Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 30. 23 juli 1930 - Dödsfall - Anna Palmér - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 30
SVENSK LÄRARETIDNING
719
bete i skolans tjänst. Som människa var hon
hjälpsam och godhjärtad mot alla.
Hastigt kom sjukdomen, då hon stod mitt
uppe i arbetet för årsavslutningen vid den
pkola, där hon tjänstgjort så länge och
nedlagt så mycket arbete. Men tappert höll hon
ut in i det sista, tills hon för alltid lades ner
på sjukbädden och efter endast några dagar
var död och lämnade sina närmaste samt
många vänner och skolbarn i den djupaste
sorg.
Begravningen ägde rum i Växjö.
Utteratnr.
Lärobok i räkning och geometri för
folkskolan. Av Johan Nord och Elfrid Nord,
Första delen (Tredje årskursen). 98 s. 60
öre. Andra delen (Fjärde årskursen). 112 s.
90 öre. Albert Bonniers förlag.
Det har förts fram många krav på en
lärobok i räkning, men det synes mig
som om en god och i bästa mening
tidsenlig lärobok i detta ämne framför allt
borde uppfylla följande fordringar: 1.
Den bör vara utarbetad med starkt
hänsynstagande till vad som erfordras i det
praktiska livet. 2. Läroboken bör vara
så avfattad och uppställd, att den blir
användbar även vid en rätt långtgående
individuell arbetsmetod.
De under senaste åren tillkomna
räk-nelärorna synda knappast i någon
högre grad mot punkt l, och de göra i det
avseendet i stort sett skäl för
etiketten »i enlighet med 1919 års
undervisningsplan». Jag förmodar därför, att de
många exempel av typen »Om % liter
sprit väger 560 gr., hur mycket väger
61/? 1.?», som givits vid
inträdesprövningar till läroverken, ej tagits ur
någon nyare lärobok. På tal härom må vi
hoppas, att lektor Fritz "Wigfors
ypperliga kritik av realskolornas inträdesprov
i räkning (Skola och samhälle 1930,
häftet 3-4) skall ha en välgörande
inverkan på kommande prov och därmed
indirekt på grundskolans undervisning.
Den räknebok, som härmed anmäles,
bjuder på en rikhaltig exempelsamling,
hämtad från barnens
erfarenhetsområden och väl avvägd för det
åldersstadium det gäller. Exemplen äro verkligt
»praktiska», samtidigt som de väl tjäna
sitt syfte som träningsmaterial.
Johan och Elfrid Nords lärobok har
också fått en sådan uppläggning, att
den torde tillfredsställa de många
lärare, som bedriva mera individuell
undervisning. Detta är iså mycket mer värt
att notera, som flera av våra för övrigt
utmärkta läroböcker i ämnet komma till
korta i det avseendet. Dit räknar jag
dessa, som äro uppställda i
»dagövningar» i stil med ett gymnastikprogram,
med ett ständigt återkommande
»inledningsvarv» som lockar - ja, rent av
tvingar - till onödigt mycket av
tämligen ofruktbar räkning »efter
kommando» vid svarta tavlan. Vad som
framför allt bidrar till att Nords
räk-nelära lämpar sig för individuellt stu-
dium äro de väl formulerade och
preciserade uppgifterna, de klara
typexemplen, den i övrigt rediga typografiska
uppställningen och det åskådliga och
instruktiva bildmaterialet.
Exempelsamlingen är så pass omfångsrik, att den
ger arbetsmaterial även åt de
elever, som räkna snabbt. I första delen
finnes ett tillägg till den egentliga
kursen, avsett för de elever eller
klassavdelningar, som hinna med en utökning
av kursen, och i andra delen finnes
fyll-nadsexempel för kursens olika avsnitt.
En liten översiktlig repetitionskurs i
räkning med sorter har fått sin
särskilda avdelning.
Den i andra delen ingående
geometriska kursen för fjärde klassen är
åskådligt och klart framställd.
Sedan man tagit del av de två
utgivna häftena och med vetskap om
författarnas stora erfarenhet och goda
grepp på sitt ämne känner man sig
ganska övertygad, att läroboken i sin helhet
skall komma att bli ett verkligt gott
hjälpmedel för räkneundervisningen.
Elof Lindälv.
Kulturlära. Av Dr Allen Vannérus. Albert
Bonniers förlag. Pris 2 kr. 75 öre.
