Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 27. 2 juli 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 27
LA S T OCH ÅTERGIVET.
Lektor E. Wellanders
upplysningskampanj i syfte att få den fyraåriga
realskolan avfolkad berördes av oss med
några ord i föregående nr av Svensk
Läraretidning. Vi äro angelägna att
göra honom rättvisan att in extenso
återgiva det avsnitt av hans artikel i
Svenska Dagbladet (h), vari aktionen
närmare motiveras. Han skriver:
Det är en vanlig föreställning inom breda
lager av vårt folk, att den kortare
utbildningsvägen med femårig realskola skulle
vara tillrättalagd för de burgnare klassernas
barn, och att den längre utbildningsvägen
med fyraårig realskola eller mellanskola
skulle vara en mera »folklig» skolform,
avsedd företrädesvis för de mindre bemedlades
barn. Detta är riktigt så till vida, som de
bildade klasserna för sina barn så vitt
möjligt välja den kortare utbildningsvägen,
medan de övriga för sina barn i stor
utsträckning nöja sig med den längre
utbildningsvägen, men icke desto mindre kan ingenting
vara oriktigare än den nyss antydda
föreställningen, att organisationen skulle
åsyfta en social eller ekonomisk klasskillnad
mellan de båda utbildningsvägarna.
Föräldrar, som själva åtnjutit högre skolbildning,
välja den kortare utbildningen helt enkelt
därför att de inse dess fördelar, och de
föräldrar, som sakna högre skolbildning, låta
sina barn gå den längre vägen därför att de
icke förstå bättre, icke tillräckligt känna
skolorganisationens möjligheter. Kunde de
överblicka skolsystemet, skulle de givetvis
för sina barn välja den kortare vägen: om
den kortare utbildningstiden är en fördel
för den bättre situerade så är den
naturligtvis än betydelsefullare för den mindre väl
situerade.
Vad som här behövs är alltså upplysning.
Vad som ännu verkar till förmån för den
sexåriga folkskolan som grund för den
teoretiska utbildningen är vad städerna beträffar
endast tröghet och fördomar, och mot dessa
makter hjälper endast upplysning.
Man skulle önska, att detta
upplysningsarbete ginge litet fortare. Det är dock hårt,
att fattiga barn på grund av föräldrarnas
okunnighet om skolorganisationen skola
fördröjas ett helt år på vägen till arbete och
utkomst. Och än hårdare är det, att det skall
finnas hela stora samhällen, där intet enda
barn kan få gå den kortare och bättre
utbildningsvägen - ett sådant samhälle ligger
alldeles inpå Stockholms knutar. Det är
Lidingön, som i sin realskola har tre
fyraåriga linjer och ingen femårig.
Omtanken om de »okunniga»
föräldrar, som utlämna sina barn åt den
förhatliga fyraåriga realskolan, är vacker.
De högre skolmyndigheterna underläto
samvetsgrant att före skolreformens
genomförande röra så mycket som ett
finger för -att sätta allmänheten in i
den nya skolorganisationen.
Upplysningsarbetet överlämnades helt åt den
privata agitation mot den fyraåriga
realskolan, som i stora delar av landet
bedrivits icke minst av en del bland
läroverkens lärare. När det oaktat den
fyraåriga realskolan går segrande fram,
vaknar medvetandet om behovet av
upplysning mot densamma. Är det
meningen att engagera staten for denna
agitation? Det vore onekligen en
uppgift för 1927 års Skolsakkunniga att
syssla med!
Under tiden går emellertid
utvecklingen sin gång, och det ena
vittnesbördet lägges till det andra till den
fyraåriga realskolans förmån. För
dagen återgiva vi efter Skånska
Socialdemokraten några uttalanden angående
det nya högre flickläroverket i
Hälsingborg :
Vi kunde i vårt lördagsnummer publicera
en intervju med Hälsingborgs flickläroverks
rektor om resultatet av flickläroverkets
första undervisningsår, som borde kunna tjäna
som en tankeställare för de föräldrar och
målsmän, som låtit sitt omdöme förvillas av
den häftiga agitationen mot den fyraåriga
realskolan. Flickläroverket är som bekant
organiserat precis som den fyraåriga
realskolan i läroverken för gossar. Första klassen
anknyter till folkskolans sjätte klass. Från
folkskolan ha 75 procent av flickläroverkets
lärjungar kommit. Rektor Lindkvist
förklarar i vår intervju med honom, att han
finner undervisningsresultatet från
flickläroverkets första läsår mycket gott.
Språkundervisningen, som skulle bliva en särskilt
omöjlig historia i den fyraåriga realskolan,
utgör intet undantag från detta allmänna
omdöme. Endast en elev har underkänts i tyska,
som man börjar med under första läsåret.
