Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 26. 25 juni 1930 - Minneslista för det stora folkskollärarmötet - En biskop i konungens råd - Fortbildningskursen i Luleå - Internationell kurs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska skolmuseet hålles öppet å
tider, som angivas i programkäft et.
Särskilda skolutställningar äro anordnade
å H ö g a Ii ds s k o l a n och k o
m-mun al a mellanskolan. Och så
finnes ju den omdebatterade
Stockholmsutställningen, även den
med sin avdelning ’för 1)1. a.
funktionalistiska skolmöbler och mycket annat.
Nog kommer ett Stockholmsbesök
under folkskoleveckan den 7-12 juli att
ge resenärerna lön för möda och
kostnader.
Väl mött i Stockholm den
andra veckan i juli!
608
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 26
En biskop i konungens råd.
»Tolv skola vara i konungens råd av
riddare och svenner, och ej flera; men
ärkebiskopen och lydbiskopar så många han vill»
- ungefär så (citerat ur minnet, så
ordalagen kanske inte stämma) heter det,
skriver en författare i St.-T., i vår äldsta
författningsurkund, konungabalken i Magnus
Erikssons landslag. Alltifrån det riksens
råd kom till och hela medeltiden ut var det
så, att det andliga inslaget var synnerligen
starkt i den förnämliga församlingen.
Ärkebiskopen betraktades på grund av landslagens
ord som den enda självskrivna
rådsmedlem-men, och därför ville han gärna bli ansedd
som den främste i rådet, i rang högre än
själve riksföreståndaren, när en sådan fanns.
Jämte honom sutto alltid alla de sju
lydbiskoparna i rådet - den katolska tidens
biskopar i Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås,
Växjö och Åbo. Varjämte det vanligen fanns
en hel del andra högre klerker där,
domprostar och andra. Så nära hängde själva
råds-och biskopsämbetena ihop, att det kunde
hända, att en biskop skickade någon av sitt
kapitel som ställföreträdare till ett rådsmöte, när
tan inte själv kunde resa dit.
Den intelligente läsaren fattar nog, att han
fått denna lilla historiska dusch över sig med
anledning av att h. m:t konungen den 7 juni
1930 till statsråd och chef för
ecklesiastikdepartementet utnämnt biskopen i Strängnäs
stift, teol. doktorn m. m. Sam Stadener,
vilket väckte både överraskning och
uppmärksamhet. Detta redan av det skäl, att sedan
400 år tillbaka en biskop i konungens råd
ar en ytterlig sällsynthet - i motsats mot
vad som visats vara fallet i äldre tider.
Gustav Vasa gjorde med reformationen
tvärt slut på både ärkebiskopens formella och
de andra biskoparnas faktiska
självskriven-het i rådet, och när sedan rådskammaren
organiserades av Gustav II Adolf, fortsatte den
att vara helt lekmannamässigt sammansatt.
1600- och 1700-talens herrar excellenser i
riksens råd buro alla den världsliga
rådstala-ren, inte prelatens kaftan. Episkopatet fick
röja sig med självskrivenhet i prästeståndet
i id riksdagarna oeh att från den platsen spela
sin politiska roll - vilken som man minns
inte var ringa. Det var först när Gustav III
1789 gjorde ett ganska glanslöst slut på den
ärevördiga riksrådsinstitutionen, scm en bi-
skop nådde vad vi kunna kalla en
ministerpost: biskop Wallquist i Växjö, som då
kallades till chef för ecklesiastikexpeditionen
inom rikets allmänna ärenders beredning.
Han spelade ju en stor roll inte bara i
politiken i allmänhet, utan också särskilt inom
vad man kan beteckna som regeringen, till
dess han 1792 återvände till sin biskopsstol,
sedan Reuterholm kommit till makten i och
med förmyndarregeringen.
Men biskop Wallquist förde aldrig någon
titel, som slutade på råd. Och när 1809
statsrådet kom till, fortsatte man i praktiken
den gamla traditionen, att det skulle bestå
av lekmän, i varje fall inte av högre
prelater. Genberg gick den motsatta vägen: först
statsråd, sedan biskop, Reuterdahl likaså och
slöt som ärkebiskop. Och något senare
förekom ett annat prästerligt inslag i regeringen
med teol. professorn Anjou, men också han
blev biskop först efter att ha lämnat
konseljen. Biskop Stadener är faktiskt den
förste svenske biskop, som blivit statsråd, den
förste, som tillhört en verklig,
grundlagsmäs-sigt befäst regering, sedan biskoparnas
självskrivenhet till rådsämbeten upphört. Att
gamle ärkebiskop A. N. Sundberg åtminstone ett
par gånger erbjudits statsrådspost och en
gång uppdraget att själv bilda regering
ändrar intet i förhållandet, ty han avböjde
bestämt just med den motiveringen, att han
fann sin kyrkliga ställning lägga hinder i
vägen för inträde i regeringen.
