Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 31. 30 juli 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Nr 31
SVENSK LÄR AR E TI D NI TSTG
7S7
olägenhet med för stort antal skolor är,
att Sveriges skogar eldas upp fortare än
de växa till», samt att »lärarna köpa
bilar och ’bensin från utlandet, så att vår
valuta f äller och landet blir allt
fattigare och fattigare», då förstå vi mer än
väl den fosterländska uppgift, han
anser sig ha tagit på sina skuldror. Tyvärr
slutar han emellertid sitt upprop med
några dunkla ord om att hans
organisation tillkommit för att »vi skola
slippa att bliva livegna under en tyrannisk
lärarkår». Den vädjan är väl snarast
ägnad att väcka misstro bland
folkskolans lärare, som eljest säkerligen skulle
skyndat sig att fylka sig kring hans
baner. Hr Sundvalls adress är emellertid
Viste-Askjum, för den händelse någon
vill veta, varifrån detta skri ur den
ska-raboitiska vildmarken härleder sig,
Bottenskolan inför verkligheten.
Under denna rubrik publicerar Ny Tid
(s) en ledande artikel, som bl. a.
innehåller åtskilliga talande
sifferuppgifter.
I fråga om högerns älsklingspåhitt
med den förenade linjen heter det bl. a.:
Som bekant föreslog k. m:t en rasering
av enhetsskoleorganisationen vid ej mindre
än 22 läroverk. Riksdagen avböjde detta,
men medgav att vid 11 läroverk försök fingo
anställas under vissa noggrant preciserade
villkor med den s. k. förenade realskolelinjen.
När numera tillströmningen till de olika
realskoletyperna är känd, finner man, att vid ej
mindre än 7 av de nämnda läroverken
försöken icke kunde komma till stånd. Den
4-klassiga realskolan har visat en vida
starkare dragningskraft än skolhögern beräknat!
Möjligen bortfalla ytterligare två, och kvar
bliva såsom säkra endast Hälsingborg och
Trälleborg, där lärjungeantalet tills vidare är
så ringa, att samläsning kan äga rum. Men
av allt att döma gäller denna iförutsättning
blott det närmaste året. I stället iför 22
- eller om, som rimligt är även
flickläroverken medräknas - 24 permanenta
förenade linjer, reduceras antalet till 2 ä 4 högst
provisoriska. Så illa stodo sig hr Lindskogs
kalkyler inför verkligheten!
Vi ha tidigare, bl. a. i polemik med
lektor Wellander, förutsagt, att den
förenade linjen komme att redan i höst
visa sig som en praktiskt taget
betydelselös inrättning, ehuru vi knappast vågat
antaga, att f jaskot skulle bli så
fullständigt redan nu. Till nästa år lär det ej
bli mycket kvar av hela den utskrikna
högervinsten.
Av ännu större intresse äro
emellertid siffrorna för anslutningen till och
kuggningsprocenten i den 4-åriga och
den 5-åriga realskollinjen. Härom
meddelar Ny Tid:
Det har varit en från högerhåll ständigt
upprepad tendenslögn, att tillströmningen till
demokratiens realskola varit mycket
minimal. Skolreformens vänner ha hänvisat till
det faktum, att först 1931 någorlunda
normala rekryteringsförhållanden till den fyr-
klassiga realskolan över huvud kunna
föreligga. Emellertid har man redan i år kunnat
över hela landet inregistrera en väsentligt
ökad tillströmning av lärjungar.
Siffermässigt äro vi icke ännu i tillfälle att fastslå
den. Men trots allt vad högerpressen haft att
förtälja i motsatt riktning, har under det
gångna läsåret i de allmänna läroverken -.
med bortseende sålunda från de förstatligade
mellanskolorna - i den fyraåriga
realskolans första klass undervisats 903 lärjungar
mot 612 under läsåret 1928-29, det första
året av dess tillvaro. Den stegringen är i
och för sig ingalunda obetydlig. Läsåret
1930-31 kommer med all säkerhet att
uppvisa än gynnsammare siffror. Och när väl de
normala förutsättningarna äro för handen,
lär ingen behöva misströsta om att också
tillströmningen skall bliva normal.
Hr Lindskog konstaterade i skoldebatten
skadeglatt att lyceet visat så ringa
drag-ningsk;raft. Vi ha för vår del icke haft
någon särskild anledning att kläda skott för
denna hr Almkvists och den folkfrisinnade
regeringens speciella läroverkstyp. Men vi
ha ändå dristat oss hävda, att den har en
bestämd uppgift att fylla, framförallt för
läs-begåvade barn ur arbetare- och bondehem.
Och Ny Tid har också tidigare uttalat, att
när det väl blev bekant för den svenska
allmänheten, att fyra klasser i lyceet
automatiskt ge samma kompetens som realexamen
och att studentexamen där uppnås efter
ytterligare blott två års studier, skulle många
föräldrar anse med sina barns fördel
förenligt att utnyttja denna utbildningsväg. Det
visar sig nu att det enda igångsatta lyceet i
landet, det i Malmö, i år kunnat inregistrera
en väsentligt ökad anslutning. Belysande är
att medan lärjungeantalet i dess första klass
det förflutna läsåret utgjort endast 5, hava
redan vid vår provningarna i år ej mindre än
12 sökande av 15 godkänts för inträde i
denna klass. Efter förnyade prövningar i
hösttorde anslutningen bliva ännu bättre.
