Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 30. 23 juli 1930 - Folkskollärarmötet i Finspång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 30
SVENSK LÄRARETIDNING
711
Folkskollärarmötet i Finspång.
Linköpings stifts 14: e
folkskollärarmöte, som denna gång förlagts till
Finspång, tog sin början torsdagen den 26
juni med inledningsgudstjänst av
domprosten Sven Carlson, Linköping. Till
text hade domprosten valt 2 Tim. 3: 14
och följande verser där det heter: »All
skrift av Gud ingiven, är nyttig till
undervisning, till bestraffning, till
upprättelse, till fostran i rättfärdighet, så att
en gudsmänniska kan bliva fullt färdig,
väl skickad till allt gott verk.»
Texten ger, framhöll predikanten,
anledning att tala om lärargärningen. Denna
måste hava ett mål. Detta har under tidernas lopp
blivit satt olika. Att barnen böra få leva sin
barndom som barn, är en rättighet, som
numera allmänt tillerkännes dem. Man bör
taga hänsyn till nuet men dock ej glömma
barnets framtid. Antikens fostran var
ensidig. I Platons idealstat skulle människan
fostras till god medborgare. Vårt mål är att de
skola fostras till gudsmänniskor. Barnen
skola bli individer i samhället. Det allmännas
bästa måste gå framför den enskildes. Den
lärare, som själv underordnar sig de etiska
kraven, verkar fostrande på sina elever.
Michelangelo sade sig ur ett stort grovt
atenblock vilja frambringa en ängel. Så är det
lärarens uppgift att mejsla ut gudsbilden hos
människan. Hur än skolans ställning till
kyrkan må bli så höra de organiskt samman.
Efter predikan sjöng fru E. W
elihagen Panis angelicus av Cesar Franck,
varpå den högtidliga akten avslöts med
psalmsång. Därefter samlades man i
slottsparken, där mötesdeltagarna från
slottets trappa hälsades välkomna till
Eisinge och Finspångs samhälle av
kommunalfullmäktiges vice ordförande
major Eric M. Lindgren.
Det är med stor glädje, yttrade tal., som
jag hälsar de närvarande välkomna, men ock
med viss räddhåga. Förkovran och utveckling
äro nödvändiga i livet. Som lekman vill jag
värdesätta dessa lärarmöten synnerligen högt.
Ni som ha ansvaret av att fostra våra barn
känna väl behovet av nydaning. Stillestånd
skulle vara detsamma som död. För eder
måste sammanträffandet bli av stort varde. Tal.
hyste bävan för att samhället dit man
samlats icke kunde bjuda på allt, vad man skulle
önska finna i ett ordnat samhälle. Men han
hoppades, att något av intresse skulle
finnas i denna gamla kulturbygd, varom Risinge
gamla kyrka vittnade. Finspång har ända
sedan Gustav Vasas dagar varit säte för
bruksrörelse, omhuldad av Karl IX och Gustav II
Adolf, vilken senare inkallade Louis De Geer,
som blev en nydanare för Finspång.
Numera finnas i Finspång två stora industrier,
Finspångs metallverk och Svenska
turbinfa-briks aktiebolaget Ljungström. Under
bruksägare Carl Ekmans tid, på senare hälften av
1800-talet, gjordes mycket för folkskolan,
varpå Ekmanska folkskolan är ett synligt bevia.
Det har varit Risinge kommun angeläget att
.oillfölja traditionerna.
Efter hälsningsanförandet spelades
flera musiknummer och serverades
kaffe vid dukade bord.
Vid halv l-tiden samlades man därpå
i teatern, där de egentliga
förhandlingarna togo sin början med ett
hälsningsanförande å bestyreisens vägnar av
rektor A. Lagerström. Han framförde
bestyreisens tack för de kontanta bidrag,
Deltagarna framför Finspångs slott.
som Östergötlands läns landsting och
Ri-singe kommun lämnat. Vidare
framfördes bestyreisens stora tacksamhet till
Svenska Turbinfabriksaktiebolaget
Ljungström, som upplåtit ej blott
teatern utan även Finspångs gamla f
örnarna slott med tillhörande park för
välkomst- och avslutningsfesterna; till
Risinge skolråd, till pressen samt till de
många enskilda hemmen i samhället, som
berett bostad åt mötesdeltagarna. En
särskild välkomsthälsning riktade
bestyreisen till de personligen inbjudna
mötesdeltagarna, såsom ledamöter av
Risinge kommunalfullmäktige, Risinge
skolråd, undervisningsrådet Hj almar
Berg, föredragshållare m. fi. Ordf.
ville framhålla, att stiftsmötena äro helt
ägnade åt rena uppfostringsfrågor.
