Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 32. 6 augusti 1930 - N. Hänninger: Skolans nydaning i vår tid med hänsyn till den allmänna sociala och pedagogiska utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
752
SVENSK LÄRARETIDNING..
Mr 32
Skolans nydaning i vår tid med hänsyn till den
allmänna sociala och pedagogiska utvecklingen.
Föredrag vid adertonde allmänna
svenska folkskollärarmötet av
undervisningsrådet N. Hänninger.
Man behöver inte vara pedagog av
facket för att se, att det råder jäsning
och oro på skolans område i våra dagar,
och det gäller inte bara vårt land utan
snart sagt alla världens länder. Det
ligger nog till en del i skolans egen
natur såsom samhällsinstitution, att dess
utvecklingshistoria präglas av med
större eller mindre mellanrum
återkommande perioder av markerad reformiver och
nydaning. Skolan har en påtagligt
konservativ inställning - den fastnar lätt
i traditionella bildningsmål, traditionella
kurser och av traditionen ärvda
arbetsformer, och den samlar därigenom, om
jag så må uttrycka mig, reformer på
hög. När så en ny tid bryter in, kan
det inte undgås, att det blir ryckningar
och slitningar mellan det gamla, som
kan vara nog så starkt, och det nya, som
är ungt och livskraftigt och ibland väl
också ungdomligt övermodigt.
I vad mån det stora världskriget
skapat en skiljelinje mellan gammal och ny
tid i mänsklighetens historia, därom är
det måhända ännu för tidigt att yttra
sig. Så mycket är dock säkert, att
denna världskatastrof banat väg för en
nyordning inom skolväsendet och en
livaktighet på bildningsarbetets område, vars
motstycke man får söka långt tillbaka
i historien. Icke så att förstå, som skulle
de idéer och strävanden, vilka
känneteckna det senaste decenniets
skolrefor-matoriska verksamhet, ha för första
gången framträtt i samband med
världskriget. Åtskilliga av dem ha tvärtom djupa
rötter i pedagogikens historia, andra ha
varit politiskt aktuella frågor redan
sedan årtionden tillbaka. Men världskriget
och vad som därmed följde gav nya
impulser och ny styrka åt dessa idéer och
strävanden och skapade helt andra
förutsättningar för reformarbetet, än som
tidigare funnits.
Inverkan av världskriget på skol- och
bildningsväsen var dels direkt, dels
indirekt. Mobiliseringen av krigets
jättearméer kom att innebära en
generalmönstring av respektive länders vuxna
manliga befolkning även_ med hänsyn
till dess fysiska beskaffenhet oclTdess
intellektuella och över huvud taget
andliga utrustning. På sina håll fann man
en oroväckande och oväntat stor procent
icke läs- och skrivkunniga, och man
gjorde tillika den erfarenheten, att
analfabeter i fråga om tjänsteduglighet
stode långt tillbaka för folk med normal
skolutbildning. Man upptäckte också
brister i fysiskt hänseende i större
omfattning, än man tidigare förmodat, och
man började reflektera över, huruvida
icke en rätt omvårdnad om den
uppväxande ungdomen skulle kunnat
förebygga de förefintliga bristerna. Skolans
betydelsefulla uppgift i samhällslivet
framstod redan härigenom än klarare
än förut i det allmänna medvetandet,
och de reformsträvanden, som förut
framträtt, vunno stöd från sådant håll,
där man tidigare intagit en, om icke
avog, så åtminstone tämligen
ointresserad hållning gentemot skola och
folkbildningsarbete.
De förhållanden, som kriget skapade,
voro därjämte ägnade att föranleda en
stark uppskattning av den praktiska
dugligheten och yrkesskickligheten. Det
behövdes inte bara stridsdugliga soldater
vid fronten utan också yrkeskunnigt
folk inom snart sagt alla
verksamhetsområden, och även härvidlag gick
tanken till skolan och vad denna
tilläventyrs skulle kunna uträtta för höjandet
av den allmänna standarden i fråga om
praktisk utbildning. Snart nog vidgades
detta spörsmål till ett allmänt socialt
problem - man insåg vikten av en
rationell hushållning med det dyrbaraste av
allt material - det mänskliga, och man
förstod att det låg i samhällets eget
intresse att väl _ tillvar åtaga alla de till-,
gångar, som alla samhällets
medlemmar, med sina individuella anlag,
intressen och utbildningsmöjligheter,
erbjöd och som ditintills i beklämmande
stor utsträckning förblivit outnyttjade.