Inför dessa fakta förstår man, att
skolhögern gripes av desperation. Dess enfant
terrible, lektor E. Wellander, har också för
en tid sedan sett sig nödsakad att i Sv. D.
övertyga arbetarehemmen (!) om de stora
fördelarna av att anlita den femåriga realskolan,
skolhögerns speciella skötebarn. Dogmen
om denna skoltyps förträfflighet fick som
bekant redan i l j öl en allvarlig knäck genom
de nedslående flyttningssiffrorna från de
olika läroverken. Och i år framträder ånyo
en högst anmärkningsvärd kvarsittning, så
mycket mera uppseendeväckande som
materialet är vida större. Det framträder nu med
nästan v skrämmande tydlighet, hur rätt
enhetsskolans vänner haft i sin värdesättning
av de skilda skoltyperna. I fjol registrerades
i den femklassiga realskolans första klass
164 kvarsittare av 456 lärjungar, d. v. s.
omkring 36 proc., en kuggningsprocent, som
överträffade t. o. m. den gamla sexårigas.
Våren 1930 äro motsvarande siffror 700 av
2,376 eller 30 proc. Vid gossläroverken
springer kuggningsprocenten upp till så
höga tal som 35 ä 36 proc. Går man åter till
den fyrklassiga skolan, stannade
kuggningsprocenten vid de gamla läroverken förlidet
år vid 20 proc., i år har den ungefär samma
storlek, 195 kvarsittare av 903, eller 21,5
proc. En undersökning av
flyttningsförhållandena i andra klassen av de olika skolorna
visar än påtagligare överlägsenheten hos den
fyraåriga. Kvarsittarna i denna skola utgöra
nämligen 21,6 proc., medan den femåriga
visar den nedslående genomsnittssiffran 37
proc., vid de högre läroverken över 40 proc,,
vid realskolorna 32 proc.
Förmodligen kommer man att, så långt det
går, för föräldrarna hemlighålla dylika
bedrövliga fakta. Att var tredje lärjunge blir
kvarsittare är dock ett ganska
komprometterande förhållande och lär icke enbart
kunna tillskrivas elevmaterialet. Skolans
organisation bär förvisso en dryg del av ansvaret.
Vi låta dessa uppgifter, som tydligen
härflyta från sakkunnigt håll, tala utan
några kommentarer från {vår sida. De
anbefallas emellertid isåsom nyttig
läsning för lektor Wellander, som under
avdelningen »Fria ord» beretts
utrymme f or ett inlägg, vilket, om det har
någon annan mening än polemikens, går
omkring det faktum, att den femåriga
realskolan lämnat så mycket sämre
resultat än den fyraåriga.
Lugn och rö i Skolförhållandena är
vad som nu främst erfordras, skriver
Ny Tid (s) i fortsättningen av ovan
citerade artikel,
Den uppfattningen behärskar också vida
kretsar av riksdagen och utifrån densamma
avvisades i år högerregeringens iförsök till
revision av den gällande skolordningen. Det
betonades samtidigt, att den önskade
»avspänningen» i striden mötte två hinder. Det
ena utgjorde hr Lindskog och är numera
radikalt avlägsnat. Det andra döljer sig bakom
»1927 års Skolsakkunniga». Det samarbete
mellan hr Ekman och vårt parti, som i år
ånyo etablerats på det skolpolitiska fältet,
bör konsekvent fullföljas genom att skyndsamt
befria 1927 års skolreform från det
osäkerhetsmoment, som denna sakkunnigeberedning
utgör. Den saken förtjänar för visso från
den nuvarande regeringens sida all
uppmärksamhet.
Vi instämma.
Heja, magistern! Detta tillrop från
en tävling i Stadion mötte vår
medarbetare, folkskolläraren Edvin Wide under
det stora lärarmötet i Stockholm, då
han där trädde upp i talarstolen för att
inleda frågan om skolan och idrotten.
Göteborgstidningen (1) kåserar vidare
om saken:
Vi skulle vilja instämma i hejaropet. Inte
bara därför att hr Wide är en av världens
bästa löpare, som vetat hävda sig i
konkurrensen trots att han har en syssla, som
binder honom vid katedern och skrivbordet en
stor del av dagen. Nej, hr Wide är ej endast
en framstående idrottsman för egen del, han
är även en predikare, som söker att inpränta
kroppsrörelsens betydelse - ej blott idrott
utan även gymnastik - och som vill ha ut
idrotten till allt folket. Det är genom
skolan man skall nå detta målet, förkunnar han.
Vid ett lärarmöte i Lund häromdagen
sade han i den delen några förnuftiga ord, som
äro förtjänta att föras vidare och begrundas
med allt allvar. Den frivilliga idrotten kan
ej, förklarade hr Wide, åstadkomma att hela
folket deltager. Man ser idrott, läser och
pratar idrott, men man glömmer att själv idka
idrott.
Det behövs nu mer än förr att hela folket
samlas under idrottens fanor och ägnar sig
åt en stärkande och härdande kroppsrörelse.
Den dagliga sysselsättningen för de flesta av
oss nu för tiden har specialiserats, den ger
oss en ensidig inriktning och alls inte den
motion, som arbetet förr gav sina utövare.
Idrotten är en utmärkt motvikt häremot.
Hr "Wide står som en representant
för kravet på en sund idrott. Därför att
han själv är en idrottsman av stora mått
och en gentleman, nå hans ord långt.
Han här en stor mission att fylla vid
fostran av nutidens ungdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
