Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 45. 5 november 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1078
.S V E N S K L Ä R A R E T I D N I N G
Nr 45
lade finnas internatskolorna att tillgå. Alla
elever vid dessa undervisningsanstalter äro
naturligtvis ej sådana, for vilka de vanliga
skolformerna befunnits olämpliga, men det
ligger naturligtvis en hel del i den tanken,
att svårhanterliga barn kunna röna ett gott
inflytande av att växa upp i en vacker
natur långt från storstaden och under sunda
sportövningar och olika praktiska
sysselsättningar. De omnämnda danska anstalterna
motsvara för övrigt till en viss grad våra
barnhem och skyddshem, och skillnaden
mellan dessa och motsvarande institutioner i
grannlandet är mera en grad- än en
artskillnad.
- Överhuvud taget, slutar vår interlokutör,
kan jag säga, att elevmaterialet under min
trettioåriga verksamhetstid undergått en
betydande förändring. Barnen äro mycket
lätt-hanterligare nu än förr, och jag tror ej det
kommer att dröja länge, innan kroppsagan
totalt försvunnit ur uppfostringsmetoderna
såväl i skolan som i hemmen.
Den syndikalistiska tidningen
Arbetaren går med verklig lidelse in för
kravet på skolagans avskaffande.
Barnets skaparlust och arbetsvilja bör få
fritt utlopp. Det kan endast ske, heter
det, där lärarens tvångsmakt är
upphävd, där det goda rådet träder i
kommandots ställe. Från dessa teoretiska
utgångspunkter gör tidningen ett häftigt
utfall mot »de raffinerade metoder,
vilkas syfte är att förödmjuka och pina
små barn». Tidningen talar om
»bödelsdrängens mentalitet» och om »sadistiska
orgier». Gentemot Arbetaren må
framhållas, att helt säkert agar ingen i syfte
att pina och förödmjuka barnen. Talet
om »bödelsdrängens mentalitet» och
»sadistiska orgier» tillhör de
agitatoriska överdrifter, som försvåra en
saklig diskussion.
Hr Hamrins tal om depressionstider
är dystert och inger ju en formlig
tvångsföreställning om, nödläge för den
stackars svenska staten, som icke dess
mindre ansattes på 68 millioner av sina
egna myndigheter, skriver Tidning för
Sveriges läroverk och f ortsätter:
I förbigående anmärkt, bekräftades detta
senare genom en tablå över anslagsäskandena
i dagspressen ungefär i samma veva (Sv. D.
11/10). För den, som någon dag tidigare, än
referatet av hr Hamrins tal förekom i
tidningarna, hade läst en artikel av prof. G.
Cassel i Sv. D. (8/10) under rubriken »Budgetens
facit», föll det sig emellertid litet svårt att
ta statens svartmålade nödläge på så blodigt
allvar, som hr Hamrin önskade. En annan
sak är ju, om hr Hamrin mera syftat till
regeringens nödläge, vilket ju utan svårighet
låter ta sig på allvar. »Det visar sig», skriver
prof. Cassel, »att tillsammans icke mindre än
86,9 mill. kr. under ett enda år tagits ur
skattebetalarnas fickor blott och bart för att
öka statens förmögenhet!» Av dessa
millioner ha enligt förf:s föregående redogörelse
18,3 mill. gått till kassafonden, vars
behållning därmed vuxit till 78,8 mill., icke
mindre än 40,9 mill. till avbetalning på
statsskulden och den nätta summan av 16 mill. till
täckande av förluster på A.-B. Kreditkassan.
Det faller sig, som sagt, litet svårt att
med dessa siffror för ögonen tycka så djupt
synd om den svenska staten, som hr Hamrin
vill. Och trots allt torde den ganska visst
ha råd att göra något för sina tjänstemän,
om blott tillräckligt god vilja härtill
förefinnes hos dess beviljande organ. Visserligen
behöver man ej förutsätta, att partisvindelns
lyriska fantasier i valtider skola förverkligas,
liksom icke heller att alla de kårmässiga
lönepretentioner, som göra sig förnumna i den
allmänneliga löneregleringsaktionen, skola
kunna tillmötesgås, men så mycket synes till
fullo vara möjligt för staten, att en allmän
stabilisering av dess avlöningssystem
genomföres och de hittills efterblivna därvid komma
till sin rätt i förhållande till andra.
Då nu utredning i båda dessa avseenden
föreligger, kominer det närmast an på om
regeringen vill framlägga förslag. Att detta
sedan bör anpassas efter det ekonomiska och
politiska läget, för att det skall leda till
avsett resultat, säger sig självt. De sansade
bland statstjänstemannen torde knappast
önska, att det skall läggas så, att betungande
beskattningsåtgärder måste tillgripas för
sakens skull, vilket ju alltid blir en bumerang
för löntagarna själva, men å andra sidan
kunna tjänstemännen med eftertryck begära,
att de icke genom statens lönepolitik skola
indirekt extra beskattas och nödgas bära ett
relativt större depressionstryck än andra
medborgare i allmänhet.
[-][–]
{+]+}
alldeles särskild mån kan det i detta
avseende pekas på lärarna, som nu i ett
decennium fått stå tillbaka i den redan 1919
påbörjade statliga löneregleringsprocessen och
alltså hela denna tid de facto varit extra och
därtill hårt beskattade.
Från år till år i lång följd har
statsmakternas löfte om rättvisa åt lärarna svikits,
under förebärande av än det ena, än det
andra skälet. Senast var det skolreformen
som fick tjäna som bedräglig terminus ad
quem. Tre år ha förflutit efter den, och blott
så mycket har vunnits, att ett, som man tänkt
sig, sista utredningsresultat i frågan
föreligger. Det måste sägas, att om nu ett
uppskov ut i det ovissa skall drabba även detta,
då har staten kommit därhän, att all
anständighet upphör, om vi.f å begagna ett tyskt
uttryckssätt.
