Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 32. 6 augusti 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 32
SVENSK LÄRARETIDNING
757
LÄST OCH ÅTERGIVET.
Det illustra mötet i Nossebro den 9
juli, som utmynnade i beslutet om
bildande av »Skara stifts
skoldistriktsförbund», har tydligen väckt sitt lilla
intresse bland stiftets folkskollärare. Från
många håll har man sänt oss referat
över mötet, men man synes ingenstädes
taga hr Sundvall och hans kumpaner på
allvar.
En, som emellertid genast är framme
för att fiska i grumligt vatten, är
Svenska Landsbygden (bf). Hos denna
kul-turbefrämjare utlöser händelsen i
fråga följande hjärtesuck:
Varje år få vi i nästan alla tidningar läsa
en vädjan till far och mor i Sveriges lanthem
att under sommarferierna bereda barnen från
städerna en tids vistelse på landet. Denna
vädjan uppfattas nästan som ett nödrop, och
att nödropet ej förklingar ohört, därom
vittnar det förhållandet, att årligen tusentals av
städernas barn erhålla sommarvistelse på
landet, och detta ofta på ej <så synnerligen
val-situerade lantbors bekostnad. Därom är ej
annat än gott att säga, ty det visar ju
att landsbygdens folk har hjärta och
förståelse för andra och för andras behov.
Då landsbygdens folk vädjar till
vederbörande myndigheter om nåd och förbarmande
för sig och sina barn, blir detta dock ej
bemött med förståelse.
Vare sig höger- eller vänsterregeringar
taga någon hänsyn till landsbygdens fordran
att kommunerna -skola hava bestämmanderätt
över om de skola ha vardagsläsning eller icke.
Vardagsläsningen är en politisk piska, som
driver bönderna tillsammans att sluta sig
till bondeförbundet som krävt sådan
bestämmanderätt.
Sveriges bönder ha inga sämre vänner
än dem, som vilja förhålla allmogens
barn kunskaper. Glädjande nog börjar
en stor del av jordbrukarungdomen inse,
att det är ett livsvillkor för densamma
att skaffa sig minst lika god bildning
som exempelvis arbetarklassen. Hr
Sundvall, hr Bengtsson i Kullen och
andra av halvtidsläsningens riddare
tillhöra ett släktled, som snart står
allenast som ett mörkt minne i den svenska
bondeklassens i många hänseenden
stolta historia. »Deras fötter, som skola bära
ut dem, stå redan vid dörren.»
Om den oreflekterade tillströmningen
till de teoretiska studiebanorna hade
tidningen Broderskapet (rel. soc.) för
en tid sedan några ord att säga sin
samtid:
Samtidigt som antalet av de
inträdessökande vid läroverken i Stockholm måttlöst
-översteg de tillgängliga skolutrymmena,
kunde stadens arbetsförmedling konstatera, att
efterfrågan på ungdomlig arbetskraft var
större än utbudet. Hellre en blygsam men
någorlunda säker framtid som examinerad
-tjänsteman än arbetare i den fria företag-
samhetens nyckfulla lyckotjänst, tycks vara
det allmänna resonemanget. - Och dock
kunna människor även i Sverige taga sig
väl fram utan examina och mångårig
skol-fostran, även om övertron på den teoretiska
utbildningens oumbärlighet lägger åtskilliga
hinder i vägen för den oexaminerade
förmågan. Det vore nog nyttigt för detta gamla
land, om dessa hinder snabbare avlägsnades.
Och då i synnerhet i det allmänna
betraktelsesättet hos menig man. - Det kom
härom dagen till Stockholmsutställningen ett
par svensk-amerikanska flickor. De voro högt
betalade fotografer för amerikanska
tidningar. Den ena av de unga damerna hade i
Chicago haft en dålig kontorsplats. Då hon
en dag läste om de gynnsamma utsikterna
för en skicklig fotograf, slutade hon djärvt
sin plats och började lära fotograf yrket.
Under utbildningstiden arbetade hon för
uppehället som uppasserska om kvällarna.
Och så startade hon genast som sin egen. -
Det var käckt och våghalsigt, men hon
lyckades, emedan hon var duktig. Det är något
av den andan, som kunde behövas även av
våra hemmaflickor och - pojkar. Kulturen
skulle knappast förlora på det och inte
ungdomen heller.
När kyrkoherde Mogård talar, menar
han säkerligen allvar. Eljest är det ofta
så, att liknande påpekanden bottna i
en önskan att avskräcka fattigmans
barn från att trängas om platserna med
dem, som därtill anse sig ha
företrädesrättigheter.
