- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 49:e årg. 1930 /
925

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 39. 24 september 1930 - Löneregleringsförslaget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nr 39

SVENSK LÄRARETIDNING

925

i fråga om lönefyllnad åt lärarna,
torde med säkerhet leda till att nu
utgående tillägg i största utsträckning
komma att indragas vid löneregleringens
genomförande, och att några nya
I6ne-tillskott därefter icke komma ätt
beviljas, även om förbud häremot icke
förefinnes.

Emellertid tala åtskilliga andra
omständigheter starkt emot införandet av
det av kommittén föreslagna förbudet.
Sålunda har, som redan i annat
sammanhang påpekats, åt kommunerna
överlåtits icke blott att i stor
omfattning bestrida kostnaderna för
folkskoleväsendet utan också att inom ramen av
allmänna bestämmelser utforma
väsentliga detaljer beträffande folkskolans
organisation och undervisning.
Kommittén synes hysa uppfattningen, att den
ekonomiska rörelsefrihet, som måste
utgöra en nödvändig betingelse för
kommunerna vid fullgörandet av dessa
senare åligganden eller frivilliga
åtaganden för främjande av folkskolans
utveckling, är fullt tillgodosedd genom
bestämmelserna om särskild ersättning för
vissa under paragraf 23 angivna
uppdrag och undervisningsområden.
Såsom var och en med folkskolans
förhållanden förtrogen skall finna äro den
nutida folkskolans arbetsuppgifter och
verksamhet långt mera mångskiftande,
än vad kommittén förutsätter. Denna
differentiering, som möjliggjorts icke
minst genom den frihet, som nu råder
för kommunerna i ekonomiskt avseende
beträffande folkskolan, har av
kommittén beaktats i vad det gäller
hjälpklass-undervisning. Däremot bortser den helt
ifrån andra slag av specialundervisning,
såsom extraklasser, hälsoklasser o. s. v.
Ehuru lärare för undervisning på dessa
områden nästan undantagslöst måste
förvärva sig särskild utbildning, skulle
kommunen likväl icke, enligt
kommitténs förslag, äga att på något sätt lämna
ersättning härför eller för det mera
kvalificerade eller krävande arbete de
utföra.

Vidare bör framhållas att en icke
oväsentlig orsak till den allmänna
höjningen av folkskolan och dess undervisning
torde vara att söka däri, att de
kommuner, som varit särskilt intresserade av
sitt skolväsen, ägt möjlighet att genom
beviljandet av vissa ekonomiska
förmåner draga till sig särskilt kvalificerade
lärarkrafter och binda dessa vid
folkskolan. Detta har ofta visat sig vara
till fromma icke endast för sådan
kommuns skolväsende utan för folkskolan i
dess helhet, därigenom att på detta sätt
utexperimenterade nya
undervisningsmetoder och organisationsformer
sedermera tagits till förebilder på andra
håll.

Även för orter, som på grund av gles
bebyggelse eller på grund av andra
omständigheter måst organisera sitt
skolväsende efter vissa undantagsformer
skulle det tänkta förbudet medföra
allvarliga konsekvenser. Detta gäller sär-

skilt i de fall, då småskollärarinnor ha
att undervisa i mindre folkskola eller
som biträdande lärarinnor i folkskola.
Det merarbete, som dessa lärarinnor
utföra, har kommunen hittills kunnat
ersätta på ett efter ortens förhållanden
avpassat sätt. Så länge nämnda
anställningsformer måste förekomma, synes
det representantskapet uppenbart, att
kommunerna icke böra fråntagas rätten
att i dessa fall efter eget gottfinnande
utgiva skälig ersättning utöver den till
småskollärarinna utgående lönen.

1928 års lönekommitté säger sig vilja
»gå så långt att den anser varje skäl
för en statens medverkan till en
lönereglering för lärarna enligt
nyssnämnda system (allmänna lönesystemet) nu
saknas, så framt kommunala
lönetill-lägg skulle förbliva tillåtna». Häremot
vill representantskapet invända, att
staten har alltifrån folkskolans tillkomst
medverkat vid bestämmandet av
lärarnas lönevillkor samtidigt som den krävt
bidrag till lärarlönerna av kommunerna,
och att kommittén icke föreslagit någon
ändring i detta förhållande. Då
kommittén intagit denna ståndpunkt, synes
övergången till ett nytt lönesystem icke
i och för sig kunna motivera det
föreslagna förbudet. Annorlunda skulle
förhållandena givetvis ha ställt sig, därest
det nu varit meningen, att staten skolat
övertaga icke blott hela kostnaden för
folkskoleväsendet utan också de
kommunala bestyren med detta. Nu har
emellertid intetdera av dessa spörsmål
aktualiserats av kommittén.