Ingen särskild organisation står bakom
dessa möten.
Vid val av funktionärer för mötet
utsågs till ordf. rektor A. Lagerström, till
förste vice ordf. folkskolläraren
Gottfrid Nilsson, Ljusfallshammar, och till
andra vice ordf. folkskolläraren Emil
Fransson, Doverstorp. Till sekr. utsågs
folkskolläraren T. Sandin, Finspång,
och till v. sekr. folkskolläraren Josef
Gårdby, Vånga. Till revisorer för
Skolmötets räkenskaper valdes
folkskolläraren Gottfr. Nilsson, Ljusfallshammar
och kantor P. A. Nilsson, Blackstad.
Till kommitté att framkomma med
förslag till plats för nästa stiftsmöte
utsagos överlärarna E. Elmgren, Mjölby,
N. Lundahl, Vadstena och
folkskolläraren A. Dahl, Vadstena.
På ordförandens förslag beslöts
avsända följande hyllningstelegram till
konungen :
Linköpings stifts 14:e folkskollärarmöte i
Finspång frambär inför Eders Majestät
uttrycken för sin undersåtliga vördnad.
Även avsändes telegram till
ecklesiastikminister Stadener,
skolöverstyrelsens chef generaldirektör Holmdahl
och biskop E. Aurelius. Svarstelegram
ankommo senare på dagen.
Folkskolläraren ’N. Stålmarck,
Lidingö, höll därpå föredrag över ämnet:
»Individualiserad undervisning».
Tal. angav, att denna undervisningsmetod i
vårt land var tämligen ny och hade ej
kommit till nämnvärd användning ännu i
praktiken. Uppfostrans mål kan än i dag angivas
med Pestalozzis ord: »Att dana människor.»
Det viktigaste är att söka påverka barnets
moraliska och etiska anlag, de gamlas
uppfostran till dygd. Men även den sidan av
uppfostran, som har till uppgift att bibringa
barnen kunskaper måste tillbörligen beaktas.
Liksom exempelvis snickaren måste känna
träets egenskaper, så måste läraren vara
förtrogen med sitt arbetsmaterial. Om alla barn
vore lika, ställde sig uppgiften måhända
lättare. Men två barn äro icke varandra lika.
Det är tydligt, att en uppfostrare måste taga
hänsyn till barnens olika individualitet.
Sättet härför har alltid varit det stora
problemet. Rousseau ansåg, att privat undervisning
för varje särskilt barn vore från pedagogisk
synpunkt det enda riktiga. Men då av
ekonomiska och praktiska skäl det ej läte sig göra
med en lärare för varje barn, så var det
klassen, som blev enheten och som skulle
föras fram till ett visst bestämt mål. Så
småningom har det blivit klart for uppfostraren,
att det ej alltid är barnet som är skuld till
ett misslyckande i skolan.
Hur söker man vid individuell undervisning
nå målet? Barnen erhålla frihet att själva
arbeta efter kraft och förmåga. Barnen finna
det naturligt att begära lärarens hjälp i
skolan, -då de själva ej kunna reda ut en sak
och de lära sig att känna ansvar inför
arbetet. Förhören intaga en mindre plats. Vid
individualiserad undervisning bli barnen i
tillfälle att i skolan fullgöra det allra mesta
av sitt arbete. Hemarbetet är frivilligt. Vid
individuell undervisning övas även barnens
moraliska anlag i högre grad än vid
klassundervisning. Vid den individuella
undervisningen cöker man utbyta de negativa medlen
mot positiva, såsom glädje, naturlig frihet,
aktivt arbete. Att producera är viktigare än
kritisera; arbetets förtjänster äro för mer än
dess fel. Det individuella skolarbetet är även
för läraren oerhört mycket mera intressant
och givande än klassundervisningen.
Vid den diskussion, som uppstod,
underströks de av talaren framförda
synpunkterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
