- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 49:e årg. 1930 /
942

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 40. 1 oktober 1930 - Ur folkskoleseminariernas historia - Redaktion - Värner Rydéns eftermäle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

942

SVENSK LÄRARETIDNING

Nr 40

samhet 1839-1842 samt en om åren
1843-1863. Dessa båda kapitel äro
kortfattade och ge en föreställning om
den yttre utvecklingen men även om
den rådande andan under det
Qui-dingska rektoratet. Det följande
kapitlet, »Dagboksanteckningar 1846», äga
sitt största intresse däri, att de ge en god
föreställning om seminaristernas liv i
allmänhet i ekonomiskt och socialt
hänseende, alltså beskriver hnru de levde
och hade det utom seminariet. Härtill
sinter sig »Seminarienamnen 1870-
1873» av J. L. Bergkvist.

Den därpå följande framställningen,
betitlad »Fyra år på Lnnds seminarium,
elevminnen 1901-1905», av Mauritz
Malmström, utgör arbetets väsentliga del
och innehåller en bra skriven
naturtro-gen redogörelse för seminariets inre liv
och arbete. De särskilda,
underavdelningarna ha följande rubriker:
»Seminariets byggnader och tomt», »En dag
på seminariet», »Undervisningen» (en
rätt utförlig skildring), »De praktiska
övningarna», »Examina», »Kamratlivet
och yttervärlden».

Malmströms framställning gör ett
redbart och vederhäftigt intryck. Rakt
på sak och utan utsmyckningar eller
utvikningar skildras åskådligt och
medryckande de olika verksamhetsarterna
och företeelserna inom seminariet, och
det hänsynsfulla sätt, varpå lärarna
beskrivas, utan att deras personliga
egenheter eller karakteristiska egenskaper
fördöljas, verkar sympatiskt. Efter
Malmströms uppsats följer så en dito
av signaturen N. H-r med rubriken:
»En dag på seminariet i slutet på
1890-talet», skriven i samma anda och med
samma syfte som den näst föregående
uppsatsen, trevligt illustrerad men mera
kritiskt hållen än de föregående
uppsatserna.

Arbetets sista avdelning utgöres av en
uppsats: »Folkskolans minimum. Med
ledning av 7 :e § i kungl, stadgan för
folkundervisningen i riket», författad
år 1850 av Carl Cramer, lektor,
föreståndare för seminariet i Visby.

Boken avslutas med ett utdrag av det
i vissa delar ändrade skoltal, som Esaias
Tegnér i egenskap av eforus höll i
Växjö läroverk år 1824.

Åt en var, som hyser intresse för
svensk undervisningshistoria, kan dr
Halls härmed anmälda bok varmt
anbefallas till närmare studium. Det
skänker både nöje och behållning.

8.

Redaktör och ansyarig- utgivare:

Ruben Wagnsson.

Bedaktionssekreterare:
Karl-Erik Karlsson

Bedaktion:

Vasagatan 10, l tr.

Telefon: Norr 3700.

Utgivningsdag: onsdag.

Expedition:

Barnhusgatan 8, nedra botten

Tel. 3000. Norr 6000.

Kontorstid 10-5.

Prenumerationspris:

Vi år 10 kr., Va år kr: 5:50 Y* år 3 kr.

Lösnummerpris 25 öre

Annonspris:

för l millimeter å yttersida och sida intill text

30 öre, å innersida 25 öre; vid införande även

i Småskolan ett tillägg av 10 öre.

Stockholm 1930
Kungl Hovboktryckeriet Iduns Tryckeri A.-B.

Värner Rydéns eftermäle.

Otaliga äro de uttalanden, som i
pressen ägnats Värner Rydén, hans
bortgång och minne. Vi hava redan
tidigare återgivit en del, här nedan följa
ytterligare några brottstycken.

Riksdagsmannen Verner Hedlund
skriver .sålunda bl. a.:

Kanske beroende på att Värner Rydén mest
bedömts från läktaren i riksdagens
plenisalar har lian framställts såsom den
hänsynslösa reformatorn, som oberörd givit och tagit
hugg. Visst har -hans klinga träffat hårt och
visst har han själv få^tt slag, som skulle fällt
andra till marken. Men detta är långt ifrån
uttryck för en hård karaktär.

Rydén utdelade aldrig slag om ej höga
värden stodo på spel, och ofta efter
bataljerna märkte man att han själv le.d mera av
de stötar han nödgats utdela än de, som
träffats av slagen. Bakom den något kärva
ytan rörde sig - icke vekhet - utan en
mildhet, som aldrig kom till uttryck genom
yttre åthävor.

