Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 33. 13 augusti 1930 - August Grönberg: Västerdalarnas lärarförenings 50-årsjubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Organ för Sveriges Allmänna Folkskollärarförening
Nr 33. (2537)
Stockholm, 13 augusti 1930
49:e årg.
Västerdalarnas lärarförenings 50-årsjubileum.
År 1880 bildades en lärarförening för övre och en för nedre
Västerdalarna, men när de två områdena 1892 förenades
närmare genom järnväg, sammanslogos de båda föreningarna till
en. De höllo dock även därförut gemensamma möten, och
man har nr flera .synpunkter varit i sin fulla rätt, när man
den 15-16 juli
firade Västerdalarnas
lärarförenings
50-årsjubileum. Mötesförhandlingarna ägde rum i
Dala-Jär-na ordenshus, som
mötesbestyrelsen
dekorerat med grönt
och med blågula
fanor. Vädrets makter
voro under hela
mötet i ett
solskenshumör, som även
satte sin prägel på
mötesdeltagarna. Föreningens ordf. Oliver Wallin sprang inte ett steg, men han
var ändå nästan samtidigt allestädes närvarande och ordnade
allt med sin kolugna säkerhet. När mötet var slut, voro vi
alla glada över den lysande seger hans
organisationsskicklighet vunnit: Vi hade ett rikt program, men det var likväl
aldrig bråttom, vi hade tid att andas och att prata med
varandra. Där gick föreningens mångårige kassör Olov
Montelius ; även han med sitt vänliga lugn och bastanta trygghet
fullt ut bevarade, fastän den minnesskrift, föreningen
utgivit till jubileet, slukat över halvtannat tusen kronor i
tryckningskostnader. Där sutto i bänkarna veteraner: Olof
Thoms-son i Järna är ännu spänstig som en idrottsman, fastän han
varit kommunalstämmans ordf. sedan 1897 och upplevat de
stora järnvägsstämmorna i socknen, som ibland pågingo hela
dygn i sträck, och han är mörk som en zigenare och utan
spår av månsken i huvudet. P. Skoglund sitter oomkullrunke-
lig som ett gammalt klippblock, och Färdigsson i Lima har
alltjämt krafter kvar till livlighet och intresse för allt, trots
allt vad han verkat och varit med om. Omsider anländer
även Hollner, som, innan han blev seminarielärare i Falun,
tjänstgjorde i Lima ett 20-tal år och därunder var
lärarföreningens ordf. Han
har kamera Över
axeln, glimmande
liv i blickarna, själ
över hela anletet och
ett fullmått av
livlighet över
skuldrorna. Västerdalsinspektören Garpe
står i en krets, och
han sprudlar
alltjämt av gott
humör och sänder, vid
61 års ålder,
omkring sig st järnregn
av kvicka infall.
Vår nuvarande anförare i kampen mot de makter, om vilka
de gamla sade, att själva gudarna kämpa mot dem förgäves,
inspektör Lundström, sitter tyst och försynt i en bänk
bredvid sin fru. Han inleder föredragens rad med att tala över
ett ämne, som fått en för honom typisk formulering:
»Gammal och lagom ny skola.» Hans kristallklara och behagliga
framställning är rik på fina och skarpsinniga iakttagelser,
kloka och vederhäftiga synpunkter, och den genomlyses av
solstänk från en rik fond av äkta, stillsam och underfundig
humor. Han går med på att den gamla skolan hade sina
svagheter. Främst var det plugget med ord och begrepp, som
förblevo tomma, därför att de saknade levande motsvarighet
i barnets föreställningsvärld. Om man med riktigt ny skola
menar en fulländat genomförd individualisering i
undervisningen, så är det en fråga, om vi äro mogna för denna ty
ännu äro klasserna mångenstädes för stora. Måhända var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
