Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 47. 19 november 1930 - Sigurd Gustavson: Ett folkhögskolejubileum - Redaktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1122
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 47
Redan den 3 januari 1905 hölls i
Säffle ett förberedande sammanträde
för att bl. a. utröna, hur stort intresse
som förefanns för en folkhögskola,
avsedd för sydvästra Värmland.
Dåvarande landshövdingen Gerh. Dyrssen
skänkte från första början de unga
initiativtagarna sitt varma stöd, och sedan
mötet uttalat sig för skolans
förläggande till Säffle och en folkhögskolförening
bildats, inriktades arbetet på att hösten
samma år kunna börja undervisningen.
Grevinnan Mörner, sedermera
prostinnan Bromander, fattade intresse för de
i anden brinnande unga folkbildarna
och ställde en summa av 20,000 kronor
till förfogande för att giva skolan egna
lokaler. Så reste de båda studenterna
åter till Uppsala för att avsluta sina
studier. Där nådde dem den
glädjefyll-da underrättelsen, att godsägaren Aug.
Sjödahl utlovat skolan rymlig tomt på
den vackra Sifhällaåsen intill köpingen.
Tiden var knapp, men trots allehanda
svårigheter hölls invigningen såsom
bestämt var den 4 november. Elevantalet
var 25 och ökades under vinterkursens
lopp till 30. Tvenne unga pionjärer på
uppfostrans fält stodo i den stunden
med själen fylld av glädje, med tro på
sin fostraregärnings storhet och tro på
de unga. Men nu först begynte de
verkliga svårigheterna.
Många vidsynta och för
folkbildningen varmt kännande personer stodo
visserligen stödjande vid skolans sida
under dessa första år. Svårast var
kanske att hålla ekonomien flytande, då
landstinget, trots landshövdingens
energiska tillstyrkan, under en rad av år
Redaktör och ansvarig- utgivare:
Ruben Wagnsson.
Redaktionssekreterare:
Karl-Erik Karlsson.
Redaktion:
Vasagatan 10, l tr.
Telefon: Norr 3700.
Utgivningsdag: onsdag.
Expedition:
Barnhusgatan 8, nedra botten
Tel.: 30 00. Norr 60 00.
Kontorstid: 10-5.
Prenumerationspris:
Vi år 10 kr., V2 år kr. 5:50, V4 år 3 kr,
Lösnummerpris 25 öre-
Prenumeration sker
alltid å närmaste postanstalt.
Ånnonspris:
för l millimeter å yttersida och sida intill txet
30 öre, å innersida 25 öre; vid införande även
i Småskolan ett tillägg av 10 öre.
Annons skall vara inlämnad fredagen närmast
före utgivningsdagen.
Stockholm 1930
Kungl- Hovboktryckeriet Iduns Tryckeri A.-B.
envist nekade skolan bidrag. Men
kanske hade även dessa svårigheter rett sig;
värre var den mänskliga trångsintheten
och därmed följande småsinthet. Ännu
på den tiden funnos många som sågo
folkbildningsverksamheten med oblida
ögon. När därtill kom, att skolan ej hade
religionsundervisning på sitt program,
att den sökte föra de unga eleverna i
kontakt med vetenskapens rön och i
övrigt föra dem samman med tidens
tankeströmningar, var givet att dess
verksamhet av många ansågs höra till
det farliga slaget och sålunda väckte
motstånd och snart även öppen
fientlighet. På grund av alla dessa och även
andra orsaker flyttade folkhögskolan
redan 1909 till Arvika, där dåvarande
kyrkoherde Danielsson och apotekaren
Hj. Julin ivrigt verkade för densamma.
»Säffle folkhögskola var alltså icke mer.
Den fick lämna sin odling, när marken
började bli röjd.» Men de unga
folkhögskolemännens kärlek till sitt värv
och tro på framtiden var osläcklig. I
prologen till värmländska
ungdomsmötet samma år diktar rektor Dahlgren
under dessa svårigheters tryck:
Om vi skilda vägar vandra
fjärmade till art och id,
stödja kunde vi varandra
alla i en ädel strid,
älska kunde vi var låga,
som i längtan, flammar upp.
älska varje redlig fråga,
älska varje .mänskligt hopp.
