Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 46. 12 november 1930 - Litteratur - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 46
V E N S K LÄ R A R E T I D N I N G
1113
deras intressen utom det egentliga
skolarbetet och iakttager dem, när de,
överlämnade mer åt sig själva, få taga
egna initiativ och sätta sina viljor och
krafter i rörelse, t. ex. vid idrott och
annat ordnat friluftsliv. Förf. är ingen
vän av det uppfostringssystem, som går
ut på att genom förmaningar,
tillrättavisningar och skarpa ord skrämma bort
från det, som är orätt, utan föredrager
det, som med till synes små och
oansenliga medel söker hjälpa fram, vad
som finnes av värde inom ungdomen
själv. Satiren bör aldrig användas av en
överordnad gent emot den
underordnade. Humorn däremot är för en lärare en
dyrbar skatt, den avväpnar den
motspänstigaste och öppnar vägen till
slutna hjärtan och sinnen.
Vilken fostraruppgift är viktigast?
frågar förf. i nästa kapitel. Svaret
lyder: att hävda sanningens rätt och
förhjälpa den till seger, att i de ungas
sinnen bereda jordmån för sanningslust
och sanningsvana. För lösandet av den
uppgiften meddelas en del goda råd och
anvisningar.
Som den f riluf tsmänniska och
idrotts-f ram j are förf. är talar han varmt för
idrotten och framställer beträffande
denna tre teser: skolungdomen behöver
leken och idrotten som motvikt mot det
stillasittande teoretiska skolarbetet;
skolan behöver idrotten såsom ett viktigt
uppfostringsmedel; idrottsrörelsen
behöver skolans hjälp, om den skall gå en
sund utveckling till mötes.
I fråga om disciplinen anställer förf.
en jämförelse mellan två olika system.
Å ena sidan ställes den skoldisciplin,
som har sin hemortsrätt endast i
skolan och där uppehälles huvudsakligen
med yttre makt- och straffmedel samt
regleras av läraren efter fastställda
grunder, och vars Utvärtes resultat
visserligen äro lätta att påvisa men
ingalunda utgöra någon borgen för
verklig vilja och håg till hörsamhet. Å
andra sidan framhålles den fostran till
självtukt, som består i ett planmässigt
samarbete mellan lärare och lärjungar
med syfte att egga de ungas
ansvarskänsla och hålla denna levande.
Disciplin av den senare arten passar för
livets alla förhållanden .och har ett
bestående värde. Den kan dock ej
tillämpas efter allmängiltiga regler och
ställer därför större krav på lärarens
personlighet och därpå grundade
auktoritet.
Disciplinen kommer ock på tal i det
efterföljande kapitlet, i vilket förf.
återger en del av vad han föredragit vid
konferenser med lärarkandidater, och
i samband därmed redogör för de
försök att skapa ett visst mått av
självstyrelse, som gjorts vid det läroverk, där
han tjänstgjort som rektor. I samma
kapitel lämnas en hel del goda råd i
fråga om undervisningens teknik. Av
intresse äro de svar, som pojkar i en
fjärde klass vid läroverket givit på frå-
gan: »När tycker ni, att en lektion
varit som roligast?»
I en samling både roande och
lärorika »glimtar ur skolans värld» beröras
bl. a. examensväsendet, den nutida
ungdomens ställning till religionen och
traditionens betydelse för stärkande av de
band, som fästa såväl lärare som
lärjungar vid skolan.
Körande de inbördes förpliktelserna
mellan skola och hem, uttalar förf., att
de enklast kunna uttryckas med
katekesens välbekanta ord: Alltid tänka
och tala väl om sin nästa och tyda allt
till det bästa.
De pedagogiska grundsatser, för vilka
förf. sålunda gjort sig till tolk, innebära
visserligen icke något överraskande
nytt. Av allt att döma är man på
åtskilliga håll på god väg att söka
till-lämpa dem. Men det är likvisst en
’tacknämlig gärning, att som här skett
framställa dem i en lättillgänglig
form och belysa dem från delvis
nya sidor. Och det vore synnerligen
önskvärt, att det lilla häftet bleve
uppmärksammat och läst ej blott av
skolfolk utan av rätt många utanför skolan
stående. Säkerligen skulle den kraftigt
bidraga till att skingra en hel del
gängse vanföreställningar rörande de nutida
förhållandena inom våra skolor.
