Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Nr 37. 10 september 1930
- Småskollärarutbildningen
- Skolöverstyrelsens riksdagspetita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
870
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 37
på den tidigare inslagna vägen att icke
vare sig i fråga om den formella
kompetensen eller lönestandarden göra
någon skillnad mellan lärarna i själva
seminarieklasserna, ämneslärarna, och
lärarna i övningsskolan. En dylik
likställighet är från åtskilliga synpunkter
sympatisk. Men den måste, såsom
erfarenheten redan visat, i längden befinnas
opraktisk och hinderlig för
seminariernas höjande. Följden har naturligtvis
blivit, att lönerna över lag icke kunnat
sättas högre än dem, som tillkomma
övningsskollärare vid
folkskoleseminarierna. Ja, de komma icke ens dit, enär den
tillfälliga löneförbättringen och därav
beroende dyrtidstillägg av någon
obegriplig, aldrig uppdagad anledning för
småskoleseminariernas lärare utmätts
ännu lägre än för nämnda
övningsskol-lärare.
Att den formella kompetensen
formulerats som skett, nämligen minst
folkskollärarexamen samt
lämplighetsförklaring i varje särskilt fall av
skolöverstyrelsen, är intet fel - tvärtom. Men en
förutsättning för att man på den
vägen skall kunna vinna syftet att åt
läroanstalten förvärva de allra bästa
lärarkrafter är naturligtvis, att lönerna
äro så pass ordentligt tilltagna, att det
uppstår verklig konkurrens om
tjänsterna. Så har givetvis icke kunnat ske och
kommer aldrig att ske med nuvarande
låga lönestandard. Ett verkligt
livsvillkor för våra småskoleseminarier är
därför att lönerna höjas. Men naturligtvis
kunna lönerna för seminariernas
övningsskollärare icke höjas utöver de för
andra övningsskollärare bestämda.
Följden måste alltså bliva ett nytt
lönesystem med väsentligen höjda löner för
småskoleseminariernas ämneslärare. Då
ämneslärarna vid våra
folkskolesemina-rier numera ha lektors ställning och
åtnjuta lektors avlöning, borde man icke
finna det orimligt att lärarna vid
små-skoleseminarierna finge åtnjuta
adjunkts avlöning. Det vore önskvärt, att
kompetensbestämmelserna icke finge en
alltför formell prägel, som ruteslöte den
nuvarande individuella
lämplighetsprövningen. Men bleve det nödvändigt,
finge man ta även den konsekvensen.
*
Utom de sålunda anförda önskemålen
vore det givetvis åtskilliga andra, som
kunde framföras, då man nu står inför
en reform av småskollärarutbildningen.
Men jag vill i detta sammanhang nöja
mig med att betona, vad man från
folkskolans synpunkt måste anse vara det
grundväsentliga, det som måste utgöra
så att säga reformens hörnstenar. Och
%detta grundväsentliga är 1) statens
’övertagande av
småskollärarutbildningen, 2) utsträckning av
småskoleseminariernas lärokurs över hela linjen från
två till tre år samt 3) nya grunder för
rekryteringen av småskoleseminariernas
lärarkår, vilket med nödvändighet
förutsätter en effektiv löne- och
pensionsreglering för dessa lärare.
Det var med avsikt jag nyss
betonade, vad seminariereformen bör
innehålla »från folkskolans synpunkt».
Därmed har jag kommit åter till
utgångspunkten för detta föredrag:
seminarierna äro folkbildningens tjänare. När
man besinnar, vilken utomordentlig
betydelse småskollärarinnekåren har för
den grundläggande bildningen och
folkuppfostran i vårt land, då måste det
framstå såsom en fosterländsk
angelägenhet av första ordningen att giva
dessa lärarinnor en utbildning, som svarar
mot deras betydelsefulla och höga
uppgift.
Och måtte nu denna seminariereform
icke låta vänta på sig alltför länge.
Skolöverstyrelsens
riksdagspetita.
Skolöverstyrelsen har nu till k. m :t
överlämnat förslag till stat för under
överstyrelsen stående
undervisningsanstalter budgetåret l juli 1931-30 juni
1932. Här nedan lämnas ett
sammanträngt referat av vad överstyrelsen anför
och hemställer beträffande vissa grenar
av folkundervisningen.
Folkskoleseminarierna.
Överstyrelsen anför beträffande
folkskoleseminarierna, att anslagsbehovet
för budgetåret 1931/1932 givetvis är
beroende av den omfattning, som
seminarieorganisationen kan komma att
erhålla. För klarläggande av
utbildningsbehovet under läsåret 1931/1932 har
överstyrelsen för avsikt att företaga
ytterligare undersökningar under
instundande höst rörande tillgång på och behov
av lärare för folkskolan. Vid sådant
förhållande är överstyrelsen icke nu i
tillfälle att förebringa slutlig utredning
rörande här förevarande anslagsbehov,
utan hemställer överstyrelsen att
framdeles, så snart ske kan, få till k. m:t
inkomma med hemställan i ämnet.