Härtill kom oQkså, att samhället kände
sin ofrånkomliga skyldighet gentemot de
stora massor, som stodo redo att i farans
stund offra allt för sitt land, och dessa
massor å andra sidan kunde, med
betydligt större eftertryck än tillförne, göra
sina krav på delaktighet i det
allmännas omvårdnad gällande, även då det
var fråga om uppfostran och utbildning.
De ekonomiska omvälvningar, som
följde i krigets spår, bidrogo jämväl i sin
mån att understryka nödvändigheten av
att den praktiska utbildningen
tillerkändes utrymme såsom likaberättigad
vid sidan av den teoretiska, liksom
praktisk verksamhet på skilda arbetsområden
i både socialt och ekonomiskt hänseende
kommit att alltmer likställas med
arbete av mera teoretisk art.
Härmed har jag redan berört en
företeelse, som står i obestridligt samband
med världskriget och som haft en
djupgående inverkan på bildningsväsendets
nydaning. Det är den omvälvning av de
bestående samhällsförhållandena, som
gemenligen går under namn av
samhällets demokratisering. Vi träffar här på
en tendens, som onekligen gjort sig
gällande och som avsatt påvisbara
resultat redan före världskriget. Tanken på
samhällsmedlemmarnas rätt att obero-
ende av stånd och villkor vara
medbestämmande i fråga om angelägenheter
av samhällelig natur föddes icke med
världskriget. Men världskriget gav
upphov till sådana mäktiga folkrörelser, att
demokratiseringens idé därigenom
bragtes till förverkligande både med oanad
snabbhet och i oanat stor omfattning, på
åtskilliga håll med revolutionär kraft
och våldsamhet. För skolans
vidkommande innebär demokratien likhet för
alla, för all ungdom, oberoende av
samhällsklass, förmögenhetsvillkor och kön
att komma i åtnjutande av de
bildningsmedel och vinna tillträde till de
läroanstalter, som samhället ställer till
förfogande och som den enskilde individen,
med hänsyn till sina speciella anlag och
förutsättningar, kan och bör till sin egen
och samhällets fördel begagna sig av.
Men demokratien ställer ock på
samhället det kravet, att genom det allmännas
försorg skall inrättas högre som lägre
läroanstalter, ägnade att tillgodose
utbildning, icke blott för vissa sidor av
samhällelig verksamhet, utan även för
sådana arbetsområden, vilka hitintills i
detta avseende fått stå mera i
skymundan.
Ett demokratiskt ordnat samhälle
förutsätter hos sina enskilda medlemmar
förmåga att bedöma samhällets
angelägenheter och behov ävensom känsla av
ansvar vid utövandet av de rättigheter,
som medborgarskapet skänker den
enskilde. Det är uppenbart, att det
föreligger större säkerhet för att dessa
förutsättningar skola fyllas, i samma mån
som samhället söker i största möjliga
utsträckning tillgodose varje individs
bildningsbehov och bildningsmöjligheter.
Tillika är det maktpåliggande att tillse,
att utbildningen sker i ett syfte, som
tjänar samhällets egna intressen, och
att den sålunda är ägnad att skapa
dugliga samhällsmedlemmar, att utveckla de
egenskaper och den förmåga av socialt
tänkande och handlande, som ett
samhälle i främsta rummet måste kräva av
fria medborgare. Med detta dubbla
syftemål, en individuell utbildning men på
samma gång en social fostran, har en
omläggning av skolans arbete i skilda
länder medvetet eftersträvats;
individen och samhället ha sålunda varit de
båda fasta utgångspunkterna vid
överväganden rörande skolans lämpliga
anordning.
Världskrigets verkningar sträckte sig
som bekant icke endast till de
krigförande länderna. Detta gäller också i
fråga om skolväsendet. De
reformrörelser, som kriget direkt eller indirekt
föranlett eller i varje fall givit starkare fart
och mera målmedveten inriktning, har
som en mäktig stormvåg gått ut över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