Samma tema har Nya Dagligt
Allehanda (h) för några dagar sedan
behandlat :
Det har länge och med fog klagats över
att studentproduktionen i Sverige är i
förhållande till folkmängden orimligt stor.
Trängseln på alla banor vittnar om alltför
riklig tillgång på överkvalificerad arbetskraft.
Det är uppenbarligen en angelägenhet av
yttersta vikt, en folkpedagogisk kardinalfråga,
att en s. k. utveckling i denna riktning icke
får ohämmad fortgå. Och lika nödvändigt är
det, att även den egentliga folkundervisningen
ej blir teoretiskt överbelastad. Särskilt bör
icke fortsättningsskolan förspilla alltför stor
möda på bibringandet av förmenad teoretisk
underbyggnad åt därför ohågade. Ingen ålder
torde i så hög grad som övergångsåldern böra
bli föremål för aktsamhet och klok
anpassning i detta avseende. Det är den period, då
- för att tala med Tegnér - »hela själen
befinner sig i målbrottet» och då därför dess
goda möjligheter kräva den trägnaste omsikt
för att ej gå till spillo och förfuskas. Det
är ock en sållningens tid, som icke utan
skada kan prolongeras genom blott famlande
pedagogiska experiment.
Även om det kan ligga ett allmänt
underlag av sanning i dessa uttalanden,
är det fullständigt förfelat att vända
dessa mot »folkundervisningens
teoretiska överbelastning». Skoltiden i Sverige
är så onaturligt kort, att det närmast
utmanar löjet att tala om att folk- och
fortsättningsskolornas små kurser i räkning,
modersmålet, historia o. s. v. skulle ge
mer än vad varje barn behöver för sin
praktiska och medborgerliga gärning. Vi
undra just, vad samtidan skulle vilja
ha uteslutet bland de rena elementa,
som våra skolbarn hinna med under sin
korta skoltid.
Snarare berör väl
Karlshamnstidning-en (fr) en kärna i problemet, då den
skriver:
Allt för många unga tvingas till studier
utan att äga vare sig förutsättningar för
studiebanan eller någon slags lust att läsa.
Därmed ha emellertid vederbörande målsmän
gjort sina skyddslingar en björntjänst, som
dessa många gånger få lida för i hela livet.
Studietiden och examen göra dem
anspråksfulla och de mena, icke utan skäl för övrigt,
att de inte behöva nöja sig med samma slags
platser som ungdomen från folkskolan. Men
dessa, krävande platser äro för få. Och därtill
kommer en tendens att icke så värdesätta
studentbetyget och låta detta bli talisman för
erhållande av en plats som förr var fallet.
Tiden verkar i praktiskt syfte och det är
slut med favoriserandet av vissa kategorier
inom stora delar av samhället. Den, som
visar sig duktigast under provet, har den
största utsikten att vinna på de mindre
duktiga, oavsett vad slags betyg han har eller
varifrån han eljes kommer.
1927 års riksdag hade blicken öppen
för de praktiska studiegrenarnas
betydelse. På skolutskottets hemställan skrev
riksdagen till k. m :t och begärde en
utredning angående upprättandet av
praktiska realskolor. Vi hoppas, att denna
riksdagsskrivelse skall leda till ett
resultat av högre valör än den
kvasiprak-tiskhet, som 1927 års Skolsakkunniga
påhängde de kommunala flickskolor,
vilka beslutades av 1928 års riksdag.
I sin iver att söka sak med 1927 års
skolreform skyr den
bottenskolefientli-ga pressen snart sagt inga medel.
Senast har en flod av bläck och
trycksvärta offrats på den bestämmelsen i
läroverksstadgan, att inom gymnasiet
minst fem lärjungar skulle välja ett
ämne, för att detta skulle få förekomma
som tillvalnämne. Vid ett par
landsortsläroverk har grekiskan på grund av
denna stadgeföreskrift icke kunnat
komma med som tillvalsämne å
humanistiska linjen, då antalet hugade
lärjungar understigit nyssnämnda siffra. Och
genast har naturligtvis skulden
skjutits på 1927 års skolreformatorer. Man
har knappast vetat, hur starka ord man
skolat använda mot dessa
kulturbarbarer.
En av de tidningar, som känner till,
hur saken i verkligheten förhåller sig,
är f. statsrådet Lindskogs speciella
språkrör, Sydsvenska Dagbladet
Snällposten (h). Denna framhåller bl. a.:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
