Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 37. 10 september 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
872
S VENS K LARA RE TI D NI N G
Nr 37
LA S T OCH ÅTERGIVET,
S. A. F:s minnesskrift, författad av
kanslirådet J. Franzén, tilldrager sig
ett synnerligt intresse icke blott inom
föreningsmedlemmarnas speciella krets.
Här och var i dagspressen börjar man
ägna den utförliga omnämnanden, och
arbetet betecknas allmänt som ett
skolhistoriskt arbete av högsta rang. För
dagen återgiva vi brottstycken ur
recensioner i ett par tidningar ,ur olika
läger.
I Ny Tid (s) skriver märket W. B.
bland annat:
Här passera revy hela bottenskolestriden,
seminariereformen, utvecklingen av
folkskolans överbyggnader, den nya
undervisningsplanen, de praktiska ’ungdomsskolorna m. m.
Ser man på de personliga bärarna av detta
reformarbete, låter minnesskriften en rad
förtjänta män och kvinnor glida förbi. Under
ett tidigare skede stå de båda
stockholmslärarna Emil Hammarlund och Fridtjuv Berg
i förgrunden. Den förre har kanske i högre
grad än någon annan »gjort» föreningen och
hans är även förtjänsten av att den blivit
sådan den visat sig vara. Fridtjuv Berg åter
har genom sin inflytelserika politiska
ställning under en lång följd av år kommit att
utåt framstå såsom exekutorn av
folkskolevärldens strävanden. Som hans arvtagare i
denna ställning möter man Värner Rydén.
Bergs två perioder såsom ecklesiastikminister
och Rydéns statsrådstid beteckna de verkligt
händelserika skedena i folkbildningens
historia under detta århundrade. Till dessa bägge
namn knyter sig omedelbart förverkligandet
av en avsevärd del av Allmänna
folkskollärar-föreningens program. Om den saken kan
intet .tvivel råda hos. den, som ;tagit del av
kanslirådet Franzéns överskådliga
redogörelse.
Vår folkskolas utveckling från fattigskola
till allmän medborgarskola ligger väsentligen
inom det tidsavsnitt, som det Franzénska
arbetet avser att belysa. Ur denna .synpunkt
kan boken göra anspråk på ett betydande
intresse i vida kretsar. Och ingen skall
undanhålla författaren ett oreserverat erkännande
för den saklighet, kunnighet och oväld, som
han lagt i dagen vid lösandet av sin icke
minst på grund av materialets rikhaltighet
säkerligen allt annat än lätta uppgift. Och
lägger man så till, att framställningen
alltigenom präglas av en gammal pedagogs
förmåga av klarhet och översiktlighet, bör det
för alla vara uppenbart, att minnesskriften
är ägnad att studeras med behållning av en
var, som önskar följa ett demokratiskt
samhälles åtgöranden för folkbildning och
folkuppfostran.
I Sydsvenska Dagbladet Snällposten
skriver märket D. R. bl. a.:
Det är en imponerande volym på ej
mindre än 500 sidor, och den spänner över ett
mycket omfattande material. Dess
författare är f. kanslirådet J. Franzén,’och
säkerligen skulle icke uppdraget ha kunnat
läggas i en mera skicklig och sakkunnig hand
iiii hans. Om mycket, ja, det allra mesta, för
att inte säga alltihop av det som tilldragit
sig inom skolvärlden sedan 1880 kan han
som gamle Fänrik Stål säga:
Därom, kan jag ge besked,
om herrn så vill, ty jag var’ med.
Folkskolan som allmänt medborgerlig
grundskola var det ideal, som föresvävade
de gamla skolidealisterna. I dess
förverkligande sågo de en möjlighet till folkskolans
höjande från sin ställning som enbart
fattigskola, ävensom ett steg mot en
utjämning av klassmotsatserna i samhället. Det
har senare visat sig, att resultatet icke helt
motsvarat de högt spända förväntningarna.
Mycket arbete återstår ännu, och den nu
levande lärargenerationen har även i detta
avseende en viktig uppgift att fylla. ––––
Grenom sitt samvetsgranna och gedigna
arbete har kanslirådet Franzén utfört en
verklig skolhistorisk bragd. Besinnar man,
att relativt kort tid stått till hans disposition,
måste man ännu mer beundra hans
utomordentliga förtrogenhet med ämnet jämte en
energi och arbetsförmåga vida över de
vanliga måtten. För framtida forskare kommer
säkerligen denna skrift att bli av
ovärderligt gagn.
Berömmet över den Franzénska
min-neskriften är nog var och en, som läst
densamma, villig att helt och fullt
underskriva.