Trots det lediga och otvungna
framställningssättet verkar arbetet
vederhäftigt. Det bär i sin helhet det
självupplevdas prägel. Med full rätt säger förf.
på ett ställe i sin bok, att han »vet, vad
han talar om». Visserligen omfattar
hans erfarenhet huvudsakligen
förhållandena vid våra läroverk med deras
mognare ungdom. Men i stor
utsträckning gäller vad han har att säga all
fostran och undervisning.
Om arbetets innehåll kan, under
hänvisning till dess titel, sägas, att det är
vackert tänkt och väl talat, det
vittnar om författarens nära förtrogenhet
med och varma intresse för sina pojkar,
och det är väl värt att begrundas och
beaktas ej blott av pedagoger av
facket utan ock av ungdomens målsmän
över huvud.
Hj. B.
Varifrån komma småbarnen? Av Max
Hodann. Pris l kr. Samorganisationens
förlag; Alfhild Tamm: Ett sexualproblem.
Pris 2: 25 kr. Tidens förlag.
Det är icke lätt att svara när barn
fråga om födelsen och döden - svårast
kanske att reda ut födelsens problem
och hur liv blir till. Somliga barn nöja
sig med om de få svar blott på det som
för tillfället väckt deras undran, andra
ge sig icke förr än de trängt ända till
djupet. Hur långt man skall sträcka
sina svar, måste bero på uppfostrarens
takt och goda omdöme, men viktigt är
att man kan svara och är beredd att
göra det redigt och redbart. Det är
svårt, och det vill till att man tänker
sig om.
Numera finns det ju en del goda
vägledningar - de svenska kvinnliga lä-
karna ha utfört ett banbrytande arbete
på området! Ytterligare nya väntas, vi
ha ju haft en kommitté, som behandlat
ämnet, och resultatet av dess
verksamhet lär väl snart bli synligt.
Anmälaren vill här fästa
uppmärksamheten på ett par arbeten, som synas
förtjänta av uppmärksamhet.
Det ena är Berlinläkaren Max
Ho-danns bok: Varifrån komma
småbarnen?, som huvudsakligast rör sig kring
tillblivelsens och födelsens fysiologiska
realiteter. Han har en klar och absolut
naturlig stil - ett och annat uttryck
kunde måhända mildrats vid
översättningen - och han väjer inte för de
mest ingående frågor. Själv kallar han
sitt arbete: »En lärobok som barnen
kunna läsa.» Det är mycket för mycket
sagt, enligt min mening böra barn icke
alls läsa den på egen hand, men boken
kan på grund av sin enkla åskådlighet
och vederhäftighet bilda ett gott
underlag för samtal mellan barn och
uppfostrare. De korta och goda råd han ger
barnen äro väl värda att inskärpas.
[-Morgonböner.-]
{+Morgon-
böner.+}
- För det nya kyrkoåret. -
A. O. Joelsson:
Barnens morgonandakt.
Betraktelser för skola och hem i fri
anslutning till kyrkans texter. För
innevarande läsår: Del II. (Texter ur
andra årg. samt evangelietexter.)
2:a uppl. Haft. 5: 50, inb. 6: 75.
Anna Bergström:
I livets morgon. Evangelietexterna
utlagda för barn i skola, hem och
söndagsskola. Haft. 5: 75, inb. 7: -.
Hagbard Isberg:
Barnet, av vilket man väntade
något Stort. En årgång
barnpredikningar över de gamla
evangelietexterna. 2:a uppl. Haft. 6: 75, inb, 8: -.
Isak Thomasson:
Kyrkoåret och barnen. De gamla
evangelietexterna, behandlade till
skolans, hemmets och söndagsskolans
tjänst. 2:a uppl. Haft. 7: 75, inb. 9: -,
Emil Färnström:
Tro och löfte. Morgonböner för
ungdom. Haft. 1: 75, inb. 2: 50.
Holger Bergwall:
Hjälten och Hjälparen.
Predikningar för barn och ungdom. 2:a uppl.
Haft. 3: 75, inb. 4: 75.
Svenska Kyrkans
Diakonistyrelses Bokförlag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
