Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 38. 17 september 1930 - Karola Pålsson: Värner Rydén och småskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 38
SVENSK LÄRARETIDNING
889
Det var ingen tillfällighet, att Värner
Rydén i så hög grad som skett kom att
ägna tid och krafter åt höjandet av just
småskolans och dess lärares ställning.
Det sammanhängde på det intimaste med
hans allmänna inställning till samhället
och människorna. När han vid ett
tillfälligt besök i Malmö endast några dagar
före sin död tog avsked av några
vänner, som voro samlade vid hans avresa
till Stockholm, yttrade han - med
hänsyftning på den förestående
löneregleringen för de olika lärargrupperna -
till den, som skriver dessa rader: »Jag
kommer att sätta in all kraft på att
hjälpa er. Det har alltid varit min
önskan att bistå dem, som äro
tillbakasatt a.»
Lika visst som det är, att Sveriges
småskollärarinnor alltid intagit en
tillbakasatt ställning, lika visst är det
också, att Värner Rydén gjort mer än
någon annan för att förbättra denna
ställning. Detta gäller i lika mått om
småskolekårens rättsliga och ekonomiska
villkor. Och detta intresse är icke av i går,
det sträcker sig lika långt tillbaka i
tiden som hans offentliga verksamhet.
Det skulle föra för långt att här gå
in på Värner Rydéns arbete vid
Fridtjuv Bergs sida till småskolekårens
fromma. Med några ord må däremot erinras
om de för oss småskollärarinnor så
betydelsefulla reformer, som genomfördes
under hans statsrådstid. Vid den
lönereglering, som då ägda rum, hade
löneregleringskommittén föreslagit en
grundlön av 1,100 kr. jämte tre
ålderstillägg på 100 kr. I den kungl,
propositionen i ärendet föreslogs en grundlön
av 1,200 kr. jämte tre ålderstillägg å
150 kr., alltså en. höjning av kommitténs
förslag med 250 kr. eller nära 20 %. De
av regeringen föreslagna beloppen
blevo som bekant jämväl av riksdagen
fastställda.
Även för ordnandet av pensionsfrågan
står småskolekåren i outplånlig
tacksamhetsskuld till Värner Rydén. Redan år
1908, då småskollärarinnorna icke
erhöllo någon pension alls utan i stället
ett mycket blygsamt s. k.
ålderdomsunderstöd, motionerade Värner Rydén och
lyckades vinna gehör inom riksdagen
för en höjning av detta understöd till
äldre avgångna lärarinnor. Under hans
statsrådstid ombildades år 1919
ålder-domsunderstödsanstalten till
pensionsinrättning, varigenom nu gällande
ordning för småskollärarinnornas pensio-
nering infördes samt full likställighet
med folkskolekåren uppnåddes på detta
område.
Den rättsliga likställigheten med
folkskolekåren hade, även den på Rydéns
initiativ, året förut förverkligats. I den
glädje, varmed denna på administrativ
väg genomförda reform hälsades av
Sveriges småskollärarinnekår, blandades
dock oro och förstämning över att det
v varit nödvändigt att undantaga
biträdande lärarinnor vid folkskola samt
lärarinnor vid mindre folkskolor, vilka
fortfarande fingo lida under det
osäkerhetstillstånd i rättsligt avseende, vilket
ända till 1918 vilat som en tryckande
börda över hela småskolekåren. Att det
dock icke var bristande vilja hos
departementschefen, som varit anledningen
till att de nämnda lärargrupperna
ställdes utanför reformen, framgick till fullo
av det arbete Värner Rydén sedermera
nedlagt såväl inom centralstyrelsen för
S. A. F. som inom riksdagen för att
bereda även dessa lärarinnor en tryggad
rättslig ställning, ett arbete som
äntligen år 1929 kröntes med framgång, då
genom riksdagens beslut mer än 3,000
biträdande lärarinnor vid folkskola
samt lärarinnor vid mindre folkskola
erhöllo en mera fast anställning, än de
förut haft.
Belysande för Värner Rydéns
rättskänsla och varma hjärtelag är även den
omständigheten, att han omedelbart
efter förenämnda riksdagsbeslut inom
centralstyrelsen för S. A. F. tog initiativet
till en framställning till k. m:t om
understöd åt biträdande lärare vid
folkskola samt lärare vid mindre folkskola,
som entledigats på grund av
skolväsendets omorganisation, varigenom åt dessa
lärare skulle beredas någon lättnad i
deras oförskyllt iråkade ofta synnerligen
bekymmersamma ställning.
I icke mindre grad ha småskolans
pedagogiska problem legat Värner
Rydén om hjärtat. Sitt man frestas säga
klassiska uttryck ha hans pedagogiska
intentioner fått i 1919 års
undervisningsplan. Den är visserligen icke en
mans verk. Men när vi
småskollärarinnor glädjas över den anda av
tvångs-löshet och arbetsglädje, som är
undervisningsplanens stora gåva till
särskilt småskolans barn och som gör
övergången från leken till det
ordnade arbetet, från hemmets värld till
skolans så naturlig och friktionsfri, är
den man, vilken kontrasignerat un-
dervisningsplanen, en av dem, som vår
tacksamhet i främsta rummet riktar sig
till.
Med tacksamhet må jämväl i detta
sammanhang erinras om de kraftiga
handtag Värner Rydén vid så många
tillfällen skänkt Sveriges
småskollärarinnor i deras strävan för en för deras
uppgift bättre tillrättalagd utbildning.
Redan så tidigt som 1906 finna vi
honom i främsta ledet bland dem, som
yrkade på dels en tvåårig seminariekurs,
dels statens övertagande av
småskollärarinneutbildningen. Märkligt nog skulle
det bliva Värner Rydén, som skulle
komma att realisera det förstnämnda av
dessa önskemål. Det var nämligen först
i 1919 års stadga, vilken utfärdades
medan Rydén var ecklesiastikminister, som
småskollärarinnornas gamla krav på
tvåårig seminarieutbildning lagfästes.
Det stora intresse för småskolekåren
Värner Rydén städse ådagalagt,
bevarade han in i det sista. I en ledande
artikel i ett av de sista nummer han
redigerade av Svensk Läraretidning, där han
med fullkomligt förintande argument
söndersmulade de i 1928 års
lönekommittés betänkande förfäktade
löneprinciperna för folkskollärarkåren,
betecknade han såsom »En angelägen
uppgift» för Lärarkårens
representantskap att arbeta för skipande av rättvisa
åt småskollärarinnorna, vilka av
kommittén blivit i alldeles särskild grad
missgynnade.
Det anförda, hur ofullständigt det än
må vara, torde hava ådagalagt vilken
förlust Sveriges småskollärarinnor och
den skola de äro satta att tjäna gjort
med Värner Rydéns bortgång. Om det
någonsin kan sägas om en man, att han
är oersättlig, så kan det sägas här. Det
var alltid med en känsla av orubblig
trygghet och tillförsikt vi
småskollärarinnor lastade våra bekymmer på honom.
Vi visste, att i bättre händer kunde vi
icke lägga vår sak.
Nu är han borta, hövdingen och
kämpen. Strid har det mången gång stått om
hans namn. Inför hans avslutade
livsgärning skola dock alla boja sitt huvud i
respekt och beundran. För oss, som
arbeta i den skola han med så starka band
var fästad vid och för vilken han offrat
det bästa av sitt liv och sina krafter,
skall hans namn lysa med ovansklig
glans.
Karola Pålsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
