under himmelen, borta
från storstadens kvalm och trängsel,
genomströvade de sjungande skogarna i
Berlins närmaste omgivning, tills de på
kvällen återvände till föräldrahemmet
med solbrända kinder och dammiga
kläder men uppfriskade till kropp och
själ. Exemplet vann efterföljd. Överallt
bildades grupper av skolbarn efter
mönster av dessa »Wandervögel». Också
de hade många svårigheter att kämpa
mot, och ej hos alla folklager vann
rörelsen fullt förstående. Motståndet blev
starkare, då även flickor togos upp i
grupperna och enstaka grupper under
olämpliga förare genom opassande
uppförande väckte ovilja hos stora delar av
folket. Men tanken bodde dock kvar.
Wandervögel-rörelsen fullbordade sitt
tåg genom hela Tyskland.
Något äldre är scouternas
vandrarförening. Även de buro alla likadana
kläder och hade samma utrustning;
knäbyxor, ryggsäck eller tornister,
innehållande dagsransonerna och
kokapparaten, samt kappa och tältduk
hoprullade. Deras organisation är
strängare och de visa sin ledare
obetingad lydnad. Så draga de ut för att i
lämplig terräng utföra sina lekar,
kämpa i partier mot varandra, öva sig i
tältslagning, kokning, samaritertjänst
o. d. De ha haft att kämpa mot ett
starkt misstroende. Deras stränga
disciplin, deras taktfasta marscherande
o. s. v. har något militäriskt över sig,
och militarismen är för närvarande ej
omtyckt i Tyskland. Och dock uppbäres
scoutrörelsen av de ädlaste motiv.
»Människan skall vara ädel, hjälpsam och
god»; så lyder det motto, som inleder
»scoutboken.» Hjälpsamhet mot de
lidande och svaga, vördnad för Gud,
kärlek till fosterlandet, sanningskärlek i
tankar och handlingar, detta framlägges
i scouternas lagbok som varje medlems
ofrånkomliga plikt.
Det var självklart, att de särskilt i
Tyskland så talrika föreningarna på
sina program måste upptaga
vandrar-livet, dels för att vidga och fördjupa
dem, dels för att tillmötesgå
ungdomens vandrarlust, vinna den för sina
idéer och sålunda skaffa sig ett
kraftigt tillskott av unga medlemmar. . I
första rummet komma
idrottsföreningarna. Redan »Turnvater Jahn» hade
med sina lärjungar företagit långa
vandringar genom Pommern och på
Rügen eller till Riesengebirge, vilket på
en tid, då det ej fanns järnvägar,
utgjorde ganska respektabla prestationer.
Idrottsföreningarna hade redan länge
låtit längre eller kortare fotvandringar
utgöra en del av sin verksamhet, och det
gällde blott att organisera sådana
vandringar särskilt för ungdomen. Även
arbetarföreningarna upptogo fort tanken
att föra barnen från den trånga
bostaden ut i skogarna och upp på
höjderna, för att skaffa dem några dagars
stärkande vederkvickelse.
Ungdoms-vandrarrörelsen vann därför det
kraftigaste stöd hos arbetarungdomens
riksförbund. Gynnsamt mottogs den också
av de nykteristiska kretsarna, av
good-templarorden, ty alkoholbruk
förbjuder sig själv vid fotvandringar, emedan
det förslappar och förstör, och de unga
vandrarna tvingas alltså att undvika
alkohol. Till och med religiösa förbund,
katolska såväl som protestantiska, slöto
samman sina unga medlemmar till glada
vandrargrupper.
Men även ungdomar bli uttröttade
efter långa, ansträngande vandringar,
och för att kunna fortsätta måste de
nödvändigt först vila ut och hämta sig.
Härför behövas lämpliga härbärgen.
Tysk-österrikiska alpinistföreningen
hade härvidlag redan uträttat ett
praktiskt förarbete. Genom att bygga
alphyddor hade man möjliggjort, att
bergstoppar, som förut ansetts som
ouppnåeliga, blivit tillgängliga för
fjällvandrare. Härbärgena äro vanligtvis så
belägna, att bergbestigaren övernattar
och sedan stärkt och utvilad, med friska
krafter kan utföra den sista och
svåraste delen av bergbestigningen. Efter
mönster av alphyddorna ha
ungdomshärbärgena uppstått. För studenter och
elever vid högre skolor funnos sådana
redan tidigare. Men även barnen från
de breda lagren, lärjungarna i
folkskolorna, borde bli delaktiga av
fotvandringarnas välsignelser. År 1899
utfärdade därför läraren Richard Schirrmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
