Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 41. 8 oktober 1930 - Regeringen och lönefrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
974
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 41
Megerimg©ii och
lomefrågam.
Inom lär arkr etsar framkastas i
dessa dagar ofta frågan: skall
nästa års riksdag få taga ställning
till 1928 års lönekommittés förslag
till lönereglering för
undervisningsväsendets befattningshavare? Den
nuvarande regeringens
finansminister har genom sina valtal sörjt
för att de frågande med oro
avvakta svar.
Inom lönekommittén torde man
utgått från, att proposition om
lönereglering skulle föreläggas 1931 års
riksdag. Arbetet forcerades därför
under försommaren. De
representanter för undervisningsväsendet,
vilka som tillfälliga ledamöter av
kommittén fingo yttra sig om de
utarbetade förslagen, bereddes icke
samma möjlighet som övriga
tjänstemän tidigare beretts att yttra
sig om komniitténs arbete. Från
lärarhåll fann man sig häri, då
man ansåg det i hög grad önskvärt,
att kommittéförslaget förelåg i så
god tid, att löneregleringen icke
längre skulle behöva låta vänta på
sig.
Lönekommittén avlämnade sitt
betänkande med förslag till
lönereglering för
undervisningsväsendets personal den 21 juli.
Betänkandet remitterades utan dröjsmål
av k. m :t till olika myndigheter,
vilka ålades att ingiva sina
yttranden om förslaget senast den 10
oktober. Den berömvärda snabbheten
vid remissförfarandet liksom den
knappt tillmätta tiden för
yttrandenas ingivande betraktades i
lä-rarkretsar som ett gott tecken. Man
såg däri ett varsel om regeringens
avsikt att tillrättalägga och
framlägga ärendet för nästa års riksdag.
Det är ännu för tidigt att yttra
sig om, huruvida denna avsikt kan
komma att fullföljas. Många
faktorer kunna tänkas spela in. Den
prestigeförlust, som regeringen
lidit genom utgången av höstens
landstingsmannaval, manar
regeringen till den största försiktighet.
Dess redan förut bräckliga
parlamentariska underlag har
ytterligare försvagats. Eegeringspartiet har
visat tecken till en orientering åt
bondeförbundet, och detta intar
som känt en oresonlig hållning till
krav på höjda tjänstemannalöner.
Vissa demagogiska inslag i årets
valrörelse ha gett sitt vittnesbörd
om, att f olkskollärarkåren inte kan
räkna med något stöd från
bondeförbundet, när frågan om
lönereglering förelägges riksdagen. Under
sådana förhållanden kanske hr
Ekman tvekar att lägga fram ett
förslag, som av de tillämnade
bundsförvanterna skulle ses med allt
annat än blida ögon.
Dessutom kompliceras läget
genom det samband frågan har med
lönekommitténs förslag till revision
av det för kommunikationsverkens
och den egentliga civila
statsförvaltningens tjänstemän gällande
avlöningsreglementet. Inom
tjänstemannavärlden har som bekant
mottagandet av kommitténs förslag i
berörda avseende varit minst sagt
kyligt. De lägre lönegradernas och
mellangradernas tjänstemän ha
med mycken energi vänt sig mot
kommitténs förslag. De ha
framställt yrkanden, som syftat till
väsentligt högre löner än dem, som
upptagas i kommitténs förslag till
löneplan. Man torde kunna utgå
ifrån, att regeringen allvarligt vill
överväga om och i vilken mån dessa
yrkanden kunna föranleda
justeringar uppåt av löneskalan. Då
enligt kommittéförslaget
dyrtidstilläggen skola avskaffas och
löneplanen konstrueras på ett helt annat
P sätt än den nuvarande löneplanen,
är det otänkbart, att proposition
om en lönereglering för
undervisningsväsendets befattningshavare
avlåtes till 1931 års riksdag,
medan lönekommitténs förslag i
övrigt bordlägges.
Vad som utöver det ovan
anförda är ägnat att inge oro är den
begynnande lågkonjunkturen. En
åtstramning av det ekonomiska livet
har otvivelaktigt gjort sig kännbar.
Inte endast jordbruket har
drabbats av kris. Exportindustrin
kämpar med stora svårigheter. Skaran
av arbetslösa väntas under den
kommande vintern åter svälla ut.
Det hade ur alla synpunkter varit
förmånligare för lärarkåren om
löneregleringen genomförts medan
guldet flödade in i statskassan. När
inkomsterna sina, visas alltid
större njugghet.
Om oroande tecken inte saknas
vid horisonten, finnes därför ingen
anledning att se den närmaste
framtiden i alltför svarta färger.
Lärarkåren har så länge fått spela
rollen av lönepolitikens kvarsittare,
att den nu inte utan vidare borde
kunna skjutas åt sidan. Den har
rätt att kräva, att dess lönefråga
icke av partipolitiska beräkningar
eller i budgetregleringssyfte
ytterligare f or sinkas. Efter mer än tio
års utredningar kan det verkligen
vara på tiden, att statsmakterna gå
från ord och löften till handling.
Det är dessutom känt, att den
nuvarande ecklesiastikministern är en
uppriktig vän av folkskolan. Han
har i sin tidigare gärning givit
bevis därpå. För folkskolan och dess
lärarkår skulle ett nytt uppskov
med lönefrågan ha ogynnsamma
verkningar. Striderna kring
lönefrågan verka förryckande på det
övriga arbetet. De inge
allmänheten lätt den oriktiga
föreställningen, att f olkskollärarkåren endast
intresserar sig för sin lönefråga.
Så länge denna är olöst föreligger
ett obehagligt irritationsmoment till
skada för lärarens dagliga gärning.
Därtill kommer, *att
arbetsglädjen förminskas, när läraren ser sig
styvmoderligt behandlad av
statsmakterna. Även om varje lärare
plikttroget söker fullgöra sitt värv,
röner detta, mången gång kanske
helt omedvetet, intryck av den
sinnesstämning, läraren befinner sig i.
Det är stora värden, som stå på
spel genom en fortsatt
uppskovspolitik i lönefrågan. Regeringen
äger kännedom om stämningen i
lä-rarvärlden. Den vet, att en samlad
och enig läraropinion kräver, att
lönefrågan skall föreläggas
nästkommande års riksdag. I det längsta vill
man hoppas, att denna opinion inte
skall helt nonchaleras.
En bilaga
från Gymnastikiotteriet åtföljer
dagens nummer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
