Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 40. 1 oktober 1930 - Värner Rydéns eftermäle - John Witzell: Värner Rydén. Till minnet - Malin Värner-Rydén: Tack - Hertha Nilsson: P. G. Münchs skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
944
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 40
Värner Rydén.
Till minnet.
Bevara, Gud, vårt fosterland,
Håll över det din starkhets hand,
Och var dess hägn i strid som frid,
I sorgens som i glädjens tid.
Här se vi vad oss mest är värt,
Allt vad vi skatta dyrt och kärt;
Ej fjärran finns en bygd, ej när,
Som är för oss vad denna är.
Här hava våra fäder bott,
Arbetat, kämpat, hoppats, trott;
Här även vi vår boning fått
Med samma liv och samma lott.
Här skola våra barn också
En gång på våra stigar gå,
Ha det vi haft, se det vi sett.
Och be till Herren, som vi bett.
Gud skydde detta kära land,
Från sjö till sjö, från strand till strand!
Sänk över det din milda vård,
Som sommardagg på rosengård! -
De kända Runebergska stroferna
mera snyftades än sjöngos fram den 9
sistlidne augusti på Stockholms
folkskoleseminariums aula av bortåt 200
råden vuxit sig allt starkare till lycka för
hela den nordiska folkstammen, - - - och
nödig uppmärksamhet måste ägnas åt
strävandena i vår egen tid att efter världskriget
organisera en varaktig fred mellan skilda folk,
stammar och raser.»
Ein kan segje ät dette er Värner Rydéns
skulepolitiske testament, - arbeidet for fred
og samkjensle i norden. Vi vonar ät dei
m0te som no er ein fast institusjon millom
dei nordiske lärarlag og dei rådleggjingar som
der blir gjort, i nokon mun vil verka til å
nå det mål som Värner Rydén har sett for
dei nordiske folk i dei ord som vi her har
sitert.
Folkeskolen skriver bl. a.:
Budskabet om dette Dödsfald vil vsekke
Sorg i vide Kredse ogsaa her i Danmark. Det
er ju kun faa Dage siden, ät Värner Rydén
som Formand for Sveriges allmänna
Folkskollärareförening deltog i Nordisk Samarbejdes
M0de paa Christiansborg. Som den svenske
Lsererstands F0rstemand deltog han ivrigt i
det Samarbejde, som de tre Lsererforeninger
har optaget, og han var en interesseret og
ini-tiativrig Medarbejder. En Månd, der var i
Be-siddelse af store Kundskaber og en utmserket
Forhandlingsleder med Evne til ät Isegge
Sa-gerne til Rette og faa Arbejdet til ät skride.
Han var en elskvserdig og hjertevindende
Personlighed, der kunde sprede Glsede og
Munterhed i de Kredse, han fserdedes i.
Den svenske Lsererstand har ved dette
D0ds-fald mistet deres F0rstemand, et Tab, som vil
g0re et dybt og smerteligt Indtryk paa alle
hans Kolleger, og Nordisk Samarbejde har i
Värner Rydén mistet en trofast og betydelig
Medarbejder. Mre vcere hans Minde!
lärare och lärarinnor från alla
Sveriges bygder. Rydén - kursledaren -,
som själv föreslagit att vi skulle
avsluta årets medborgarkurs med unisont
avsjungande av dessa verser, sökte ej
ens tillbakahålla tårarna, som
strömmade ned för hans kinder. Ej ett öga
var torrt i den stora salen! Vi kände
alla, hur det var från kursledarens
såväl som våra hjärtan, som den bönen
kom: »Gud, skydde detta kära land!»
Och huru ofta under kursens lopp
hade ej detta i Rydéns föreläsningar
framkommit: hur han var den store
fosterlandsvännen. Huru ljödo ej hans
ord: Uppfostrarens plikt är atfr skapa
medborgar sinne och en god
samhalls-anda - fosterlandskärleken skall ej
göras till en partisak! Fosterlandet
högst och dess väl främst - det var
detta, som Värner Rydén i hela sitt
liv och i hela sin gärning ville betona
- och det var detta, som han också gav
oss som minnesord i sin
avskedsföreläsning. Ja, jag vågar påstå, att allt
arbete, som Rydén nedlagt på skolans
eller andra områden, dock alltid avsett
ett - fosterlandets väl!
