Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 34. 20 augusti 1930 - Fritt forum - Två Daltonförsök i B:2-skolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
804
SVEN SK L Ä RA R E TID N I N G
Nr 34
Fritt forum.
För att främja en fri och saklig diskussion i skolfrågor införas här för denna avdelning lämpade inlägg av medarbetare utanför redaktionen.
Artiklarna skola vara undertecknade av vederbörande författare, och ansvaret för de uttalade meningarna bäres uteslutande av dessa. Inlag?.
som brista i koncentration och språklig reda eller som äro ägnade att skada skolan och kåren, införas icke.
Tyå Daltonförsök i
B:2-skolor.
i.
Ett par gånger har man i Svensk
Läraretidning sett redogörelser för svenska
skolförsök i Daltonmetodens anda. I mitt tycke
har det dock varit alltför sällan, ty vad vi
behöva, om över huvud taget »nya
skoltan-kar» skola vinna terräng hos oss, är inte
så mycket teoretiska utredningar eller
skildringar från amerikanska experimentskolor i
en för oss helt främmande miljö, som desto
mer redogörelser för praktiskt skolarbete i de
nya metodernas anda på svensk mark. - Den
ena av de artiklar, jag syftade på, var
Stål-mareks synnerligen intressanta redogörelse
för några år sedan* den andra behandlade ett
försök i Malmö, vilket dock betecknades som
i viss mån misslyckat. Då nu jag och en
kamrat under det gångna läsåret utfört ett
par enligt våra egna åsikter lyckade
experiment i .riktning mot den rubricerade
metoden, ville vi, om det i någon mån kan vara
en eller annan kamrat till hjälp, lämna en
liten redogörelse därför.
Till en början vilja vi betona, att vi äro
medvetna om, att rubriken är i någon mån
missvisande. »Daltonmetod» är egentligen
en alldeles för fin etikett att klistras på våra
försök, särskilt som de i åtskilliga
hänseenden avvika från den renodlade metoden. Men
det är ju så, att vi svenskar gärna etikettera
allt och samla det i fack, och trots allt höra
nog då våra experiment till Daltonfacket.
Jag kom på följande väg att anställa mina
försök. Missnöjd med den arbetsintensitet och
det individens försvinnande i massan, som
blev en följd av min - kanske dåliga -
klassundervisning, missnöjd också med
barnens oförmåga till koncentration vid
läxläsningen, började jag med att i klass 5 och
6 använda skriftliga läxförhör i
naturkunnighet, historia och geografi. Det visade sig
dock, att dessa ännu mer underströko
skillnaderna mellan de- begåvade och de
obegåvade. Då försökte jag med att skriva ut
frågeblad med frågor, vilka så fullständigt
som möjligt täckte läxans innehåll, och dela
ut dessa lappar redan vid genomgången av
läxan samt då gemensamt med barnen söka
reda ut frågorna. Nästa gång blev det så
för barnen att skriftligt besvara dem.
Detta system hade synnerligen goda
verkningar med avseende på arbetsintensitet och
kunskapstillägnande, varjämte det betydligt
sänkte barnens läxläsningstid. Jag var dock
missbelåten med att det fortfarande höll
barnen samman i klump och icke medgav någon
vidare frihet för individen. Då kom jag på
den idén att utvidga frågebladen med ar
betsanvisningar och låta var och en sköta sig
själv. Detta tillämpades först under
höstterminen i historia för klass 6 (tiden 1718 till
nu), då jag samtidigt med klass 5 klarade
tiden 1520 till 1718 enligt förut beskriven
’metod - ett sätt att slippa kursväxling.
Försöket gav så goda resultat, att jag
ordnade hela geografikursen för klass 5 och 6
under vårterminen (Europa) på samma sätt.
Anmärkas bör kanske, att vi sedan flera år
till barnens och min ömsesidiga belåtenhet
haft koncentrationsläsning i berörda ämnen.
Barnen fingo nu med vissa inskränkningar
fritt ordna sitt arbete. Även kurserna i
räkning, rättskrivning, uppsatsskrivning och
teckning inordnades nämligen i planen för
det »fria arbetet» - jag skall sedan komma
till detaljer. Under höstterminen kvarstodo
således som »bundna ämnen», som vi kallade
dem, endast kristendom, språklära, läsning,
sång och gymnastik. Under vårterminen
gingo av dessa bort även språklära och
högläsning, som vi gjorde färdiga på hösten
(om man nu kan tala om att få högläsning
»färdig» - det beror ju till viss del på ens
uppfattning om den tysta läsningens
betydelse) .
Det blev därför, särskilt under
vårterminen, en mycket intressant bild, som klasserna
5 och 6 företedde. Somliga läste, andra
räknade, åter andra höllo på med geografi, ett
par kanske stodo vid kartan, läste och
antecknade, någon ritade o. s. v. Rörigt, tycker
någon. Det var inte farligt. Och vilken
arbetsintensitet! Men mera därom sedan. Jag
vill först giva några detaljer om de olika
ämnenas metodiska anordning.
