Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 34. 20 augusti 1930 - Fritt forum - Två Daltonförsök i B:2-skolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 34
SVENSKLÄRARETID NING
805
denna tids utgång, fick han ej fortsätta med
nästa avdelning, förrän han även klarat
B-uppgifterna på den föregående - en
breddning av kursen således. Varje avdelning
avslutades med en repetitionslapp, som
vederbörande måste klara.
Vid början av varje avdelning höll jag en
orienteringslektion över den, gav de stora
dragen och kännetecknen. Då kanske nog
somliga redan hunnit en bit in på avdelningen,
men det var i så fall de mera begåvade, som
kunde reda sig även utan denna hjälp. Även
under tiden mellan dessa lektioner gavs en
och annan upplysning åt hela klassen, när
så behövdes, varjämte jag naturligtvis var
tillgänglig för frågor på raster och varje
annan ledig stund. Det hela blir således alls
icke någon »korrespondensundervisning», som
en författare i »Arbetssättet i folkskolan»
befarat.
Geografien behandlades i .stort sett på
samma sätt, dock med underlag av Sjöholm-Goes
Tysta övningar, som barnen efter råd och
lägenhet fingo låna eller köpa. Teckningar,
kartritningar o. .dyl. ’fingo ej göras i dessa
böcker utan på lösblad, som samlades i
arbetsböcker, vilka för de flitigaste voro
synnerligen omfångsrika och intressanta vid
terminens slut. Sista timmen varje lördag var
demonstrationstimme, då femman och sexan
medelst små, mestadels självkomponerade
program visade trean och fyran, vad de
uträttat. Kartor hängde alltid tillgängliga (inom
parentes den enda förnuftiga användningen
av detta annars ofta »döda kapitäl»). Utom
Europakartan inköptes för hopbragta medel
specialkartor över Mellaneuropa,
Storbrittan-nien och Italien.
Frånsett de timmar, som ägnades åt
»bundna» ämnen, hade barnen frihet att inom de
givna tidsbegränsningarna ordna sitt arbete,
hur de ville. Det inträffade ytterst sällan,
att jag härvid behövde göra några erinringar.
Varje barn hade rätt att röra sig fritt i
nedre delen av klassrummet för att hämta
materiell, skaffa böcker, viskande rådgöra
med kamrater o. s. v. - utom naturligtvis
vid förhörs- och repetitionsskrivningar. Detta
förtroende har jag aldrig behövt ångra.
Intet som helst fusk eller flarns har kunnat
upptäckas och stillheten i klassen har varit
synnerligen god - efter arbetsskolenormer,
naturligtvis. - Min kamrat, som fortsätter
artikeln, sade en gång till mig: »Jag hade
enkelbänkar, men jag flyttade ihop dem, så
att barnen skulle få prata», och jag tror, att
detta i förstone chockerande påstående har
en god del metodiskt värde.
Nu komma vi till resultaten. Efter dessa
är det ju dock som metodens värde i sista
hand skall bedömas. Låt mig då först säga
att några över lag synnerligen höga
kunskapsresultat får man inte. Metoden är ingen
trollstav, som i ett huj ger även de svagt
begåvade goda kunskaper. Men å andra sidan
har jag heller inte kunnat märka några över
lag lägre kunskaper. Snarare skulle jag vilja
uttrycka det så, att de svagt och
medelmåttigt begåvade stå ungefär på samma nivå
som med klassundervisning, de begåvade
däremot ha hunnit en bit - i en del fall en
bra bit - längre. Fyra i min sexa hunno i
höstas med en kurs i allmän historia, vilket
vi aldrig kunnat förr, trots
undervisningsplanen. Tre i sexan räknade nu före examen
ekvationer av realskolans fjärde och femte
årskurser (Bergs räknelära) jämte tillhörande
exempel. Fyra i trean klarade tredje klassens
räknekurs på höstterminen - detta dock
mycket tack vare den goda underbyggnad,
de fått av en intresserad och energisk
småskollärarinna. - Detta som några exempel.
Däremot får man en synnerligen markant
vinst i arbetsintensitet och arbetsglädje. Vi
ha ledigt en dag i veckan för vardera av de
båda avdelningarna, men det har ännu inte
funnits en onsdag, sedan vi började med det
nya arbetssättet, då inte ett större eller
mindre antal av femman och sexan varit där
frivilligt. På eftermiddagarna har man ofta
haft svårt att få dem att sluta, och en
vikarie, som jag hade under min sjukdom i
april, fick en dag på barnens enträgna
begäran hålla på en hel timme längre. Det
har t. o. m. funnits exempel på, att de
begärt att få komma tillbaka på eftermiddagen,
detta trots de rätt långa avstånden. Rasterna
äro också ett sorgeämne, det behövs
maktspråk för att få ut barnen. -*- Vad detta
betyder även för lärarens arbetsglädje
behöver inte omtalas i en lärartidning.