Det var tungt den morgonen att
vandra till den vanliga
samlingsplatsen! Det låg avsked i luften! Aldrig
ville handtryckningarna taga slut
emellan kursledaren och
kursdeltagarna ! Var det aningens fackla, som redan
clå kastade sitt skimmer? För oss, som
hade förmånen att bevista Din sista
medborgarkurs, skola alltid orden
Värner Rydén och fosterlandskärleken stå
i intim samklang.
Må vi, då vi där ute i bygderna
sjunga den vackra Runebergska
sången, alltid minnas, att detta var Värner
Rydéns innerliga bön: »Bevara, Gud,
vårt fosterland!»
John Witzell.
För oen nederste visning, som
ägnats min bortgångne make, ocn
lör det varma deltagande, som
kommit mig ocn mina Larn till
del, oer jag tå Iramoära mitt
innerliga tack.
JM^a Ii n Värn er-Ry a en.
P. G. Munchs skola.
På hemresa genom Tyskland hade jag
beslutat mig för att - om det vore
möjligt - få åhöra Lehrer Munchs
undervisning i Leipzig. Jag hade
tilltalats av det friska temperamentet och
åskådligheten i hans bok »Die Kunst
Kinder zu unterrichten» (boken finnes
översatt bland »Pedagogiska skrifter»),
och ville se, hur han i verkligheten
omsatte sina teorier. Jag hade tillskrivit
honom och erhållit j åkande svar med
uppgift om tid och plats.
Med spårvagn for jag alltså den 20
augusti en som det tycktes ändlös väg
från stadens centrum ut till
Waisen-hausstr. 7 och kom in i en ovanligt
fattig och dyster skola, där reparationer
troligen icke höra till ordningen för -
året. Underligt är det därför icke, att
man håller största möjliga antal
lektioner i det fria. Två svenskar, en dansk
lärarinna och en auskulterande
lärarkandidat voro jämte mig åhörare och
åskådare.
Lektionen kl. 10-11 hölls i det fria
och var en räknelektion. »Jag håller de
flesta räknelektioner utomhus»,
förklarade hr Munch. Barnen, som tillhörde
andra skolåret, voro 32 till antalet samt
av olika ålder. Det finns nämligen
ingen föreskrift om inträdesålder utan
få de börja sin skolgång vid 5 år, om
de önska.
En sådan rikedom på idéer till
åskådliggörande av undervisningsstoffet
under en enda lektion har jag ännu aldrig
mött. Först: uppställning i halvkrets.
Var och en blundar och tar en slant ur
en låda. Den yttersta från varje flygel
springer fram. Båda få hastigt uppvisa
sina slantar, ange deras storlek och
jämföra dem. »Jag har ^ mark.» -
»Jag har 10 pfennig.» - »Jag har 40
pf. mer än han.» - »Jag har 40 pf.
mindre än han.» – »Tillsammans ha vi
60 pf.» De flesta - kanske alla - voro
framme, och det tog en mycket kort
stund i anspråk.
En ny övning! 15 st. kiselstenar i en
låda skola fördelas godtyckligt på tre
tomma askar av tre pojkar, som springa
bort och uträtta befallningen, medan de
övriga få var sin krita och skriva på
muren var för sig de olika sätt, varpå
stenarna kunna fördelas på askarna.
Den, som skrivit fördelningen så, som
den blev utförd (2, 8, 5) hade segrat.
Somliga hade på den minut, som de fått
till sitt förfogande, medhunnit 3 eller 4
förslag till fördelning.
Gymnastikhusets vägg var indelad i
meter. Två och två kastade en tung
påse och jämförde längden av kasten.
Hr Munchs idéer åsyftade oftast en
kombination av olika ämnen i samma
övning (Gesamtunterricht). Så här:
räkning, gymnastik och språkövning
bildade en enhet. De skulle nämligen
vid jämförelsen framsäga ungefär
följande; (l lärj.) : »Jag har kastat 3 m.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
