Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 41. 8 oktober 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 41
SVENSK LÄRARETIDNING
973
LÄST OCH ÅTERGIVET.
Folkskolinspektörernas yttrande över
lönekommitténs förslag till
lönereglering för de kommunalanställda lärarna
föreligga nu. Några utdrag ur de
sammanfattningar pressen gjort av dessa
yttranden kunna vara av intresse.
Folkskolinspektör E. Erfors i
Norrtälje (Roslagens inspektionsområde)
förklarar bl. a., att folkskolans lärare
givits en alltför låg placering i
lönehän-seende.
Det ser ut som om lärargärningen inom
vida kretsar underskattades och det
förefaller, skriver han, som om kommittémajoriteten
skulle i viss mån tillhöra dessa kretsar. I all
synnerhet’ småskollärarinnornas
betydelsefulla arbete måste anses undervärderat, då
kommittén ej kunnat sträcka sig längre än till att
placera dem i 5 :e lönegraden.
För sin del finner inspektör Erfors hrr
Sjö-walls och Wagnssons reservationer mycket
bärande. Det är av vikt, att de, som ha hand
om nationens dyrbaraste egendom, barn och
ungdom, få påtagliga bevis på, att deras
arbete ej underskattas, understryker han och
föreslår, att manliga folkskollärare placeras i
17: e lönegraden, kvinnliga i 15: e och
småskollärarinnorna i 9: e. Vidare bör den rätt,
som kommunerna nu ha att bevilja
kommunala tillägg utöver den lagliga lönen, enligt
hr Erfors mening, ej fråntagas dem. Det bör
vara en kommunens egen sak, om den vill
ikläda sig extra utgift för att vid sig fästa en
elitstam av lärare - en god lön har detta
till följd. Det bör likaledes vara en
kommunens ensak, om den anser, att en
småskollärarinna med tjänstgöring i mindre folkskola
eller som biträdande lärarinna med ända till
200 timmars arbete pr år mer än
småskollärarinnan med tjänstgöring i småskola bör på
något sätt gottgöras för sitt extra arbete.
Även kommitténs placering av
folkskolinspektörerna på löneskalan finner hr Erfors
för låg. En inspektör har, säger han, en så
svår och grannlaga uppgift och så mångsidiga
äro de kompetenskrav som ställas på honom,
att hans avlöning ej borde understiga den,
som utgår till ledare av annan mera
omfattande praktisk-pedagogisk verksamhet.
Folkskolinspektören i Upplands
inspektionsområde Patrik Holmvall
förklarar, att en något förmånligare
lönegradsplacering än den av kommittén
föreslagna vore önskvärd för dessa
lärare, särskilt de manliga, vilka f. n. i
mindre utsträckning än de kvinnliga
torde lia möjlighet att avsätta något av
lönen för det nödvändiga arbetet på den
egna fortbildningen. Man bör enligt
hans mening även taga hänsyn till
folkskollärarnas ur statens synpunkt högst
lovvärda och betydelsefulla strävanden
att bilda och underhålla familj.
Hr Holmvall tillägger:
Förslaget om timlärararvoden även åt ord.
lärare kräver med nödvändighet
kompletterande bestämmelser angående folk- och
små-skollärarnas undervisningsskyldighet vad
angår antalet undervisningstimmar pr vecka.
Att bestämmelser härom saknas i författning-
arna tyckes ha undgått kommittén, skriver
folkskolinspektören. För övningsämnena
kunna ju särskilda lärare anställas. Varken
minimigräns eller maximigräns för klasslärarnas
undervisningsskyldighet finnas angivna.
Maximum anser han böra vara 32 timmar för
folkskolan och 30 timmar för småskolans
lärare. Det av kommittén ifrågasatta förbudet för
kommunerna att bevilja kommunala
lönetill-lägg till lärare utöver lönereglementets
belopp anser inspektör Holmvall böra utgå.
Folkskolinspektör Bror Eriksson,
Skövde, yttrar bl. a.:
Förslaget till lönereglering för
lärarpersonalen vid folk- och småskolor innebär för
dessa befattningshavare i principiellt viktiga
avseenden ett stort steg framåt. Inplaceringen
av lärare och lärarinnor i lönegraderna
synes emellertid genomgående för lågt
beräknad. Att exempelvis - såsom
kommittén gjort - bestrida
småskollärarinnornas krav på likställighet med
rikstelefonisterna med påståendet, att en sådan
jämförelse är vilseledande och därjämte
åberopa som ett erkänt förhållande, att
rikstelefonisternas arbete är synnerligen slitsamt,
vilket det naturligtvis är, medan samtidigt ej
ett ord av erkännande gives åt det lika väl
.kända förhållandet, att även lärarinnornas
arbete är synnerligen slitsamt, ställer den
frågan snubblande nära, om ej lärarkårernas
löneplacering i förslaget är sedd blott som en
räkneangelägenhet.
