Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 43. 22 oktober 1930 - Sveriges allmänna folkskollärarförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 43
SVENSK LÄRARETIDNING
1031
son en redogörelse över 1928 års
löne-kommittés betänkande med förslag till
lönereglering för befattningshavare vid
undervisningsväsendet.
Folkskolinspektör Vilgot Peterson höll
ett instruktivt inledningsanförande om
Övergången från folkskolan till
realskolan, varefter följde en livlig diskussion.
Senare på dagen intogo
mötesdeltagarna gemensam middag å Stadshotellet.
Östbokretsen har hållit sitt årsmöte
i Värnamo. Omkring ett 100-tal lärare
och lärarinnor deltogo i mötet, som
inleddes med morgonandakt av
kyrkoherde Johan Willstedt. Därefter höll
folkskolläraren C. Skaar, Värnamo, ett
längre föredrag Över ämnet: »Några
erinringar med anledning av S. A. F :s
50-årsjubileum.» På ett medryckande
sätt skildrade talaren folkskolans och
dess lärarkårs ställning un4er förra
århundradet. En utförlig redogörelse för
S. A. F :s tillkomst och utveckling
lämnades, varvid också påpekades, att
Östbo härads lärarförening bildades redan
år 1864.
Efter föredraget behandlades
allmänna föreningens ärenden.
Frågan om »tillsättning av lärare i
folkskolan» inleddes av folkskolläraren
Nils Hultstrand, Värnamo, som
konstaterade, att ett berättigat missnöje med
de nu tillämpade
tillsättningsbestämmelserna är rådande inom lärarkåren.
Ett rättvisare tillsättningsförfarande Hr
därför önskvärt. Vid förslags
upprättande bör berättigad hänsyn tagas till
väl vitsordad flerårig tjänstgöring. På
inledningsanförandet följde en
synnerligen livlig diskussion. Samtliga talare
kritiserade de nuvarande
bestämmelserna och efterlyste rättvisare och mera
berättigade befordringsgrunder. Till att
avgiva svar på de av centralstyrelsen
uppställda frågorna i ämnet valdes
inledaren samt överläraren O. Väjne och
folkskolläraren John Söderström,
Värnamo.
Förhandlingarna fortsatte med att
folkskolläraren H. Lyngskog, Värnamo,
gav en synnerligen intressant och
vederhäftig orientering i det nya
löneförslaget. Därefter behandlades kretsens
egna angelägenheter. Till att vid ett
kommande möte hålla föredrag över
självvalt ämne valdes folkskolläraren
I. Lövensjö, Vaggeryd. Dessutom utsågs
ordf., folkskolläraren C. Skaar, att vid
samma tillfälle tala över ämnet:
»Östbo lärarförenings historia.» Efter
förhandlingarna samlades ett stort antal
mötesdeltagare till gemensam middag å
Hantverksgillet.
Växjökretsen höll sitt årsmöte den
1-1 okt. å Östra folkskolan i Växjö.
Ordf. G. Persson, Växjö, öppnade mötet
med ett hälsningstal. Tal. erinrade först
om de stora namnen inom S. A. F.
under de gångna 50 åren. Därefter berörde
han 1928 års lönekommittés betänkande.
Han konstaterade med glädje, att folk-
skolans lärarkårer blivit inrangerade i
det allmänna lönesystemet. Men ett hårt
slag har drabbat kåren genom Värner
Rydéns bortgång, han, som mer än
någon annan hos de beslutande
myndigheterna hade kunnat bidraga till att på
ett tillfredsställande sätt lösa
lönefrågan. Sveriges lärarkår är honom
mycken tack skyldig, och hans namn är
inristat på historiens blad. Alldeles
särskilt vemodig är hans bortgång för oss,
sade talaren, då han lovat att medverka
vid detta möte. Med en önskan om
lycklig framtid för S. A. F. slöt talaren sitt
anförande.
Till kretsens ordförande omvaldes G.
Persson, Växjö. Till styrelseledamöter
omvaldes likaledes P. G. Vejde och G.
Augustsson, båda från Växjö.
Till sekreterarearvode beviljade
kretsen 5,000 kr. och till kassaförvaltaren
2,000 kr.
Till att gå resande lärare tillhanda
med råd och upplysningar omvaldes
överläraren Alex. Tengbom.
Hr C. Wilhelmsson, Räppe, inledde
frågan om »lärartillsättningarna i
folkskolan». "Efter en livlig diskussion
beslöt kretsen att besvara centralstyrelsens
båda första frågor med »Ja» samt som
svar å den tredje frågan lämna följande
uttalande:
Så länge det centrala i uppfostran ändå
är att sedligt religiöst fostra barnen och.
lä-rarpersonligheten därvid betyder så mycket,
torde folkskolestadgans lämplighetsmoment
med hänsyftning till §18 ännu må finna sin
tillämpning vid lärartillsättningar, dock
endast efter dess rätta innebörd, enär detta
moment blott åsyftar sådana egenskaper, som ha
avseende på lärarens lämplighet för
uppfost-ringskallet.