Men tydligen är anständigheten i
fara.
För barnen. Alla normala människor
vilja göra det bästa de kunna för sina
barn. Välmeningen saknas sällan. Men
förståndet, omdömet, insikten saknas
desto oftare.
Karlstads-Tidningen ger i en ledande
artikel uttryck för dessa viktiga satser
genom några exempel. Vi citera:
Kommer man i tal med lärare, är det alls
inte ovanligt att av dem få höra prov på
föräldrars oförnuftiga uppfattning. De kunna
taga parti för sina barn på det mest
kortsynta sätt. Det får inte anmärkas på dessa, i
varje fall inte av någon utomstående, hur
högeligen behövligt det än må vara att beivra
och rätta deras oarter. Det är som det vore
en förnärmelse mot dem själva.
Naturligtvis, lärare kunna misstaga sig de
också, och fall som givit exempel därpå ha
visst förekommit. Men de flesta lärare mena
väl med sina lärjungar, och när de göra sina
påminnelser till dem, är det i regel väl
behövligt. Föräldrar skulle därför vara mycket
försiktiga, så att de inte »sätta upp» barnen
mot läraren eller inge dem en ofördelaktig
föreställning om denne. De små behöva
mycket väl vänjas till den ordning, hållning,
disciplin och uppmärksamhet, som kräves av
derå i skolan. De ha endast gott därav i
framtiden, medan självsvåld och olater lända dem
till skada i livet. Och det är för livet de
först och sist skola lära också i skolan. -
Men det är inte bara på det andliga om-
rådet föräldrar mången gång ådagalägga
bristande förstånd om vad deras barns väl
tillhörer.
Trälleborgsläkaren, dr Ljunggrens
undersökningar, som i vissa fall omfattat mer än
60,000 individer, ha ådagalagt, att de smås
hälsotillstånd i stor utsträckning är föga
tillfredsställande. Och orsakerna därtill äro
väsentligen fyra. En av dem, företrädesvis i
städerna, är otillräcklig sömn. De tre andra
ligga i luft, mat och dryck: de flesta barn
sova i r.um utan luftväxling, de dricka för
mycket kaffe - det betraktar dr L. som »en
av de största synderna» mot hälsovårdens bud
- och de äta för mycket vitt »fint» bröd,
som saknar de för kroppens tillväxt viktiga
vitaminerna och mineralsalterna - i stället
skulle de äta det gamla sunda »grova»
brödet av sammalet mjöl samt vårt präktiga
svenska knäckebröd, som sakkunniga
utlänningar så högt beundra. -
Tyvärr står det så illa till med
folkupplysningen på här berörda område, att många
föräldrar vid läsningen av detta och av den
nämnda redogörelsen sannolikt i sin djupa
okunnighet och -. skuldmedvetenhet tänka
ungefär som så: Äsch, det är bara prat,
skulle barna fara illa av att sova varmt och äta
finsiktat vetebröd och dricka kaffe! - nej,
se det får de aldrig mej att tro. - Tyvärr
förhåller det sig så. Att sådana »vanliga»
företeelser som luft och mat och dryck kunna
betyda så ofantligt mycket för hälsan, det
går inte i dem. Och de äro nästan obildbara
på den punkten samt oresonligt envisa. Alla
upplysningar och anvisningar och
uppmaningar verka inte på dem mer än vatten på
gäss. .-
Det borde väl ändå göra något intryck även
på de halsstarrigaste vad doktor L. berättar
om sina erfarenheter. När han t. ex. talar
om att barnen voro sämst i Västergötland,
där mjölken, »det bästa näringsämnet för
barn i utvecklingsperioden», rent av anses
för något ont, medan det onda och
fördärvliga kaffegiftet är daglig dryck, eller när
han från en klass, i vilken samtliga barn ha
läst för öppet fönster i skolan, sovit för
öppet fönster hemma och aldrig druckit kaffe,
anför, att förkylningssjukdomar nästan inte
alls förekommit, att de unga varit ovanligt
pigga och vakna och att de ökat i vikt vida
över det vanliga måttet - då vill väl ändå
ingen påstå att läkaren bara ljuger. Och
.när han inskärper, att de av honom
framhållna bristerna kunna avhjälpas utan några
kostnader, bara genom att släppa in luft och
söl, genom att ge barnen ärligt enkelt bröd
i stället för det flärdfulla fina och den sunda
mjölken i stället för det skadliga kaffet, så
borde alla förstå, att han gör det av
kärleksfull omsorg för sina skyddslingar. Man skulle
endast önska, att han kunde nå alla svenska
barn med sina goda förhållningsorder, när
han tillhåller dem att alltid öppna fönstren
för solen när den skiner, även om vintern,
och att, när ovetande föräldrar förbjuda dem
att släppa ut värmen, svara vad de fått lära
sig av dem som veta bättre, nämligen att
solen dödar bakterierna och höjer kroppens
livskraft samt att rumsvärmen sitter i golv,
väggar, tak och möbler och .strålar ut från
dem, medan den bara till en mycket liten
del sitter i luften. - -
Det är emellertid inte värt att
hängiva sig åt några stora förväntningar på
omvändelser/Föräldrarna vilja nog sina
barns väl, men de hålla obevekligt på
stängda fönster, kaffe och mjukt
vetebröd. Många av dem kunna inte av
någon makt förmås att uppgiva dessa
livsingredienser!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