Folkskolinspektören i Sydsmålands
östra inspektionsområde Vilgot Peterson
i Oskarshamn ansluter sig till det
reservationsvis inom kommittén
framförda yrkandet om placering av
folkskollärare, folkskollärarinnor och
småskollärarinnor i respektive 17, 15 och 9
lönegraderna. Han tillägger:
En uppenbar orättvisa anser jag ligga
däri, att kommittén ej beräknat något tillägg
åt lärare vid mindre folkskolor och till
biträdande lärarinnor i folkskolor samtidigt
som möjligheten för skoldistrikten att lämna
särskilt tillägg till dessa lärarinnors lön nu
borttagits. F. n. utgå i stor utsträckning till
dessa lärarinnor kommunala tillägg som kom»
pensation för deras merarbete.
Vidare, framhåller hr Peterson, synes det
önskvärt, att behovsprincipen i den form hr
Nilsson i Kabbarp omnämner (»en något
bättre löneställning åt familjeförsörjare än åt
ensamförsörjare») vunne beaktande. Om
familjebildning från statens synpunkt kan anses
gagnelig, bör staten tillse, att
familjeförsörjare i realiteten ej ställas på en lägre
levnadsstandard än icke familjeförsörjare.
Bestämmelsen om förbud för kommun att
fastställa kommunala lönetillägg gagnar,
yttrar hr Vilgot Peterson vidare, ej
skolväsendet, även om det principiellt skulle vara
lämpligt. Hrr Sjöwalls och Wagnssons reservation
tillstyrkes i denna del.
Rörande tjänstebostäderna betonas, att
lärarna ej kunde skaffa bostad i ett flertal
distrikt, om ej dyl. tillhandahölles. I den mån
bostäderna äro större än vad
boställsordningen föreskriver, bör den utökade
bostadsförmånen icke medföra någon som helst
hyresökning. Ett hyrestillägg för trädgårdsland är
inte tillrådligt. En bestämmelse härom skulle
endast ge upphov till klagomål och besvär i
oändlighet för såväl lärare som myndigheter.
Däremot anser hr Peterson, att läraren
själv lämpligen bör få hålla sig med bränsle.
Klagomål över bränslets beskaffenhet eller
storlek bortfölle, distrikten sluppe besvär med
veduppköp för bostäderna och lärarna hade
frihet anskaffa det bränsle, de själva anse
lämpligast.
Fri sjukvård bör tillkomma de
kommunalanställda lärarna i samma utsträckning som
de statsanställda. Men folkskolinspektör eller
skolstyrelse bör utrustas med befogenhet att
ålägga lärare läkarundersökning. Lärare bör
vara skyldig begära tjänstledighet, därest
läkare efter dyl. undersökning förklarar detta
önskvärt.
Västmanlands Folkblad, som korrekt
återger den av T. T. gjorda
sammanfattningen av representantskapets
yttrande till skolöverstyrelsen över 1928
års lönekommittés betänkande, har
försett yttrandet med en underrubrik, som
är missvisande, ehuru karakteristisk för
en uppfattning, som från olika håll
präntas i allmänheten. Det heter om
folkskollärarna i den påtalade rubriken
»Hur man än reglerar, anse de sig
orättvist behandlade».
Eedaktören för Västmanlands
Folkblad, som sedan snart tio år varit
ledamot av riksdagen, borde veta, att
folk-skollärarkåren under denna tid icke
erhållit någon lönereglering. Det sedan
1923 föreliggande kommittéförslaget,
vars löneplaceringar av manlig och
kvinnlig folkskollärare accepterats av
kåren, har ej föranlett till något
statsmakternas beslut. Det nya
kommittéförslaget, som i flera avseenden är
förtjänstfullt, erbjuder ifråga om
löneplaceringen i jämförelse nied 1923 års
förslag väsentliga försämringar för
folkskollärarna. Att dessa försämringar
jämte vissa för skolan olämpliga
detaljbestämmelser i det av 1928 års
lönekommitté framlagda förslaget utsättes
för en strängt saklig kritik, borde inte
förvåna.
Vi skulle inte fäst uppmärksamheten
på V. F:s rubrik, om den inte vore ett
talande exempel på de
missuppfattningar, som lätt nog uppkomma genom det
ständiga förhalandet av lönefrågan. En
rubrik göres ofta i hast på en
tidningsredaktion, och rubrikförfattaren har
helt visst inte avsett att lämna någon
missvisande bild av läget. Han har själv
av det förhållandet, att lärarkåren i så
stor utsträckning de senaste åren
nödgats syssla med lönefrågor bibragts den
uppfattningen, att lärarkårens
missnöje är permanent. Vi hänvisa i övrigt
till den ledande artikeln i dagens
nummer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