Ett resultat, som ej låter sig mätas, men
som ändå finns där, gäller själva
arbetssättet. Det blir naturligtvis mera aktivt, mera
av verklig arbetsskolenatur. Barnen bli vana
att själva ta reda på saker och ting, att
självständigt lösa uppgifter, kort sagt, att
stå på egna fötter i livet. Dock främjas på
samma gång samarbetet. Likbegåvade sluta
sig gärna samman till arbetslag och ta ofta
hjälp av de mer begåvade vid svårigheter,
som de ej själva kunna lösa.
Jag måste säga, att jag har svårt att
upptäcka metodens nackdelar, ökat arbete för
läraren blir det naturligtvis, det kan inte
undvikas. För skolor med alltför stort
barnantal passar det därför kanske inte,
åtminstone ej med den ingående kontroll, som jag
dock finner nödvändig.
Här har ej alls behandlats
naturkunnigheten samt treans och fyrans kurser. Där har
min gode vän och kamrat större erfarenheter
än jag, varför jag lämnar ordet åt honom.
Ture Ericsson.
II.
Vad som sagts av min kamrat i det
föregående torde till allra största delen
överensstämma med mina egna både försök och
resultat, varför det för min del egentligen inte
återstår mycket att tillägga.
Räkneundervisningen efter redan nämnd
metod har även hos mig lämnat i en del fall
mycket goda resultat, i övrigt normala. Två
pojkar i klass 3 (hela" antalet barn i denna
klass 9) hade vid vårterminens slut
undanstökat mer än hälften av fjärde klassens kurs,
och likaså hade två pojkar i klass 4 (hela
antalet barn 6) flera veckor före denna
tidpunkt hunnit fatt sina kamrater i klass 5
och sedan gått jämsides med dem. Då jag
medelst både muntliga och skriftliga prov
konstaterat, att var och en verkligen
behärskat det område han nyss genomgått, och
då ingen kommit vidare, förrän proven blivit
godkända, kan var och en göra sig en före-
ställning om metodens värde. En del hinna
mera, andra mindre, men vad en elev hunnit
med, det har han också i största
utsträckning assimilerat. Metoden kan naturligtvis
skärskådas från även andra sidor, något som
dock tills vidare får anstå.
Beträffande ämnet naturkunnighet har jag
under vårterminen gjort ett försök att även
inrangera detta bland de »fria ämnena». Till^
vägagångssättet har åtminstone i huvudsak
varit detsamma som för historia och
geografi. Tryckta anvisningar (en skrivmaskin
är en nödvändig hjälpare, om man ska gå i
land med att själv utarbeta dessa) ha delats
ut till eleverna i klasserna 5 och 6. Det
avsnitt av naturläran, som skulle behandlas, var
en del av fysiken. Det blev 14 »assignments»
som miss Parkhurst, Daltonplanens skapare,
kallar dessa anvisningar, och varje sådan
indelad i avdelningar med följande rubriker:
Tillbehör, Laborationer, Redogörelser samt ev.
Extrauppgifter. Följande anvisning är just
en av de 14.
FYSIK.
11.
(Elektricitet II.)
Tillbehör: Kopparbleck, zinkbleck,
svavelsyra, glaskärl (platt), korkar, polskruvar,
salmiakelement, salmiak, elektroskop,
torrelement, ficklampsbatterier, kvicksilver, bomull,
stearinbit, provrör, papperslapp, ledningstråd,
galvanometer, grov koppartråd, platinatråd.
Lab orationer:
1. Gör ett element efter anvisningarna i
»Fysik och slöjd» till fig. 82!
2. Gör ett salmiakelement (»Fysik och slöjd»,
sid. 63) och påvisa den elektriska strömmen
medelst en el. ringklocka!
3. Undersök ett torrelement! Hur ser ett
ficklampsbatteri ut inuti? Göm kolstavarna!
4. Gör försök 28 i Lizell-Jansson:
Arbetsövningar !
5. Gör försök 29 i samma bok!
6. Undersök en galvanometer och låt den
elektriska strömmen från det element du
först gjorde gå genom den från olika håll!
7. Gör försöket under »Elektrisk värme och
ljus», sid. 222 i läroboken!
Redogörelser:
1. Studera i läroboken olika slags
element !
2. Skriv uppsats: »Hur vi gjorde ett
element.» Rita!
3. Beskriv och rita försök 5! (Se kap. 7 i
V. T. S. E.)
4. Läs om elektriska lampor!
5. Hur tror du ett el. strykjärn är
konstruerat?
Extrauppgift:
Gör dig en sådan galvanometer, som
beskrives i försök 32 i »Fysik och slöjd»!
Efter att under en föregående gemensam
diskussion ha förberett eleverna en smula på
vad som komma skulle, har jag släppt dem
lösa på uppgiften. Jag har ansett det bäst
att låta alla på en gång, åtminstone till en
början, laborera med samma uppgifter,
delvis för att uppamma de av österrikarna så
prisade sociala instinkterna, och delvis för
att inte få för rörigt på laborationsborden.
Att jag näppeligen skulle kunna ha en del
av skolsalen som tillhåll för barnen under
laborationerna, var jag genast på det klara
med. Hur skulle då den saken kunna ordnas?
Nu är förhållandet det, att i den B:2-skola,
där jag tjänstgör, småskolan och folkskolan
förfoga över var sin byggning. I »mitt hus»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
