Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 30. 23 juli 1930 - S. A. F:s sextonde ombudsmöte - Adertonden allmänna svenska folkskollärarmötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
avgiften höjes med erforderligt belopp,
förslagsvis 75 öre, samt att ombudsmötet hos
centralstyrelsen anhåller om igångsättande av
fullständig utredning jämte bestämda förslag
i frågan.
Utredningen bör vara färdig till den t
februari 1931, så att ärendet kan hinna
behandlas av centralstyrelsen vid dess
vårsammanträde och sedan av nästa sommars
eventuella ombudsmöte för att därefter avgöras
av kretsarna hösten 1931.
Hr Starrin föreslog vidare, att om det av
honom framlagda förslaget vunne
ombudsmötets bifall, ombudsmötet som konsekvens
därav hos centralstyrelsen måtte anhålla, att för
frågans utredning en tremannakommitté
måtte tillsättas, bestående av
centralstyrelsens ordförande eller vice ordförande samt
två utanför centralstyrelsen stående
ledamöter, vilken kommitté skulle äga att i nödig
utsträckning påkalla sekreterarens och
kassaförvaltarens medverkan.
Efter en kort diskussion beslöt
ombudsmötet i enlighet med förslag av hr
K. Jonsson, Nykröppa, att uppdraga åt
centralstyrelsen att utreda frågan samt
därefter eventuellt utsända ärendet till
kretsarna.
På kvällen var anordnat ett
gemensamt samkväm på Skansens Högloft,
Nr 30
SVENSK LÄRARETIDNING
703
Adertonde allmänna svenska folkskollärarmötet.
Det i samband med firandet av S. A.
F :s 50-årsjubileum anordnade adertonde
allmänna svenska folkskollärarmötet
hölls i Stockholm den 10 och 11 juli.
Första mötesdagen.
Skolmötet tog sin början med en
högtidlig gudstjänst i Storkyrkan,
varvid pastor primarius Nils Widner,
utgående från sista versen i Malaki,
manade de närvarande att icke blott
minnas de stora hädangångna
skolmannen, utan även i tankarna stanna vid
graven, .som döljer stoftet av den
okände läraren, vilken utfört sitt arbete i
det tysta för att fostra Sveriges barn
till goda och sanna medborgare.
Gudstjänsten slöts med avsjungandet
av psalmen 424: 8.
Mötesförhandlingarna började kl.
halv 11 med allmänt sammanträde i
Blasieholmskyrkan.
Mötet öppnades av
organisationskommitténs ordförande, riksdagsmannen
Värner Rydén, som erinrade om att
sjuttonde allmänna svenska
folkskollärarmötet i Stockholm 1924 uppdragit
åt centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärarförening att
vidtaga åtgärder för hållandet av det
adertonde allmänna svenska
folkskollärarmötet. Ett nordiskt skolmöte skulle
egentligen ha hållits i Köpenhamn i år,
men detta hade uppskjutits till nästa
år med anledning av S. A. F :s
femtioårsjubileum.
Stockholmskretsen av Sveriges
allmänna folkskollärarförening hade
tillsammans med centralstyrelsen anordnat
mötet. Regeringen hade tilldelat mötet
ett anslag av 5,000 kronor och
Stockholms stad 3,000 kronor.
Under förhoppning att det adertonde
allmänna skolmötet måtte giva
deltagarna rik behållning i olika avseenden
förklarade hr Rydén mötet öppnat.
Därefter konstituerade sig mötet. Till
ordförande valdes riksdagsmannen
Värner Rydén, till vice ordförande
folkskolinspektören Edvin Stålfelt och
till sekreterare överläraren Osvald
Rydén, samtliga i Stockholm.
Organisationskommitténs förslag till regler för
mötesförhandlingarna godkändes.
Sedan de till mötet anlända
telegrammen upplästs, beslöts att till
konungen och till chefen för
skolöverstyrelsen skulle avsändas
hyllningstelegram.
Därefter höll undervisningsrådet N.
O. Bruce ett mycket uppmärksammat
föredrag över ämnet »Svensk folkskola
under senaste decenniet.»
