Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 31. 30 juli 1930 - Ombudsmötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
738
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 31
Ombudsmötet.
Den stora skolmötesveckan
inleddes med föreningens sextonde
ombudsmöte den 8 juli. För första
gången tillämpades därvid den nya
ordningen med ett fixt antal
ombud, utsedda valkretsvis genom
särskilt förrättade ombudsval.
Programmet upptog endast två
ärenden, ändringen i föreningens
konstitution och inrättande av
ett permanent sekretariat. Men
överläggningarna blevo
omfattande, och det blev en lång arbetsdag
för ombuden. Särskilt livlig blev
diskussionen i den konstitutionella
frågan. Centralstyrelsen hade enats
om att icke själv förelägga
ombudsmötet något förslag till uttalande,
en naturlig ståndpunkt för den,
som vill obunden pröva alla de
uppslag, vilka framkomma under en
debatt som denna.
Centralstyrelsens vice ordförande, hr Stålfelt,
hade åtagit sig att lämna en
orienterande framställning angående de
olika förslag, som motionsvis
framförts, och han skilde sig från den
uppgiften på ett sätt, som
föranledde flera av opponenterna mot
hans ståndpunkt att skänka
inledaren ett varmt erkännande.
Under den långa debatten
framkommo många förslag, och
meningarna gingo ganska starkt i sär i
enskildheter. Alla överläggningar
präglades emellertid av en starkt
framträdande kärlek till vår
förening, inga bittra ord fälldes åt
något håll, och enighets viljan gick
som en röd tråd genom allas
anföranden.
Det uttalande, som till slut efter
många voteringar fick flertal, har
måhända i och för sig icke så stark
bärighet på grund av den ringa
röstövervikten – 58 mot 54 - och
det stora antal reservationer, som
fogades till beslutet. Men
centralstyrelsen har det oaktat i många
hänseenden av debatten en god
vägledning, när den går att
utforma sitt förslag till kretsarna. Först
och främst gåvo överläggningarna
och besluten klart vid handen, vad
föreningens stora flertal icke vill
vara med om. Kategorival och
kategoriröstningar avvisades från
alla håll - hr Åsbloms och
Uppsalakretsens motioner fingo, trots
hr Års omfångsrika försvar,
hör-barligen ingen enda röst, då de
ställdes under proposition.
Detsamma hördes också vara fallet
beträffande ett förslag om att undersöka
en tillämpning av det danska
valsystemet. Proportionalism över
huvud taget hade föga eller ingen
genklang på ombudsmötet.
Å andra sidan gav också
debatten klarhet om att enighet rådde om
vissa positiva reformer. Tanken på
tätare ombudsmöten, åtminstone
vartannat år, vann understöd från
alla håll. Likaså syntes man
allmänt vara ense om att i vissa
hänseenden utvidga ombudsmötets
befogenhet. Strängt taget rörde sig
meningsskil j aktigheterna främst
om huru långt denna utvidgning
borde gå. Majoriteten ansåg, att
en utvidgning borde sträcka sig
ända därhän, att ombudsmötena
valde centralstyrelse. Mot denna
del av uttalandet var det, som i
det närmaste halva ombudsmötet
reagerade, och flertalet
reservanter inlade sin gensaga häremot.
Farhågan för att kretsarnas arbete
och föreningsmedlemmarnas
intresse slappades, om kretsarna
berövades sin beslutanderätt i de
viktigaste föreningsangelägenheterna,
angavs som huvudmotiv för
minoritetens ståndpunktstagande till
detta spörsmål.
En tanke, som hade många
förespråkare, framfördes särskilt från
de delar av landet, där man prövat
ett system med länsförbund.» Man
förmenade, att en sådan
organisation skulle vara ägnad att
undanrödja de olägenheter, som kunna
vara förenade med nuvarande
organisationsformer, utan att
kretsarna därigenom behövde förlora
sina nuvarande befogenheter.
En fastare förankring i
stadgarna av det år 1928 upprättade
repre-sentantskapet för lönefrågor syntes
ha sympatier i långt större
utsträckning, än vad
voteringssiffrorna gåvo vid handen. Å andra
sidan restes mot denna tanke en
synnerligen bestämd opposition,
särskilt från hr Nils Helgers och
några andra ombuds sida.
Inledaren, hr Stålfelt, mötte
knappast några gensagor inför det
förslag, som han framlade om att
en gradering av kretsarnas röster
skulle införas, så att en liten krets
om 10 eller något tiotal
medlemmar icke skulle äga samma
röstetal som en stor krets om, låt oss
säga, inemot tusentalet. Särskilt i
frågor om ändring i stadgarna
synes en röstning efter huvudtal
kunna på goda skäl böra tagas under
omprövning. Frågan torde vara,
om icke detta förslag, därest det i
omröstningen ställts fristående,
redan vid ombudsmötet kommit att
erhålla flertal.
Trots den till synes stora
splittring, som framträdde i
slutomröstningen, har enligt vår uppfattning
ombudsmötet varit av stor
betydelse för ett slutligt avgörande av
frågan om förändringar i föreningens
konstitution. Centralstyrelsen har
icke på förhand tagit ställning till
något av de olika
omorganisationsprojekten. Obunden kan den därför
pröva alla de uppslag, som vunnit
någon allmännare anslutning, för
att därefter för kretsarna
framlägga de förslag, som synas vara
bäst ägnade att lösa de för
föreningens utveckling betydelsefulla
och svåra problem, som en
genomgripande förändring av
föreningens konstitution alltid måste
komma att upprulla.
Spörsmålet om inrättande av ett
permanent sekretariat för
föreningen föranledde inga större
menings skiljaktighet er. Motionären,
hr Starrin, motiverade på ett
synnerligen klart och övertygande sätt
sitt yrkande. Å andra sidan fann
man det angeläget, att frågan
grundligt utreddes av
centralstyrelsen, innan den utsändes till
kretsarna för prövning. Om denna
uppfattning enades alla, och en
hänvändelse i detta syfte gjordes till
centralstyrelsen. Centralstyrelsens
ordförande uttalade under
överläggningen den uppfattningen, att
kretsarna måste göra sig
förtrogna med tanken på att lösa denna
fråga ganska snart, då
verkställande utskottet numera till antalet så
beskurits, att detta i längden icke
hade möjlighet att kunna bära uppe
den växande arbetsbördan utan
hjälp av en person, som helt kunde
ägna sig åt denna uppgift.
Mötet avslutades i en anda av
enighet och god stämning, som
bådar det bästa för framtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