I föreliggande arbete drager
författaren upp konturerna till en ny
vetenskapsgren: kulturläran. Den mänskliga
kulturen har ju - sedan människorna
blivit medvetna om dess existens - ofta
gjorts till föremål för vetenskapliga
betraktelser av historisk eller filosofisk
art. De mot dessa två betraktelsesätt
svarande vetenskaperna äro som bekant
kulturhistoria och kulturfilosofi.
Kulturläran sammanfaller emellertid
varken med den ena eller andra av dessa
vetenskaper eller ens med båda
sammantagna. Det är en systematisk
vetenskap, som betraktar kulturen icke i dess
historiska utveckling utan i dess, såsom
författaren uttrycker det, omedelbara
fakticitet. Detta hindrar emellertid
icke, att kulturläran har många
beröringspunkter med såväl kulturhistoria
som kulturfilosofi, ja, kulturfilosofien
utgör t. o. m. en avslutande och
integrerande del av kulturläran. Ett
närmare preciserande av begreppet kulturlära
kommer till stånd genom angivande av
vad som faller under detta begrepp. Dr
Vannérus föreslår följande
underrubriker: 1) kulturanalytik, 2)
kulturgenetik, 3) kultursystematik, 4)
kulturkarakteristik, 5) kulturvärdelära, 6)
kulturfilosofi.
Den första delen, kulturanalytiken,
har till uppgift att utreda begreppen
kultur, kulturlära m. m. Medan
kulturhistorien klarlägger de olika
kulturformernas och kulturområdenas uppkomst
och utveckling i deras historiska och
konkreta individualitet (i deras
»Ein-maligkeit», som Heinrich Rickert skulle
säga), har kulturgenetiken att studera
hithörande företeelser i allmänna drag,
med huvudintresset inriktat på sådant,
som är gemensamt för uppkomsten och
utvecklingen av kulturens
ursprungsformer hos olika folk. Här redogöres
för de allmänna lagar och betingelser,
som möjliggöra och reglera uppkomsten
och utvecklingen av en närings-,
bostads-, beklädnads-, försvars- och
begravningskultur, av språk, myt, sed,
sedlighet, rätt, konst, vetenskap och
religion. Men icke blott detta utan ock
en beskrivning av dessa kulturgebit hör
hit. Det är detta i sin innehållsrike dom
överväldigande stoff, som fyller
Wilhelm Wundts ett tiotal band
omfattande »Völkerpsychologie», vilket arbete
torde kunna betecknas som en
kulturgenetik i stor stil.
Kultursystematiken åsyftar en
klassificering av den nu existerande
högkul-<tu,rens specialområden. Svårigheter
yppa sig, då det gäller att finna en
fruktbar indelningsgrund. En sådan
tror sig dr Vannérus ha funnit i de
olika kulturgebitens högre eller lägre
livsbetydelse.
Kulturkarakteristiken sysselsätter sig
med sådana företeelser, som
känneteckna kulturutvecklingen i stort. Här
gäller det att uppspåra de
regelbundenheter och lagar, som reglera det kulturella
skeendet, här gäller det att avgöra i
vad mån detta skeende låter sig
påverkas av målmedvetna idéer eller icke,
eller i vilken utsträckning människorna
äro att betrakta som en -produkt av
kulturen eller kulturen en produkt av
människorna.
Först genom kulturvärdeläran
komma de problem, till vilka
kulturbetraktelsen ger upphov, under en gemensam
synvinkel. Efter vilken skala mätas
kulturvärdena? Vilka kulturvärden äro
självändamål, vilka blott medel för
andra värden? Allt detta är frågor, som
värdeläran har att besvara. Härmed är
övergången till kulturfilosofien given.
Dennas uppgift är bl. a. att
ventilera frågorna om kulturutvecklingens
plats i den allmänna världsprocessen
och kulturens slutmål (och
undergång).
Dr Vannérus arbete är att betrakta
som en första orientering. Någon
ingående behandling av det vidlyftiga stoff,
som faller under begreppet kulturlära,
kan icke gärna ifrågakomma inom
ramen av 120 sidor. Arbetet fyller
emellertid en uppgift genom att uppvisa den
stora betydelsen av hithörande frågor
och väcka intresset f or deras utredning
och lösning. Det är onödigt att
rekommendera arbetet åt dem, som annars
intressera sig för dr Vannérus
filosofiska produktion, däremot kan det vara
på sin plats att framhålla
önskvärdheten av arbetets införlivande med
semi-narie- och folkbiblioteken.
Oliver Zander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