Ordf. redogjorde för centralstyrelsens
förslag till ändring av föreningens
stadgar. Kretsen beslöt instämma i detta
förslag.
F. överläraren Frans Berggren höll
så ett intressant föredrag om S. A. F.
Tal. skildrade på ett medryckande sätt
förhållandena f rån tiden före den första
folkskolestadgans tillkomst 1842 till år
1880, då S. A. F. bildades. Åhörarna
fingo ett livligt intryck av hur
omständigheterna, under vilka folkskolans
lärare då arbetade, med oemotståndlig kraft
tvingade dessa till att sammansluta sig
för att söka höja folkskolans anseende
och sin egen ställning i både ekonomiskt
och rättsligt hänseende. I fortsättningen
av föredraget skildrade tal. en del av
vad S. A. F. uträttat i enlighet med dess
stadgars första paragraf: den svenska
folkskolans höjande och förbättrande av
lärarkårens ställning.
Därefter höll den kände och
uppskattade hembygdsforskaren P. G. Vejde,
Växjö, ett intressant och roande
föredrag, som han rubricerat: »Strövtåg i
Växjö-trakten». Åhörarna fingo följa
sin skicklige ciceron till alla möjliga
slags människor från gamla Växjö och
dess omgivningar, från biskopar och
andra lärda män till samhällets mindre
lyckligt lottade individer. Föredraget
späckades med ett flertal för däri
berörda personer karakteristiska och för
åhörarna roande anekdoter.
På kvällen samlades mötesdeltagarna
till ett enkelt samkväm å
Frimurarpen-sionatet, där de hälsades välkomna av G.
Persson, Växjö. Mycken sång och musik
samt uppläsning bidrog till att ge den
rätta stämningen åt kvällens samvaro.
Strängnästraktens lärarförening höll
sitt höstmöte i Strängnäs den 6 oktober.
Kretsens ordförande, överläraren E.
Aspling erinrade i sitt hälsningstal om
den förlust, som vår stora organisation
lidit genom Värner Eydéns frånfälle.
Det är märkvärdigt att se, sade tal.,
huru döden kommer med försoningens
och f örklar ingens skimmer över en
människa. Domen över död man faller
ofta rättvisare och mera opartiskt än över
den levande. Få människor ha väl
varit så omstridda och omtalade, så
fruktade och hatade som Värner Rydén. Nu
inför hans öppnade grift erkänna de
flesta, att han var en politiker långt
över vanliga mått, att ingen kände den
svenska statsförvaltningen bättre än
han, att han var en man, som syftade
högt och kände varmt. Framför allt
älskade han den svenska folkskolan, som
han lyfte upp till ett högre plan. Att
giva den en plats i solen och göra den
fullt konkurrensduglig, därtill var det
han oavlåtligt syftade. Så var ock
syftet med 1919 års undervisningsplan,
kanhända den bästa, som något
kulturland äger, åtminstone i många stycken.
Enahanda var också syftet med, de
läroböcker, han utgav, vilka i många
avseenden främjat folkskolans höjande.
Ingen människa är ju fullkomlig, och
det var ej heller Värner Eydén. Han
hade sin begränsning, och det kan ju
hända att en senare tids erfarenhet får
rucka om ett och annat i hans
skolprogram, men att detta skolprogram i sina
grunddrag kommer att stå sig, därom
behöver ingen tvivla. Värner Rydén var
i verkligheten en stor patriot och
fosterlandsvän. Han var känsligare än
någon anade det, och den, som läser hans
medborgarbok, finner i den ett hjärta,
som klappade varmt för det gamla
Sverige. Detta kom också till uttryck i hans
radioföreläsningar och alldeles särskilt
i de varma tonfallen om Sveriges
konungahus. Uppfostrarnas plikt är att
skapa medborgarsinne och en god
sam-häHsanda. Fosterlandskärleken skall ej
göras till en partisak. Fosterlandet
högst och dess väl främst, det var
detta, som Värner Rydén i hela sitt liv och
i hela -sin gärning ville, betona.
Hr E. Pettersson, Mariefred, höll
föredrag över ämnet: »En ny skola.»
De hittills gängse undervisningsmetoderna
lia de visat sig icke kunna i tillräcklig grad
befordra goda arbetsvanor hos barnen och
framkalla deras intresse, självverksamhet och
pliktkänsla. Den metod, som tryckt sin
prägel på allt arbete hitintills, har varit
klassundervisning med läxor och förhör, och
idealet har varit att -exercera in alla elever till
en jämn klass, Men då inga människor äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