Att den förste protestantiske biskopen i
konungens råd just blev biskopen i
Strängnäs saknar inte sin historiska poäng. Ty
under hela senare medeltiden var det
Strängnäsbiskopen, som i kraft av sitt ämbete var
rikets kansler och hos sig förvarade riksens
klämma, det stora rikssigillet. Statsrådet
Stadeners företrädare på S:t Eskils stol voro
inga nollor i politiken: biskop Thomas -
frihetsskalden - Sigge II Ulfsson av
Sparre-ätten. Kort Rogge och Mathias, som slöt
sitt liv under bödelssvärdet på Stockholms
Stortorg, nöjde sig inte bara med att styra
sitt stift och väl förvara rikssigillet. Att
sedan inte tala om de politiska
protestantiska biskoparna utanför regeringen:
Laurentius Paulinus, Johannes Mathiae, Serenius,
Tingstadius och andra.
Fortbildningskursen i Luleå.
Till fortbildningskursen den 7-26
juli hava antagits som deltagare:
Emil Ericsson. Munksund; Lili Valtari,
Haparanda; Alvar Blomqvist, Killing!; J.
F. Ullenius, Kåbdalis; Johan Lundström,
Sjulsmark; Astrid Lindahl, Vånafjärden;
Agnes Grape, Koskullskulle; August
Johansson, Hålkansön; Gertrud Nyström, Svartbyn;
Leonard Siljekrans, Jarhois; J. F. Halidén,
Vittangi; Eilert Engelmark, Pjesker; Siri
Nilsén, Svartöstaden; Einar Taube, Pålkem;
Sven Rub. Pettersson, Prästholmen; William
Isaksson, Postjärv; Maj Krantz, Haparanda;
Sigrid Nyström, Råneå; Märta Edfast,
Över-kalix; Gunnar Höök, Håkansön; Selma
Sundström, Gammelstad; Helmer Hansson,
Härads; Stina Strandell, Lassbyn; Ester
Nilsson, Gäddvik; Lisen Åström, Rödupp; L.
Almqvist, Töre; Edith Palmgren, Brändön;
Signe Lindblom, Altersbruk; Mimmi
Sundqvist, Älvsbyn; Gunborg Larsson, Murjek.
Internationell kurs
i Sorbonne den 21-30 juli 1930.
Sekretariatet för
Folkskollärarföreningarnas internationella förbund har tillsänt
Svensk Läraretidning ett meddelande
av följande innehåll:
Ett stort antal lärare från olika
länder begagna sig varje år av sin
ledighet för att resa till Paris i juli och
augusti månader, antingen för att besöka
Frankrike eller för att följa med kurser
vid universitetet.
Vi ha räknat med, att deras besök
skulle giva oss ett utmärkt tillfälle att
få dem att samverka i det arbete för
kännedom om och sammanförande av
folken, som förbundet eftersträvar.
Föreningens sekretariat har vid den
sista kongressen i Prag den 26, 27 och
28 april d. å. meddelat, att en
internationell kurs skulle anordnas, för lärare,
som hade för avsikt att besöka
Frankrike.
Kursen är anordnad så, att den kan
komplettera universitetskurserna för
utlänningar (Institut phonétique,
Guil-de, Alliance fran§aise, etc.) genom en
serie föreläsningar.
Kursen hålles i Paris universitet och
i Sorbonnes fysiologiska laboratoriums
föreläsningssal den 21-31 juli.
Föreläsningarna skola följa på
varandra dag för dag 4^2-6 timmar. Det
allmänna ämnet blir »Fredsarbetet».
Föreläsarna komma att framföra olika
synpunkter på frågan: vetenskapliga,
filosofiska, juridiska, politiska och
sociala.
Redan nu har det meddelats oss att
nedanstående föreläsare komma att
lämna sin medverkan:
Langevin, professor vid College de
France, vice-president i Förbundet för
människans rättigheter (La Ligue des
Droits de l’Homme) ;
G. Duhamel, skriftställare;
Jouhaux, generalsekreterare i La
Con-fédération Generale du Travail;
De Monzie, deputerad, f. d. minister;
Bougle, professor vid Sorbonne,
direktör för TEcole Normale superiuse;
H. Seller, borgmästare i Suresnes;
Delaisi, publicist.
Kursen är avgiftsfri. Utländska
lärare lämnas tillträde vid framvisandet
av ett identitetskort utfärdat av
förbundet eller av deras egen nations
lärarförening.
Vi anhålla att våra kolleger, som ha
för avsikt ätt resa till Paris i juli och
bevista dessa kurser, redan nu ville ha
godheten att sända oss sin anmälan
härom.
Glöm ej
SAGA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