Hart när oförklarligt framstår
kommitténs krav på förbud mot kommunala
tillägg utöver löneplanen, när det
ställes i belysning av vad kommittén
funnit sig böra föreslå i fråga om särskilda
förmåner och ersättningar för den
civila statsförvaltningens tjänstemän.
Såväl i de allmänna
avlöningsbestämmelserna som också i de till
avlöningsreglementet fogade
tilläggsbestämmelserna förekomma stadganden och
förbehåll, som medgiva tillägg till eller
ekonomiska förmåner utöver den enligt
avlöningsreglementet normalt utgående
lö-iien, förmåner som dock icke
tillerkännas de kommunalanställda lärarna. Om
därtill förbud utfärdades för de
kommunala myndigheterna att, där så av
omständigheterna påkallades, utgiva
ersättning utöver reglementets allmänna
bestämmelser, skulle folkskolans lärare
försättas i en i dubbelt avseende
ogynnsam ställning. Kommitténs förslag på
denna punkt måste för dessa lärare
kännas så mycket hårdare, som den av
kommittén för dem föreslagna
löneplaceringen är avsevärt lägre än vad
lärar-lönekommittén ansett skälig.

Till det ovan anförda kommer, att
det torde vara oförenligt med den
kommunala självbestämningsrätten att, i all
synnerhet på detta område, där
kommunernas medverkan så starkt tages i
anspråk, i ett avlöningsreglemente utfärda
förbud för kommunen att såsom hittills

bevilja medel till folkskoleväsendets
främjande och utveckling.

Representantskapet anser sålunda, att
synnerligen starka skäl tala för att
kommunernas hittillsvarande rätt på
detta område lämnas orubbad och
föreslår att moment 10 § 23 måtte utgå.

§ 24. Angående läkare- och sjukvård
innebar det av kommittén till
lärarorganisationerna för yttrande utsända
preliminära reglementsförslaget, att
folkskolans lärare helt skulle uteslutas
från dessa förmåner, utom i vad det
gällde olycksfall i tjänsten. Efter den
kritik, som framfördes mot denna
undantagsställning för vissa
lärarkategorier, har i det nu föreliggande förslaget
i moment 2 tillfogats ett medgivande,
att det är kommun obetaget att bidraga
till kostnaderna för kommunalanställda
lärares sjukvård. I specialmotiveringen
till denna paragraf säger sig kommittén
finna det naturligt, att sådant bidrag
må kunna få lämnas.

Kommitténs ställning till detta
spörsmål innebär, att en förmån, som i det
allmänna avlöningsreglementet
uttryckligen tillförsäkras alla under detsamma
inbegripna befattningshavare, kan på
sin höjd medgivas, när det gäller
folkskolans lärare. Några skäl för en
sådan ståndpunkt anföras icke av
kommittén.

Representantskapet måste finna en
sådan anordning av sjuk- och
läkarvården i hög grad otillfredsställande för
folkskolans lärare. Alla de skäl, som
talat för kommitténs förslag till
läkarvårdens ordnande för de civilanställda
befattningshavarna, de statsanställda
lärarna därvid inbegripna, kunna med
samma styrka åberopas även
beträffande folkskolans lärare.

Medgivandet att kommun må bidraga
till lärares sjukvårdskostnader torde i
praktiken få högst ringa betydelse för
lärarna, då beviljandet av dylika
anslag helt överlämnats åt kommunernas
godtycke. Det torde också böra
framhållas, att staten undan för undan iklätt
sig större andel av kostnaderna för
folkskoleväsendet, något som talar för
att även det allmännas bidrag till
sjukvårdskostnaden för här ifrågavarande
lärare helt bestrides med statsmedel.

Representantskapet får sålunda
föreslå, att bestämmelserna i det allmänna
avlöningsreglementet angående
läkarvård i full utsträckning tillämpas även
på folkskolans lärare.

§ 27. mom. 4. Enligt nu gällande
boställsordning för folkskolans lärare skall
till tjänstebostad höra även bränsle
och, så vitt möjligt, trädgårdsland. På
landsbygden, där dessa förmåner i regel
utgå in natura, torde det allmänt
anses som en naturlig sak att
bostadstomten tilltages så pass rymlig, att den
medgiver anläggandet av trädgård eller
planteringsland, som sålunda kommer
att höra samman med bostaden.

Vid den av kommittén företagna
uppskattningen av bostadsvärdet har kom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:49:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1930/0933.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free