Såsom hans samvete bjöd och hans goda
förstånd anvisade handlade Rydén, men det
oaktat hade han mycket starkt behov av att
rådgå med andra. Han litade utan
självförebråelse på sig själv och ofta visade det sig
att hans eget omdöme fällde rätt utslag.

Såsom andra människor hade naturligtvis
Rydén också svagheter; dock ej sådana, som
satte fläckar på hans karaktär.
Rättrådighet var ett ord, som ofta gick över hans
läppar, och rättrådigt var också håns liv.
Av rättrådighet utdelade han hugg, och
rättrådigheten var avgörande för hans
ställnings-. tagande till reformer, som många i nutid
beteckna som pietetslösa och samvetskränkande.
Han var reformator på ett område, där
pietetshänsyn tvang honom att med försynthet
handla, och som få kände han plikten att ej
störa andras samvetsfrid. Själv hade han
stort behov av att känna rent samvete.

Värner Rydéns arbetsförmåga var stor, och
inför hans livsverk frågar man, hur han -
ehuru fysiskt stark och andligt spänstig -
orkat med sina uppgifter. Framgångarna få
givetvis tillskrivas främst hans stora
intellekt och hans rättrådiga vandel. - - - -
Såsom vän var Rydén trofastare än de flesta
och därför är också saknaden så stor.

In extenso återgiva vi vad fröken
Elisabeth Tamm skriver i Tidevarvet:

Värner Rydén har gått bort. Tillvaron är
icke sådan att man kan önska en människa
att leva längre. Ingen känner framtiden.
Inför eftervärlden kommer hans namn att
förknippas med skolreformen och där låg
kanske också hans största intresse. Ändå var det
skada, att hans arbete kom att så helt
inriktas på detta verksamhetsområde. Vi
minnas Värner Rydén, hans starka vilja och hans
stora arbetskraft. Han ägde varmare känsla
än hans yta förrådde. Men med honom gick
också ur tiden det mesta Sverige ägde kvar
av statsmannabegåvning. Ty han var
politiker, han var statsman. Som sådan blev hans
kraft ej till fullo brukad. iNu är han borta.

I Kimren anför märket -l bl. a.:

Rydéns arbete gav resultat, som kommo
hela nationen till godo. Det var
huvudsakligen på skolans område, som han lade ner
sitt intresse. Hans dröm var, att ej
penningen skulle vara utslagsgivande, då det
gällde skolgång. Han visste, att inom de
fattiga djupa leden finnas begåvningar, som
böra få utvecklas. En ändring av skolans
organisation så, att den begåvade har
möjlighet att komma fram, var ett mål, som alltid
hägrade för den arbetsamme skolläraren. I
detta sitt arbete leddes han av den
förvissningen, att en sådan omläggning av skolan
skulle komma de sämre lottade i samhället
till godo, men samtidigt var han övertygad
om, att landet som helhet skulle få njuta
frukterna. - - - -

Meningarna om Värner Rydén som
privatman äro delade. Ett betydelsefullt faktum,
’ uom måhända överskyler bristerna, kvarstår:
Han ägnade sitt liv åt att skapa en av
förutsättningarna för ett lyckligare liv.
Kunskapens makt ville han giva så många som
möjligt i handom.

Under hans ledning har den bespottade
folkskolan vuxit ut till en av de mest
betydelsefulla institutionerna i Svea rike. Han
har varit den drivande kraften i den rörelse,
som syftar att höja det svenska folket till
en högre bildningsnivå. Därför skall hans
namn stråla bland de allra starkaste i
pedagogikens historia, och släkte efter släkte skall
skörda allt härligare frukter av hans verk i
den svenska folkskolans tjänst.

Läroverksadjunkten J. G. Carlsson i
Ystad:

Den som skriver dessa rader hade
förmånen räkna sig till hans närmare vänner, och
när det kommer allt omkring kanske man
måste höra till den kretsen för att närmare
kunna bedöma den hänsovnes gärning.
Värner Rydén var stridbar både som
riksdagstalare och journalist, och ofta slog han
hårt inte minst i sin kamp för reformerna
på skolans område. Men vad som låg bakom,
komplexet av motiv för denna hans intensiva
kamp för ett reformerat skolväsen, det förde
han ej så ofta till torgs i den offentliga
debatten. I vännernas krets däremot rullade
han upp sin egen barndom i den avlägsna
skogssocknen i Blekinge, han berättade sina
erfarenheter ifrån sin egen lärartid, han
förtäljde sina kollegers erfarenheter ifrån de-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:46:00 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1930/0950.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free