Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 49. 3 december 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 49
SV ENSK LÄ R A RE TI D N I N G
1175
LA 5 T O CH A TERGIVET.
Har depressionen nu nått botten? I
novemberhäftet av kvartalsskriften
Ekonomisk översikt konstateras
beträffande det internationella läget, att den
gångna delen av hösten ej medfört den
omsvängning till det bättre i
konjunkturlägret, varpå man hoppats.
Prisfallet fortsatte under augusti,
september och oktober månader och för många av
råvarorna nåddes nya bottennoteringar. Även
produktionens omfattning minskades och
varuutbytet krympte i samband härmed
ytterligare samman. Till det svaga läget har även
det politiska osäkerhetstillstånd, som härskat
inom flera länder, bidragit. Under de senast
gångna veckorna ha emellertid tecken
framträtt, som möjligen varsla om att
depressionen nått botten. Prisfallet på vissa råvaror
har upphört och en stabilisering eller till och
med en återhämtning har börjat göra sig
gällande. Det gäller i första hand bomullspriset,
men även en sådan viktig vara som koppar.
Däremot har vetepriset åter nått nya
bottennoteringar. Det torde ännu vara förtidigt att
avgöra, huruvida den definitiva vändpunkten
nu är inne, men möjligheten därtill synes ej
vara utesluten. I detta sammanhang
framhålles, att en stabil eller stigande prisnivå på
råvaror givet bör vara en stimulans för
affärsverksamheten och bidraga till en
uppryckning av det ekonomiska livet i allmänhet.
Av utvecklingen på de stora fondbörserna
kan man dock ännu ej spåra någon optimism
iör den närmaste framtiden.
Vad beträffar det ekonomiska läget i
Sverige konstateras, att vårt näringsliv under
hösten fått ökad känning av den allmänna
konjunktur försämringen. Den industriella
sysselsättningen har minskats och prisnivån
visat en konstant fallande tendens. Liksom
under andra kvartalet är det emellertid
fiämst exportindustrien som drabbats av den
stegrade depressionen. Den för
hemmamarknaden arbetande industrien intager
fortfarande en gynnad ställning.
Läget kan därför i stort sett icke anses som
särskilt ogynnsamt, enär den industriella
sysselsättningen trots minskningen ännu kan
betecknas som i det närmaste medelgod.
I samma häfte omnämnes, att
riksräkenskap sverke t s budgetredovisning för
1929-1930 visar ett överskott å kr.
18,300,000, vilken summa tillförts
statsverkets kassafond. Siffran har sitt
intresse för lärarkåren som en illustration
till talet om det bekymmersamma
statsfinansiella läget.
Ny Tid, den socialdemokratiska
partichefens organ, anser att den närmaste
framtiden ger anledning till optimism,
också om det är förtidigt att avgöra, om
depressionen på världsmarknaden nått
botten.
Ett gott varsel är att verksamheten på
hemmamarknaden fortskrider något så när
normalt, ett annat att vi för den närmaste
framtiden äro säkrade mot arbetsstrider av
större omfattning, framhåller den anförda
tidningen, och varnar i detta sammanhang
för överilade steg.
De statsanställda kvinnorna äro
orättvist behandlade, anser den kvinnli-
ga ledamoten i 1928 års lönekommitté,
fröken Berta Köersner. Formellt ha de
visserligen möjlighet söka alla högre
tjänster, såvida de inneha erforderlig
kompetens. Men om de äga rätt att söka
en högre befattning dekreteras det till
exempel att denna befattning kan
erhållas först sedan den sökande genomgått
en bestämd kurs. Men denna i sin tur
står endast öppen för manliga deltagare.
Hur det då i praktiken blir med
likställigheten kan man lätt räkna ut.
Fröken Köersner tillägger i sitt i
Dagens Nyheter publicerade yttrande:
Det berättigade i ett dylikt kringgående
av lagar och förordningar kan jag aldrig
inse. Och ingen har heller lyckats nöjaktigt
förklara varför det förhållandet att
aspiran-ten på en högre befattning råkar vara av
mankön ovillkorligen skall räknas som ett
extra plus till den ordinarie
meritförteckningen. En betygssättning av denna art kan,
enligt min mening, inte bero på annat än en
’förutfattad mening utan någon som helst reell
grund.
En annan fråga i vilken jag icke kan
godtaga 1928 års kommittés majoritets
uppfattning gäller förslag till lönereglering för
undervisningsväsendet. Här håller man före att
kvinnliga lärare skola ha lägre lön än manliga.
Jag kan inte inse varför man i detta speciella
fall skall frångå principen lika lön för lika
arbete sådan den tillämpas för
statsförvaltningen i övrigt. Det har påståtts att jag
skulle förordat ett dylikt system för de
kommunalt anställda lärarna. Men ett påstående i
den riktningen måste ha berott på ett
missförstånd. Jag har uttalat mig för att de
kommunalt anställda manliga lärarna skulle
placeras i högre lönegrad än de kvinnliga.
