Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 38. 17 september 1930 - Edvin Stålfelt: Värner Rydén död - N. O. Bruce: Rydéns insats som skolpolitiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 38
SVENSK LÄRARETIDNING
887
framstår kanske redligheten i hans
karaktär. Träffade han ett avtal, så höll
han det oryggligt.
Det har stått strid om Värner Rydén,
kanske om mer än någon nu levande
svensk man. Hans verk är nu slutat.
Det går till historien. När dagens små
motsättningar utjämnats och
tidsperspektivet blir klarare, skall helt visst det
erkännandet allmänt givas, att Värner
Rydén fört en kamp för höga mål och
att hans arbete ostridigt varit till gagn
för samhälle och folk. För den, som
hade tillfälle att samarbeta med honom,
skall hans minne hållas i levande
hågkomst. Med en vemodskänsla över vad
särskilt vår folkskola genom hans
bortgång förlorat förenar sig därför hos
hans vänner medvetandet om den
oersättliga förlust i den personliga
vänkretsen, som hans frånfälle innebär.
Edvin Stålfelt.
Klas Värner Rydén föddes den 16
september 1878 i Asarum, Blekinge län, avlade
folkskollärarexamen i Växjö 1899 och blev år 1901
ordinarie folkskollärare i Malmö. R. tog
tidigt en framträdande del i den
socialdemo-.kratiska rörelsen i Skåne, blev 1902
medarbetare i »Arbetet», 1905 ordförande i partiets
distriktsstyrelse och invaldes i andra
kammaren till 1907 års riksdag samt i Malmö
stadsfullmäktige 1911. År 1910 blev han medlem
av statsutskottet och 1912 ordförande i dess
andra avdelning. Plan blev medlem av
socialstyrelseutskottet 1912 och av
försvarsutskottet sommarriksdagen 1914 samt invaldes 1916
i hemliga utskottet. Han blev medlem av
andra försvarsberedningen 1911-1914 och av
löneregleringskommittéerna för postverket
1912 och för järnvägarna 1914 samt
sakkunnig rörande inrättandet av socialstyrelsen
1912. l ministären Edén inträdde R. den 19
okt. 1917 som ecklesiastikminister och
kvarstod som sådan till den 28 november 1919.
R. var ordförande i 1919 års skolkommission
under dess första tid, sakkunnig vid
folkskolutredningen 1919, rörande
befordringsför-hållandena vid universiteten 1922, ordförande
bland sakkunniga angående statsbidrag till
folkskolebyggnader s. å. och för
gymnastiksakkunnige 1924. R. utsågs 1925 till
generalkrigskommissarie. År 1921 blev R. ordförande
i Malmö folkskolestyrelse. R. blev 1916
medlem av centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärarförening, 1921 dess vice
ordförande och 1930 ordförande. Han har varit Svensk
Läraretidnings redaktör 1929-1930.
Från trycket har R. utgivit bl. a.
Valhand-lok (1909), De nya skattelagarna (1911),
Redogörelse för pensionsförsäkringens allmänna
grunder (1913), Värnskatten (1914),
Kommunalskattereformen (1920), Vårt modersmål
(tills, med O. Friberg; 1922),
Medborgarkunskap (1923) ävensom räknelöcker (tills, med
Karl Frank och Hedvig Norgren),
övningsböcker i modersmålet m. m.
R. efterlämnar maka, f. Olsson, samt sex
barn.
Några tankar inför Värner
Rydéns insats som
skolpolitiker.
Efter den starka känslan av rådvill
bestörtning, som det oväntade
budskapet om Värner Rydéns död kanske
först framkallar, framstår
oemotståndligt tanken på det tomrum han på så
många områden efterlämnar. Av
honom, den kunskapsrike och outtröttlige
arbetaren, den orädde och kraftfulle
kämpen, den skicklige och
framgångsrike ledaren, väntade och hoppades
man ännu så mycket. Man gjorde det,
därför att man kände hans liv och hans
gärning, visste vad han genom sin
sakkunskap, sin arbetsflit, sin viljestyrka
och sin skicklighet redan förmått
uträtta. Så vända sig tankarna mot de
omfattande, betydelsefulla och
framgångsrika insatser han, trots att han
mänskligt att döma alltför tidigt ryckts
bort, dock hunnit göra.