Det decennium, som med år 1930 går till
ända, yttrade tal., skiljer sig i fråga om
folkundervisningens utveckling väsentligen från det
decennium, som gick närmast förut. Detta
senare kännetecknades av en intensiv och
omfattande lagstiftning på folkundervisningens
område. Bland reformer, som därunder
beslutades, märkas särskilt skolöverstyrelsens
tillkomst, reformering av folkskole- och
småskoleseminarierna, omläggning av
folkskol-inspektionen, den obligatoriska
fortsättnings-skolan, ny löne- och pensionsreglering för
folkskolans lärare, ny undervisningsplan för
rikets folkskolor.
Dessa och andra reformbeslut har det gällt
att under det senaste decenniet omsätta i det
praktiska skollivet. Detta decennium kan
därför kännetecknas som en tillämpningsperiod,
under vilken det runt om i landets skolor
bedrivits ett intensivt arbete för att
genomföra de beslutade reformerna såväl i fråga om
skolans yttre organisation som dess inre
arbete.
I fråga om själva folkskolan har bedrivits
en omfattande och betydelsefull
organisationsverksamhet ute i skoldistrikten.
Halvtidsläsande skolor ha utbytts mot heltidsläsande.
Från år 1921 till år 1928 har antalet barn
i heltidsläsande skolor trots den allmänna
nedgången i antalet barn l skolåldern ökats
från 531,992 till 580,143, under det att barn-
antalet i halvtidsläsande skolor gått tillbaka
från 176,829 till 84,726. I stort sett kan som
ett resultat av reformarbetet konstateras, att
principen om att varje svenskt skolbarn om
möjligt skall erhålla en årlig
undervisningstid av minst åtta månader, numera slagit
igenom.
Under decenniet har en synnerligen
omfattande byggnadsverksamhet för
folkskole-Andamål bedrivits, och under de senaste åren
har staten börjat lämna bidrag till
skolbyggnader i landets nordliga delar.
För fortsättningsskolan har det senaste
decenniet varit en genombrottsperiod, i viss mån
en kampperiod. Det har gällt att genomföra
1918 års riksdagsbeslut om en obligatorisk
fortsättningsskola. Den yttre utvecklingen
iramgår av följande siffror. År 1920 funnos
av den nya fortsättningsskolan 1,154
avdelningar, av vilka 248 voro yrkesbestämda, år
1928 9,456 avdelningar, av dem 3,289
yrkesbestämda. Genomförandet av den obligatoriska
fortsättningsskolan har enligt vittnesbörd
från dem, som varit i tillfälle att följa
utvecklingen på uära håll, i stort sett
försiggått lugnt och stilla, även om det gnisslat
här och där.
, Det senaste decenniets skoldiskussion har
mest rört sig om ett organisationsspörsmål,
som visserligen ej direkt avser folkskolan men
dock är av stor betydelse för hennes
verksamhet, nämligen frågan om en ny
läroverksorganisation. Genom 1927 års riksdagsbeslut
blev visserligen icke Fridtjuv Bergs gamla
program om folkskolan som bottenskola
genomfört men dock i viktiga avseenden
förverkligat, och folkskolan blev på ett helt
annat sätt än förut inordnad i vårt skolsystem.
Folkskolan har sålunda ställts inför vidgade
uppgifter, och det har från sina håll
uttalats en farhåga för att härigenom skall
komma att övas ett skadligt tryck på folkskolan,
så att hon frestas att svika sin egentliga
uppgift att vara den allmänna barndomsskolan.
Erfarenheten härutinnan är ännu för ringa,
men faran behöver ej vara så stor, då
folkskolan bäst fyller sin uppgift som grundskola,
om hon meddelar en undervisning, som på ett
allsidigt sätt utvecklar barnens olika anlag
och krafter och giver dem kunskaper och
färdigheter, lämpade efter barnaålderns
mottaglighet och behov.
Även i fråga om folkskolans inre arbete har
ett intensivt tillämpningsarbete bedrivits. Där
har det särskilt varit fråga om att i
praktiken omsätta de allmänna grunder och
anvisningar, som innehållas i undervisningsplanen
för rikets folkskolor av år 1919. Som
ledande principer härutinnan kunna nämnas
koncentrations-, hembygds- och arbetsprincipen.
Det senaste decenniets starka pedagogiska
verksamhet har dock icke blott gått ut på att
förvalta och förkovra ett arv från gången tid.
Det har framträtt nya krav och nya
uppslag, och därför kan vårt decennium också
kännetecknas som en förberedelseperiod för
kommande pedagogisk utveckling. Därom
vittnar på sitt sätt det allmänna
folkskollärar-mötets program, ty däri angivas föredrag och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