Av det första läsårets elever ha alla utom
en godkänts för uppflyttning i andra klass.
Man må säga vad man vill, men nog
vittnar detta i hög grad om den fyraåriga
realskolans duglighet som undervisningsform. Det
utomordentligt goda resultatet kunna alla
dessa, som gjort ett så stort nummer av att
den fyraåriga kräver ett års längre
studietid fram till realskolexamen eller
studentexamen, skriva sig till minnes. Det
bestyrker vad man redan förut har siffror på,
nämligen att kuggningsrisken icke är så stor
i den fyraåriga som i den femåriga. Den
kortare studietiden, som skulle vara förenad
med den femåriga, blir för åtskilliga av dess
elever en ren chimär.
Den »avspänning i Skolstriden», som
man ropar efter på många håll, har
ingen utsikt att förverkligas, så länge
regeringen använder sakkunniga, som
låta blicken skymmas av fanatism.
Från västkustens horisont.
Innebörden i den nya
kommunallagstiftningen karakteriseras av Vestsvenska
Dagbladet (h) på följande sätt:
Den nya lagen om församlingsstyrelse hade
redan enligt k. m:ts förslag i motsats till
kommunallagsförslaget fått karaktären av en
realrevision. Riksdagen tog därefter
ytterligare några steg på sakändringarnas väg och
omstöpte därmed till grunden våra
hävdvunna former för kyrko- och skolstyrelse.
Kyrkofullmäktigeinstitutionen lagfästes i
författningen, skolärendenas överflyttning till
kommunerna gjordes obligatorisk för större
kommuner, genom införandet av begreppet
kyrkliga samfälligheter rubbades den
bestående församlingsindelningen och pastors
självskrivenhet i kyrko- och skolväsendet»
organ ställdes till övervägande del på
avskrivning. Vill man ytterligare ange
tendensen kan man erinra om de allmänna
kyrkliga valens underordnande under den
borgerliga staten, både när det gäller
kretsindelning och sammanräkning.
Det fria församlingslivet underkastades
därigenom en oförtydlig och genomgripande
sekularisering, vare sig denna process
fullbordades genom att uppgifter, som av ålder
ålegat kyrkan, överflyttades till den
borgerliga kommunen eller kyrkans självstyrelse
över egna uppgifter underställdes
statsmyndigheterna. Första kammaren lät hela det
omfattande lagförslaget bifallas utan debatt,
men i Andra kammaren förde prosten Pehr
Pehrsson i Göteborg de betänksammas talan,
1930 års riksdag har mycket på sitt
samvete. Sett från västsvensk horisont.
Slår du min hund, så slår jag
din häst. I Hälsingborgs
stadsfullmäktige har högern gjort en attack mot
den treåriga högre folkskolans allmänna
linje, som man tydligen vill ha bort.
En läroverkslektor har under hela
vintern lett en kampanj i högerpressen
härför. När motionen för några dagar
sedan remitterades i stadsfullmäktige,
uppstod en häftig debatt, vari några
socialdemokratiska talare meddelade, att
ett sådant försök kunde komma att
besvaras med indragning av bidraget till
den ena av de privata flickskolorna.
Öresundsposten (1) utlåter sig om
debatten :
Skolfrågor ha en förunderlig förmåga att
stimulera gemyten. Hrr Holmdahl, Borgström
och Schön ha i en motion riktat en attack
mot Högre folkskolans treåriga allmänna
linje. Detta gav hr Forsberg anledning att
framställa hot om kompensation. Försöka
herrarna av högern att få bort nämnda
linje i Högre folkskolan så ryker också en
av flickskolorna. Av debatten framgick
sålunda, att högre folkskolan är
socialdemokratisk h j ärteangelägenhet, medan flickskolorna
torde anses som gynnade av högern. Av den
besvärade min motionärerna visade inför hr
Forsbergs hot torde en sådan uppfattning
ha utbildats inom partierna. Och då vet man
också resultatet av motionen: både Högre
folkskolans allmänna linje och flickskolan få
finnas kvar. Så går det nämligen till i
politik när två partier ha delat upp makten.
Det vore orätt att påstå, att ren
partipolitik i skolfrågorna är en sympatisk
företeelse. Finnes emellertid ingen
modig och vidhjärtad man i auktoritativ
ställning inom högern, som kan
övertyga sitt parti om det oförståndiga i
att gång efter annan gå till attack mot
de bildningslinjer och skolformer, som
övervägande frekventeras av barn ur
de mindre bemedlades krets ? Med
sådana metoder skärpas bara
motsättningarna och förgiftas det offentliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
