Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 29. 16 juli 1930 - Lunds stifts 36:e folkskollärarmöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
682
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 29
Lunds stifts 36:e folkskollärarmöte.
Lunds stifts 36: e folkskollärarmöte
hölls i Karlskrona l-3 juli 1930.
Mötet inleddes med predikan i
Fredrikskyrkan av ordföranden,
kontraktsprosten %h. Pihl, som talade med
utgångspunkt från orden: »Låten barnen
komma tpl mig och förmenen dem icke, ty
sådana hörer Guds rike till.»
Tal] framhöll, hurusom vår tid är en
brytningstid. En stor sak är, att man insett
vikten ar att anspassa undervisningen efter
barnens eget väsen, men man borde mera
vinnlägga sig om barnens religiösa fostran. Det
religiösa behovet tillhör det centrala i
människosjälen, det lyder ej endast under
förståndet utan lika mycket under viljan och
känslan. Det vore att göra våld på
barnanaturen.; om man underlät att nära och vårda
detta behov. Till alla svenska hem och skolor
skulle man med Jeremias vilja ropa:
»Hören Herrens ord!» Kännen edert ansvar för
barnens fostran till kristen tro! Det finns
hem, av vilka man dess värre ej kan vänta
mycket i detta hänseende, men vi sätta vårt
hopp till den svenska folkskolan. Ännu har
kristendomsundervisningen en hedersplats på
dess schema. För att vi, både präster och
lärare, skola lyckas i denna*vår avundsvärda
uppgift att föra de små in i frälsarefamnen,
måste vi dagligen själva ta vår tillflykt och
vårt jäste hos Kristus. Tal. önskade slutligen,
att d^t nu påbörjade stiftsmötet måtte
präglas a\t denna anda.
Sedan kantor J. Lundmark, Ramdala,
sjungit en solosång, avslutades
gudstjänsten med altartjänst.
Mötet öppnades därefter i
jubileumsutställningens kongresshall av
borgmästaren H. Schultz.
Tal+ påvisade, att om man vill giva en
riktig framställning av ett folks bildningsnivå,
bör iman ej endast peka på de framstående
kulturpersonligheterna inom nationen. Vi
svenskar bruka smickra oss med att vara ett
av världens mest bildade folk. Man får dock
icke förbise den stora skillnaden mellan ett
läs- och skrivkunnigt folk och ett kulturfolk.
När man riktar blicken mot det höga och
eftersträvansvärda målet, ett moraliskt
högtstående, intellektuellt vältränat folk, får man
emellertid ingalunda underskatta folkskolans
viktiga uppgift att bibringa de första
färdigheterna och en allmän medborgerlig
bildning. Tänker man på den korta tid,
folk-okolan ägt bestånd, måste man betyga denna
skola sin aktning för vunna resultat. Det
är en hög och svår uppgift, som ligger på
lärarnas skuldror, och den stora
skolreformen har ställt ytterligare krav på
folkskolan och på lärarnas personliga resurser. Tal.
erinrade vidare om de föregående
stiftsmötena; om de första lärarmötena i Skåne 1844
och 1861. Världskriget avbröt raden av dessa
möten, men nu har traditionen
återupptagits. Det vore i hög grad värdefullt för
lärarna att under kamratlig samvaro få tillfälle
att dryfta skolans problem, vilka just i
närvarande tid äro både många och viktiga. Tal.
hoppades, att den pågående
jubileumsutställningen skulle giva ökad glans och trevnad åt
samvaron. Han hälsade alla välkomna och
förklarade stiftsmötet öppnat.
Därefter förrättades val av
mötesfunktionärer. Till hedersordförande
utsågs borgmästaren H. Schultz, till ordf.
kontraktsprosten Th. Pihl, till vice ordf.
folkskollärarna Emil Petersson, O.
Dunér och Gr. Hagman och till sekreterare
folkskolläraren E. Lundberg.
Folkskolinspektör K. Aurell,
Karlskrona, höll så föredrag om
»Personlighetsfostran».
Tal. påvisade, hurusom
personlighetsprincipen gjort sig gällande, inte minst på skolans
område. På vissa håll har detta lett till
överdrifter. För att en personlighet skall kunna
utvecklas, fordras kontinuitet och
koncentration. Vi lärare skola dana personligheter av
de unga, inte bara intellektuellt drillade
individer. Vi böra utgå ifrån att hos varje
individ finns något gott och värdefullt, som
vi böra sträva att ge växt och utveckling.
Endast genom att så tidigt som möjligt giva
barnet dess frihet kunna vi särskilja vad som
finnes av goda eller dåliga anlag. Leken har
stor betydelse för barnens fostran. Bättre än
tråkighet är arbetslusten, vilken är
livsbe-f ram j ande både ’fysiskt och psykiskt. Klander
och hårdhet mot barn kunna leda till
personlighetens förkrympning. Stor skada
åstadkommes genom att bibringa någon en känsla
av mindervärdighet. Även genom skrämsel
kan personlighetsutvecklingen snedvridas. Det
går inte an att behandla en klass efter
schablon. Läraren måste göra klart för sig, vad
som är det väsentliga och oväsentliga i
personlighetens fostran, och uppfostraren själv
måste kämpa sig fram till att bliva en
personlighet, ty annars blir hans undervisning
endast en ljudande malm och en klingande
bjällra.
Mötet beslöt sända hälsningstelegram
till konungen, ecklesiastikministern och
stiftets biskop.
Seminarieläraren Erik Lindholm,
Strängnäs, höll därefter föredrag om
»Mål och metod vid
kristendomsundervisningen på småbarnsstadiet».
Tal. framhöll, att skolans arbetare böra ha
ett öppet sinne och vaket - öga, söka, spana
och hålla sig framme, där någon ny idé
framföres och där någon utdelning sker. En
ständig och oförtruten strävan efter att lära
mera, skolan till fromma, bör känneteckna alla
och en var, som arbetar i skolans tjänst.
Vad framförallt kristendomsundervisningen
beträffar, sade tal., så tog den nya
normalplanen ifrån oss läroboken och gav oss i
stället föreskrifter. Vi ha fått söka oss fram,
men detta har haft med sig en hälsosam
andlig rörlighet. En fast punkt ha vi emellertid,
även om allt skulle flyta, och det är barnens
fostran till goda människor. Vår strävan
bör vara att fostra barnen till ärlighet,
lydnad och pliktkänsla, att ge dem impulser till
sedlig lyftning. Allra djupast sett böra vi
ge åt barnen en glad livsåskådning,
förhjälpa till att den inre glädjekälla, som av
naturen finns hos varje barn, inte sinar ut.
Barnen böra få äga den förmån, som är dem
given, att utfå sin Tätt, och vi böra lämna dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