Småskoleseminarierna.
I underdånig framställning den 19
maj 1924 lämnade överstyrelsen en
översikt över utvecklingen av
seminariets i Haparanda lokalfråga, motiverade
behovet av denna frågas snara lösning
samt hemställde i anslutning till
bifogad utredning angående lokalbehovet,
att k. m:t täcktes snarast möjligt för
riksdagen framlägga förslag om
uppförande av nybyggnader för seminariet
och för sådant ändamål vidtaga de
åtgärder för ärendets utredning, som
måste bliva erforderliga. Med anledning
härav anbefallde k. m :t samma år
byggnadsstyrelsen att i samråd med
skolöverstyrelsen låta utarbeta ritningar
och kostnadsförslag till sådan
nybyggnad. Byggnadsstyrelsen har också
slutfört detta uppdrag och under år 1928
till k. m:t överlämnat utredning och
förslag i ärendet. Den verkställda
kostnadsberäkningen slutar på ett belopp
av 580,000 kronor.
Överstyrelsen hemställer nu, att k.
m:t täcktes för 1931 års riksdag
framlägga förslag angående nya byggnader
för statens småskoleseminarium i
Haparanda samt äska härför erforderligt
anslag.
För anordnande av en
fortbildningskurs för lärare vid småskoleseminarier
begär överstyrelsen ett extra anslag av
4,200 kronor att utgå enligt k. m:ts
bestämmande och på de villkor, k. m:t
kan finna gott föreskriva.
Fortbildningskurser för lärare vid
folk-och småskolor.
Under en följd av år har riksdagen
beviljat anslag dels till anordnande,
dels till understödjande av
fortbildningskurser i olika ämnen för lärare
vid egentliga folkskolor och småskolor.
För innevarande budgetår utgår
anslaget med 60,000 kr. Överstyrelsen
hemställer, att för budgetåret 1931-
1932 måtte för ändamålet utgå 90,000
kr. I motiveringen anför överstyrelsen
bl. a. följande :
Den erfarenhet, som vunnits i fråga om de
hittills hållna fortbildningskurserna, har
oför-tydbart givit vid handen, att dessa kurser
på ett synnerligen verksamt sätt bidragit att
göra de uti dem deltagande lärarna och
lärarinnorna dugliga för sin uppgift och därmed
även att göra deras arbete i skolan mera
fruktbärande. Det har emellertid visat sig
omöjligt att med nuvarande anslagsbelopp
kunna tillgodose det behov av dylika kurser,
som från rikets olika delar gjort sig
gällande. Då överstyrelsen gick att fördela det för
innevarande år beviljade anslaget till
allmänna fortbildningskurser, förelågo sålunda
ansökningar om bidrag från detta anslag å ett
sammanlagt belopp av 106,199 kronor. Enär
till överstyrelsens förfogande stodo endast
60,000 kronor jämte ett från fjolåret
reserverat belopp av 404 kronor, utvisade
ansökningarna alltså ett merbehov av ej mindre
än 45,795 kronor.
Att dessa kurser varit högt skattade av de
enskilda lärarna, framgår såväl av de
omdömen, kursledarna lämnat om deltagarnas
intresserade och nitiska arbete, som ock därav,
att ett betydligt större antal lärare anmält
sig till deltagande i kurserna än som vid
dem kunnat mottagas. Hur det i detta
avse–nde ställt sig under innevarande år, kan
överstyrelsen icke nu exakt angiva, emedan
redogörelserna för de senast hållna kurserna
ännu ej inkommit. Men under år 1929
anmälde sig som sökande till de då hållna allmänna
fortbildningskurserna 2,038 lärare och
lärarinnor, av vilka endast 851 eller något mer
än 41 % kunde antagas.
I proposition till såväl 1927 som 1928 års
riksdag förklarade sig föredragande
departementschefen av statsfinansiella skäl
förhindrad att tillstyrka högre anslag än 60,000
kronor, och i propositionen till 1929 och 1930
års riksdag förklarade han sig ävenledes
’förhindrad att för det dåvarande tillstyrka
anslag för ändamålet till högre belopp, men i
flera av dessa propositioner har
departementschefen tillika uttalat, att det otvivelaktigt
skulle vara till stort gagn för lärarnas
fortsatta utbildning, om kurser av här
ifrågavarande slag kunde anordnas i samma
utsträckning, som tidigare ägt rum och som av
överstyrelsen föreslagits. Dels i dessa uttalanden
liksom i riksdagens år 1926 uttalade
uppfattning, att här föreliggande anslagsbehov endast
för det dåvarande borde av statsfinansiella
skäl begränsas till det då beviljade beloppet
60,000 kronor, dels ock i ovan lämnade
uppgifter, vilka på ett otvetydigt sätt utvisa
behovet av en förhöjning i anslaget till i denna
framställning berörda kurser, finner översty-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:49:47 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1930/0878.html
