Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 47. 19 november 1930 - Vendela Wester Wåhlström: Småskoleseminarierna inför förstatligandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 47
SVENSK LÄRARETIDNING
1127
Småskoleseminarierna inför
förstatligandet.
Av rektor Vendela Wester Wahlström.
En fast opinion kräver förbättrad
utbildning av de lärare, som skola
undervisa barnen under de två första
skolåren. Detta krav sammanhänger bl. a.
med den moderna psykologiens starka
framhävande av de tidiga
barndomsårens avgörande betydelse för
personlighetsutvecklingen. Därjämte är det
uppenbart, att den skärpning av
anspråken på folkskolans arbetsresultat,
som skolreformen 1927 medfört,
förutsätter, att botten i bottenskolan är fullt
bärkraftig.
Småskolan tillkom på sin tid som ett
provisorium. Många anse, att tiden nu
är inne för en omläggning därhän, att
folkskollärarutbildning i vårt land som
annorstädes blir obligatorisk för lärare
på alla åldersstadier, de två första
skolåren icke undantagna. Att ta
ståndpunkt till detta program torde f.
n. vara onödigt; vägen är spärrad av
ekonomiska hinder. Ingen kan
emellertid förneka, att lärarinnan i den
moderna småskolan har utmärkt god
användning för de kunskaper,
folkskoleseminariet kan meddela, och vad särskilt
angår psykologi och pedagogik innebär
handhavandet av de minsta barnen så
stora vanskligheter, att den
folkskol-examinerade lärarinnan sannerligen
icke har anledning känna sig
överkvalificerad.
Sveriges småskollärarinneförening,
numera understödd av Sveriges
allmänna folkskollärarförening, påyrkar en
utsträckning av småskoleseminariernas
lärotid till tre år i sammanhang med en
höjning av småskoleseminariernas
ämneslärares kompetens.
Undervisningsrådet Sven Nylunds föredrag vid
adertonde allmänna folkskollärarmötet,
återgivet i Svensk Läraretidning nr 37,
innehåller ett reformprogram, som
torde vara att betrakta som dagens
minimikrav.
Småskoleseminariernas lärare känna
starkt behovet av
småskollärarutbildningen reformering. Den ohåga att
offentligen framföra sina önskemål, som
kåren under det rådande
osäkerhetstillståndet visat, beror icke på
likgiltighet. Då småskollärarinnekåren
framträtt med krav på förbättrad
utbildning, har det skett i livligt samförstånd
med småskoleseminariernas lärare.
Stora förhoppningar knytas f. n. till
statens övertagande av
småskoleseminarierna. Det bebådade principalbytet i och
för sig löser ju dock icke
småskollärar-utbildningens problem. Om
reformkraven vid förstatligandet undanskjutas,
förspillas åtminstone för ett decennium
framåt väsentliga möjligheter till
utveckling. Den nuvarande
småskollärarutbildningen är ett provisorium, som
vid förstatligandet icke bör förankras.
Problemet om utbildningen av lärare
för de första skolåren måste lösas med
bortseende av den historiska
belastning, som hittills hämmat småskolan
både när det gäller löner och
utbildning. För denna tidnings läsare
behöver icke ordas om den första
undervisningens betydelse; den är teoretiskt
erkänd av alla, som följt med sin tid.
Men just nu torde med all kraft böra
betonas, att konsekvenserna av denna
principiella uppskattning äntligen
måste tagas.
Antalet utbildningsår äro för visso
icke allena avgörande. Även utan att
lärotiden förlänges, skulle högre socialt
anseende samt möjligheter till en
förbättring av utbildningens kvalitet
kunna vinnas och detta utan större
merkostnader, om
småskollärarutbildningen på orter, där så befinnes möjligt,
förlades till folkskoleseminarierna. Ett
dylikt förslag måste anses särskilt
beaktansvärt, ifall folkskoleseminariernas
organisation är större tilltagen än
behovet påkallar.
Skulle treårig småskollärarutbildning
bliva beslutad, kan denna icke
förläggas till de nuvarande
småskoleseminarierna, emedan de sakna erforderliga
utvidgningsmöjligheter. Även för tvåårig
utbildning fordras helt andra resurser
än de förefintliga, om de anspråk
skola kunna tillgodoses, som man i våra
dagar måste uppställa beträffande
laboratorier och specialsalar. En knappt
tillmätt utbildningstid minskar icke
behovet av god utrustning. Visserligen
kan en topphuggning av kurserna i
vissa folkskoleseminariets kunskapsämnen
i småskoleseminariet ske. Men det är för
undervisningens bildningsvärde
avgörande, om seminariet äger resurser till
ett för vuxna elever lämpat, tidsenligt
studiesätt; tillgång till
folkskoleseminariets laboratorier och specialsalar, till
dess förråd av materiell och böcker
måste tillmätas en avgörande betydelse.