Främst har man ju velat
karakterisera Värner Rydén som skolpolitiker,
och själv hade han ingenting att
invända mot den karakteristiken. Han
räknade det som en ära att även i det
fallet träda i Emil Hammarlunds och
Fridtjuv Bergs fotspår. Mer än någon
av dessa båda var han politiker i mera
allmän mening. Det fanns knappast
något område inom politikens värld, där
han ej var hemmastadd och gjorde sina
insatser. Den, som skriver detta minnes
så väl från sin första riksdag,
hurusom Rydén, mångårig statsrevisor, vid
behandlingen av statsrevisorernas
berättelse med omfattande sakkunskap
dikterade ett betydelsefullt uttalande
av riksdagen om våra skogars rätta
skötsel. Det är nogsamt bekant, att
Rydén var synnerligen bevandrad i
statsfinansiella frågor. Vid
försvarsriksdagen 1914 var han sitt partis expert
och talesman i försvarsfrågan. Och den,
som hade tillfälle att följa hans
verksamhet i statsutskottet greps gärna av
förundran över hans stora sakkunskap
på de mest skilda områden. Hans
starka minne gjorde det också möjligt för
honom att nästan bättre än någon
annan tala om för sina kamrater, vad
riksdagen förut sagt och beslutat, och att
inskärpa de konsekvenser, som detta
måste medföra. Som bekant var hans
inflytande inom riksdagens
viktigaste utskott synnerligen stort. För
vad Rydén uträttat särskilt som skol-
politiker har hans starka ställning som
politiker i allmänhet varit av största
betydelse. Därigenom har han kunnat
vinna det stora anseende inom
riksdagen, som kom honom till del, och
därmed också den allmänna auktoritet,
som han där ägde. Detta anseende och
denna auktoritet underlättade i hög
grad hans framgångar, då han
arbetade och kämpade för den sak, som dock
låg honom närmast om hjärtat,
folkskolan och folkbildningen.
Intresset för politiken låg Värner
Rydén i blodet. Så ock kärleken till
folkskolan. Intryck från barndomshemmet
och barndomstiden övade givetvis
också sitt inflytande. Och då Rydén
ägnat sig åt folkskolans tjänst, tog
han, såsom han gjorde i allt, sin
uppgift på fullaste allvar och lät sitt
arbete präglas av den energi,
arbetsförmåga och viljekraft, som i så rikt mått
tillhörde hans natur. Lika naturligt för
honom var, att han sökte främja
skolans sak ej minst på det politiska
området, det kommunala såväl som det
statliga. Hans intresse och hans arbete
för folkskolan bottnade i hans
utpräglat demokratiska läggning. Jag minns
ännu, huru han under sina tidigare
lärarår på ett lärarmöte i Skåne med
patos talade för att småfolket,
arbetarna och bönderna, borde
gemensamt arbeta för sin materiella och
andliga utveckling, och huru han betonade,
vilken stor uppgift en god folkskola i
detta hänseende ägde.
Ett viktigt mål för honom i hans
strävanden för folkskolans utveckling
var att främja folkskolans och dess
lärares självständighet och frihet.
Tanken på detta mål låg bakom många av
de uppseendeväckande kommunala
strider, han under sina tidigare lärarår
förde i sin hemstad, och även bakom
hans arbete i riksdagen. Det är allmänt
känt, att han till en början särskilt
riktade sig mot ett enligt hans mening
skadligt kyrkligt och prästerligt
förmynderskap över skola och lärare. I
nära samband härmed står hans ihärdiga
arbete för att folkskolan skulle erhålla
verklig fackmannaledning. Jag har
själv bevittnat hans betydelsefulla
insatser i detta hänseende inom
statsutskottets andra avdelning, då det gällde
skolöverstyrelsens tillkomst och
folk-skolinspektionens omläggning. Det
enda lyckönskningstelegram, den nya
folkskoleöverstyrelsen fick på sin första
dag, kom också från Värner Rydén,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