Men detta av den anledningen att de manliga
lärarna härvidlag enligt gällande
förordningar ha större avbränningar i form av
hyresersättning och pensionsavgifter än de
kvinnliga innehavarna av samma tjänst. Min
mening är alltså att den verkliga behållna
inkomsten skall bli lika stor för båda
kategorierna. För så rättvis är jag i mitt
likalöns-krav att jag ej vill ge lägre lön åt männen.
Om ett uppförande i olika lönegrader
sålunda är motiverat beträffande de
kommunalanställda, så föreligger däremot inga skäl för
ett likartat arrangemang då det gäller
statens lärarkrafter, där utgifterna för tjänsten
äro lika för man som kvinna.
Om jag skulle med några få ord
sammanfatta konsekvenserna av den gemensamma
löneskalans införande, så skulle jag vilja
säga att kvinnorna vunnit den fördelen att
alla tjänster nu teoretiskt stå öppna för dem
- hur det på sina håll blir i praktiken har
jag nyss berört - men den nya ordningen
har också sina nackdelar. Genom att
kvinnorna fått behålla sina lägre löner ha de
automatiskt blivit inplacerade i lägre lönegrader
än männen med ungefär .motsvarande
arbetsuppgifter, och detta har bland annat
medfört att de kvinnliga befattningshavarna fått
sin semestertid minskad från 25 å 35 dagar
till 20 å 30. Inom kommunikationsverken har
»likställigheten» också lett till att en
kvinnlig postexpeditör eller telegrafexpeditör från
att förr i tiden, precis som de manliga haft
rätt att på tjänsteresor åka i andra klass,
nu får nöja sig med tredje och motsvarande
sänkning i dagtraktamentet. Vid posten har
man sökt motivera skillnaden genom att kalla
de manliga postexpeditörerna för
postassistenter!
Ett rättvist lönekrav satte
regeringsorganet som rubrik på en ledande
artikel i sitt lördagsnummer. De lärare, som
i anslutning till tidningens uttalande
för någon tid sedan, att »statsmakterna
ha anledning att i gärning visa sin
erkänsla för ett i exklusiv grad
samhälls-gagnande arbete», väntade, att det
gällde en lärarlönereglering, väntade
förgäves. Svenska Morgonbladet inleder
artikeln sålunda:
Den nuvarande statsfinansiella situationen
har bragt det av 1928 års lönekommitté
framlagda förslaget i sådant läge, att det ser
mycket mörkt ut beträffande möjligheterna för
dess genomförande. Stats- och
finansministrarnas uttalanden till uppvaktande
deputa-tioner ha heller icke varit sådana, att de givit
anledning till några större förhoppningar vare
sig för statstjänarna eller folkskolans
lärarkår.
Den av tidningen i fortsättningen av
artikeln berörda frågan om högre löner
för statstjänstemän i Stockholm är utan
tvivel mycket beaktansvärd. Men den
bör lösas i samband med en allmän
lönereglering. Folkskolans lärare ha
anledning fästa avseende vid de åtgärder,
regeringen vidtar. Skulle en aktion i
syfte att höja de statsanställdas löner
komma till stånd, medan lärarkåren
avspisades med mer eller mindre
välvilliga fraser, framstår regeringen i en
minst sagt egendomlig dager.
I Oslo har man föranstaltat
jämförande undersökningar rörande
bespisning av stadens folkskolebarn. Av dessa
undersökningar har framgått, att de
barn, som fingo ett morgonmål ökade
mera i vikt än de, som erhöllo
middagsmat.
För våra folkskolebarns del äro resultaten
av mindre intresse, anser Aftonbladet, då man
här, till skillnad mot vad fallet är i Oslo,
låter barnen få lagad mat till middagen,
vilket skulle göra en jämförelse haltande. I
Hälsingborg har man ändå försökt sig på en
sådan jämförelse, och det har egendomligt nog
visat sig, att de morgonätande barnen ändå
öka i vikt mer än middagsätande barn,
oaktat de förra endast få »råkost» medan de
andra få lagad mat. Nu har skolläkaren i
Hälsingborg, dr Anna Helmer, offentliggjort en
redogörelse för den försöksbespisning, man
där sedan fem år tillbaka hållit på med, och
av vilken framgår, att 192 barn, som förra
vintern bespisades med »Oslo-kost», ökade i
vikt med i genomsnitt 24,5 procent och i
tillväxt med omkring 10 procent mer än de 189
barn, som erhöllo riklig, tillagad middagsmat.
Oslo-kosten har bestått av mjölk, två sorters
bröd, smör och grönsaker, samt efterrätt i
form av frukt och liknande. Den lagade
maten har bestått av rätter från
systemrestu-rangerna. Vikt- och längdökningen har varit
störst bland flickorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