Småskoleseminarielärarnas
kompetensfråga är beträffande nuvarande små
läroanstalter olöslig. Ty även om
lönevillkoren bleve sådana, att de allra
bästa krafter lockades till
småskoleseminarierna, skulle speciallärare dock icke
kunna anställas, emedan det är
omöjligt att bereda dem full tjänstgöring.
Egendomliga ämneskombinationer
förekomma. Oavsett vilken examen än
framdeles kan bliva för
småskoleseminarielä-rare föreskriven, måste man räkna med
att det icke är möjligt för samma
person att fullt behärska en mångfald
ämnen. Det vore en obestridlig fördel, om
folkskoleseminariets lärarkrafter finge
vid småskollärarutbildningen utnyttjas,
men detta kan icke rationellt ske,
förrän läroanstalterna blivit ställda under
samma ledning.
Det är icke ovanligt, att
lärarinneas-piranter samma år önska deltaga i
prövningen till såväl folk- som
småskoleseminariet, ett berättigat önskemål, som
är av betydelse för en god
elevrekrytering i småskoleseminariet. Ett rationellt
tillvaratagande för småskoleseminariet
av folkskoleseminariets överflöd på
aspiranter kan knappast ske, förrän
småskoleseminariet ställes under samma
ledning som folkskoleseminariet.
Då jag här framför tanken på ett
småskoleseminariets uppgående i
folkskoleseminariet till ett seminarium, kort
och gott, utgår jag från förhållandena
i Falun, där jag arbetar.
Folkskoleseminariet härstädes är byggt för åtta
seminaristklässer, men skäl torde
finnas för att årligen antaga blott en
fulltalig klass i det fyråriga seminariet. Om
den av riksdagen beslutade tvååriga
folkskollärarutbildningen för
småskollärarinnor komme att förläggas till
Falun, skulle utrymme likväl finnas för
två småskoleseminarieklasser.
Landstingsseminariets fastighet ligger så
nära, att dess lokaler kunna utnyttjas t.
ex. för övningsskolan. Om barnen
komma på en smula avstånd från eleverna,
är detta icke enbart en olägenhet. Att
småskoleseminariet flyttas in under
folkskoleseminariets tak anser jag
vara av mycket stor betydelse ej minst
med hänsyn till samlivet mellan de
olika elevkategorierna. Om detta samliv
utvecklar sig sunt, bör det verksamt
kunna bidraga till att hos
småskollärarinnekåren utplåna dess känsla av att
vara undervisningsväsendets proletärer,
en deprimerande föreställning, som
»av-sidesutbildningen» bidragit till att
skapa. Det är av vikt, att isoleringen
brytes.
Det borde icke sakna betydelse för
en lycklig lösning av det tvååriga
fortsättningsseminariets problem, ifall de
personer, som skola gestalta denna nya
utbildning, finge någon erfarenhet av
småskollärarutbildning.
I vad mån förhållandena i andra län
äro likartade eller tilläventyrs än mer
gynna en sammanslagning av
lärarutbildningen för småskolan och
lärarutbildningen för den egentliga folkskolan
torde fördomsfritt böra undersökas.
Givetvis blir det alltid för staten
oekonomiskt att administrera två
lärarinneseminarier i samma trakt, en
meningslöshet, som icke blir större men mer i
ögonen fallande i en liten stad, där
folk-och småskoleseminariets byggnader
ligga sida vid sida.
Med all respekt för
folkskoleseminarierna hyser jag ingen övertro på deras
förmåga att hokus pokus lösa alla det
tvååriga seminariets problem. Men för
folkskoleseminarierna står framtiden
öppen. Småskoleseminariet bör i all
möjlig mån tillförsäkras delaktighet av
de resurser, folkskoleseminariet av i dag
äger, men framför allt gäller det att få
dela dess utvecklingsmöjligheter. Det
har på sistone officiellt blivit flitigt
omvittnat, att folkskollärarutbildningen
äntligen beskärts en plats i solen.
Sakligt sett finnas inga skäl till att hålla
småskollärarutbildningen kvar i
skuggan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