Okunnighet och dumhet behärskar
tydligen den skribent i Aftonbladet
(h), som över nedanstående
meddelande satt rubriken »Rydénska
skolmyste-rierna»:
Med anledning av riksdagens uttalande om
nödvändigheten av att allmänheten genom
regeringen erhåller närmare upplysning
rörande 1927 års skolreform, framhåller
överstyrelsen i skrivelse till k. m:t, att det utan
tvivel är önskvärt att en officiell och i
strängt objektiv form hållen redogörelse för
läroverksorganisationen utarbetas till ledning
för den stora allmänheten, i första hand
föräldrar och målsmän, vilka det icke sällan
torde bereda betydande svårigheter att sätta
sig in i hithörande komplicerade frågor.
En dylik redogörelse borde då i första
rummet fästa uppmärksamheten på de olika
-möjligheterna för övergång från folkskola
till läroverk, studietidens omfattning,
skolavgifter m. m. Samtidigt torde även 1928 års
riksdags beslut om inrättande av kommunala
flickskolor uppmärksammas i .denna
redogörelse, som torde böra tryckas i stor
upplaga och till billigt pris stå att erhålla i
den allmänna bokhandeln, varjämte den även
skulle finnas tillgänglig å
rektorsexpeditioner, ,hos folkskollärare och i
församlingsbibliotek. En kortfattad översikt borde även
inflyta i den officiella almanackan.
Från tid till annan skulle det även vara
lämpligt att vid tiden för anmälan till
inträde i allmänt läroverk meddelanden
lämnades .i radio angående frågor, som stå i
samband, med övergång från folkskola till
läroverk. Därjämte framhålles önskvärdheten av
.att jämväl-de mera praktiska.
utbildningsvägar, som öppnades genom 1918 års reform
rörande praktiska ungdomsskolor, bleve
föremål för en kortfattad redogörelse i det
officiella tryckalstret. I annat fall torde
nämligen kunna ’befaras, att de teoretiska
utbildningsvägarna beaktas på bekostnad av de
praktiska, en utveckling, som . icke torde få
anses lycklig vare sig ur ungdomens eller det
allmännas synpunkt.
Överstyrelsen föreslår slutligen, att en
lämplig person får uppdrag att ev., under
samarbete med,andra .sakkunniga utarbeta en
sådan redogörelse och att överstyrelsen får
yttra-sig över densamma, innan den
beford-Tas.till trycket. . .....
När 1918 års praktiska
ungdomsskolereform beslutats, var den dåvarande
departementschefens första åtgärd att
gå i författning om utarbetande av en
objektivt hållen upplysningsskrift
angående d-en nya skolorganisationen.
Generaldirektör Bergqvist författade
skriften i fråga, sakkunnigt, redigt och
i alla hänseenden förträffligt. Skriften
utdelades gratis till alla
skolmyndigheter och intresserade. Vi vilja minnas, att
upplagan bestämdes till 50,000, och den
gick åt som smör för solen.
När 1927 års ’skolreform beslutades,
åtgjordes i detta hänseende platt intet.
1927 års Skolsakkunniga med ett par
gamla pensionärer som huvudfigurer ha
till föga nytta sysslat med allt möjligt
annat, men »upplysningsverksamheten»
har helt överlämnats åt den enskilda
företagsamheten. I november 1927 tog
den, som skriver detta, på skärpen i tu
med den dåvarande
ecklesiastikministerns underlåtenhet att göra något för
att sprida kännedom om skolreformens
verkliga innebörd. Hr Almkvist satt
emellertid åren 1927 och 1928 och
gjorde intet åt saken. Hr Lindskog satt
ytterligare ett par år och fullföljde
samma taktik. Så tog 1930 års riksdag på
eget ’initiativ upp frågan. Och först nu
efter mer än tre år har
.skolöverstyrelsen, kommit till insikt om vad som bort
göras omedelbart, om en tillstymmelse
till god vilja funnits.
Vi hoppas, att den nuvarande
ecklesiastikministern med skyndsamhet
vill-far den gjorda framställningen. Ty
okunnigheten är stor. Både bland
allmänheten och i Aftonbladet.
Vid några stoekholmsläroverk ha
icke alla lärjungar, som sökt inträde i
det fyraåriga gymnasiet, kunnat
beredas plats. De få i stället gå igenom
realskolans högsta klass och nästa år
komma in i det treåriga gymnasiet. I
båda fallen bli de studenter år 1934,
om kvarsittning eller kuggning icke
kommer emellan. De förlora sålunda
inte en dag på denna studieväg.
Det har emellertid ej behövts mera än
en sådan rubbning i vissa
stockholmspedagogers cirklar för ätt den
botten-skolefientliga pressen kallats att utösa
.alla vredens skålar över 1927 års
skolreform., I spetsen går: naturligtvis ’Sven-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
