- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 49:e årg. 1930 /
688

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 29. 16 juli 1930 - Vid femtioårsjubileet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

688

SVENSK LÄRARETIDNING

Nr 29

skolans tillkomst, var den dåvarande
kronprinsen, sedermera konung Oskar
I, som år 1839 i Statstidningen skrev
en anonym uppsats »Om folkskolor».
Besjälad av en ny tids
humanitetsbe-grepp och fullföljande den ställning,
han i historien intager såsom en
förmedlare av övergången mellan en tid,
som var stadd i bortgående, och en
tid med nya ideal, trädde han med
styrka in för medborgerliga bildningskrav.
Den åsyftade artikeln var endast
betecknad med signaturen -r, men det
blev sedan känt, att den var författad
av den dåvarande kronprinsen, och man
vet nu, att mycket av det motstånd
reformen mött i de högre stånden inom
riksdagen, bröts, sedan det blivit klart,
att Sveriges dåvarande regent och
blivande konung hade ställt sig på
folkskolevännernas sida i strävandena att
få till stånd en allmän
medborgarskola.

När folkskolan lagstadgades 1842,
blevo medborgarskolans idéer
visserligen mycket bristfälligt realiserade;
fattigskolans karaktär bestod ännu
långa tider framåt. Men andra ha tagit
vid, och framför allt har arbetet för
medborgarskolans förverkligande
fullföljts av vår förening.

Vi böra naturligtvis icke dölja för
oss, att ännu åtskilligt återstår, innan
den fullödiga medborgarskolan nått sitt
förverkligande, men så mycket våga vi
denna dag säga, att den tanken, att den
svenska folkskolan, så långt ekonomiska
resurser och personliga tillgångar göra
det möjligt, skall vara en bärare av
den allmänna medborgerliga bildningen
inom hela vårt folks breda lager, är
den nuvarande generationens andliga
egendom.

Särskilt Fridtjuv Berg har varit den
store banbrytaren för de tankar, han
formulerade i sin bekanta klassiska
skrift om folkskolan som bottenskola.
Om denna princip har det stått strid,
mycken strid, och det är visst inte
säkert, att den lösning vi år 1927 sökte
giva denna fråga, kan komma att
betecknas som slutgiltig. Ännu återstår
åtskilligt, innan man på ett i alla
hänseenden lyckligt sätt har förverkligat
denna idé. Men jag vågar ändå säga
som ett personligt intryck efter att i
denna fråga under senare tider hava
stått i stridslinjen, att det förefaller
mig, som om även själva den principen,
att folkskolan bör bliva den
gemensamma barndomsskolan, på vilken övriga

bildningsinstitutioner steg för steg
bygga, har gått till seger och i
mycket stor utsträckning trängt in i
den nuvarande generationens
medvetande.

Jag skulle här kunna uppräkna
mycket, som vår förenings märkesmän ha
arbetat för på andra av folkskolans
områden. Jag skulle med en viss stolthet
kunna säga - jag kan nämna det i
dag, efter som det i mycket stor
utsträckning är ett verk av människor,
som ha lämnat det jordiska - att våra
föregångsmän ha uträttat betydande
ting med hänsyn till folkskolans inre
liv, beträffande dess arbetsformer och
arbetsmetoder, beträffande ämnesstoff
m. m., som är av utomordentlig
betydelse för det dagliga skolarbetet. När
staten under vissa skeden icke haft
tillfälle att ägna omsorg åt ting, som man
inom vår förening ansett viktiga, har
föreningen försökt att själv göra, vad
som varit möjligt. Jag erinrar om ett
fall, som är enastående i hela världen.
När vår svenska folkskola icke kunde
få goda läseböcker på något annat sätt,
togo föreningens dåvarande ledare,
Alfred Dalin och Fridtjuv Berg, saken
i egna händer. På föreningens uppdrag
lyckades de intressera Selma Lagerlöf
att skriva »Nils Holgersons underbara
resa». De vidtalade Verner von
Heidenstam att skriva »Svenskarna och deras
hövdingar» och Sven Hedin att skriva
»Från pöl till pol». Dessa böcker äro
skrivna för folkskolans barn. De äro i
stora stycken mästerverk, och jag vågar
säga, att någon motsvarighet härtill
icke finnes hos andra folk. Ingen annan
folkskola i världen har lyckats förmå
landets främsta levande författare att
som hos oss ställa sin penna i
barnaundervisningens tjänst.

Jag skulle kunna nämna vad som
gjorts av våra föregångsmän inom
föreningen, när det gäller
undervisningsmateriell o. d. Genom vår förening har
det till tusen och åter tusen skolor i
Sverige utdelats konstnärliga planscher
o. s. v., vilket tjänat
barnaundervisningen framförallt i sådana bygder, där
förhållandena för lärarna och barnen
varit allra svårast. Jag skulle kunna
nämna det ganska enastående
förhållandet, att Svenska skolmuseet, denna
för folkskolan och för hela vår skola
så betydelsefulla institution, är helt och
hållet skapat av män ur Sveriges
allmänna folkskollärarförenings krets.
Fridtjuv Bergs broder Hjalmar Berg

har aldrig uppburit ett öres ersättning
för tiotal års krävande arbete för
detta museum. Denna institution, som
skapats av män ur vår krets, äges av vår
förening och har under långa tider
huvudsakligen underhållits genom medel,
som Sveriges allmänna
folkskollärarförening kunnat hopbringa.

Jag vill visst icke här tillskriva oss
all förtjänsten om vad som uträttats.
Det hela bottnar i den idealitet, det
levande intresse för barnen och
barnundervisningen, som från början besjälat
föreningen och dess föregångsmän. I
allt, som rör vår skolas yttre
organisation och dess inre liv, kan man spåra
insatser av män, som ha tillhört denna
vår »äldsta fackförening».

Som sitt andra mål uppställde
föreningens stiftare arbetet för enhet och
god anda inom lärarkåren. När man ser
tillbaka på de 50 åren, tror jag, att
man kan säga, att vår förenings
veteraner även i det hänseendet ha sett många
av sina bästa förhoppningar gå i
uppfyllelse. Visserligen ha vid skilda
tillfällen brytningar förekommit inom vår
förening liksom inom alla
sammanslutningar av en motsvarande ålder. Men
när jag i går satt i kretsen av valda
ombud från hela den svenska
folkskol-lärarkåren och vi diskuterade de
ömtåligaste frågor inom vår förening, som
över huvud taget kunna föras på tal,
fick jag en stark känsla av att det
alltjämt råder enhet och en god anda
inom lärarkåren. Sveriges folkskollärare
försöka hålla ihop icke blott i
lönefrågor, icke blott beträffande det
timliga utan även när det gäller det
ideella, kärleken till skolan och barnen.
Jag vågar tro, att den generation, som
verkat under det gångna halvseklet,
lämnar en sådan anda i arv till dem, som
följa efter.

En förening som vår har
naturligtvis också kommit att syssla med
ekonomiska frågor. Detta har varit
ofrånkomligt. I det tal, som jag nyss syftade
på, erkände även biskop Billing, att vår
fackförening hade varit nödvändig och
att den hade uträttat mycket gott.
Strävandena för att lärarna skulle komma
från de tyngsta ekonomiska bekymren
och vinna en så pass rättsligt tryggad
ställning, att de kunde utföra sitt
arbete utan trycket av allt för stora
bekymmer, ha självfallet måst utgöra en
viktig del av vår förenings verksamhet.
Men även härmed har, djupare sett,
skolan tjänats.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:49:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1930/0696.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free