Först då räkningen. Där hade jag redan
för flera år sedan övergått till
individuali-sering. Jag kunde inte stå ut med att
behöva hålla tillbaka de begåvade för de andras
skull. Vid början av varje termin har jag
nu en större genomgående provräkning (»an
achievement test» skulle amerikanarna säga)
för att bestämma vars och ens ståndpunkt.
M!ed ledning av resultaten gör jag så upp
terminens kurs för varje individ och tar vid
bestämmandet av kursens storlek även
hänsyn till begåvningen och föregående termins
resultat. På ett millimeter papper (Bergvalls
lösbladsmateriell) gör jag så upp ett
kursdiagram, sätter talen på y-axeln (vanligen
l mm. zr 3 tal) och tiden på x-axeln (l
mm. = l dag). Normalhastigheten
representeras då av diagonalen från origo. Hela
bunten kursdiagram hänges upp i pärm på
väggen och en eller ett par gånger i veckan
inprickas individens ställning med rött. Går
den röda linjen under den svarta diagonalen,
är ju vederbörande efter sin kurs och får sig
en mer eller mindre vänlig påstötning.
Diagrammen äro föremål för ett synnerligen stort
intresse från barnens sida. (Metoden är inom
parentes icke min, jag har lärt den av
rektor P. Sundberg, Viggbyholm.)
Min medverkan under lektionerna består
huvudsakligen i att gå omkring och hjälpa.
En hand kommer upp här, en där, så fort
någon svårighet erbjuder sig, som barnen ej
kunna lösa själva. Var och en i klasserna
4-6 har facit. När någon kommer till något
nytt, går jag igenom det med honom, men
vanligen bildas arbetslag på två, tre eller
fyra, så att man får ta ett sådant lag på
en gång. Det kan tyckas vara slöseri med
kraft att så upprepa en förklaring, men min
erfarenhet är - såsom ock anmärkes på ett
håll i sista delen av »Arbetssättet i
folkskolan» - att vad läraren så säger till en
ensam eller en liten sluten grupp, går
mycket lättare in, än när det riktas till en hel
klass. Därtill kommer, att var och en
känner sig behöva den nya kunskapen för att
komma vidare - och att komma vidare, helst
före de andra eller åtminstone följa sin
grupp, det är barnens stora strävan.
I geometri med klass 5 och 6 har jag
till-lämpat ett alldeles nytt system med modeller,
arbetsanvisningar och räkneböcker, som det
emellertid här skulle dra för stor plats att
redogöra för. Jag kanske får återkomma
därtill någon annan gång.
I rättskrivning ha vi använt
Helger-Hör-berg-Stålmarcks arbetsanvisningar. Jag är
dock ej övertygad om att jag kommer att
stanna för dessa, utan de representera mera
ett övergångsstadium. Resultatet motsvarar i
mitt tycke ej arbetstiden, något, som väl
gäller för all rättskrivning. Det bör finnas
bättre sätt.
I historia skrev jag, som sagt, ut
arbetsanvisningar (på maskin), bestående av
frågor med hänvisningar till var svaren skulle
sökas. Därvid hade jag, som väl var att
tillgå ett rikhaltigt läseboksförråd, gamla
läseboken, parallellupplagan, Selanders båda
samt ett par ex. av Nanna Lundh-Erikssons.
Svaren på de så givna frågorna skulle på
annan timme, helst annan dag, skrivas ur
minnet i särskild skrivbok. Därigenom fick jag
visserligen in en del plugg, som enligt
söm-ligas åsikt borde vara bannlyst från
arbetsskolan, men som enligt min mening är
nödvändigt, om det över huvud taget skall bli
något verkligt kunskapsinhämtande. Om
barnen hunno, fingo de f. ö. läsa läxorna under
skoltimmarna. Svaren betygsattes efter
följande skala: fullt rätt = 3, halvrätt = 1,5,
alldeles fel = 0. Medeltal uträknades på varje
skrivning och anslogs i skolsalen. - Jag vet
nog, att även detta fördömes av många, men
jag kan icke hjälpa, att jag tycker, vi
behöva varje arbetslusten stimulerande medel,
även om detta skulle bestå i tävlingslust.
Åtminstone äro mina erfarenheter enbart goda.
- Utom dessa frågeblad, A-uppgifter, vilka
alla måste klara, fanns en lista på
B-uppgifter, uppsatser, teckningar, diagram o. s. v.
som kunde utföras i mån av tid.
Hela kursen 1718 till nu delades i fyra
avdelningar, frihetstiden, gustavianska tiden,
nyare tiden och nyare tidens kulturhistoria.
För var och en utmättes en maximitid. Var
vederbörande färdig med A-uppgifterna före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
