Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 46. 12 november 1930 - Läst och återgivet - Löneförslaget inför skolöverstyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tingen, icke de mindre kommunerna, skulle
åligga att tillhandahålla lokaler och de
medel, som icke beviljas av staten.
Betydelsefullt är, att våra
industrimän, ingenjörer och hantverkets
representanter liksom hittills intressera sig
för yrkesskolorna och giva dem sitt stöd.
Först därigenom kunna de medel, som
av staten och av samhället i övrigt
beviljas för ifrågavarande ändamål, komma
till bästa gagn.
1102
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 46
Löneförslaget inför
skolöverstyrelsen.
Skolöverstyrelsens med stort
intresse motsedda yttrande över 1928
års lönekommittés betänkande
föreligger sedan några dagar.
Lärarkåren är van vid att dess intressen
tillgodoses av det ämbetsverk, som
handlägger skolärenden. Med
tillfredsställelse konstaterar man, att
en gammal god tradition i detta
avseende fortfarande upprätthålles.
Om i vissa frågor, som nedan
närmare skall visas, skolöverstyrelsens
linjer icke löpa parallellt med
lärarkårens, torde detta bero på de
direktiv om sparsamhet, som
regeringen gav 1928 års lönekommitté
och som skolöverstyrelsen icke
ansett sig kunna bortse ifrån. Ingen
kan dock misstaga sig på det
varma intresse och den uppriktiga
välvilja för folkskolans lärare, som
återfinnas i skolöverstyrelsens
yttrande.
Riktigheten av detta omdöme
framgår redan av ingressen till
yttrandet, överstyrelsen
understryker, att också på folkskolans
område ställas allt större krav på
lärarnas arbete. Inte minst den 1919
påbjudna nya undervisningsplanen
liksom de alltmer framträdande
kraven på en reform av
arbetssättet i barndomsskolan ha
aktualiserat problem, vilka ställa ökade
krav på lärarnas arbetsintensitet
och fortsatta utbildning. Eedan
1924 framhöll överstyrelsen behovet
av en snar lönereglering. Den 1927
genomförda skolreformen måste
obestridligen ha givit ökad styrka
och aktualitet åt detta krav.
Med tillfredsställelse annoteras,
att överstyrelsen ansluter sig till
kommitténs uppfattning att även
folkskolans lärare böra inplaceras
i det statliga avlöningssystemet. De
erinringar, som göras mot förslaget
om förbud för kommunala tillägg
och som i ett kommande nummer
av Svensk läraretidning in extenso
skola återgivas, ansluta sig till den
reservation, som inom kommittén
avlämnats på denna punkt. På ett
övertygande sätt påvisar
Överstyrelsen de principiella och praktiska
skäl, som tala mot den ifrågasatta
bestämmelsen.
Beträffande frågan om de
kvinnliga lärarnas avlöning förordad
överstyrelsen i likhet med
kommittén att relationen mellan denna och
de manliga lärarnas lön i huvudsak
bibehålles oförändrad.
Överstyrelsen ser häri ett slags tillämpning
av familjebehovsprincipen.
Samtidigt betonas med all rätt, att de
kvinnliga lärarna icke visa mindre
plikttrohet, skicklighet och
framgång i arbetet än deras manliga
kamrater.
Störst intresse knyter sig helt
naturligt kring den del av
yttrandet, som berör inplacering i
lönegrader av olika befattningshavare.
På annat ställe i dagens nummer
återges det parti, som behandlar
folkskolans
befattningshavaregrupper. Man lägger med
tillfredsställelse märke till, att överstyrelsen
energiskt vidbliver sin tidigare
uppfattning, att en placering i 17
lönegraden av de manliga lärarna
måste ur synpunkten av lärarnas
utbildning,
tjänstgöringsförhållanden och befordringsutsikter anses
sakligt befogad. Skulle av
statsekonomiska skäl denna placering icke
kunna av regeringen accepteras,
borde lägre placering än i 16
lönegraden icke kunna ifrågakomma.
I fråga om de kvinnliga
folkskollärarnas lön förordar
överstyrelsen, att, av skäl som ovan angivits,
den nuvarande relationen till den
manliga folkskollärarlönen i stort
sett bibehålles. Genom att endast
taga hänsyn till slutlönen i stället
för att utgå från den faktiska lönen
har överstyrelsen stannat vid att
tillstyrka tre lönegraders skillnad.
Helt visst kommer överstyrelsens
ståndpunkt i detta avseende att
väcka besvikelse bland
folkskollärarinnorna.
Än mer besvikna över yttrandet
torde småskollärarinnorna bli.
Också utanför deras krets
antecknas med oro, att överstyrelsens
majoritet icke ansett sig kunna för-
orda en högre löneplacering för
småskollärarinnorna än 6
lönegraden. Det bör dock rättvisligen
erinras om, att överstyrelsen anser
kommittéförslaget i hög grad
otillfredsställande samt att
överstyrelsen ännu en gång understrukit, att
småskollärarinnekåren alltid
varit i hög grad missgynnad i
löneavseende varför det vore
förenligt med billighet och rättvisa och
bättre överensstämde med arbetets
samhälleliga betydelse, att de lyftes
upp till en annan lönenivå än den,
där de nu befinna sig.
Överstyrelsen erkänner, att starka skäl
kunna anföras för en högre placering
än 6 lönegraden, men med hänsyn
till den ekonomiska räckvidden av
ett dylikt förslag och vikten av att
ett snabbt genomförande av
löneregleringen i dess helhet icke
försvåras har man ansett sig böra
vidbliva sin ståndpunkt från 1924.
Beslutet härom är icke enigt.
Undervisningsråden Bruce, Johansson,
Engvall och Almkvist ha förordat
7 lönegraden och
undervisningsrådet Nylmd 8 lönegraden. Tyvärr
har representant skåpets linje icke
vunnit anslutning inom
överstyrelsen.
Beträffande extra ordinarie och
extra lärare ansluter sig
överstyrelsen till den av kommittén
förordade relationen mellan ordinarie
och e. o. lärares avlöning. Mot
förslaget i vad det gäller timlärare
göres icke heller någon
invändning.
Om skolöverstyrelsens yttrande
över lönekommitténs förslag i vissa
avseenden framkallar invändningar
ur lärarkårens synpunkt, blir dock
helhetsintrycket övervägande
gynnsamt. I ett flertal av de frågor, som
överstyrelsen berört, ansluter den
sig till de från
lärarrepresentanter-na i kommittén framförda
reservationerna.
När nu det viktigaste av de
remissvägen infordrade yttrandena
kommit regeringen till hända, må
man hoppas, att de inom regeringen
pågående övervägandena om ett
ställningstagande till lönefrågan
må slutföras i sådan tid, att
problemet kan föreläggas nästa
riksdag. Tekniskt låter det sig göra, allt
beror på viljan hos dem, som hålla
riksrodret i sina händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