Folkhögskolan förlades nu på den
gamla herrgården Agneteberg, det på
andligg- traditioner rikaste stället i
Ar-\ikatrakten. Många av Värmlands
främsta släkter voro under bruks- och
herrgårdskulturens blomstringstid under
förra hälften av 1800-talet knutna till den
vid Glavsf jordens strand härligt
belägna gården. Dåvarande prosten Erland
Lagerlöf byggde den 1803, och efter
hans hustru, Agneta Troili, fick stället
sitt namn. Som ung vistades här Erik
Gustaf Geijer, och hans blivande maka,
Anna Lisa Liljebjörn, var kusin med
barnen. Här diktade Stina Lagerlöf den
välbekanta visan »När månen vandrar
på fästet blå», och här hade skalden och
vetenskapsmannen Hjalmar Edgren sitt
barndomshem.
Uppfylld av brinnande idealitet och
ungdomlig hänförelse stod även här
rektor Dahlgren som den tändande och
drivande kraften. Det började ljusna för
skolan, landstinget lämnade bidrag, och
elevskarorna ökades. Här ställdes unga
sinnen inför en rik kulturbygds
djupaste traditioner. Värmland är »landet där
sången och visan klingat klarast och
mest melodiskt i Norden», sjunger en av
dess diktare. Eektor Dahlgren står
också som en trogen förvaltare av det
värmländska musikarvet. Han ägde skarp
blick för musikens fostrande makt över
unga själar, och i det folkliga
musiklivets höjande såg han en av de
mäktigaste hävstängerna för vårt folks
lyftande till ett högre kulturliv.
Först gjordes sålunda försök med
musikundervisning vid sidan av
folkhögskolans egentliga arbete, så
anordnades s. k. spelmanskurser, och läsåret
1922-1923 anställdes kapellmästaren I.
Beörecz som lärare i samspelning. Nu
hade även tanken på upprättandet av
en folklig musikskola mognat. Idén
mötte förståelse, och den inbjudan, som
utfärdades till deltagande i den första
vinterkursen, vilken anordnades
parallellt med folkhögskolans kurs, hade bl.
a. landshövdingen A. Unger,
generaldirektören B. J :son Bergqvist och
rektor Dahlgren som undertecknare. År för
år steg antalet anmälningar till
kurserna, alla kunde ej mottagas.
»Föreningen för det folkliga musiklivets höjande»
bildades och. står nu med
generaldirektör Bergqvist som ordförande såsom
skolans närmaste principal. Riksdagen
beviljade redan 1925 anslag till
musikskolan, och år 1927 anslogs av
lotterimedel 184,000 kronor till uppförande av
nya byggnader åt densamma.
Innevarande höst lägges grunden till folkliga
musikskolan ute på Ingesund.
Men detta är att gå händelserna i
förväg. Den gamla Agnetebergsgården
var givetvis föga lämplig till skollokal,
och då elevantalet växte, och behovet av
elevbostäder gjorde sig gällande,
uppstodo snart planer på skolans
förflyttning ännu en gång. Landstinget
tillsatte en kommitté, bestående av
riksdagsmännen A. Norsell och K. A.
Nilsson, landstingsmännen O. Lokander och
E. Andersson samt skolans föreståndare,
som efter ingående undersökningar
angående skolans förläggning, varvid även
V. Emtervik och Edane varit i åtanke,
ingick till landstinget med förslag om
förflyttning till Ingesund i Arvika
landsförsamling. År 1924 beviljade så
landstinget till nya skollokaler 160,000
kronor - till samma skola alltså,
samma folkbildningsverk, som 15–20 år
förut envist nekats landstingsbidrag l
Det var en idog odling, som här vann
sin belöning. Det räcker ej att tala med
det gamla ordspråket, ätt »trägen
vinner». Det kräves en eldsjäl med det djup
och den intensitet, rektor Dahlgren
besitter, för att så kunna besegra
fördomar och ekonomiska hinder och vinna
bistånd för sin idé.
Folkhögskolstyrelsens ordförande,
disponent 01. L. Larsson på
Adolfsfors, »folkhögskolans goda tomte»,
såsom rektor Dahlgren inför en
ungdomsskara en gång nämnde honom, inköpte
nu Ingesunds egendom för att kunna
tillhandahålla skolan lämpligt område.
Så var folkhögskolan räddad åt
Jösse-häradsbygden, men månne dess
befolkning ännu fullt fattar värdet uti att
ha skolan och rektor Dahlgren som
ungdomsledare inom sina landamären?
När den egentliga folkhögskolan
alltså denna höst firar sin 25-åriga tillvaro
lägges vid sidan av dess vackra, i
värmländsk herrgårdsstil uppförda komplex
grundstenen till den andra ungdomens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
