Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 46. 12 november 1930 - Är s. k. kindergartenundervisning önskvärd i större utsträckning än för närvarande? - Jänny Olsson: Julpublikationer från Svensk Läraretidnings förlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 46
SVENSK LÄRARETIDNING
1C97
klaga och ömka. Nej, vi måste såsom
jag sagt ett par gånger förut, i vårt
land såsom i alla andra kulturländer,
sätta till mera djupgående intresse,
mera planmässigt arbete för att
rädda åt samhället det kapital av
människovärde, som kan gå förlorat,
därför att en mor till följd av
bristande förmåga, socialt och ekonomiskt
nödläge, icke äger förutsättningar att
utveckla de möjligheter till gott, som
finnas hos hennes barn. I sådana fall
måste barnträdgårdarna betraktas som
verkliga välfärdsinrättningar.
Barnträdgårdarna hava också visat sig vara
till största välsignelse för storstädernas
barn, vilka lida värst under den
sociala nöden och de dåliga
hemförhållandena. De hava mången gång utgjort
fristäder för barnaglädjen, hjälpt de
små att bliva, vad de kunnat bli,
motverkat förråande inflytelser samt
öppnat barnens sinne för det, som är gott
och skönt. Så ha de försummade
barnen fått den fostran och hygieniska
vård, som de själva liksom ock staten
och samhället äro mest betjänta av att
de erhålla.
Av egen erfarenhet vet jag ock, att
barnträdgården kan uträtta något. Jag
har i min, skolklass många, många
gånger haft barn från mycket dåliga
hem, vilka före inträdet i skolan haft
förmånen av kindergartenvistelse.
Samtliga dessa barn ha varit sina
kamrater, som icke bevistat
kindergar-ten, betydligt överlägsna genom större
skicklighet i handens färdigheter,
större iakttagelseförmåga, större förmåga
av koncentration kring det som skall
inläras liksom också förmåga att
sammanhängande göra reda för det
inhämtade. Framför allt har det dock märkts
att de vistats i en miljö, där de mötts
av kärlek och förståelse, där de fått
vänja sig vid ordning, renlighet,
aktsamhet, omtanke, ärlighet,
sanningskärlek, pålitlighet, hjälpsamhet, med
ett ord, att de fått lära sig förstå, att
också barn ha plikter att fylla och
lagar att lyda.
Även i sådana fall, där föräldrarna
trots gynnsamma ekonomiska och
sociala förhållanden till följd av
bristande förmåga eller intresse icke på
tillfredsställande sätt kunna handleda sina
småbarns fostran, kan barnträdgården
vara till nytta. Visserligen göres det
på flera håll kraftiga invändningar
häremot. Man säger, att det vore att
ytterligare undergräva dessa hem, om
barnens fostran delvis anförtroddes åt
andra institutioner. Men då hemmen
äro oförmögna att fylla sina uppgifter,
är det säkerligen för barnens
vidkommande bäst om de få ersättning på
annat håll, ty i annat fall kommer deras
personlighetsutveckling att äventyras
eller förryckas. För sådana familjer,
som ha endast ett barn, som icke har
tillfälle till lek och umgänge med
andra barn i grannskapet och vars
fostran därför ofta blir missriktad, är det
ävenledes i vissa fall tillrådligt att de
sända sina barn till barnträdgård. Dock
vill jag kraftigt understryka, att detta
visst icke alltid är nödvändigt.
Liksom många barn ifrån ytterst fattiga
hem av sina föräldrar erhålla en i allo
mönstergill uppfostran är det också
många föräldrar, som ge sitt enda barn
en i alla avseenden idealisk
handledning.
Barnträdgårdarna och
’bottenskolreformen.
Slutligen tillåter jag mig peka på en
annan sak, som i någon mån berör
frågan om utvidgning av
barnträdgårdarnas verksamhet. Då folkskolan numera
är gemensam bottenskola och kraven
på dess undervisningsresultat blivit
väsentligt skärpta, är det också från
pedagogisk synpunkt angeläget, att
bristande handledning ifrån hemmens sida
kompenseras på annat håll. Såsom jag
har sökt visa kunna barnträdgårdar på
ett verksamt sätt bidraga till att skärpa
barnens iakttagelseförmåga, vidga
deras föreställningskrets, utveckla deras
språk- och handaskicklighet. Detta allt
är av största betydelse för att även de
ifrån hemmens sida försummade barnen
skola kunna fylla bottenskolans krav
och för att de vid undervisningen icke
skola verka hämmande på sina i socialt
hänseende lyckligare lottade kamrater.
Barnträdgårdarna böra ej vara
obligatoriska.
Då det från vissa håll hävdas, att
alla barn skola besöka kindergarten, vill
jag emellertid för min del bestämt
hävda, att detta icke skulle vara välbetänkt
eller till odelad nytta för många barn.
De idealiska hemmen kunna icke
ersättas ens av de bästa barnträdgårdar, och
de goda hemmens antal är ännu
övervägande till och med i storstäderna. Även
om det kanske för vissa samhällsskikt
vore önskvärt, att barnträdgårdar vore
obligatoriska, får man säkerligen akta
sig därför, då det lätt skulle kunna få
något av klasslag och bli till obotlig
skada. Med en obligatorisk
kindergarten skulle vidare följa, att verksamheten
tvingades in i mera bestämda former
med undervisningsplan och krav på
undervisningsresultat.
Man ställer sig också tvivlande inför
projektet att låta mera begåvade barn,
som efter genomgången folkskola ämna
fortsätta i högre skolor, i
barnträdgården inhämta en del av småskolans
kurser. Visserligen har det visat sig att
barnen i de s. k. Montessori-skolorna i
5-7-årsåldern liksom på lek kunnat
lära sig skriva och räkna och visserligen
skulle genomgången av folkskolan
genom denna anordning kunna ske
snabbare, men faran för brådmognad och
överansträngning härigenom är alltför
stor för att få förbises.
Sammanfattning.
Beträffande spörsmålet, huruvida
s. k. kindergartenundervisning är
önskvärd i större utsträckning än för
närvarande vill jag sålunda hävda:
barnträdgårdarnas verksamhet motsvarar i
stort sett barnets utveckling och behov
i lekåldern och bidrager på ett
ändamålsenligt sätt till barnets
karaktärsda-ning och psykiska utveckling.
Barnträdgårdarna ha sina största uppgifter
att fylla i städer och industrisamhällen.
Där kunna de avhjälpa många av de
brister, som på grund av ogynnsamma
ekonomiska och sociala förhållanden i
hemmen vidlåda barnens fostran.
Därför bör det ligga i det allmännas
intresse att i större omfattning än hittills
på lämpligt sätt effektivt medverka vid
inrättandet av barnträdgårdar samt
stödja deras verksamhet i
fortsättningen.
Även för många andra hems
vidkommande kunna barnträdgårdarna lämna
effektiv hjälp vid barnens fostran och
Lindervisning i lekåldern. De borde
därför i större utsträckning än för
närvarande besökas jämväl av barn från
samhällets i socialt och ekonomiskt
avsen-de lyckligare lottade skikt.
Trots det att barnträdgårdarna på ett
utmärkt sätt förbereda barnen till
inträdet i folkskolan, böra de icke göras
obligatoriska för alla barn. Lyckligt är
nämligen, om föräldrarna själva äga
förmåga och tid att på ändamålsenligt
sätt handleda sina barns fostran och
undervisning i lekåldern. Då
förverkligas allra bäst Fröbels vackra
maningsord : »Kommen, låtom oss leva för våra
barn.»
Julpublikationer
från Svensk Läraretidnings förlag.
Så har då Jultomten kommit igen
med sin röda luva, munter och glad och
putslustig. Han har ju staplat upp ett
helt B abelstorn av julpaket på sin
skottkärra. Hur skall han kunna klara den
lasten, då han skumpar fram över berg
och backar genom allt Sveriges land?
Åh, han reder sig nog! Han har 40 års
vana vid julresor. Jultomten brukar
alltid vara lyckosam. Lastningen ser
emellertid så konstmässig ut, att jag
gissar, det mången liten pojke, som
kommer i Tomtens väg, med beundran
tänker: »Det skall jag söka göra efter!»
Katt så, kära barn, lär du dig av
Tomten, att man kan allt, vad man vill! Lär
dig ock att uträtta dina sysslor med
samma omsorg, som Tomten använt på
sina julpaket! De äro en fröjd för ögat,
så jämna och fina och prydliga äro de.
Vilken julstämning Tomten för med
sig! Den mörka rymden är fylld av
dalande snöflingor i sådan myckenhet att
julgranen, han har på lasset, fått sina
grenar tyngda av snö.
Många vackra och lustiga bilder för
han med sig i huvan, många roliga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
